kucke-li-lo

Inlägg publicerade under kategorin Hänt på jobbet

Av Li-Lo - 11 juni 2014 15:30


Skratta åt elände.

Men när det blir bara för mycket så är det svårt att låta bli.

De här människorna som ringer hit, till mitt jobb…


Framför allt tänker jag på en man. I ungefär ett år har han hållit på att ringa till oss. Vissa dagar kan vi ha honom tio-femton gånger var, vi cirka tio telefonister.

Han är väldigt, väldigt lite psykiskt okej.


I hans värld skulle jag inte vilja vara. Men ändå blir det roligt till slut, när han aldrig ger sig, utan ringer och skriker om samma saker. Joo, han SKRIKER, framför allt när han har eldat upp sig efter ett par samtal.


I början var vi snälla och tålmodiga och försökte göra honom till lags, genom att försöka förstå och faktiskt leta efter någon att koppla honom till.


Men nu använder vi oss av olika metoder, kopplar bort direkt, lyssnar en stund och kopplar bort eller som idag: Jag hörde hur hes han började bli och lät honom vråla på tills han tröttnade och hoppades att han skulle tappa rösten så småningom.


Nu blir ni kanske upprörda och undrar hur vi kan behandla en person på detta vis?


Jag har ”roat mig” med att skriva ned då och då vad det är han säger/skriker, så kanske ni förstår.

Han är alltså övertygad om att ett bostadsföretag och ordningsmakten är i maskopi och så här uppfattar han dem:


”De stjäl och manipulerar, sedan 1978. De plågar, pinar, skadar, misshandlar och förstör. 20 000 namn, runt, runt i terrorförföljelse.


 Det är anmält!


Polischefer stjäl LP-skivor i lägenheter, för planering. Vad är LP? De plockar ner gatuskyltar när de planerar ett mord. Det vibrerar i golven och det är strålning.


 Det är dubbeltortyr och djävulsförföljelse. Orgier i stölder, de stal själen igår.

Det är laser, gift, knark och sprutor i hans kropp, poliser och psykfolk. Man skjuter barn med maskingevär i huvudet och utplånar hela familjer.


Säger du något ska vi döda dig!


Jag ska göra en totalanmälan. Fi-sidan har 500 egna poliser och grupper i förföljelse.

 Nu dog du, nu stal vi det.

Alla har fått betalt. De asflabbar….”


Det är självklart så himla tragiskt, att någon ska behöva leva med detta i sin skalle, men samtidigt är det intressant, hur mycket nya ord han kan hitta på, hur många gånger han kan ringa på en dag, hur många fler han kan känna sig förföljd av.


Det kan inte heller vara roligt att vara hans granne, för jag överdriver inte när jag säger att han SKRIKER!

Ibland undrar jag om han är den som har orsakat min begynnande tinnitus?


De dagar han har ringt tio gånger och jag sedan får prata med kvinnan som påstår sig vara OPEC-ägare till Afrika, alternativt prinsessa av Hollande eller kanske statsöverhuvud i USA eller den kvinnan som vill söka asyl i Sverige på grund av att hon är en ängel, ja då känns de i princip lika normala som du eller jag!


                         Pussen då   !



ANNONS
Av Li-Lo - 6 december 2013 13:54


Jag pratar engelska varje dag på jobbet. Den är verkligen inte perfekt.

Men ofta är de som ringer till oss inte engelsmän själva, de kommer lite varstans ifrån, de talar sällan perfekt de heller.


Men ibland blir det helt enkelt riktigt tokigt.


För någon vecka sedan, ringde en dam, som pratade perfekt skolengelska. Hon ville få hjälp att hitta en version av svenska nationalsången.

Sådana samtal får vi, inget konstigt med det alls.


Hon talade om att hon letat på Youtube utan framgång för det var en speciell variant hon sökte.

Den instrumentala varianten ”The one you play at your receptions”


Min hjärna snurrade hej vilt.

Kunde det verkligen vara så, att de varje dag under drygt tio år spelat nationalsången i våra receptioner på jobbet, utan att jag lagt märke till det??


 


Har jag traskat ut och in minst två gånger i varje riktning utan en enda gång att höra detta?


Sen snurrade det ett varv till och jag blev klar över att det faktiskt kan bli enormt stor skillnad på innebörden i en mening, bara man använder fel preposition.


För självklart menade hon att denna musik spelades på mottagningar, sådana där riktigt högtidliga, och inte alls för att hedra oss som kommer till jobbet varje dag!

Men kanske det vore det inte helt fel att ge oss lite ”credit” i alla fall en gång i veckan?


Här får ni en musikvideo, där det förekommer en snutt av ovan nämnda låt. En av dansarna är Fatous duktiga dotter. Jag gillar den mycket, men det är minsann INTE alla som gör…


http://www.youtube.com/watch?v=dCDMGu-xi30


                                 Pussen då     !



I den här delen av landet, väntar vi fortfarande på den hemska Sven, men än så länge verkar han inte ha kommit till stan.




ANNONS
Av Li-Lo - 12 september 2013 16:35



Fast ett kort ögonblick var jag faktiskt riktigt, riktigt rädd att de skulle falla av.




  I så fall hade jag kanske fått köpa ett sånt här behändigt fempack?


Jag hör ju ändå en hel del.

Roligt, konstigt, galet och helt enkelt obegripligt väller det in i mina öron fem dagar i veckan.


Men idag!


Det kan ha varit den mest extrema hittills?


Alla känner till självutnämnda Språkpoliser. De som retar sig illgröna av ilska på sär-skrivningar och får ångest av att somliga har svårt att skilja på de och dem.

Visst kan jag själv hemfalla åt raljerande av sådant, men innerst inne bryr jag mig inte nämnvärt, språk är och förblir en föränderlig sak. (den här lille gubben som ”rättar” i word kan tillexempel göra ganska många ilsket röda streck under vissa av mina nyuppfunna ord)


Men den här...helt enkelt...


En Språkpolis-extremist!


Personen i fråga kunde knappt andas av idel upprördhet, men krävde att genast bli kopplad till någon som arbetar nära den det handlade om.

(Hon var i alla fall klok nog att inse att hon inte kunde tala med just den personen, som just nu fanns i direktsändning i tv, det har annars hänt att man krävt just detta)


Den hon sett på tv är ganska så ansvarig för utbildningsfrågor i Sverige, det var kanske just detta som fick bägaren att rinna över och måttet bli överrågat för den lilla damen?


 


”Han sa att: De ligger längre fram än, jaa, jag kan inte ens säga ordet, tar sats och bokstaverar andfått ordet

O-S-S

detta är upprörande och hur kan denna person ha ansvar för utbildningsfrågor?”


Jag undrar om sekreteraren till den berörda ansvarige lyssnade allvarligt och lovade att framföra dessa synpunkter?


Jag fick ännu ett blogginlägg, helt gratis och något att glädjas åt rent idag också..


För övrigt kan jag bjuda på den här länken, ingen aning om vem som så träffsäkert lyckats fånga vår vardag, men någon med insyn lär det vara i allafall !


Jag vet inte om samma person ligger bakom den här, men man anar ju en och annan uggla i mossa?


                          Pussen då   !





Av Li-Lo - 20 juni 2012 13:49


På arbetet idag, så jag sitter och tittar i mitt block.


I det blocket skrev jag ganska mycket och ofta när jag började här, tyvärr har jag tydligen med åren blivit lite för blasé för att använda det numera.


Men jag tänkte bjuda på några riktiga godbitar jag hittar där, det är egentligen inte klokt, vad många det är som inte är ”riktigt kloka” som ringer hit…


Självklart har jag inte lyckats koppla någon av de här vidare, ni kanske fattar varför?


”Jag har en känsla av att mitt efternamn håller på att försvinna, går det att fridlysa?”


”Vilken mat har serverats på personalrestaurangen det senaste året?”


”jag undrar över om det bedrivs någon forskning om sensuella blygdläppar?”


”Någon som arbetar med energi, jag undrar detta, om man ror i en roddbåt, vart tar vattnet vägen som årorna skjuter undan?”


”Om man har förslag på förändringar av den svenska flaggan, vem ska man tala med?”


”Jag söker den allmänna enheten”


”Finns det något samarbete med hovorkestern angående en piccolastruktur i nationalsången”


”Har ni haft besök av några som utger sig för att vara Kerstin och Leif?”


Och som avslutning en snygg lätt konspiratorisk dam.

”Jag har sett på TV att en man skänkt 10 miljoner till Uppsala universitet för forskningsändamål. Jag misstänker starkt att detta är pengar som borde ha beskattats, jag vill därför lämna in en muntlig protest. Man förstår ju att detta bara är ett sätt att få synas, det hörs ju på namnet, Upp, Uppsala han vill bara komma sig upp i samhället”


Så där håller det på…..


Ni inser väl att jag mer än väl gjort mig förtjänt av en lång långhelg?


Går om nån timme, ska äta i Moma’s kitchen i kväll, lucky me!!!!

I morron ska jag friseras, handla lite i stan, åka till De Gamle och sen bara njuta, vila, äta, vila, äta, dricka, njuta, ha det gott, skratta, umgås och kanske äta något!

Ända till tisdag morron….


             Pussen då    och jag kan bara inte låta bli att ta den här bilden i år igen!


    Glad midsommar, go vänner!

Av Li-Lo - 27 mars 2012 16:05

På mitt jobb, som på de flesta nu för tiden finns ett Intranät.

Det är inte ofta jag hittar något där som är spännande.

Men idag:




    


Jag är jätteupprymd, känner mig som Kalle Blomkvist och lyssnar noga när det kommer interna samtal.

Tuggar personen på något?

Låter det lite mjukt, men ändå frasigt? Då kan det faktiskt vara en Mandelkrok!


  Jag hoppas innerligt att vi får veta upplösningen på detta interna drama innan torsdagens fika!


Stackarna, vad ska de ha att mumsa på om de inte dyker upp?


                   Pussen då   !

Av Li-Lo - 13 mars 2011 17:02


Jag är uppvuxen i hus med ett familjeföretag (i första hand silkscreentryckeri) i källaren. Där hände det att jag och mina syskon ”jobbade” redan som små. Alltså stod där babblade, frågade, störde de som jobbade och petade lite allmänt på saker och ting.

Det kunde också brinna i knutarna med leveranser eller att pappa hade tagit på sig ännu ett märkligt jobb som krävde att vi alla utförde delmoment i proceduren.

Det kunde vara att packa upp och packa ner trä- eller chokladägg som skulle tryckas.

Vi kunde även breda ut en gigantisk banderoll i trädgården, för att krypa runt på alla fyra och måla dit bokstäver, innan den klar skulle pryda en hel eller halv fasad någonstans.

Färgerna som användes i tryckeriet…Tja, jag tror att dagens miljöförvaltningar skulle baxna om de bara fick en liten pust i ena näsborren!

Vi levde, åt, sov och bodde i det. Om jag har tagit någon skada?   

 Inte vad jag vet, men det bör helt enkelt inte ha varit nyttigt.


Jag jobbade heltid med pappa några månader efter gymnasiet, innan jag började på ett annat tryckeri i stan.

Liknade slutprodukt, men en helt annan väg dit!

Här var det industrimiljö, fullt av folk och en helt annan företagskultur, med firmafester, hierarki och fasta tider.


På den tiden kunde man hur enkelt som helst byta jobb. Jag tyckte det var dags efter ett år ungefär, så jag ringde till Posten och sa ”Hej, jag skulle vilja bli brevbärare”

Jag fick en intervjutid, gick dit, fick frågan om jag ville jobba i innerstan eller i en förort. Stan tack, sa jag, vi bestämde en tid när jag skulle börja och så var det klart!


Tre veckor på Postskolan, sen var jag BBB. Efter ett antal år blev jag Postiljon, något horn att blåsa i fick jag dock aldrig!

  

Trappa upp och trappa ner, hiss upp och trappa ner, trappa upp, över vinden, trappa ner! Arbetsdagen startade 06.00 men på den tiden jobbade brevbärare på beting. Gå hem när du är klar, betyder det!

   Om sommaren skickades det inte mycket post, så då hände det att en tre timmars insats var hela dagsverket, väldigt skönt faktiskt.

Det var kul, slitigt ibland, säger bara JULKORT! 

Träffade en hel del kul människor  och såg många fina hus, där jag rände runt på Södermalm.

Hade ett extrajobb i perioder sålde frukt, grönt och blommor i anslutning till en ”bussterminal”. Full fart, roliga kunder och en bunt sedlar direkt i handen på fredagskvällen. Då kunde jag även få blommor, massor av blommor som inte skulle överleva helgen i affären, kände mig som en drottning ibland när jag satt på tunnelbanan.


Efter att jag bildigt talat stupat på min post (en elak bil välte kull mig) började jag tröttna.

Ett år fick jag vara Post-detektiv på ”Avdelningen för obeställbara paket och adresslösa föremål”  Jag öppnade paket och rotade i postsäckar fulla med allt som kan tänkas och verkligen inte kan tänkas skickas med Posten!

Uppstoppade ugglor, paprikapulver, uppblåsbara damer, kläder, mat, foton av både det ena och det andra. Leksaker, böcker och en väldig massa maskin och bildelar som jag skulle försöka identifiera.

  

Det var det roligaste jobb jag någonsin haft! Vilka kunskaper det gav om Sverige och Svenskarna.


Efter detta har det varit kontor för hela slanten, mestadels med pladdrande i telefon helt eller delvis.

Ett par år arbetade jag på kundtjänst för VISA kort. Det hände ibland att kunder kom på spontana besök med sina buntar av kontoutdrag.

När de ringde från receptionen och sa att herr Babar var där, skuttade jag glatt ner för trapporna, vem vill inte hjälpa en elefant i grön kostym?

   

Jag har även servat landets byggjobbare med information om deras semesterpengar, bläddrat i pärmar på Postgirot och nu är jag som sagt telefonist och lite till på …


I över tio år har jag varit här, inte tröttnat ännu.

Joo, vissa dagar är det väldigt jobbigt med konstiga och eller elaka människor.

Dagar som den som just nu är, när vi EGENTLIGEN inte behövs, mer än för att ingen ska säga att vi inte är här, kan vara tröttsamma och synnerligen långtråkiga.

  

Tur att lunchsushin var supergod och att jag under hela 10-timmars passet har en mysig kollega att dela dagen med. Nu är det en dryg timme kvar, puh! Snart dags att åka hem och sova, innan jag ska hit igen, tjohoooo     !


Pussen då   !






Av Li-Lo - 27 januari 2011 11:21



Det måste vara något, jag har ingen aning om vad det är som gör att vissa perioder varje år vaknar de.


Alla dessa som bara ringer och ringer och ringer. Om samma sak, om och om igen. Eller om nya saker hela tiden.

Det går inte att låta bli att förundras över att de är så övertygade. Det kan vara precis vad som helst, i princip allt som händer i vårt land har anknytning till min arbetsplats och mycket av det som sker i andra länder också.


Vad får en människa att tycka att ett av de stora problemen i vår tid är att tepåsar inte längre görs av papper, utan av plast. (Någon annan som uppmärksammat det?)


Eller hur kan man fullare än en hel koloni med alikor, tycka att det vettigaste att göra är att ringa samma nummer, gång på gång på gång. Jag sa redan vid åtta på morronen att han kanske skulle ringa ”i morgon” eftersom han var aspackad redan då. ”Jag har tagit mig en liten drink” Visst, ur en hink?

Kanske slumrade han en stund för vid 11-tiden var han tillbaks, frågade om det var morgon… Ja, det var ungefär det jag uppfattade, samt att han undrade vad han ska ”göra med sitt liv”!

Men han är på gång i dag också, fortfarande lika berusad, vår gamla raggarkompis.


Hur kan man ringa till en växel och säga ”Hej, jag heter Josefin. Var kommer jag ifrån?”

Svårt att veta, faktiskt?


Ibland är det ju självklart varifrån någon kommer, arga skåningar och ilskna göteborgare, huga, de är inte att leka med.


Just nu har vi även en kvinna, förlåt att jag säger så, men hon är inte helt utvecklad å huvudets vägnar. På något outgrundligt sätt har hon lyckats ta sig till Indien, gifta sig och resa hem. Hon vet knappt var mannen bor och jag undrar om de ens har träffats. Faktiskt så undrar jag om han ens finns eller om det är en fantasi hon lever i.


Mannen som aldrig känner sig välkommen i det här jävla tjuvsamhället återkommer alltid, hela tiden!


Elaka Tanten som kan prata i evigheter utan att andas och bara vräka ur sig anklagelser har återkommit denna vecka.

Mannen från Indien som är förföljd av ”gäng” likaså. Att förstå honom är inte lätt.


Det fattas bara att ”snuskgubben” ska göra sin stämma hörd, så har vi snart njutit av alla våra gamla goda bekantskaper. Det är alltså han som bland annat frågat om jag är bra på svenska språket, för han ville veta följande:

” Vad säger man i Sverige när en flicka blir kvinna, kallar man det defloration eller säger man HÅLSLAG”


Vad är det för fel på människorna,  rejält synd om en del av dem är det i alla fall!


Tro nu inte att jag behandlar de här minst sagt konstiga människorna illa, eller är brysk mot dem, tvärtom. Jag och mina tålmodiga kollegor lirkar, svarar och hänvisar. Lyssnar, förklarar och ger råd om andra ställen.


Vi borde få medalj, så är det!


Pussen då   !





Av Li-Lo - 7 december 2010 16:02

Till och med jag som är en luttrad telefonist och har hört en hel del (se inlägg under kategori jobbb) blir chockad    emellanåt:

Nyss ringde en person inifrån (alltså en anställd) och undrade över vilken gatuadress hon finns på!



 

?

 

 

Hur fasen kom hon till jobbet undrar jag?


Pussen då   !




Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se