Jag har ju alltid hävdat att jag är en positiv person, som helst ser glaset som halvfullt, eller hur?

Så då får jag väl leva upp till det, helt enkelt.

Fördelar med stambyte i en liten trång trerummare när man bor kvar under tiden:

• Man känner att man lever.
• Det är nyttigt att påminna sig om att inte ta allt för givet, det finns de som har det så här, eller mycket värre, varenda dag, hela livet.
• Smörgåsar är gott. När "skafferiet" står vid fotändan av sängen och köket är inplastat, blir det inte så mycket annat.

• Det går säkert att lära sig tycka om, kanske rentav njuta av känslan av tjock halvgenomskinlig plast täckt med byggdamm mot kroppen?
• Huden torkar inte ut på samma sätt, när man gnider av lorten med en tvättlapp i stället för att duscha. Jag gör som mamma lärt mig, tvättar mig ”på utvalda ställen”.
• När man går till jobbet på morgonen är trapphuset och gården full av unga, välbyggda män i jobbarkläder som dessutom är på ett strålande humör.
• Troligen kommer Make inte dra ut på tiden med sitt flyttande, då han verkligen inte kan se det positiva i eländet.
• Kanske påtvingad lättdiet och fler tränings = duschtillfällen kommer göra under med min figur till badsäsongen?
• Tänk vad roligt det ska bli att kunna laga mat igen!
• Jag får använda min kreativitet och mitt enorma intresse för heminredning för att få det i alla fall lite hemtrevligt och funktionellt de här veckorna.

                            Här ser ni en myshörna, gammalt och nytt i en inspirerande blandning, med städgrejorna lätt  åtkomliga.

Med en hylla som rumsavdelare, strykbräda klädd i ett oömt chabbychic duschdraperi får du enkelt en mysig badrumshörna med torrdasset som pricken över i!

Man kan skoja till det med belysning, när man inte behöver tänka på att den ska vara våtrumsanpassad!

• Det blir i alla fall snyggt under diskbänken!
• Två månader utan hyra när det är klart, är trots allt en rätt hyfsad plåsterlapp.

Ja, ni ser hur enkelt allt är, bara man anstränger sig lite. Dock känner jag ändå inte att jag vill bjuda över er för att få uppleva allt detta själva. Ni får allt vänta tills det är er tur, om ni nu är så lyckligt lottade att ni kan få den möjligheten.

 Grattis till Dej Moma, din tid kommer snart!

Som bonus bara för att jag är så glad, får ni en bild. Jag ville visa er hur otroligt klädsamt mitt silkesleopardunderställ är (Om man gillar kattdjur som gått långt över tiden i sin graviditet, men lyckades inget vidare med det fotot!)

                             Pussen då   !

Jobbarkillegubbar trängdes i horder utanför mitt hus i morse. De hann dock inte tränga sig in, innan jag gått hemifrån. Så nu är det BARA sju små veckor kvar...

Rätt vad det är framöver kommer jag att lägga ännu ett år till alla de jag redan samlat på mig.

Solen kommer redan den 12 februari att lysa ända till 16.32, vilket betyder att jag minsann har hela TVÅ minuter att njuta av dagens ljus efter väl förrättat värv på arbetsplatsen.

Jag har kastat två sopsäckar skräp och någon liten påse, när eländet är över hoppas jag att kunna vara väldigt selektiv när jag packar upp all bröte igen.

Jag har lönesamtalat med min chef, jag ville inte acceptera hennes bud, så jag hoppas att hon kommer med ett i alla fall liiite bättre snart.

Det drar ihop sig till Umeåresa, jag ser fram emot den, samtidigt som jag är lite nervös och rädd för hur det ska kännas.

Make har betalt sin första hyra för rummet, och jag har bett honom att vara så snäll att ordna detta när jag är i Umeå. Jag hoppas att han respekterar detta.

Rätt vad det är kommer jag kanske även lära mig laga mat, då jag idag köpt denna bok.

Kanske hinner jag suga i mig innehållet precis lagom tills det är färdigt därhemma, rentav?

Till dess, får jag väl gå runt i stugorna, tigga till mig mat och en dusch där jag kan få det.

                                   Pussen då   !

Verkligen inte glömt bort att jag har en blogg och framför allt inte att jag har goda människor som läser den emellanåt.

Men ärligt och uppriktigt:

Det är mycket nu!

Väldigt mycket!

En del saker har dock börjat reda ut sig, klarna eller på andra sätt lyft sig lite från mina axlar.

Jag var hos specialistspecialist fotdoktor experten i Uppsala i går. Fy fan vad kallt det är där!

Nåväl, mina fötter röntgades, sen fick jag dricka kaffe och titta i färgglada magasin, innan den jovialiske och trevlige doktorn släppte in mig.

Han tittade på bilden, skakade bekymrat på huvudet och talade om att han tyckte det såg ut som om benen i mina fötter dansar hula-hula!

Vad tycker ni?

Sen visade han hur man gör operationer med vinklar, pilar och streck å så sa han ”Det förstår du ju, att man inte kan göra med de här”

De fungerar fullt ut, att det gör ont i vila efter ansträngning, ja det får jag lära mig att leva med.

Konstigt nog upplevde jag det som ett positivt besked. Nu vet jag.

Men att det gör ont emellanåt, det är ju inte så konstigt, för så där SKA väl inte fossingar se ut?

Jag bär och flyttar saker hemma, staplar, gör högar, lastar och lossar, är helt slut på kvällarna.

(känner väldigt mycket att jag inte tänker behålla alla dessa grejer, när det är dags att ställa tillbaks, ska det allt bli många vändor till soprummet)

Men en annan bra sak är att det ska flyttas ännu mer.

Maken har fått tag i ett rum att hyra. Dyrt och ganska långt bort, men i alla fall.

Ännu en bit ner med axlarna.

Mamma ligger kvar på kliniken, det är tydligen ryggen som gett upp hon har ont, får mycket smärtstillande och är rätt påverkad av dem. Vi hoppas att hon ska få komma på lite rehabilitering innan hon kommer hem, troligen behövs det lite förändringar där om det ska fungera.

Så, kära vänner, hys ingen oro för mig, det är bra, men förvirrat och lite för mycket att hålla på med för att få bloggtid.

Tack för att ni finns!

                                       Pussen då   !

Att vara ledig bara hipp som happ lite då och då.

I fredags unnade jag mig det. Gick ändå upp rätt tidigt, åt frukost och sen åkte jag till Naturlig hälsa på Söder.

Jag har varit där en gång tidigare och njöt av behandlingen jag tog då väldigt, väldigt mycket.

Men nu valde jag en annan, Tui-Na massage.  (Tuina terapi balanserar Yin och Yang, öppnar upp meridianerna och reglerar Qi och kroppens blodcirkulation, tar bort blockeringar och hinder i meridianerna och förbättrar rörelsen i leder.)!!

Jag tänkte att det kanske skulle få mina axlar att hamna tillbaka nedanför öronen igen och kanske få mig att slappna av rent allmänt.

Det gjorde ont, rejält ont vissa stunder till och med. Men axlarna blev mjukare, mycket mjukare och finns nu på plats nedanför öronen som de ska.

Sen liksom strosade, fikade, slöade jag bort resten av den dagen, ganska trött men liksom pigg ändå.

Den behandlingen tänker jag verkligen unna mig igen, fast det säger jag ju jämt när jag gjort nåt sånt.

Lördagen använde jag delvis till att hälsa på Modern, som befinner sig på geriatrisk klinik sen i torsdags. Jag har inte riktigt fått kläm på vad det är för krämpor som är nya, men hon har jätteont i ryggen och lite feber. Det känns i alla fall rätt bra att hon får vård och Fadern får vila lite från alla plikter och allt ansvar.

  Min Mamma  !

Satt mest i soffan sen, om det var kylan eller efterverkningar av massagen vet jag inte, men jag hade ont i varenda led. Och var skittrött, somnade till och med en stund. La mig vid midnatt och sov till halv tio. Det kanske inte låter länge, men jag har vaknat tidigt i hela mitt liv, till och med som tonåring.

Det är inte så himla kul, att vara trött! Men å andra sidan tycker jag att i princip varenda mänska man talar med gnäller över just detta.

Sen vet jag att det är så det blir med mig, när jag har mycket. Och ja.

Det är mycket nu!

Men snart blir det bergis bättre och då ska jag inte sitta här och gnälla.

Då ska jag gå in och ut i mitt nykaklade badrum, tända och släcka lamporna med nya knappar, stoppa in och dra ut elektrisk utrustning i mina nya vägguttag, jag ska spola i min nya toalett och öppna skåpet under diskbänken för att titta på de nya rören där.

Jag ska hälsa på min stora son på helt andra ställen än idag.

Hem till mig ska det komma trevliga män (eller i alla fall en…) på middag och annat trevligt.

Vänner ska poppa in så där lite spontant på en fika, eller slå sig ner vid matbordet.

På min balkong ska det växa, så ni inte behöver resa långväga om ni skulle  bli ombedda att dra dit pepparn växer.

Då behöver ni bara komma till mig, äta lite, ta en drink och sova över i mitt lilla gästrum

Ja, ni vet, det ska liksom bli superduperjättemystrevligtenkeltproblemfritt och bara mitt!

Men fram till dess..

Får jag nog kosta på mig ett och annat besök där igen.

                      Pussen då   !

En del av det jag har synnerligen svårt att förstå, är det här med intresset för ”kändisar”.

Därför blir det mindre och mindre av intresse att se på svensk TV för mig.

Jag vill inte titta på när personer som är kända av olika anledningar tävlar mot varandra, varken när de dansar, sjunger, sitter i låtsaståg och svarar på frågor eller skojar till det på något annat sätt.

Att titta på när de sitter och pratar med varandra i ett slott, ett kalkstenshus, runt ett bord eller blir intervjuade i en soffa av till exempel en norrman finner jag inte heller något nöje i.

(sen brukar jag inte ens veta vilka hälften av dem är, men det är ju jag det)

Självklart respekterar jag dem, för det som de gör som musiker, sångare, författare och så vidare. Men privatlivet får de gärna ha för sig själva, det intresserar mig inte mer än någon annans.

Då säger genast den kloke, titta på bra intressanta program i stället. Det försöker jag när jag hittar några. Men sen kommer: eller använd webb-tv, kolla på play kanalerna.

Visst, visst det skulle jag kunna göra, men det är ju en annan sak jag inte förstår. Jag vet ju att man liksom kan få det som finns i min lilla, lilla dator att visas på den stora platta Tv:n.

Men hur fan får jag dit det?

Så jag avnjuter stillsamt när folk har ihjäl varandra på olika uppfinningsrika sätt, när jag får kontrollen över kontrollen.

Han jag bor med tittar mycket på nyheter från Sverige, CNN eller BBC.

Eller! så tittar han på program med ormar som han är jätterädd för om det nu inte är något med gigantiska krokodiler/alligatorer som nästan fångar någon i sina stora käftar.

Månad ut och månad in liksom!

På hur många jävla sätt kan man bli vettskrämd av ett långt ormarsel inuti en TV ruta eller bli förvånad och lättad över att kräldjuret ännu en gång blev snuvad på en munsbit av en lirare i khakikläder?

Jag förstår inte!

Sen har vi dagens händelse, med städerskan som tog ett pendeltåg och körde en bit.

Förstår jag rätt, när jag tänker att hon verkligen kommer att bli premierad av sin arbetsgivare?

Att ta ett tåg och köra lite grann när man annars jobbar som städare, det är väl sånt en arbetsgivare uppmuntrar numera?
Nyfiken, tar egna initiativ, villig att prova nya arbetsuppgifter, tänker utanför boxen och tar nya spår? (även om det inte fanns något sånt precis där tåget for fram) Men det är ju verkligen kreativt, att testa att köra där de inte ens finns.

Den personen har i alla fall hållit sig till minst tre av de fem ledord vi håller oss med på min arbetsplats:

Mod, Nyfikenhet och Fantasi. (om denna handling även kan anses innehålla Respekt och Integritet är jag inte mänska att bedöma, jag är ju inte chef)

Eller är detta ytterligare något jag inte förstår?

                              Pussen då   !

Är det någon mer än jag som sett ”Pojken med guldbyxorna” någon av alla de gånger den visats på TV?

Pojkens pappa vill inte gå så långt som att tacka gud när allt är bra och flyter på och han har det riktigt bra, men han känner i alla fall att han vill tacka ”någon” så han säger ”Tack Gode, Gode”

Det gör jag också ibland, när jag verkligen är glad för något.

Så här kommer veckans

Tack Gode, Gode:

Carl-Einar var underbar!

Vi skrattade, och skrattade och skrattade. Jag fick en ljuvlig värk i käkarna och magen kändes mer vältränad än efter ett pass på Itrim.

Skickade ett SMS till goa K som jag var där med och tackade för att hon kommit på denna goda idé.

Hon svarade att den kvällen verkligen fått henne att inse vikten av knipövningar!

Innan käkade vi på En till Grek på Söder, där är är både prisvärt och trevligt.

Vi hade ingen som helst lust att gå runt och leta speciellt länge, vädret var faktiskt vidrigt. Blåst, fuktigt och någon minusgrad, det är INTE skönt.

Konstigt nog kände vi inte alls av den kylan när vi kom ut, då gick vi hela Östgötagatan fram till Skanstull. Ett gott skratt är som ett par mjuka vantar, ett par rediga långkalsonger och en hemstickad ylletröja, på en och samma gång.

Tack Gode, Gode, för glada skratt och kloka vänner!

Redan på dagen på fredan hade jag förstått att Modern inte alls mådde bra, men min syster tittade förbi hos dem då.  På lördagen var vi där, bror, syster och jag ett par timmar. Eller jag var först med Fadern och handlade, det är så med honom, att när Mamma blir dålig tappar han all förmåga och intresset för vardagliga saker som att sköta inköpen eller se till att de får mat.

Vi pysslade om Mamma efter bästa förmåga. Brodern ringde efter en jourläkare, jag såg till att det fanns mat till Pappa och med gemensamma krafter hjälpte vi Mamma på dass två gånger. Det är riktigt tungt och synnerligen bökigt!

Tack Gode, Gode för hemtjänsten och de tappra kvinnor och män som jobbar där!

Och det är en märklig känsla, jag har ju hjälpt henne på dass förr, men detta var första gången jag varit tvungen att tvätta henne när även ”nummer två” landat i blöjan.

Tack Gode, Gode för engångshandskar av plast!

Men jag avslutade lördagen på ett synnerligen trevligt sätt, i synnerligen trevligt sällskap. Var inte hemma förrän vid ett på natten. Mätt, lite smått berusad och med en känsla av att vara en åtråvärd, ganska snygg och mycket omtyckt kvinna.

Tack Gode, Gode för gammal rostfri ”kärlek”!

Igår var det lite bättre med Mamma, doktorn gav henne lite starkare medicin för hjärtat och bannade henne lite för att hon slarvar med sina piller ibland. Så jag lät syster sköta dagens besök och umgicks bara med mig själv.

Åkte till Liljeholmen, för där vet jag att de nästan alltid har gula habanero. Det hade dom, förutom alla de andra sorterna.

De hade även lila brysselkål! Jag älskar brysselkål!

Jag vet att andra inte ens kan se dem utan att rynka på sina små näsor, men jag önskar att de skulle ge dem en chans till. Kanske   använda de så här i en lättstekt färgglad röra.

Eller bara halvera dem, steka dem med ingefära, vitlök, chili, salt och kanske lite, lite socker eller honung!

Tack Gode, Gode för härliga ingredienser och gott om tid i köket!

Det var så skönt att vara för sig själv en dag, att jag genast bestämde mig för att ta en ledig vardag, redan på fredag. Det är sista vardagen innan de börjar med stambytet. Jag tänker inte tala om det för De Gamle, utan bara ta en dag, för mig, mig och bara mig. Kanske jag inte gör något alls, kanske jag åker och tränar och simmar eller besöker den lilla tjejen med de starka nyporna som ger massage, eller helt enkelt grottar ner mig i grytorna hela dagen.

Tack Gode, Gode för att jag har så många semesterdagar och ett jobb som tillåter spontanledigt!

Och förstås:

Tack Gode, Gode för att det finns fantastiska läsare av mitt dravel, som är snälla mot mig och peppar när jag är ledsen, skrattar med mig när jag är glad och dessutom lämnar trevliga och kloka kommentarer så jag får veta vad ni tycker!

                                           Pussen då   !

att göra rätt, förnuftigt, vettigt och klokt.

NÄ!

Vissa saker går bra.

Jag har bokat resa, hotell och börjar trots allt se fram emot resan till Umeå.

Pratade med  Nordbo-sonen igår, det kan till och med bli så att vi får gå ut på stan och äta tillsammans! Visserligen med ”sällskap” men ändå känns det som om det kan bli lite mer avspänt och trevligt än ett besöksrum.

Jag kommer att resa ensam, så det blir flyg, vilket jag egentligen inte gillar, men det är långt och jag har inte tagit något extra ledigt för detta.

En annan bra sak jag gjort var igår. Då tog jag fram min mixer, körde ner två små råa rödbetor, en liten morot, en banan, en pressad apelsin, en rejäl bit ingefära, lite, lite honung och några isbitar.

Den drycken blev så vacker att jag var tvungen att spara hälften till i morse, bara för att bli så glad av att se den. (jo, det var GOTT också!)

Däremot går det så där, med min föresats att vara tålmodig vad det gäller att fortsätta leva tillsammans. Igår hade jag retat upp mig rätt rejält och skulle just starta en ”diskussion” med maken om att det inte fungerar att ha det så här.

Men han hade en oerhörd tur, Bortbo-sonen ringde på dörren.

Saved by the bell, liksom!

Men, jag känner att det tillståndet inte alls var så övergående som man kan tro, det kommer hända igen.

Det funkar verkligen inte. Jag kommer med all säkerhet att få ett frispel endera dagen på den här situationen, då kanske det inte ringer några klockor...

Men till helgen tänker jag njuta av livet.

Ikväll ska jag med Bad-Karin på äventyr. Vi ska äta något gott och sen ska vi på Södra Teatern och avnjuta en föreställning med Carl-Einar Häckner!

Jag älskar hans galna humor och taffliga framtoning. Har sett honom där förut och flera gånger på Gröna Lund.  (Joo, jag tycker han är väldigt Söt också!)

Det ska bli så härligt! Bad-Karin är en hejare på att skratta, högt och hjärtligt, ett perfekt sällskap med andra ord.

(En gång var mina föräldrar på lunch på Cirkusakademin, när han också var där. Mamma visste att både jag och min syster gillar honom. Så hon stolpar fram till honom och ber att få autografer ”till sina flickor”! Jag har ramat in min, med en liten svartvit bild i samma ram.)

I morgon ska jag göra något annat jag vet kommer bli trevligt...   ...

På söndag kanske jag hinner med att träffa kära lilla C, då blir det babbla av! Vi kan prata vi, precis HUR länge som helst!

Så go vänner, Trevlig helg önskar jag er alla!

                                  Pussen då   !