kucke-li-lo

Alla inlägg under september 2013

Av Li-Lo - 27 september 2013 14:00


Känns det så härligt att få berätta det för andra.


Just nu är jag sådär sprudlande glad, inte för min egen skull, utan för mina söners.


 

Jag har varit ensam med dem, sedan den yngsta var 11 månader, i princip helt själv, då deras pappa har haft fullt upp med sina egna problem.

Den yngre har inte sett honom sedan han var fem år och nu har han inget intresse av det heller.


Det har varit många tuffa perioder i deras liv, på helt olika sätt. Det har så klart påverkat mig mycket, att jag inte kunnat hjälpa dem alla gånger det behövts. Helt enkelt för att jag inte kunnat, haft kunskap nog, orkat, räckt till och faktiskt ibland helt enkelt inte velat.

Jag orkar inte ens tänka tillbaka på möten i skolan, på Soc, hos polisen och med kuratorer och andra.

Med tårar i ögonen och tillbakahållen frustration och/eller ilska har jag lyssnat på allt dessa personer berättat om allt de gjort som de INTE BORDE ha gjort och allt de INTE gjort som de BORDE har ha gjort.


Just därför är det så underbart, härligt, fantastiskt och ofattbart kul, att det just nu går så himla bra för dem.


Stora killen fick sin praktikplats, det har gått en dryg månad av två. De verkar redan ha bestämt att han ska få stanna kvar!

De har bett honom att hjälpa till att hitta på nya grejer att servera.  Idag serveras juice, sallad och wraps där han jobbar.

Nu funderar de på att utöka med ”Veckans soppa” och har bett honom att komma med förslag på det, koka något hemma och ta dit så de kan avgöra om det är vad de vill servera.


Så himla roligt att detta fungerar, att han får uppskattning och inte minst att han skött det perfekt. Gått dit varje dag, även om han varit ute sent och träffat polare.

Det bara bubblar i mig av glädje och inte minst stolthet över att han verkligen tagit vara på den chans han fått.


Den yngre har ju uppnått ett stort mål tidigare, när han klarade av att plugga till barnskötare samtidigt som han jobbade, trots att han i princip saknade all studievana och gick ur nian utan ett enda betyg.


Men nu har han genom sitt stora intresse foto och film fått en chans att kunna jobba lite med detta vid sidan av.

En av hans vänner som gör musik, spelade in en video för några veckor sedan. Sonen har gjort några av hans tidigare, men nu hade han valt en ung kvinna som producent. (som jobbar professionellt med sånt här,)


https://www.youtube.com/watch?v=e4tS31qGyeM

Sonen och flera andra vänner var på plats för att stötta, min son gjorde en film om själva inspelningen.


http://www.youtube.com/watch?v=Qr5OPlEl1P4


Så nu till det bästa!


Kvinnan har sett den och har bjudit in honom att vara med vid inspelningar och han ska även få testa att göra lite jobb på egen hand åt henne.


Jag vet inte om jag någonsin sett honom så glad!


Han kom förbi mig på jobbet igår, hade köpt två påsar gott godis från en lakritsaffär till mig och visade biljetterna han fått för att åka till Partille i morgon.

(Jo förresten, nu kom jag på att jag sett honom så glad en gång, när han var fyra-fem och fick sin allra första hundralapp av min ena bror!!)


Som mamma har jag så många gånger fått frågan:

”Och hur är det med grabbarna?”


Många gånger har jag mumlat lite otydligt till, att joo, jaa de är friska. 

Men idag, idag känner jag att jag stolt, kaxigt och ärligt skulle svara:


”Det är hur bra som helst, de gör bra saker de trivs med och jag är så stolt över dem båda två!”



            En miljard pussar        !!!!








Av Li-Lo - 25 september 2013 15:15


Jupp det är jag emellanåt. I alla fall när det gäller vissa saker.


Jag retar mig mycket på reklam ibland.

Bland annat har jag mer eller mindre slutat helt att handla på Kicks efter det att de började med reklamen där deras extremt fånigt overkligt långa och smala kvinnor får typ dåndimpen när deras nagellack ramlar i golvet.


Sen har vi Åhléns….


En gång i tiden var det ett av de mesta naturliga ställena att gå till om jag behövde ”något”.  Redan som liten jänta fick man åka med modern till Skanstull, kliva av bussen och gå över gatan för att göra inköp av saker på Åhlén och Holm.


 

Det fanns bra, billiga, praktiska vardagssaker utan onödigt prål och pynt. Deras frottéhanddukar var magiska, jag tror jag kastade dem nyligen, de jag köpte innan jag fyllt 20.


Jag känner inte igen den kedjan längre, framför allt inte deras varuhus i centrala Stockholm.


Man kan definitivt inte träda in i det från gatuplan, då riskerar man att kvävas av parfymdoft. Lyckas man hålla andan, finns fortfarande risken att någon av de hårdsminkade, plastliknande personerna anfaller dig när du går för att komma till rulltrapporna och i värsta fall ger dej en pappersremsa som stinker.


Eller ännu värre tänk om hon från deras senaste reklam står där och säger saker som:


"Det roligaste med målade naglar är att man kan göra ett modestatement med väldigt enkla medel"!!!!


Jag vill inte ens tänka på deras klädavdelning, eller klädavdelningar. Vad är det för jädra trams? Att sortera kläder efter vem som tillverkat dem? Va?


Om jag letar efter säg tillexempel en jacka, så vet jag om jag vill ha en lång, kort, varm, tunn och kanske vilken färg jag vill ha. Inte fasen har jag nån gång i förväg funderat över vilket företag som tillverkat den.


I höst har de öppnat ett café, i gatuplan, bland all parfym! Men snälla! Hur kan någon vilja sitta där och samtidigt stoppa något i munnen?


Tacka vet jag fiket på gamla ”Ålle” vid Skanstull!

Där kunde man köpa ett par jeans, som var ett par jeans och inget annat. Behövde man en frottéhandduk, så köpte man den utan att veta vad företaget som gjort den hette, men som sagt, höll, det gjorde den.

Man kunde få ett glas saft när mamma och moster fikade (självklart delade de på ett fikabröd) och tröttnade man innan de var klara kunde man få en tjugofemöring och rida på den ljusbruna mekaniska hästen med ”kobojsadel”.

Förresten fick man kaffe i kopp och inte en pappersmugg med hålförsett plastlock, och man SATT STILL när man drack det.


Där kunde man även ringa i automaten för en tioöring, länge, långt efter det på alla andra ställen höjts till tjugofem öre.


Det var faktiskt bättre förr!



                                   Pussen då   !




Av Li-Lo - 24 september 2013 12:42


För sånt jag inte fattar


Upphandlingar.


Från och med nästa månad ska ett nytt företag sköta städningen på jobbet.

När vi satt i de gamla lokalerna pratade jag en hel del med tjejerna som städade.

Jag vet att flera av dem kommer att bli arbetslösa, för företaget har inte råd att ha kvar dem när de förlorar en så stor kund.


Det är det här jag inte får ihop.

Man gör dessa upphandlingar för att spara (åt myndigheten, förvaltningen eller vad det nu är)

alltså åt samhället = oss alla.

När man sparar dessa pengar, så förlorar personer sin försörjning. Om de inte har a-kassa, så blir deras försörjning en kostnad för samhället = oss alla.


Är det smart ?


En annan sak som kan vara svår att begripa är hur vackert det kan vara ibland.


 


Förövrigt har jag legat hemma



   


i ett par dagar förra veckan, mitt knä toklåste sig, med smärtor som fick mig att vråla relativt högt.


Nu är det mycket, mycket bättre och jag ska tillbaka till vårdcentralen nästa vecka, så får jag reda på vad doktorn sett på röntgen jag gjorde i fredags.


Men det har inte varit synd om mig inte, Moma kom på besök med dessa


 


vackra rosor och i söndags kom min granne med denna


 


goda mat som tack för en näve chili! (pakistansk mat, stark god och härlig)


Min andra granne ska jag och Moma till nästa måndag, då ska hon lära oss laga en supergod gryta med halverade gula ärtor som kommer från hennes hemland Etiopien.

Förhoppningsvis tar Moma sitt matbloggande på allvar och dokumenterar det hela åt oss.


Chilibebisarna bor nu inomhus allihop, jag plockar och fryser in, kokar sås och har gjort en god, men superhet inläggning.

En endaste liten lila frukt har det blivit, men tänk så vackert det var en morgon i mitt köksfönster när det var helt disigt utanför att sitta och titta på den, vilka härligt mjuka färger!


 



                       Pussen då   ! En extra  till Ama  den goa!



Av Li-Lo - 12 september 2013 16:35



Fast ett kort ögonblick var jag faktiskt riktigt, riktigt rädd att de skulle falla av.




  I så fall hade jag kanske fått köpa ett sånt här behändigt fempack?


Jag hör ju ändå en hel del.

Roligt, konstigt, galet och helt enkelt obegripligt väller det in i mina öron fem dagar i veckan.


Men idag!


Det kan ha varit den mest extrema hittills?


Alla känner till självutnämnda Språkpoliser. De som retar sig illgröna av ilska på sär-skrivningar och får ångest av att somliga har svårt att skilja på de och dem.

Visst kan jag själv hemfalla åt raljerande av sådant, men innerst inne bryr jag mig inte nämnvärt, språk är och förblir en föränderlig sak. (den här lille gubben som ”rättar” i word kan tillexempel göra ganska många ilsket röda streck under vissa av mina nyuppfunna ord)


Men den här...helt enkelt...


En Språkpolis-extremist!


Personen i fråga kunde knappt andas av idel upprördhet, men krävde att genast bli kopplad till någon som arbetar nära den det handlade om.

(Hon var i alla fall klok nog att inse att hon inte kunde tala med just den personen, som just nu fanns i direktsändning i tv, det har annars hänt att man krävt just detta)


Den hon sett på tv är ganska så ansvarig för utbildningsfrågor i Sverige, det var kanske just detta som fick bägaren att rinna över och måttet bli överrågat för den lilla damen?


 


”Han sa att: De ligger längre fram än, jaa, jag kan inte ens säga ordet, tar sats och bokstaverar andfått ordet

O-S-S

detta är upprörande och hur kan denna person ha ansvar för utbildningsfrågor?”


Jag undrar om sekreteraren till den berörda ansvarige lyssnade allvarligt och lovade att framföra dessa synpunkter?


Jag fick ännu ett blogginlägg, helt gratis och något att glädjas åt rent idag också..


För övrigt kan jag bjuda på den här länken, ingen aning om vem som så träffsäkert lyckats fånga vår vardag, men någon med insyn lär det vara i allafall !


Jag vet inte om samma person ligger bakom den här, men man anar ju en och annan uggla i mossa?


                          Pussen då   !





Av Li-Lo - 9 september 2013 14:04



Men tack och lov kan man spara dem i sitt minne antingen helt naturellt, men också ta hjälp av skrivande och fotande.

(Detta kan man ju även använda sig av i bloggeriet så kan man ju ha internettillgång till dem och dela med sig av dem till alla sina typ 10 läsare!)


Min lördag bestod fram till eftermiddagen av att ligga i sängen och svettas tillsammans med…


Headache From Hell!


Nån slags migrän, tillsammans med värk i hela huvet (migrän brukar hålla sig på ena sidan av bollen)

Sov, snosade, snyftade och snavade upp emellanåt för att äta piller.


Vid treriden stapplade jag ut i solen och höll mig i utkanten av Afrikadagen i vårt centrum. Inget av den goda maten lockade, men jag fick i alla fall se alla gulliga barn dansa!


Kväll i ensamhet, som vanligt efter tung huvudvärk med stort sug efter salta och onyttiga saker att stoppa i munnen (kan ingen forska på det där? jag vet fler som får samma symptom).


Så jag var så att säga rejält utsövd på söndagmorronen, när jag slog upp de melerade strax efter sju.

Åt en bautafrukost. Vandrade runt i chiliplantagen och skördade en del.


 


 


Satte på en tvättmaskin.

Torrmoppade. Dammsög upp tussarna. Våtmoppade. Surfade lite. Hängde tvätt.


Cyklade 20 minuter. Satte mig och njöt av utsikten.


 


Badade i det svala vattnet. Njöt lite till. Av livet, utsikten, solen och ensamheten.


Skulle ta ett dopp till, då jag såg lillhuvve på en orm sticka upp ur vattnet. Den simmade dock synnerligen målmedvetet mot andra sidan. Då tyckte jag plötsligt att det var lite gulligt att den så kavat stack upp det där lilla huvvet och simmade genom det spegelblanka vattnet, lämnandes ett ”spår” efter sig.


När jag ansåg att den var tillräckligt långt bort var det min tur att bada. Vet inte om de andra som satt på klippan tyckte det var så värst gulligt att se min skalle sticka upp ur vattnet, men så här såg det ut en annan gång, på samma ställe.


  (lite gullit e de allt!)

Cyklade hemåt i sakta mak, njöt av värmen och alla glada människor överallt.

Kom hem och klockan var bara halv två!! Så kan det gå, när man är uppe med tuppar och andra morgonpigga figurer.


Hann ta det lugnt en stund, innan det var dags att bege mig till De Gamle och äta där tillsammans med bror och svägerska.

Så där ja, nu är de här förgängliga dagarna som gått och inte kommer tillbaka i alla fall tillgänliga, för mig och andra!



                    Pussen då   !







Av Li-Lo - 4 september 2013 11:01


Har sakta hämtat mig från att Ama faktiskt tog sig tid att träffa mig när hon var här.

Tveksamt om Ob-ama kommer att göra samma sak, även om jag tycker det vore på sin plats.

Jag skulle till och med vara nöjd om jag bara fick umgås lite med någon av hans vältränade säkerhetsvakter (vägrar att använda uttrycket ”fita” om de som är välbyggda).


I morse tog jag en liten promenad, fick gå på ”fel sida” när jag gick över Vasabron, annars var det mest som vanligt.


 

Tar väl en sväng på stan när jag har lunch, så får vi se hur det är då.

Men förutom att han hälsar på är det mesta som vanligt både på jobbet och hemma. Jag har burit in de flesta av mina chilibejbisar för att de nångång ska mogna. Det börjar gå ganska bra och jag blir ganska så lycklig när jag gör min lilla inspektionsrunda varje dag. Trångt blev det, men vad gör man inte?


 

Turisterna väller fortfarande omkring i stan (även andra än han den där övertids-ama). Undrar om de tycker det är en snygg stad när de går från Centralen till Stadshuset?


Igår var det en ljuvlig kväll, jag träffade en kompis, strosade runt lite. Käkade på ett bra indiskt ställe och strosade lite till. Satt en stund på en annan uteservering innan det var dags för hemgång.

Vad det är ljuvlig att kunna utnyttja de här sista ljumma kvällarna.


Till helgen blir det väl lite snyftande, då det är Afrikadag i vårt centrum och dansuppvisning av barn…

Men också god mat att smaka på, annan dans och umgänge med en trevlig kompis.

Man kan faktiskt ha det bra, även om man inte är president, kanske till och med bättre?

Fast det är klart, hade inte den här apan snikat åt sig stålar i mitt namn, kanske jag hade haft det ännu bättre?

  Helt fel Liselotte...


Förresten var jag och glupade i mig mat hos Moma i fredags, gottgottigott som vanligt och trevligt därtill, såklart!


I lördags var det "festival" i grannförorten. Förutom kaninhoppning, langos(!) och Jan Johansen fick vi även dansa och pausa tillsammans med Panetoz, härligt gung!


 


Båda gossarna var där med mamman, lite mysigt att jag fortfarande kan göra så enkla saker med dem!




                                   Pussen då   !

Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards