kucke-li-lo

Direktlänk till inlägg 18 februari 2019

Lite mer terapiskrivande!

Av Li-Lo - Måndag 18 feb 10:37

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket!


Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.

 

Den Bubbla vi hade från början.

Den jag upplevde vara fylld av närhet, värme och lycka. När timslånga konversationer gav en euforisk känsla av att vi delade värderingar, åsikter och funderingar. De samtalen, i telefon, på sms eller vid mitt köksbord. Förtroliga, roliga och otroliga.

 

Danskvällarna. I bara mässingen här hemma eller ute på stan med svetten rinnande, båda lika lyckliga över att känna rytmer och att se varandras danslycka!

Svettiga nätter i sängen. Cykelturer och mysiga stadspromenader. Delade måltider när jag pös över av stolthet för det beröm jag fick för min kokkonst.

 

Det blev inte revor i Bubblan direkt, men redan vid första lilla pyspunkan var jag där och lappade. Visst kunde det vara så att han hade rätt? Nog pratade jag onödigt mycket ibland? Kanske tänkte jag fel?

Om jag bara tänkte lite mer på de där sakerna skulle jag kunna få vara kvar i Bubblan och vi skulle fortsätta ha det fantastiskt?

 

Han tog stora kliv ut ur den emellanåt, men självklart var det mitt fel, jag vårdade inte nog. Mitt jobb hade blivit Bubbelreparatör utan att jag ens skickat in en ansökan.

 

Kraft, energi och känslor, alla mina, sipprade ut ur den ju mer jag försökte hålla kvar det lyckliga skimret i den.

Bubblan blev viktigare och mer viktig.

Men täppte jag till ett genom att försöka förändra uppstod ett nytt hål, lite pyspunka eller en stor reva på grund av något nytt som alltid var mitt fel. Något jag sagt, tyckt, gjort eller helt enkelt hållit fast vid och försökt få honom att förstå min sida av.

 

De gånger jag tänkte att Bubblan lika gärna kunde spricka och försvinna kom oftare. Men så kände jag suget efter skimret och övertygade mig själv om att det fortfarande var möjligt att få se det igen.

 

Till slut höjde jag av någon anledning blicken, såg alla revor, taffliga lagningar, fula märken i Bubblans yta och förstod för första gången att det inte var mitt ansvar att laga den.

Jag sänkte min blick och såg hur Bubblans botten var fylld en illaluktande sörja, som mina fötter fastnat i.

Eftersom jag satt fast, blev jag också mer ensam. Kanske inte utåt, men inuti kände jag mig mer och mer tom, övergiven. Varje lögn inför mig själv eller andra fick min känsla av att svika mig själv och de andra viktiga människorna i mitt liv. Doften av svek mot mig själv fyllde mig med äckel

 

 Jag vände blicken mot den äckliga massa där jag helst av allt ville trycka ner honom, länge och hårt. Sen skulle jag vända hans skitiga ansikte mot Bubblans spruckna yta och långsamt tvinga honom att vänja sin blick att brännas sönder av ljuset som sipprade in genom hål och revor i Bubblan.

 

Men jag valde att istället höja min egen blick och såg att skimret nu fanns utanför Bubblan. Genom revor, sprickor och hål såg jag att det fortfarande fanns skimmer för mig att hämta utanför. Skenet skadade inte mig. Det var inte jag som skulle skadas av det.

 

Trots det var det med sorg och rädsla jag klafsande och full av sorg tog steget.  

Bakom mig låg Bubblan kvar, för alltid berövad sitt skimmer och glans.

Saknaden efter den minskar. Ilskan över att han fick mig att ta jobbet att hålla den hel fyller mig allt oftare.

 Jag tittar på den, där ligger den, som en tom ballong på ett vinterstängt nöjesfält. För evigt berövad sin glans, skimret kan inte komma åter.

 

Hittar jag någonsin en ny Bubbla kommer jag veta att det inte är mitt ansvar att hålla den hel. Jag kommer veta att jag regelbundet måste kolla dess botten så den inte fylls av skit.

 

Bubblor är fantastiska! Bubblor är ljuvliga!

 Bubblor kan inte lagas, men man kan välja att spräcka dem tillsammans för att få något mer hållbart.

 

Om en Bubbla hålls skimrande och hel av en person är den dömd att spräckas för evigt och inget kommer att kunna ersätta den.

 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Lotta

Måndag 18 feb 17:43

Det är så förfärligt men ändå så fint skrivet! ❤️❤️❤️

Li-Lo

Måndag 18 feb 18:18

Ja, det är verkligen förfärligt...

 
Ingen bild

Eeva

Måndag 18 feb 20:11

Vilken kraftfull text, varje bokstav är tung av vikt. Ryser när jag läser vad du gått igenom. All kärlek till dig. 🥰❤️

Li-Lo

Tisdag 19 feb 08:19

Tack! Det ryser i mig med ibland faktiskt, jag kämpar för att ta mig igenom det här, ofta fortfarande, men det läker att sätta ord på pränt

 
Fatou

Fatou

Tisdag 19 feb 01:38

Så vackert och sorgligt beskrivet! 💗💗💗

http://fatou.se

Li-Lo

Tisdag 19 feb 08:18

Tack! Ja, det är ju så mycket så det känns. Något vackert som slutade i en så stor sorg och förtvivlan.

 
Ingen bild

brummelisa

Onsdag 27 feb 08:26

Så sant. Så bra beskrivet. Ingen får ha insyn innanför bubblan. Laga laga laga...... tack för en bra blogg om saker man knappt vågar tänka eller säga.

Li-Lo

Torsdag 28 mars 12:42

Tack för fina ord!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Li-Lo - Torsdag 28 mars 16:17

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Av Li-Lo - Måndag 7 jan 14:01

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Av Li-Lo - 12 maj 2017 08:22

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...

Av Li-Lo - 25 april 2017 10:23

Jo, jag har bloggen kvar. Det finns i alla fall en person som undrar och vill veta hur jag har det. Hej Ama!   Det har varit tungt, jättetungt. I början av mars blev min systerdotter, tillika bästa vän, reskompis, dansvän och så mycket annat my...

Av Li-Lo - 21 februari 2017 15:23

  Kan vara helt fantastiska ibland. Idag börjar jag med att hylla en av dem jag känner mig synnerligen ödmjuk inför. En av mina underbara systerdöttrar.   (hon är lite äldre idag än för dryga 30 år sedan, men minst lika söt)   Häromdagen...

Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se