kucke-li-lo

Alla inlägg under mars 2013

Av Li-Lo - 27 mars 2013 17:24


Det finns det i alla fall de som redan gjort.

Men jag tänker i alla fall utsätta mig för risken, eller ta chansen. Allt är relativt!

Dysterkvistar må knarra och olyckskorpar kraxa bäst de vill.


Men efter en hel del tänkande och funderande, samt övervägande bestämde jag mig.

Jag kommer låta Bortbo-sonen bo hos mig ”ett tag” när han är färdig där uppe i Umeå.

Trots allt är han först och främst min son. Jag kan inte tro att jag hjälper honom genom att låta honom börja ”sitt nya liv” som bostadslös.


Gotland vill han inte återvända till, annat än för att hämta sina kläder, lite grejer och katterna.

(De ska dock inte bo hos mig, där går gränsen)

 

På den ön har han inga drogfria vänner alls och efter att det tog slut med tjejen han flyttade dit med har han ingen som helst anknytning dit heller.


Förutom att vi ska skriva ett inneboendekontrakt, kommer jag se till att han skriver på ett annat kontrakt mellan oss två.

Inneboendekontraktet kommer ge honom rätt att få hjälp av socialen till hyra och det andra är för att jag ska vara helt säker på att han fattar vad som gäller och vilka konsekvenser det blir om han inte håller sig till det.


Så om tre veckor är det slut på mitt nya fria liv och jag ska börja vara Mamma igen…


Men först ska jag försöka ta mig till Blåkulla


 


sen bjuda Moma på middag.

Jag ska äta påskamat hos De Gamle, jag ska troligen åka till bror och svägerska på landet.


Och så ska jag ner i källaren och härja lite!


Vi fick det glädjande beskedet att nu, när stambytet äntligen är klart (det sista gjordes i morse) så ska vi få nya källarförråd, med bättre säkerhet och en himla massa annat jättebra. Jobbet kommer att ta cirka fyra månader!

Vilket betyder att före nästa söndag måste jag ta mig ner till villervallan, fundera på om det är något där jag kan tänkas behöva under dessa månader, då resten kommer att magasineras. Cyklarna måste ut.


Nu blev det ju så, att när jag skulle röja uppe innan stambytet rände jag ner där, mer eller mindre hällde ut saker ur lådor och korgar för att kunna använda dem uppe.


Har man inte jobb, så ser hyresvärden till att man får!



                          Påskapussen då    !

ANNONS
Av Li-Lo - 26 mars 2013 10:02


Det var lite, lite pirrigt.

Fast efter en kort stund kändes det inte alls så konstigt.


Jag vet inte om jag står till hundra procent för det jag sa, men i alla fall så ÅNGRAR jag inte att jag ställde upp. Lite konstigt kändes det att det verkade som om jag ringt upp dem, så var det ju inte.

Å här kan du lyssna om du vill, jag är den första de talar med.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/167902?programid=3117


(00:13:30 )

Idag är en ny dag och jag ska träffa bästaste Lo efter jobbet och äta lite gott och babbla bort några timmar.

Var egentligen jättetrött i morse, men tog i alla fall en liten promenad.

Ballonger gör mig glad!


 

Inte vanliga såna där kalasballonger, de tycker jag inte om alls. Smäller helt hipp som happ, utan förvarning.


Och eftersom jag (kanske jag nämnt?) är förtjust i grönt, blev jag glad av att det for omkring en flotte i limegrönt på vattnet.


 

Jag tror inte att Mälaren håller på att tömmas, det kan vara jag som håller kameran lite, lite snett?


Ha en bra dag, som verkar bli solig och fin, i alla fall här i Klarakvarteren.



                        Pussen då   !



ANNONS
Av Li-Lo - 25 mars 2013 14:13


Det är fult av mig, jag vet det.

Men ändå.


Ibland, när jag ansträngt mig lite extra för någon annan, kan jag faktisk bli lite besviken när jag inte känner att det uppskattas. Eller rent av att man är missnöjd och vill ha mer än man redan fått.

Två gånger den här helgen har jag känt så.


Helt enkelt: Meeen för faan, kan du inte vara nöjd?


I fredags åkte jag direkt från jobbet till De Gamle, först genomled jag att handla med Fadern. Det tar tid, är omständligt och han är sparsam, för att inte säga snål, så det gäller att lirka om jag ska få honom att köpa något som går att tillaga. Det blev i alla fall lite köttfärs och en bit fläskfilé.


Vi hasade hem till dem och jag stekte små gulliga pannbiffar som, jag lät puttra i grädde, jag gjorde snabbinlagd gurka och kokte potatis. Jag dukade, dukade av och diskade hela disken.

När jag sen stod i hallen för att klä på mig så säger Modern, med lite lagom gnäll i rösten:

Jahaja, jag trodde du skulle göra i ordning fläskfilén också innan du gick!


Då! Hade jag lust att vara mycket mindre tålmodig och elak än jag var och kanske utbrista i ett: Meeen för…


I lördags vaknade jag tidigt (kärringvarning?!). Pysslade lite hemma, handlade lite i centrum, bar upp det och åkte sen till Liljeholmen, enbart för att köpa gula habanero.  (Vilket gick så där, i alla fall hade jag gjort av med över 500 när jag kom hem och så mycket kostade definitivt inte pepparn. )


Nåväl, i vårt centrum sitter ofta samma man och tigger. Jag går fram till honom och frågar om han vill ha sovsäckar.  Det ville han, så jag bar hem pepparn och det andra, tog säcken med två sovtäcken och ett par varma vantar. Kånkade det till honom och jaa, han blev glad.


Men sen, frågade han om inte skulle kunna få lite pengar också.

Då! Kom den igen, tanken att släppa på snällhet och tålamod och säga: Meeen för...

Det kanske helt enkelt var så, att jag gärna ville göra något för honom, men just då inte hade några kontanter!


Men jag bet ihop och traskade hem. Jag hade massor att göra ju!

Jag skulle laga mat till mina middagsgäster, och det gjorde jag.


Åh, så härligt tacksam jag är för att ha fått tillbaka mitt kök. Det blev inget fotat, men här är menyn:

Rice and Peas

Jamie Olivers Jerk chicken

Gröna sojabönor och majs i en god dressing med mycket örtkryddor.

En grönsallad med lätt inlagd gurka

Het mango- och ananassås

Sval yoghurtsås med lite lime, honung och salt.


Till efterrätt chokladtryffel i snapsglas toppad med röda vinbär och hallon, egenhändigt plockade av mig i somras.


Vi åt, pratade, skrattade och hade en riktigt härlig kväll. De gästerna tackade minsann massor av gånger för både mat och allt annat jag bjöd på…

Av min bror och svägerska fick jag tio blandade tulpaner och av den andra gästen inte mindre än femtio stycken!


 



Så himla ljuvligt så jag nästan gråter av tacksamhet!


Idag får vi lön. Detta firar vi som vanligt tacksamt med att skippa de trista matlådorna och unnar oss lyxen att köpa färdigmat ute.

Idag Kebab!


                   

Så här glada var mina lunchkompisar!


En helt annan sak.


Ikväll kommer jag att medverka i radioprogrammet Karlavagnen.

Det ska handla om att ångra sig, vilket jag bloggade om för nästan precis ett år sedan.  De gör väl någon slags research och hade hittat det inlägget och så fick jag frågan om jag vill vara med och prata om detta i kväll.

Något sånt har jag aldrig gjort, så det kan väl vara roligt att testa!

Så har ni inget annat för er, slå på radion vid tiotiden ikväll.

Lite pirrigt, men kul.


                                                 Pussen då    !






Av Li-Lo - 21 mars 2013 15:46


Idag firade vi en kollega som fyller 50 just idag.


(Fast själv blev jag mest missunnsam, eller i alla fall lite grann. För hon fick en gåva av arbetsgivaren, vilket tydligen ska vara standard på just denna bemärkelsedag. Det fick inte jag, och ingen av mina andra kollegor som fyllt heller! Det är tydligen inte aktuellt att dela ut dem retroaktivt heller…)


Men eftersom det även fanns något annat att fira idag, passade jag på.

Vad, vad, vad? undrar ni förstås.


Jo, det är Världspoesidagen!

Jag har faktiskt aldrig firat den förr, men idag har jag smällt till med inte mindre än tre små poetiska mästerverk.

Det ena till födelsedagsbarnet, den tog lite tid att få till, fem minuter eller så.


När man är ung vet man allt och mer ändå

Och idag när du tar klivet

Till den andra halvan av livet

Vet du ännu mer än du visste då

Fast nu ska du få veta en hemlighet

Att även fast man vet mer och mer

Om allt som händer och det som sker

Blir man inte klokare av allt man vet

Men däremot får man lättare att välja

Och ger fan i att skiten svälja


Välkommen till Vuxenlivet


På Facebook bjöd jag på en annan som jag klurade på i flera sekunder:


Snö is och förbannade kyla
Hjälper föga att yla
vinterjäveln gör som den vill
till midsommar blir det pärer och sill
med dill.


Och nyss ringde min systerdotter från landet stolt som en tupp över vad hon gjort idag, det blev en liten dikt av det med:


Att själv slakta sin första get,

Det är större lycka

Än att samma kreatur stycka

Det är inte många som vet

Jag har fått lära mig det

Av Tina som just gjort denna erfarenhet.



Jag är verkligen på gång…


                                    Pussen då   !




Av Li-Lo - 20 mars 2013 12:38

Jag har faktiskt inga problem med att vara både och här. Dels för att jag aldrig talat om exakt vem jag är här, även om jag lägger upp bilder. Men att någon av en slump skulle hitta hit och förstå att det är just jag som bloggar, håller jag för relativt osannolikt.


Jag länkar på FB, men där har jag bara vänner som vänner.


Idag blir jag väldigt personlig och privat. Jag lägger helt enkelt upp brevet jag skickade till min son idag. Någon liten ändring, men i stort.

Varför jag gör det? Faktiskt för att jag själv blev väldigt berörd av att skriva det, jag vill verkligen att han ska veta.


Så här kommer det:


"Hej Pojken min!


Va roligt att du fick chansen att prata lite med Lilla fina C!

Åh, om jag kunde få dig att se, hur hon strålar av värme, kärlek och omtanke när hon pratar om dej.


Om du kunde tatuera in den bilden i din hjärna och ta fram den varje gång du kanske känner minsta tvivel i framtiden på att börja leva ett liv utan droger och innanför lagens ramar.

Då skulle tvivlet försvinna på en enda gång, för den glöden får du helt enkelt inte släcka.


Det får du inte!


Det är en gåva, att ha en äkta vän, som känner dig utan och innan och fortfarande tycker så mycket om dej som hon gör.


Att jag älskar dig lika mycket är självklart och det är inget konstigt med det, så ska det vara. Jag vill inte att den kärleken ska få fler smällar heller, det är så jävla jobbigt att komma igen och kämpa för dig och att våga ha framtidstro och tillit.

Tilliten är det som är svårast, eller egentligen inte, för det är faktiskt ditt jobb.


Du är den som måste se till att jag och alla andra som fortfarande bryr sig inte tappar den. Det är något som kan ta tid att bygga upp, det behöver du tänka på, det finns mycket som har gjort ont och sårat genom åren. Tyvärr är det så, att den sortens ”sår” tar tid att läka och rivs upp förbannat lätt.


Det är tur att du är en positiv person med mycket kärlek och värme och att du har lätt för att glömma och förlåta, det är fina egenskaper, men du får inte använda dem på fel sätt.

Så idag blev det ett allvarsbrev till dig, jag känner så mycket att det är viktigt att vi vågar vara ärliga, se det som är bra mellan oss och i dina andra relationer, men inte vara några jävla fegisar och blunda för det som har varit tungt och svårt. Du är vuxen nu och måste ta tag i alla bitar av livet, även de som är jobbiga och kräver mycket ansvar från din sida.


Att inte släcka Cs eld – Det är DITT ansvar!

Att se till att vår tillit växer och mår bra – Det är också ditt ansvar.

Att kämpa och hjälpas åt för att du ska få ett bra liv – Det hjälps vi åt med.


Tusen varma kramar och tankar.


Din mamma"







Av Li-Lo - 19 mars 2013 12:58



Visst gör jag, även om jag inte bloggat eller ens läst så mycket andra bloggar.


Jag har flängt, farit fram, redejat, ordnat, donat, rensat, fixar, grejat och hållt på.

Jag har satt små chilibebisar i 37 krukor, bittertomater i tre


 

Jag har även lyckligt konstaterat att de övervintrade krabaterna redan blommar.

                   


Satt dem i ny jord och hoppas nu på att det kommer frukt tidigt.

Omplantering och tvättning av krukor har utsatt de nya rörstammarna för en rejäl test, som de hittills verkar ha klarat finfint.


                        


Det är så roligt att odla! Dock är jag inte alls sugen på trädgård, för i dem blir det ogräs, som jag inte alls tycker det är det mista roligt att rensa.


Att rensa bland ägodelar har dock varit ett rent nöje.


Högen i hallen bara växer, så mycket saker, grejer, pinaler, kläder och annat jag känner att jag verkligen inte behöver lägga tillbaks i skåp och lådor. Nu ska jag bara få energi nog att bära ut det till soprummet också.


Kanske jag kan sätta mig här och lapa sol för att får ork?


             


Neeej just det, det går ju inte, det är ju för bövelen äckelvinter fortfarande..   


Vinter = Varma grytor och soppor = enda fördelen. I söndags hade jag en middagsgäst. som vanligt blev det kanske lite väl mycket och trots att vi sörplade i oss tappert finns det en burk i frysen och en i kylen, med den goda Pepperpot jag fått inspiration av Moma att laga.


 Gott, varmt, hett och perfekt bjudmat!


Hemma i min förort lät de av någon anledning en bra bit av torggranen vara kvar, när jag gick ut och handlade igår hade någon härlig person gjort så här med den!

 

 

Här varar julen verkligen ända fram till påska och som någon påpekade, recycling är ju grejen numera, så det går säkert bra att dansa runt den till midsommar också!


Och igår kom lilla C, vi åt Pulled pork, coleslaw och bröd. Herreminje vad vi åt och dum som jag är frågade jag jäntungen om hon ville ha ett glas vin. Det ville hon och en god värdinna låter självklart inte gästen dricka ensam..


Jag sover INTE gott när jag druckit alkohol, trött som ett apskaft idag, men roligt var det att hon kom. Bortbo-sonen visste att hon skulle komma, så han passade på att ringa, så de fick prata med varandra. Att se i hennes ansikte och ögon, hur mycket hon tycker och bryr sig om min son, det värmer verkligen.

De två har för övrigt en pakt. Jag hade en likadan med en killkompis. Att om ingen av dem är i ett förhållande eller är gifta när de är femtio, så kan de lika gärna ”ta varann”. Mitt blev det inget av, men ska jag vara ärlig hoppas jag att det blir det av deras.




                                      Pussen då   !

Av Li-Lo - 14 mars 2013 14:09


För det har jag ju ingen!


Men, som tur är har jag andra små jäntor i mitt liv, som dessutom förgyller det.

När gossarna var små, hade de, speciellt den stora, en kompis lilla C.

Hon är precis mittemellan dem i ålder. Det var en härligt orädd, klättradande och klängande jänta. Som for omkring både mer och högre än mina gossar, cyklade och simmade långt före de kunde göra det.


Söt som en liten sockertopp med långa fina flätor och stora blå ögon.

Frågvis, positiv och glad hängde hon med på alla möjliga äventyr tillsammans med min familj eller bara med killarna.

Jag har alltid haft en stor plats för henne i mitt hjärta och blir lika glad varenda gång vi ses, inte så ofta nuförtiden tyvärr.


Men häromdagen stötte vi ihop i centrum hemma. Babblade en stund och sen sa hon enkelt:


”Jag måste gå nu, men jag skulle ju kunna komma upp till dej och käka nån kväll snart så kan vi prata lite mer”


Sötunge!


Det känns bra och härligt att hon tar mig helt och hållet för given

Så på måndag blir det middag, utan min dotter, men väl med goa, fina C!


 





                                   Pussen då   !

Av Li-Lo - 12 mars 2013 13:58


Att man fattat rätt beslut.


Då, då känns det prima.

När min kompis satt i mitt kök i lördags och tittade på när jag redejade bland mina pinaler sa hon plötsligt:


”Nu känner jag igen dej! Nu är du så där glad och tokig och dansar i ditt kök som du alltid gjorde förut”


Jamen, det är ju precis så det är!

Kanske har det lite, lite med min nya, gulliga, fiffiga köksradio att göra?


 



Jag har lagt några av mina ”Absolut Rump Gung” hits på ett USB och det gick varmt i både lördags och söndags när jag for runt.

Men jag tror faktiskt att hon tänkte på mitt beslut om att avsluta relationen har fått mig att må bättre.  Jag kan nästan bli förbannad på mig själv, som ändå inte fattade tidigare. Fast det är i princip meningslöst, både för att det är dåtid och för att ilska ändå inte biter på en sån som mig.


Men jag är gladare, det stämmer. Jag har också mer energi och känner mig vacker och stark.


Så du som skriver elaka kommentarer till mig, det är tur att inte alla tycker som du, för faktiskt är det en och annan som faktiskt gillar både hur jag ser ut och vem jag är.


Jag gillar mig själv också, speciellt när jag är klok nog att ta mig tid till morgonpromenader i vår vackra stad.


 


                    Pussen då   !



Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se