Direktlänk till inlägg 28 november 2016
för att se om jag ens finns kvar här, och baske mig, det gör jag
Blogglusten har inte precis återkommit, men jag tänkte tala om en av orsakerna till att det varit ett väldigt långt uppehåll.
Far min blev dålig runt midsommar och sen följde en period med in och ut på sjukhus och kliniker, tills han fick ro i slutet av september.
Sorg, tomhet och tårar förstås, men också en lättnad över att det ändå gick så fort och att han inte hade ont även om det märktes att han var rädd och orolig den sista tiden.
Sen följde en månad av rensande, kastande, sparande och planering av hur vi bäst skulle ordna en minnesstund.
Jag är så glad över att vi bestämde oss att inte låta någon proffessionell person ta över. En man som är mycket god vän till flera av oss syskon talade lite kort och sen pratade vi alla sex barnen en liten stund var.
Det blev vackert, trevligt, roligt och precis så som jag tror att han själv skulle velat ha det.
Så här sa jag :
"Min pappa
Arvet jag mest av allt vill förvalta från min pappa, Berno är
Att aldrig sluta vara nyfiken eller intresserad av livet
Att vara levnadsglad, ta ett par danssteg, sjung en falsk trudelutt eller vissla högt och starkt när du känner för det.
Att leva mitt liv på det sätt jag tycker är bäst för mig, inte hur resten av samhället förväntar sig att det ska levas.
Att aldrig, aldrig låta barnet i mig försvinna.
Jag vill också minnas att man alltid bör ge
människor en chans, döm inte innan du känner någon.
Alla dessa fantastiska, vitt skilda personer som passerat i vårt hem av olika anledningar, som vänner, bekanta, kunder och anställda eller våra kompisar som kommit och gått, har alla fått respekt och varit välkomna så länge de förtjänat det, oavsett utseende, läggning, social eller ekonomisk status. Alla har de fått en fika och en bit hembakad sockerkaka i vårt kök.
Bonntjuvar däremot, hade Berno inget till övers för, vare sig de var rika, fattiga, från landet eller stan.
Jag är glad över att han tillät mig lära mig saker som inte småjäntor förväntades vara intresserade av, som att fiska, att spela fotboll, använda kniv men att jag ändå fick vara hans lilla tjej, trots att jag vägrade vara gullig i klänning och rosetter.
Att jag inte fick följa med och träna boxning hade jag dock länge svårt att smälta, men har kommit över nu.
Visst önskade jag ibland när jag var liten, att jag fått växa upp på cirkus, vilken unge vill inte vara lindansare, akrobat, clown eller få gosa med lejon som han fick?
Men jag inser ju att det livet inte är en dans på rosor och har istället fått nöjet att dela all den glädje hans uppväxt gav honom och alla de minnen och historier vi fått i oss sen barnsben. Många har vi hört otaliga gånger och i ständigt nya versioner, medan andra nya plötsligt poppat upp faktiskt ända fram till Bernos sista sommar.
Att min pappa alltid öppet visade sin kärlek för vår mamma har jag insett inte hörde till vardagen för de flesta i deras generation.
Men jag har aldrig känt mig generad över hur han pussade, kysste och smekte min mamma, inte ens när jag haft mina kompisar på besök.
Jag kan inte låta bli att nämna alla tältsemestrar, när vi bilat, till allt från Norge till Polen. Bad och lek, men även lååånga tråkiga timmar i bilen, med sprängfyllda blåsor som inte fick tömmas förrän patriarken Berno själv började känna av denna åkomma.
Tuggummi, äpplen, choklad och saltlakrits från färjan höll modet uppe innan vi till slut stannande för natten på någon campingplats.
Tältsnören ska vara spända, spända som fiolsträngar och det får icke finnas ett veck eller en rynka i en tältduk!
När allt detta var klart och godkänt stuvades vi in i tältet efter något enkelt kvällsmål. Vi kunde till och med lämnas ensamma en stund, när pappa och mamma traskade iväg för att ta en öl om det fanns bar på campingplatsen.
Pappa gillade öl, men om det finns något han fullkomligt älskade så var det glass, stora glassar, små glassar, paketglass, pinnglass och strutar.
Själv gillar jag inte glass, men nu hoppas jag att du sitter någonstans, med den största godaste glass som finns och viftar förnöjt med dina nya vingar. Greta har du bredvid dig och era ögon glittrar så som de ofta gjorde när ni tittade på varandra.
Jag är helt säker på att du säger, Jag älskar er skitungar, bara så att ni vet det!
Vi älskar dej också pappa och jag vill tacka både dej och mamma för att ni två tillsammans gett mig mod att vara den jag är och för att ni bevisat att kärlek finns och att det är helt okej att älska sig själv."
Mina syskon sa väldigt bra och fina saker, fikat efteråt var trevligt och mysigt.
Vem vet, endera dagen kanske jag får lite lust att skriva mer och om något annat, till exempel hur det kommer sig att jag sett detta och var jag såg det?
Men till dess får ni nöja er med en LiLo i finkläder
Pussen då !
Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...
Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan. Den Bubbla vi hade från bö...
Varför kastade du inte ut honom första gången? Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 | 29 |
30 |
|||||||
|