På mitt jobb, som på de flesta nu för tiden finns ett Intranät.

Det är inte ofta jag hittar något där som är spännande.

Men idag:

Jag är jätteupprymd, känner mig som Kalle Blomkvist och lyssnar noga när det kommer interna samtal.

Tuggar personen på något?

Låter det lite mjukt, men ändå frasigt? Då kan det faktiskt vara en Mandelkrok!

  Jag hoppas innerligt att vi får veta upplösningen på detta interna drama innan torsdagens fika!

Stackarna, vad ska de ha att mumsa på om de inte dyker upp?

                   Pussen då   !

Jag är uppvuxen i hus med ett familjeföretag (i första hand silkscreentryckeri) i källaren. Där hände det att jag och mina syskon ”jobbade” redan som små. Alltså stod där babblade, frågade, störde de som jobbade och petade lite allmänt på saker och ting.

Det kunde också brinna i knutarna med leveranser eller att pappa hade tagit på sig ännu ett märkligt jobb som krävde att vi alla utförde delmoment i proceduren.

Det kunde vara att packa upp och packa ner trä- eller chokladägg som skulle tryckas.

Vi kunde även breda ut en gigantisk banderoll i trädgården, för att krypa runt på alla fyra och måla dit bokstäver, innan den klar skulle pryda en hel eller halv fasad någonstans.

Färgerna som användes i tryckeriet…Tja, jag tror att dagens miljöförvaltningar skulle baxna om de bara fick en liten pust i ena näsborren!

Vi levde, åt, sov och bodde i det. Om jag har tagit någon skada?   

 Inte vad jag vet, men det bör helt enkelt inte ha varit nyttigt.

Jag jobbade heltid med pappa några månader efter gymnasiet, innan jag började på ett annat tryckeri i stan.

Liknade slutprodukt, men en helt annan väg dit!

Här var det industrimiljö, fullt av folk och en helt annan företagskultur, med firmafester, hierarki och fasta tider.

På den tiden kunde man hur enkelt som helst byta jobb. Jag tyckte det var dags efter ett år ungefär, så jag ringde till Posten och sa ”Hej, jag skulle vilja bli brevbärare”

Jag fick en intervjutid, gick dit, fick frågan om jag ville jobba i innerstan eller i en förort. Stan tack, sa jag, vi bestämde en tid när jag skulle börja och så var det klart!

Tre veckor på Postskolan, sen var jag BBB. Efter ett antal år blev jag Postiljon, något horn att blåsa i fick jag dock aldrig!

Trappa upp och trappa ner, hiss upp och trappa ner, trappa upp, över vinden, trappa ner! Arbetsdagen startade 06.00 men på den tiden jobbade brevbärare på beting. Gå hem när du är klar, betyder det!

   Om sommaren skickades det inte mycket post, så då hände det att en tre timmars insats var hela dagsverket, väldigt skönt faktiskt.

Det var kul, slitigt ibland, säger bara JULKORT! 

Träffade en hel del kul människor  och såg många fina hus, där jag rände runt på Södermalm.

Hade ett extrajobb i perioder sålde frukt, grönt och blommor i anslutning till en ”bussterminal”. Full fart, roliga kunder och en bunt sedlar direkt i handen på fredagskvällen. Då kunde jag även få blommor, massor av blommor som inte skulle överleva helgen i affären, kände mig som en drottning ibland när jag satt på tunnelbanan.

Efter att jag bildigt talat stupat på min post (en elak bil välte kull mig) började jag tröttna.

Ett år fick jag vara Post-detektiv på ”Avdelningen för obeställbara paket och adresslösa föremål”  Jag öppnade paket och rotade i postsäckar fulla med allt som kan tänkas och verkligen inte kan tänkas skickas med Posten!

Uppstoppade ugglor, paprikapulver, uppblåsbara damer, kläder, mat, foton av både det ena och det andra. Leksaker, böcker och en väldig massa maskin och bildelar som jag skulle försöka identifiera.

Det var det roligaste jobb jag någonsin haft! Vilka kunskaper det gav om Sverige och Svenskarna.

Efter detta har det varit kontor för hela slanten, mestadels med pladdrande i telefon helt eller delvis.

Ett par år arbetade jag på kundtjänst för VISA kort. Det hände ibland att kunder kom på spontana besök med sina buntar av kontoutdrag.

När de ringde från receptionen och sa att herr Babar var där, skuttade jag glatt ner för trapporna, vem vill inte hjälpa en elefant i grön kostym?

Jag har även servat landets byggjobbare med information om deras semesterpengar, bläddrat i pärmar på Postgirot och nu är jag som sagt telefonist och lite till på …

I över tio år har jag varit här, inte tröttnat ännu.

Joo, vissa dagar är det väldigt jobbigt med konstiga och eller elaka människor.

Dagar som den som just nu är, när vi EGENTLIGEN inte behövs, mer än för att ingen ska säga att vi inte är här, kan vara tröttsamma och synnerligen långtråkiga.

Tur att lunchsushin var supergod och att jag under hela 10-timmars passet har en mysig kollega att dela dagen med. Nu är det en dryg timme kvar, puh! Snart dags att åka hem och sova, innan jag ska hit igen, tjohoooo     !

Pussen då   !

Det måste vara något, jag har ingen aning om vad det är som gör att vissa perioder varje år vaknar de.

Alla dessa som bara ringer och ringer och ringer. Om samma sak, om och om igen. Eller om nya saker hela tiden.

Det går inte att låta bli att förundras över att de är så övertygade. Det kan vara precis vad som helst, i princip allt som händer i vårt land har anknytning till min arbetsplats och mycket av det som sker i andra länder också.

Vad får en människa att tycka att ett av de stora problemen i vår tid är att tepåsar inte längre görs av papper, utan av plast. (Någon annan som uppmärksammat det?)

Eller hur kan man fullare än en hel koloni med alikor, tycka att det vettigaste att göra är att ringa samma nummer, gång på gång på gång. Jag sa redan vid åtta på morronen att han kanske skulle ringa ”i morgon” eftersom han var aspackad redan då. ”Jag har tagit mig en liten drink” Visst, ur en hink?

Kanske slumrade han en stund för vid 11-tiden var han tillbaks, frågade om det var morgon… Ja, det var ungefär det jag uppfattade, samt att han undrade vad han ska ”göra med sitt liv”!

Men han är på gång i dag också, fortfarande lika berusad, vår gamla raggarkompis.

Hur kan man ringa till en växel och säga ”Hej, jag heter Josefin. Var kommer jag ifrån?”

Svårt att veta, faktiskt?

Ibland är det ju självklart varifrån någon kommer, arga skåningar och ilskna göteborgare, huga, de är inte att leka med.

Just nu har vi även en kvinna, förlåt att jag säger så, men hon är inte helt utvecklad å huvudets vägnar. På något outgrundligt sätt har hon lyckats ta sig till Indien, gifta sig och resa hem. Hon vet knappt var mannen bor och jag undrar om de ens har träffats. Faktiskt så undrar jag om han ens finns eller om det är en fantasi hon lever i.

Mannen som aldrig känner sig välkommen i det här jävla tjuvsamhället återkommer alltid, hela tiden!

Elaka Tanten som kan prata i evigheter utan att andas och bara vräka ur sig anklagelser har återkommit denna vecka.

Mannen från Indien som är förföljd av ”gäng” likaså. Att förstå honom är inte lätt.

Det fattas bara att ”snuskgubben” ska göra sin stämma hörd, så har vi snart njutit av alla våra gamla goda bekantskaper. Det är alltså han som bland annat frågat om jag är bra på svenska språket, för han ville veta följande:

” Vad säger man i Sverige när en flicka blir kvinna, kallar man det defloration eller säger man HÅLSLAG”

Vad är det för fel på människorna,  rejält synd om en del av dem är det i alla fall!

Tro nu inte att jag behandlar de här minst sagt konstiga människorna illa, eller är brysk mot dem, tvärtom. Jag och mina tålmodiga kollegor lirkar, svarar och hänvisar. Lyssnar, förklarar och ger råd om andra ställen.

Vi borde få medalj, så är det!

Pussen då   !

Till och med jag som är en luttrad telefonist och har hört en hel del (se inlägg under kategori jobbb) blir chockad    emellanåt:

Nyss ringde en person inifrån (alltså en anställd) och undrade över vilken gatuadress hon finns på!

?

Hur fasen kom hon till jobbet undrar jag?

Pussen då   !

och jobbar.

Trots att jag faktiskt är trött och inte på speciellt bra humör är det baske mig roligt ändå.

Jag är fortfarande lika fascinerad över människors tilltro till att allting går att lösa med ett telefonsamtal.

Jag imponeras över de människor, som år efter år ringer för att försöka få någon ordning på något de "snöat in på".

Jag inser att det är enormt viktigt för dem, att de verkligen VILL ha ändring på eller få andra att förstå deras problem.

Jag gapar fortfarande förvånat över att någon kan leva i total förvirring, men ändå lyckas ringa hit.

Många tycker jag synd om, men tyvärr hjälper inte det, någon hjälp kan de ju inte få här.

För länge sen var det en person som upplevde det som om: Staten hade klassificerat honom som varumärke M, vilket han upplevde bekymmersamt. Han upplevde sig utnyttjad av varumärkeskapitalister i till exempel HM och MQ som använde detta som ett hemligt språk.

Där hade jag ju inte så mycket att föreslå! Ibland låter jag bara dessa människor prata av sig, ibland föreslår jag någon annan instans. Men de gör intryck på mig, en del som ringer 100 gånger gör tamejtusan nästan avtryck i örat dessutom!

-Jag har varit socialdemokrat sen jag var tio år, nu är jag på psykavdelning  65.

-Har ni inte mej så förlorar Sverig chansen att få fred i världen!

-Jag ringer för att jag är mentalsjuk och har en mikrofon i näsan

-Jag heter...vill du ha mitt personnummer. Jag är förföljd av tre olika läkare som vill ge mig sprutor.

- Jag är förföljd av staten, vad ska jag göra?

-Hej jag heter Roger och jag håller på att sätta nytt rekord i tyngdlyftning, 888 kilo!

-Jag undrar om homosexuella poliser har rätt att dra ner byxorna på vem som helst?

-Mitt namn är Sankt Josef den tredje och jag har dett en stor svart tjur på min gård, den var stor som en elefant. Onda krafter är på väg, man ska vara beredd.

Drottning Monica en annan bekant som ringde under några år, för att bland annat ge oss kontonummer för insättning av apanaget, samt under hållet för de barn hon har med Calle G.

Detta är annars en favorit:

"dom säger på radion att jag är en ny religion. Sen när jag går på biblioteket sitter prästens fru där och höjer menande på ögonbrynet.

När jag ringer prästen förnekar han detta! På posten bakom mig, säjer personerna där : det ska börjas i tid!

Den 23 december när jag tar en promenad väser man Anders Björck bakom min rygg, jag vill ha ett möte med statsminstern och vice statministern, om inte det går vill jag veta hur man söker audiens hos påven"

Som vi gick runt och väste Anders Björck ett tag efter det   !

pussen då

hur fort kom inte den känslan tillbaka?   Alltså, jag gillar  mitt jobb, mycket till och med, det gör jag! Arbetsuppgiften att besvara och förmedla samtal, samt att vara lite detektiv och informatör passar mig förbaskat bra.

 Vad jag inte gillar är:

Att vara TVUNGEN, jag vill vara ledig oftare.

Att jag gör det jag är TVUNGEN till år ut och år in, men ändå inte riktigt har råd med saker jag vill göra, att vara vuxen ha ett jobb och ändå alltid känna mig fattig!

Att andra vuxna jag jobbar med beter sig som barn.

Att ledningen behandlar oss som idioter eller barn.

Att de som ska se till att det verktyg jag behöver för att göra det jag ska, i mångt och mycket SKITER i att se till att det fungerar.

Att det kryyyyps och kräälas för vissa.

Jag har jobbat med service nästan hela mitt liv, på olika ställen, i olika former, med olika mottagare av min service. Hittills har ingen (förutom en och annan, som faktiskt inte haft alla hästar hemma) klagat på min förmåga att leverera just detta.

Nu ska jag gå på kurs, två heldagar, för att lära mig detta! Men snälla..  

Jag tror att det är så här: Det finns personer som passar i serviceyrken, de behöver bara få uppmuntran och kanske påminnelser ibland om att det de gör är viktigt.

Sen finns det personer som helt enkelt inte passar i serviceyrken, som inte klarar av att KUNDER är idioter ibland (för det är dom!) Men i ett yrke är det ju så att man SKA klara av att ta hand om även dom.

Jag behandlar även de som har klart rasistiska, eller andra vidriga åsikter korrekt när de ringer, även om jag kanske inte är direkt lika hjärtlig som jag kan vara mot andra.

Jag vänder in och ut och ut och in på mig för att försöka förstå, hitta rätt och hjälpa till.

Inget av detta är något jag LÄRT mig på kurs eller pluggat mig till, jag är sån och jag INSER att detta är mitt jobb, det är detta arbetsgivaren betalar mig för att göra.

Jaja, så länge de förbaskade Trisslotterna inte ger mer än pengarna tillbaka är det väl bara att bita ihop och hoppas på att detta tillstånd   uteblir eller i alla fall dröjer 

Pussen då!

nu har jag varit så himla slö med att skriva här, så jag funderar på om jag ska lägga ner eller inte?

Men samtidigt är det skönt att kunna slänga ner några rader och få en liten chans att få läsare när jag lyckas få till några fler fåfänga "författardrömmar".

Under sommaren har pennan vilat, men jag funderar på att återuppta vanan att ha ett block i väskan för tunnelbaneresorna, för det är då det fungerar bäst att skriva.

Livet rullar på, arbetet känns som vanligt, jag tycker att det är roligt fortfarande efter snart 10 år! Ämnena och "tokskallarna" tar aldrig slut. Den här veckan har jag haft förmånen att vara lärare till en ny tjej. Det öppnar ögonen för att vårt jobb faktiskt är både roligare och svårare än vi alla tänker på. "Det är ju mer att hålla reda på än i FN" sa hon. Då ska ni veta att tjejen i fråga har pluggat statsvetenskap, praktiserat på UD och är både smart och har lätt att fatta   ! (jättegullig också)

Bjuder återigen på några exempel på vad de tror att vi kan hjälpa till med eller är interesserade av på mitt jobb:

• Vilken mat har serverats på era personalrestauranger de senaste åren?
• "Du låter gullig skulle man kunna få bjuda ut dej på en fika? Sitter här ensam och dricker lunch och börjar bli packad som en resväska"
• Finns där någon som vet hur många parlamentsledamöter det finns på Komorerna?
• "Om man ror i en roddbåt, vart tar vattnet vägen som årorna skjuter undan? och vart tar vinden vägen i ett vindkratfverk?"
• "Om man är orolig för något man inte tror ska bli så bra, kan man prata med någon då? Förstår du vad jag menar?"
• Jag vill veta vilka personer som bor i Burma
• -Hej mormor, vi har fått varsin barnan. Oj, du har inte kommit till din mormor, vad heter din mormor? -Det heter barnan! Pappan kom till luren men lade genast på..

Jaa lite så där har vi det här... sen är det ju förstås lite Minkar, Moskva och Maskrosvin däremellan.

Trevlig helg, jag ska glufsa i mig kräftor med min svägerska på landet deras, ska bli gott hoppas själklart på att det blir tillfälle till

Min arbetsplats har numera förvandlats till "Triangelrörelsen"

Alltså, är det någon annan som varit med om ännu en omorganisation, ett förändringsarbete eller dylikt på en arbetsplats vet de vad sånt innebär.

Tidigare skulle vi tänka oss som delar i ett hjul, utrymmet mellan ekrarna var "våra kompetenser" Det var Hjulsekten det!

Igår fick vi gemensamt ta klivet in i Triangelrörelsen

Nu ska vi vara basen i en triangel (eller var jag en i toppen?) På nåt sätt ska vi tydligen också bestiga ett berg under en treårsperiod, men ingen vet vad som händer när vi kommit upp. Ska vi klättra ner? Flyga vidare därifrån? Ska vi springa i en cirkel? En spiral kanske? Och varför skulle cheferna ta ett annat spår upp?

Frågorna hopar sig. Våra ledare har självklart svaren, men ännu så länge är vi inte tillräckligt upplysta för att förstå de dunkla budskap de förmedlar.

Troligen behövs det många powerpointpresentationer, Over-Head bilder och diagram innan vi simpla lärjungar förstår storheten i Triangelns magiska inverkan på oss enkla adepter.

Åh, när jag kan tolka dessa kryptiska meddelanden som kommer att föra mig framåt och uppåt.  När jag utan att tveka eller förundras tar till mig budskapet i begrepp som SPOC, SLA, KK, K2 och alla andra fantastiska nyheter som ännu så länge är våra ledare förunnat att vara insatta i och förstå.

Studier i arbetsgrupper, projektarbeten samt enhetsövergripande samarbetsgrupper, hoppas allt detta kan leda mig framåt, uppåt, få mig att inse Triangelns makt och positiva inflytande på min enkla telefonistsjäl.

När jag nått upplysningen kommer inte ett enda telefonsamtal förbli okopplat.

Mannen som vill få svaret på huruvida strömmingsfilé luktar som rökt lax eller min vulva,kommer självklart på detta sätt få en lämplig handläggare på Underlivsdepartementet (då kan han också få svar på vilka studier som bedrivs i blygdläppsforskning)

Socialministern kommer självklart prata med damen som gråter över ett trafikskadat rådjur.

Personen som inte får vara i fred för saker och ting den inte kan se, kommer självklart att få prata med handläggaren för detta.

Alla de som ringer för att få bli Rolighetsministrar kommer självklart att få denna post i tur och ordning.

Den vanliga lilla människan som behöver hjälp behöver inte vänta en sekund förrän den är på väg.

Som telefonist kommer jag nu alltid att veta när personer som inte svarar kommer att göra det. Jag kommer känna till huruvida den som sitter i möte till 16.30 har planerat att gå tillbaka till sitt tjänsterum.

Ingen kommer någonsin att lämna sitt rum utan att koda sin telefonanknytning, ingen kommer vara på tjänsteresa när de är efterfrågade, aldrig mer kommer det att vara upptaget när jag vill koppla in ett samtal.

Framför allt kommer jag veta vem "Någon Annan" och "Vem Som Helst" är samt  hur jag  kopplar samtal till dessa.

Nu är jag en i Triangelrörelsens Gemenskap och min framtid vilar tryggt i mina ledares kompetenta händer.

HALLELULEJA!!!!