Visst gör jag, även om jag inte bloggat eller ens läst så mycket andra bloggar.

Jag har flängt, farit fram, redejat, ordnat, donat, rensat, fixar, grejat och hållt på.

Jag har satt små chilibebisar i 37 krukor, bittertomater i tre

Jag har även lyckligt konstaterat att de övervintrade krabaterna redan blommar.

Satt dem i ny jord och hoppas nu på att det kommer frukt tidigt.

Omplantering och tvättning av krukor har utsatt de nya rörstammarna för en rejäl test, som de hittills verkar ha klarat finfint.

Det är så roligt att odla! Dock är jag inte alls sugen på trädgård, för i dem blir det ogräs, som jag inte alls tycker det är det mista roligt att rensa.

Att rensa bland ägodelar har dock varit ett rent nöje.

Högen i hallen bara växer, så mycket saker, grejer, pinaler, kläder och annat jag känner att jag verkligen inte behöver lägga tillbaks i skåp och lådor. Nu ska jag bara få energi nog att bära ut det till soprummet också.

Kanske jag kan sätta mig här och lapa sol för att får ork?

Neeej just det, det går ju inte, det är ju för bövelen äckelvinter fortfarande..   

Vinter = Varma grytor och soppor = enda fördelen. I söndags hade jag en middagsgäst. som vanligt blev det kanske lite väl mycket och trots att vi sörplade i oss tappert finns det en burk i frysen och en i kylen, med den goda Pepperpot jag fått inspiration av Moma att laga.

 Gott, varmt, hett och perfekt bjudmat!

Hemma i min förort lät de av någon anledning en bra bit av torggranen vara kvar, när jag gick ut och handlade igår hade någon härlig person gjort så här med den!

Här varar julen verkligen ända fram till påska och som någon påpekade, recycling är ju grejen numera, så det går säkert bra att dansa runt den till midsommar också!

Och igår kom lilla C, vi åt Pulled pork, coleslaw och bröd. Herreminje vad vi åt och dum som jag är frågade jag jäntungen om hon ville ha ett glas vin. Det ville hon och en god värdinna låter självklart inte gästen dricka ensam..

Jag sover INTE gott när jag druckit alkohol, trött som ett apskaft idag, men roligt var det att hon kom. Bortbo-sonen visste att hon skulle komma, så han passade på att ringa, så de fick prata med varandra. Att se i hennes ansikte och ögon, hur mycket hon tycker och bryr sig om min son, det värmer verkligen.

De två har för övrigt en pakt. Jag hade en likadan med en killkompis. Att om ingen av dem är i ett förhållande eller är gifta när de är femtio, så kan de lika gärna ”ta varann”. Mitt blev det inget av, men ska jag vara ärlig hoppas jag att det blir det av deras.

                                      Pussen då   !

För det har jag ju ingen!

Men, som tur är har jag andra små jäntor i mitt liv, som dessutom förgyller det.

När gossarna var små, hade de, speciellt den stora, en kompis lilla C.

Hon är precis mittemellan dem i ålder. Det var en härligt orädd, klättradande och klängande jänta. Som for omkring både mer och högre än mina gossar, cyklade och simmade långt före de kunde göra det.

Söt som en liten sockertopp med långa fina flätor och stora blå ögon.

Frågvis, positiv och glad hängde hon med på alla möjliga äventyr tillsammans med min familj eller bara med killarna.

Jag har alltid haft en stor plats för henne i mitt hjärta och blir lika glad varenda gång vi ses, inte så ofta nuförtiden tyvärr.

Men häromdagen stötte vi ihop i centrum hemma. Babblade en stund och sen sa hon enkelt:

”Jag måste gå nu, men jag skulle ju kunna komma upp till dej och käka nån kväll snart så kan vi prata lite mer”

Sötunge!

Det känns bra och härligt att hon tar mig helt och hållet för given

Så på måndag blir det middag, utan min dotter, men väl med goa, fina C!

                                   Pussen då   !

Att man fattat rätt beslut.

Då, då känns det prima.

När min kompis satt i mitt kök i lördags och tittade på när jag redejade bland mina pinaler sa hon plötsligt:

”Nu känner jag igen dej! Nu är du så där glad och tokig och dansar i ditt kök som du alltid gjorde förut”

Jamen, det är ju precis så det är!

Kanske har det lite, lite med min nya, gulliga, fiffiga köksradio att göra?

Jag har lagt några av mina ”Absolut Rump Gung” hits på ett USB och det gick varmt i både lördags och söndags när jag for runt.

Men jag tror faktiskt att hon tänkte på mitt beslut om att avsluta relationen har fått mig att må bättre.  Jag kan nästan bli förbannad på mig själv, som ändå inte fattade tidigare. Fast det är i princip meningslöst, både för att det är dåtid och för att ilska ändå inte biter på en sån som mig.

Men jag är gladare, det stämmer. Jag har också mer energi och känner mig vacker och stark.

Så du som skriver elaka kommentarer till mig, det är tur att inte alla tycker som du, för faktiskt är det en och annan som faktiskt gillar både hur jag ser ut och vem jag är.

Jag gillar mig själv också, speciellt när jag är klok nog att ta mig tid till morgonpromenader i vår vackra stad.

                    Pussen då   !

Önskar att jag vore färdig, i stället för helt slut.

Jag har flängt som en skållad råtta hela helgen. På lördag morgon fick jag börja med att flytta tvättmaskinen. Den hade de som städat, ställt framför ett av de två skåp i köket jag hade saker kvar i! Så för att få mitt frukostägg, var jag tvungen att flytta den först. Sen tog jag ut allt ur de skåpen, torkade ur dem och satte fart.

Lite rörigt var det allt.

Pysslade på i fyra fem timmar. Ett par av dem var min kompis G på besök, men då hon har värk och svårt att se, nöjde hon sig med att dricka kaffe och titta på. Bara det gjorde henne så trött, att hon la sig i min säng en stund, fast hon såg bra därifrån också!

Men tänk vad en krispig bukett tulpaner kan göra underverk, så här pass prydligt blev det, när den kom på plats.

Igår var det sovrummet jag försökte hitta tillbaka. Kartonger och kassar tömdes på sitt innehåll. Det är nästan pinsamt hur mycket ägodelar man har och jag gör verkligen mitt bästa för att fundera innan jag stoppar tillbaks något.

Förvånas också över visst omotiverat överflöd av vissa saker:

Jag är ju inte precis den som tillbringar timmar i skogen, täljandes korvpinnar och barkbåtar?

Har tittat en del på nätet efter grejer jag skulle kunna tänka mig att köpa eller byta till mig för att få det lite som jag vill ha, nu när allt börjar bli klart.

En kvinna hade lagt upp massor av saker i en grupp på Facebook hon ville byta ”mot nåt litet, ett värmeljus eller två”. Å vad spännande tänkte jag och började titta.

Men, näää…

Inte ens om jag fick ett värmeljus, eller två eller en hel värmeljusfabrik skulle jag sätta upp denna på någon av mina väggar.

Ärligt talat så tycker jag det påminner om ett gigantiskt rövhål och då jag redan vet att jag är

skit-snygg behöver jag inte spegla mig i ett sånt!

I morse tänkte jag att eftersom jag klättrat, lyft, burit och haft mig hela helgen, kunde jag strunta i att träna, ta det lugnt och njuta av min sovmorgon eftersom jag jobbar sent.

Hade råkat glömma att det var idag, de skulle fixa alla elektriska installationer och därmed ha elen avstängd större delen av dagen. Så jag gjorde mig klar, tog en krispig, iskall kort morgonprommis och tjänade in lite flex i stället.  

                                        Pussen då   !                        

Hur man än vänder sig så har man i alla fall framtiden framför sig och det som har varit har bara tagit slut.

Det är väl därför man fotar, skriver och dokumenterar en hel del.

Och när man sen tittar på de där fotona från förr så upptäcker man att det var så himla länge sen det gjorde det, tog slut liksom.

Småbarnsåren med allt slit och släp. Men samtidigt med himla gulliga och fantastiska små individer, med helt skilda personlighet och sinnelag.

Här är ett exempel på det.

 Det var dags för dagisfotografering. Att bestämma över sådant som inte är viktigt slutade jag med rätt tidigt, till exempel vad de skulle ha på sig, så länge det var tillräckligt varmt, någorlunda helt och rent så läte jag dem bestämma det själva rätt tidigt.

Så jag sa: Ta på det ni tycker är allra finast nu då.

Stora gossen valde alltså lite konventionella finkläder, lillplutten en gammal sliten tredje eller fjärdehandströja, men med Ninja Turtles på!

Jag gillar nog den bilden bäst av alla deras dagisbilder. Tror faktiskt att det också är den de ser gladast ut på!

Sen finns det en del slut, jag tycker kunde kosta på sig att komma lite tidigare och sluta vara så himla mycket framtid framför oss.

Vintern och våren till exempel!

Jag vill: Gå utan halkrisk,   se de första gröna bladen        pumpa min cykel, städa min balkong, gå ner till sjön när isen försvunnit, stoppa handen i det iskalla vattenglittret och tänka på att jag snart, snart ska låta dess bruna vatten omslutna min vita kropp!

Lovar att inte gnälla över att det luktar upptinad hundskit , att det är skräpigt och fult, inte ens över att de aldrig sopar bort gruset, bara jag får sitta i värmande sol och få min första fräken.

Tyvärr får jag inte alls lika många fina nuförtiden som när jag var lite yngre.

  Pussen då   !

Samt en Dräglig Sabbat på er alla, nu går jag snart hem och spolar lite!

komma förbi och trycka på knappen och titta när det spolar i toan?

Välkomna hit, här brusar det i rören   ! whoopwhoop!

Bara badkaret, och lite elinstallationer kvar, yesssssss!

Nu har vi fått veta hur det blir. Den för närvarande Norrbo-sonen, fick inte det han själv önskade och enligt mig var mycket motiverad för.

Han får i stället stanna kvar där han är tills 21:a april.

-  

Vi trodde att han skulle få avtjäna de nya två månaderna med så kallad kontraktsvård i stället. Det skulle i så fall inneburit uppåt ett år på behandlingshem.

Men av någon anledning anser man inte att detta är något för honom. Därutöver har han en väntande rättegång till. Jag hoppas innerligt att de inte väljer att ge honom mer tid innanför staket då.

Men som sagt jag är skeptisk, förstår inte varför man inte tar tillvara när någon själv önskar att få vård, när personen själv kommit en god bit på väg.

Under de här åren som gått har vi självklart diskuterat, eller snarare jag har argumenterat på alla tänkbara sätt varför man ska avstå från droger.

En sak jag hävdat hela tiden är att det inte är ett fullvärdigt liv att leva med avtrubbade känslor. Att livet blir så mycket rikare, om man känner ALLA känslor och att det faktiskt inte är så när man har droger i kroppen. Det har han självklart inte hållit med om, utan envetet påstått att han ”minsann känner”.

Därför blev jag väldigt glad häromdagen, när han själv tog upp det och talade om att han tycker det är härligt att känna igen, att han har massor av känslor och längtar efter den häftigaste av de alla:

Att vara kär!

Han pratar också mycket om framtiden, att han vill jobba med mat även när han kommer ut. Han har frågat de civila kockarna han jobbar med där om han kan använda dem som referens i framtiden.

Det är inte alls så, att jag inte tycker att man ska ta konsekvenserna av sina felaktiga och korkade handlingar. Däremot tycker jag verkligen att behandling (under valfritt tvång som ju kontraktsvård är) måste vara ett bättre alternativ för en så pass ung, och för tillfället mycket motiverad person.

Men det är bara för oss att acceptera, och det är också att framsteg hos honom, att han gör det. Ett besked av det här slaget hade tidigare utlöst haranger om samhället, ”soc”, jävla idioter och ”jag har faktiskt rättigheter”…

Jo, jag har hopp och fröet som legat och väntat på att våga gro, funderar igen på att sätta fart.

Vi mammor är väl sådana!

Här, här och här kan du läsa lite om hur det varit. I det första fick jag så mycket fina kommentarer att jag blir gråtfärdig när jag läser dem!

             Ni, mina rara läsare är verkligen värda Pussen då   !

En hel del där man sitter på sitt telefonisttillväxtarsle.

Har nämnt de här ”upplästa” sms-meddelande tidigare. Igår fick jag det kortaste och skummaste nånsin.

”V” Inget mer!

En annan som fick mig att undra var den som ringde och presenterade sig ”Hej, jag är journalist på tidningen Papper och Kontor”.

Då tyckte jag väldigt synd om den kvinnan. Tänk bara!

Att kosta på sig en lång utbildning, kanske ta dyra studielån, kämpa och slita för att klara av det. För att sedan skriva spännande reportage på Papper och Kontor!

Jag kan tänka mig att det är en sådan där tidning, som kommer vare sig man vill ha den eller inte, som ingen läser och många irriterar sig på att överhuvudtaget vara tvungen att plocka ur brevlådan eller postboxen.

Men det är ju egentligen inte mitt problem, när jag tänker efter.

Inget annat heller vad jag kan komma på just nu.

Har inte skrapat färdigt lotterna    ännu, så jag befinner mig fortfarande i den kalla Nord, och vem vet?

Om jag vinner massor med pengar, kanske jag får problem?

Och förresten köpte jag mig lite lycka ändå igår, titta vilket fint fodral    att ha sjuttikortet  SL-kortet i.

För att det var så gulligt, köpte jag ett till min fina kollega S också!

Bara för det, så ringde de från nästa spännande tidning nyss: VVS-forum!

                        Pussen då   !