kucke-li-lo

Alla inlägg under juni 2014

Av Li-Lo - 26 juni 2014 13:06


Alla som nån gång tittat in här, speciellt på sommarhalvåret, vet nog att jag bara älskar min balkong.

Tror faktiskt att en och annan av de som suttit där med mig, även de är lätt förtjusta i den.


 

Jag köper fröer på nätet under vintern och börjar sätta dem redan i januari – februari, för att hinna få chilifrukterna att mogna under vår korta sommar.


 

I år…

Ska min hyresvärd putsa om fasaden och byta takpannor. Det fick vi en hint om tidigare i våras, men bara en hint.


Jag är telefonist, jag sitter vid ett skrivbord på ett kontor. Jag är inte byggjobbare eller fastighetsägare. Jag vet inte vad det innebär att man ska göra detta.


Tre veckor innan de ska börja arbetet, då informerar de om att detta kommer att innebära att min omsorgsfullt sommarpimpade balkong ska rensas på ALLT!


De talar också om att vi i och med detta arbete kommer att få lyssna till såna där underbara apparater som bilar bort den gamla fasaden.

Ni vet, såna vi hade i badrummet förra vintern och i våra källarutrymmen förra sommaren.


Vad jag vanligen gör när jag vaknar, är att öppna sovrumsfönstret och sen balkongdörren för att vädra ur den gamla luften med ett rejält korsdrag. Det kan jag ju göra i år också – ifall jag inte vaknar förrän i slutet av oktober, början av november!

Fram till dess ska den enda luften komma in och ut genom porten.


Visst, jag fattar att det är bra att göra så att inte huset ruttnar.

Men!

Jag tycker faktiskt inte att det är en ett uns kul att:


Jag har sexton krukor med chili (som jag kanske får ”fodervärdar” till) och en massa annat som växer där ute. Mycket får jag helt enkelt kasta…


Jag har planerat sen semester.(hade jag vetat detta, kanske jag skulle tänkt annorlunda)


Det kommer vara jobbare utanför mitt fönster på byggnadsställningar från 07 till 16.


Byggnadsställningarna kommer vara klädda med nät.


Det kommer inte att släppa in ljus, plasten fönstren ska kläs in med kommer att hindra luften från att göra detsamma.


Men minst av allt tycker jag det är uselt att detta anses vara ”normalt underhåll” och därför kommer vi inte att kompenseras med minsta lilla öre i hyresreduktion.


Jag tycker annars att mitt kommunala hyresbolag, Stockholmshem är bra. Men hur de skött utförande och planering av de här evinnerliga reparationerna de sista åren…


Uselt faktiskt!

Det är bara tre somrar sedan vi äntligen fick lite snyggt i rabatterna utanför. Detta mosades förra året av alla containrar som fraktade bort avfall från det som försiggick då, i höstas fixade man till det, för att nu gräva upp allt igen.


Som sagt jag är ju ingen expert på sånt här, men jag vet en hel del om att bo där man ”håller på” (jag hade ju dessutom ett par veckor året innan, när man lagade mitt trasiga badrum, just genom att bila bort både det ena och det andra)


Tro det eller ej, men jag har faktiskt gråtit och tyckt så förbannat synd om mig.


Jag som planerat för ett par veckors hemester i år också. Ni vet, de där ljuvliga, lata dagarna, när inget är bestämt och jag kanske bara hasar omkring hemmavid en hel dag eller ligger i sängen och läser.

Ajöss med den ljuvligheten!


Men annars mår jag bra, eller nää, jag har varit förkyld sen midsommarafton och det blev väl knappast bättre av att fira den sittandes på en lite inglasad altan?


Men trevligt var det och Fadern hängde på, stannade i två nätter och såg ut att ha det så gott det går.


 


 Med mig hem, fick jag ljuvliga, underbart vackra och svagt doftande pioner!

 


                   Pussen då   !





ANNONS
Av Li-Lo - 11 juni 2014 15:30


Skratta åt elände.

Men när det blir bara för mycket så är det svårt att låta bli.

De här människorna som ringer hit, till mitt jobb…


Framför allt tänker jag på en man. I ungefär ett år har han hållit på att ringa till oss. Vissa dagar kan vi ha honom tio-femton gånger var, vi cirka tio telefonister.

Han är väldigt, väldigt lite psykiskt okej.


I hans värld skulle jag inte vilja vara. Men ändå blir det roligt till slut, när han aldrig ger sig, utan ringer och skriker om samma saker. Joo, han SKRIKER, framför allt när han har eldat upp sig efter ett par samtal.


I början var vi snälla och tålmodiga och försökte göra honom till lags, genom att försöka förstå och faktiskt leta efter någon att koppla honom till.


Men nu använder vi oss av olika metoder, kopplar bort direkt, lyssnar en stund och kopplar bort eller som idag: Jag hörde hur hes han började bli och lät honom vråla på tills han tröttnade och hoppades att han skulle tappa rösten så småningom.


Nu blir ni kanske upprörda och undrar hur vi kan behandla en person på detta vis?


Jag har ”roat mig” med att skriva ned då och då vad det är han säger/skriker, så kanske ni förstår.

Han är alltså övertygad om att ett bostadsföretag och ordningsmakten är i maskopi och så här uppfattar han dem:


”De stjäl och manipulerar, sedan 1978. De plågar, pinar, skadar, misshandlar och förstör. 20 000 namn, runt, runt i terrorförföljelse.


 Det är anmält!


Polischefer stjäl LP-skivor i lägenheter, för planering. Vad är LP? De plockar ner gatuskyltar när de planerar ett mord. Det vibrerar i golven och det är strålning.


 Det är dubbeltortyr och djävulsförföljelse. Orgier i stölder, de stal själen igår.

Det är laser, gift, knark och sprutor i hans kropp, poliser och psykfolk. Man skjuter barn med maskingevär i huvudet och utplånar hela familjer.


Säger du något ska vi döda dig!


Jag ska göra en totalanmälan. Fi-sidan har 500 egna poliser och grupper i förföljelse.

 Nu dog du, nu stal vi det.

Alla har fått betalt. De asflabbar….”


Det är självklart så himla tragiskt, att någon ska behöva leva med detta i sin skalle, men samtidigt är det intressant, hur mycket nya ord han kan hitta på, hur många gånger han kan ringa på en dag, hur många fler han kan känna sig förföljd av.


Det kan inte heller vara roligt att vara hans granne, för jag överdriver inte när jag säger att han SKRIKER!

Ibland undrar jag om han är den som har orsakat min begynnande tinnitus?


De dagar han har ringt tio gånger och jag sedan får prata med kvinnan som påstår sig vara OPEC-ägare till Afrika, alternativt prinsessa av Hollande eller kanske statsöverhuvud i USA eller den kvinnan som vill söka asyl i Sverige på grund av att hon är en ängel, ja då känns de i princip lika normala som du eller jag!


                         Pussen då   !



ANNONS
Av Li-Lo - 9 juni 2014 20:33


Livet fortsätter.

Det händer både bra och mindre bra saker även nu.


Alla varma tankar, ord och handlingar har varit fantastiska och jag är så tacksam för allt stöd jag fått på olika sätt.

Att ha underbara vänner, släktingar och bekanta, det är verkligen guld värt.


Men som sagt, nu fortsätter det, saker händer och livet fortsätter för mig och alla andra.


I fredags struntade jag i att vifta med flaggor (i år igen) och valde i stället att gå på namngivningskalas för denna lilla söta jänta.


 


Hennes farmor och jag har varit kompisar sen tonåren och jag blev utnämnd till nästan/extra farmor!

Jag tycker det så skönt att veta att man kan betyda mycket även för såna man inte har blodsband till, familj kan vara så mycket mer än det.


Det kändes extra bra att kalaset var på en bakgård på Söder.

Faktiskt samma gård som min mamma en gång bott på, fast i helt andra ändan av den.

En fin avkoppling och härligt umgänge med bra personer.


Jag har även tillbringat tid med Pappa, såklart.


Igår, ja då skulle jag ge mig ut och cykla, stoppade badkläder i väskan för säkerhets skull. Men jag hann inte så långt innan Bortbo-sonen ringde och frågade om jag kunde tänka mig att laga lunch till idag, åt filteamet och artisten med sällskap. Mat som skulle kunna ätas kall, för ungefär 10 personer.


Självklart vred jag på styret och for hem. Fyra timmar senare, hade jag fått till en matig sallad med quinoa, matvete, mycket grönsaker.


 

Till det stekte jag kycklingfiléer och skar upp. Jag blandade tonfisk med hackad chili och rödlök för de som inte äter kött. Två olika såser en krämig med curry och en illgrön en med lite sting i.


Jag har fått veta nu, att alla uppskattade maten och att de gärna anlitar min "catering" igen!


Å vet ni vad jag fick göra sen då????


 


Jupp! Årets första dopp (i Sverige)! 18 grader var det, helt enkelt ljuvligt, underbart och ÄNTLIGEN!


Sen blev det måndag morgon och dags att jobba. Jobba är okej, att behöva gå på möööööten är det inte.

Jag fattar sällan meningen med alla dessa möten, samverkan, bubblor och nya olika ”modeller” vi ska jobba efter, i mina öron mest blaha och bladder.

Men jag gjorde anteckningar i alla fall…


 


                          Pussen då   !


Jag kan inte bara teckna vackert, jag kan ju skriva annat än bloggeri också.  Joorå, jag är som Lotta på Bråkmakargatan "jag kan nästan allting faktiskt! :)


Och som bevis på det, bjuder jag på en "dikt"


Om du vill ha mig får du ta mig:


Som jag är.

På en promenad.

Före frukost.


På allvar.

Mitt i natten.

Med en nypa salt.


Hel och hållen.

På soffan.


På orden.

Ner på jorden.

Kanske rent av på bordet


Men tar du mig för given.

Blir det sista gången du tar mig.

Av Li-Lo - 4 juni 2014 15:06

Min lilla mamma.


Är skälet till att jag inte bloggar just nu.


Den 29e maj firade vihenne med mat och samvaro, vi syskon som bor nära.

Vi var hemma hos syster, hon bor i det hus mina föräldrar köpte 1960. Även de närmaste grannarna sedan 43 år var där.

Bror och svägerska följde med dem hem och bäddade ner henne vid halv tio tiden. De kom tillbaka och berättade att hon sett så tillfreds och nöjd ut.

Det visade sig sedan att hon efter en stund ropat på pappa, sagt att hon ville ha en liten macka och ett glas vin. De hade suttit vid köksbordet och pratat en bra stund innan hon la sig igen.


På natten kom hemtjänst som vanligt och tittade till. Då ville hon gå på toaletten, men orkade inte ta sig därifrån. Ambulansen kom men alla försök till återupplivning var utan resultat.


Min mammas liv tog slut tidigt på morgonen efter hennes födelsedag.


Hon fick ligga i sin säng hela förmiddagen. Gamla nötta, mjuka, lakan som såg sköna ut, en ros på täcket och ett lugn i rummet.


Det var fint, vi fick tid att vara där med henne, ensamma och tillsammans. Deras kontaktperson från hemtjänst satt där en stund och grät hon också, det värmde.


Jag tror, att hon visste vad som skulle hända. Kanske ansträngde hon sig väldigt på kvällen, för att klara av att umgås med oss alla en sista gång.


Ledsen är jag, men faktiskt inte så jag gråter. Det känns fortfarande ganska märkligt, overkligt och svårt att förstå.  Ännu har inte saknaden riktigt infunnit sig, det är för mycket praktiska bestyr och förstås omsorg om och oro för fadern.


De skulle ha varit gifta 65 år till hösten, så att han är totalt förvirrad och vilsen i tillvaron är inte konstigt.

Men mest av allt känner jag mig så tillfreds med hur det blev, hennes sista dag och kväll och att det inte blev en lång utdragen sjukhusvistelse.


Min mamma är död, men hon fick ett bra och värdigt slut, det är jag tacksam över.


Kram

Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se