kucke-li-lo

Alla inlägg under februari 2012

Av Li-Lo - 29 februari 2012 13:57


med en hel del i livet.


Just nu känns det som om det är en hel del på gång i Kuckelilo-bo.


Maken söker jobb och det är papper hit och papper dit, det ska kopieras, skrivas CV och lite lagom klämmiga personliga brev.


Bebisarna i fönstren kräver sitt, de ska duschas, vändas, luftas och tas om hand. Till helgen får jag börja dela upp de små raringarna, så de får lite mer utrymme och plats att växa sig starka.


Vad jag trots allt inte behöver göra i år är att vårtvätta fönster, de ska bytas ut helt och hållet under den vår/sommar, så då vore jag väl en dåre om jag lade energi på det?


Sonens filmande är en annan sak jag tydligen får stå ut med.


Konstnärer bör få ha fritt spelrum, så att jag blir utkörd ett par timmar för att det ska spelas in i badrummet är väl helt okej?

Att de under denna inspelning fyllt badkaret med ”smutsvatten” färgat av oboy är väl inte hela världen heller?  

Det luktade faktiskt rätt gott!


Igår bjöd han på korvkiosk middag,  köket var upptaget, dags för nya tagningar.


Jag har fått frågan om jag kan sy en rosa hätta att fästa kaninöron vid.

 

Nånstans undrar jag dock:


               Var det inte själva ”konstnären” som skulle lida, inte hans mamma??


          



                                 Pussen då   !




ANNONS
Av Li-Lo - 28 februari 2012 15:17


Jag har faktiskt ägt ett hus!


Så här var det:

En nära vän till mig hade flyttat till Orrefors. Fler ur hennes familj hade också flyttat till dessa trakter. Vi åkte dit för att hälsa på när vi hade semester. Min äldsta var ett par månader, vi hade med oss pappans andra son, som väl var 6 år eller så.


Vi åkte runt lite hit och dit i trakterna. En dag såg vi ett hus till salu, vi spatserade väl runt lite och tittade innan vi ringde mäklaren och fick tillgång till insidan också.

Åh, vad vi tyckte det var fint! Gult med bruna knutar, två våningar och med två urgulliga förstukvistar (det hade varit ett tvåfamiljshus), stor tomt på över 3000 kvm.


I bottenplanet fanns ett rejält kök, badrum, ett stort och ett litet sovrum samt ett stort vardagsrum.

På övervåningen två stora sovrum, en liten toa och ett stort rum där trappan slutade, där kunde vi ha TV tills vidare, sen skulle det så klart barnen leka ystert där!


Huset kostade 220 000! Sagt och gjort vi ringde mäklaren Kennert (!) och sa att vi ville ha det, tömde kontot där jag satt in hans växelpengar under ett par månader (han hade torghandel, mina barns upphov).

Sen gick jag till telefonkiosken i Orrefors och ringde mina föräldrar och sa: Hej, jag har köpt ett hus! Vi flyttar till Småland i september.

Herreminje! Tänk om nån av mina ungar skulle göra så…


Vårt hus låg inte i Orrefors, utan i ett samhälle knappt en mil därifrån. I Gullaskruv!

I Gullaskruv fanns Bröderna Grönqvists Livs.

   I källaren tillverkade bröderna korv.

Isterband, små knubbiga prinskorvar, varmkorv och korvkaka bland annat. I övervåningen såldes mat sex dagar i veckan. På söndagarna ställdes kvällstidningen ut på trappen tillsammans med ett kassaskrin där man kunde stoppa ner sina slantar som betalning. Självklart kunde man också se till att få hem varor från Apoteket och Systembolaget.


Min lille gosse var i den åldern att han där lärde sig gå och börja prata under tiden vi bodde där.

När vi äntrat butiken, sprang han på sina små knubbiga ben fram till charkuteridisken, tryckte sina kletiga händer mot rutan och krävde kouv!

   Det fick han alltid, en bit falukorv eller en prinskorv att tugga på ingick i priserna.


Allt var lugnt och stillsamt, det hände aldrig någonting i detta lilla samhälle.

Mössen knaprade i väggarna, granntanten var mäkta upprörd över att jag kastade fälla och allt, så gjorde minsann inte hon.


Jag var tvungen att ta körkort för att det var så långt till allt. Det var ju bra, men det har jag inte använt till annat än att legitimera mig sen vi for därifrån. Det var liksom inte alls min grej det där med att köra bil.


Naturen i dessa trakter var inte heller något jag trivdes med. Skogen var alltför tät och landskapet för platt.

Vi bodde inte kvar så länge, ett drygt år sen sålde vi huset och flyttade till Rågsved.


Trots allt är jag glad att vi gjorde det, testade att bo på landet. På så sätt behöver jag inte gå och fundera över det är något för mig. Det är det inte!


Men balkongodling, det är nåt helt annat det! Det är minsann nåt för LiLo det. Den Bernodotterska familjen har minsann också fått tillökning, men vi har fått många, i olika färger och storlekar. Snart snart kommer det foton på våra bebisar, de ska allt få vara i fred lite till först!


                                  Pussen då   ! 




ANNONS
Av Li-Lo - 24 februari 2012 15:27



Det finns saker jag gör som är mer än äckliga.

En del för att jag behöver göra dem, alltså sånt som ingår i att ha ett boende och ta hand om det.


Golvbrunnen!


Om man som oss har tvättmaskin som tömmer sitt vatten där, ja, då kläggar den igen. Fort som fan faktiskt.

Rätt vad det är sprider vatten ut sig över golvet varje gång man duschar. Sen vi fick nytt förra året efter kacka-i-kartong- veckan händer det allt oftare. De har alltså satt in nåt nytt som fortare än kvickt behöver rensas. Nu har jag dock lärt mig att handskas med locket så jag slipper blodflöde varje gång.

 

Trots att jag har kort hår, Mambo-sonen snagg och maken rakar skallen finns där massor av våra asäckliga lämningar. Måtte sonen inte träffa en flicka med långt hår!


Skåpet under diskbänken.


Vi är rätt vanliga på så sätt att vi har soppåsen där. Bredvid den har jag en plastback där jag förvarar lite av varje. Hundskålar för vovvebesök, extra trasor, disksvampar, rengöringsmedel och lite annat. Men de gånger jag får för mig att titta lite extra i denna back brukar jag hitta ett och annat som verkligen passerat bäst före datum. Har jag tur så är det i alla fall mumifierat. Äggskal, tepåsar, korvaskinn, skruttar av äpplen och lökskal är det vanligaste, som tur är. Sen kan ju insidan av den skåpdörren och väggen därinne också vara lite av en snabbrepris på vad vi ätit den sista tiden.


De här grejerna är nog inget jag behöver skämmas över, är nästan säker på väldigt få städar de här områdena i sitt hem varje dag.


Men det jag gjorde idag….


Jag är inte snål!


Det finns bara vissa saker jag har ett enormt motstånd mot att köpa.


Ny sopborste till exempel. Med åren verkar den vi äger ha blivit en varm anhängare av rastafarikulturen! Dreadlocks är inte så jätteeffektivt att sopa upp de här små stenarna man drar in på vintern med.

                                  


                                                  

Så jag tänkte jag skulle dammsuga upp dem i stället. Jag har en finfin dammsugare. Det följde med ett par påsar när jag köpte den, samt ett erbjudande om att prenumerera på nya fräscha påsar.


”Så extremt fånigt tänkte jag, det är ju bara att köpa och det finns säkert billigare nån annanstans.”


Joo då, det gör det säkert. Men har jag lagt två strån i kors för att ens ta reda på var i så fall?

Inte mycket inte, så idag när jag skulle bli av med lite småsten och den vägrade suga, fick jag göra det äckligaste av äckligt.


Sätta mig på golvet med en plastkasse och pilla ut äcklet för hand!


Vem som sugit upp en strumpa vet jag icke, men jag har misstankarna riktade åt en viss avkomma.

Vad som fanns mer däruti ska jag verkligen inte berätta, men mycket var det i alla fall!

För övrigt suger den som aldrig förr igen..


Jag har varit hemma ett par dagar med tung huvudvärk, men piggnat på mig nu. Idag skuttade jag in i sovrum efter att ha suttit i soffan ganska länge.


Man blir mäkta förvånad när det är en man utanför fönstret! (vi bor på andra våningen)


Fönstertittare i all ära, men nog måste väl jag vara något extra, när de kostar på sig att hyra en skylift?             

Fiffigt att han passade på att täta den där sprickan mellan huselementen också när han ändå var där.


                                       Pussen då  !



Av Li-Lo - 22 februari 2012 20:27

Efter en halv arbetsdag när jag nästan somnade mellan samtalen insåg jag att jag skulle göra mig bättre i sängen.

  

Tog med mig min nya bok av Leif, åkte hem och har legat pall med palldunk hela eftermiddagen.

Trött och trött och lite trött är jag ändå och har fortfarande dunk i skallen.


Kära Make fick gå till korvkiosken och köpa middag och nu tror jag att jag kryper ner med Leif igen, för det ska sparkas boll på TV


  eller i snarare?


De första chilibebisarna    har tittat upp och bittertomaterungar därtill     !


                    Pussen då  !

Men kanske bara en "slängis" inte säker på om det bara är svår palldunk eller om det tänker bli nåt mer av det...

Av Li-Lo - 20 februari 2012 19:37



Min blogg- och I-Verkliga-Livet kompis Moma

    är det väldigt trevligt att bjuda på middag!

Så det passade jag på att göra i fredags för då kunde jag smita från jobbet lite tidigare och hinna med att göra ALLT vi skulle äta i lugn och ro.


Det är liksom så vi gör Moma och jag!


Vi sitter inte och nibblar på en liten assiett med små nyttiga saker, i små näpna tuggor av mat med lågt kaloriinnehåll och noggrant beräknade mängder ur kostcirkel och matpyramider.


NÄNÄNÄ!


Vi tar om av allt, tuggar och glupar i oss och NJUUTER av att det är gott med mat. Dessutom hinner vi babbla massor och jag tror minsann vi fick i oss en flaska vin också!


Den här gången blev det:


Räksallad med avokado, grape, chili och koriander.


LiLos Gambiskinspirerade Peppersoup (”recept”)


Grönsaker i rejäla bitar, kokta i buljong och kokosmjölk (kassava, morot, sötpotatis, vitkål i klyftor, och gröna bönor)

Ris


Till efterrätt (joo, då vi fick plats med det också)

Fruktsallad, med lättrostade hasselnötter, glaserade med honung och nymortlad kardemumma på toppen!

En rejäl klick smetana på toppen, även om vi då hade hunnit en bit ner i vinflaskan och döpte om klicken till Svetlana!

 

Förresten kan man kanske kalla Caribbean Coffee för efterrätt också? Det fick vi faktiskt också i oss, men bara varsin..


Det är härligt med någon som äter, när man ändå lagat mat, liksom!


Tänk vad trist det är om någon sitter och dissekerar det hela, petar bort det som eventuellt kan ge ett extra gram hull, kanske rynkar på näsan inför det som är lite okänt eller ovanligt.

Tacka vet jag Moma vid bordet!


Å fast hon äter lika mycket som jag gör, blir hon inte alls rultig och trind, det är väl det enda som stör (lite, lite, lite)   !


                                           Pussen då  !


 för övrigt kan ni läsa om hur Moma upplevde det i hennes blogg som jag länkade till där uppe...

Av Li-Lo - 20 februari 2012 17:47

Jag har ju glömt!

Det finns ju en till musikvideo som sonen filmat och den har jag missat att lägga upp   !


Men nu så :



anar att det kommer fler framöver... Jag är stolt som en mamma-tupp!



                                     Pussen då    !


Av Li-Lo - 16 februari 2012 13:52

Som ska försöka ge oss köplust och att göra oss allmänt osäkra på oss själva!

Jag kan verkligen bli irriterad av hur vissa personer kan liksom sätta sig över andra och anse att deras sätt att tänka, tycka, klä sig och så vidare är RÄTT.


Såg en reklam i går, där Martina Bonnier vill få oss att köpa handväskor. Troligen är hon känd för ”sin goda smak” och kanske till och med genuina ”kunskap” om vad som är det rätta för en kvinna.


Hur som helst, vilka kvalifikationer hon än har så sitter idioten där och säger:


”Ett FEL som många kvinnor gör..”    

              

Vem fan är hon att tal om vad som är rätt och fel när jag vill tjacka nåt att bära matlådan, mina läsglasögon och pluskan i?


Så här skriver man på Åhléns hemsida:


”Dessutom vill hon tipsa om att satsa på saker som verkligen förenklar vardagen. Att till exempel ha snygga strumpor gör det betydligt lättare när man ska klä sig klockan sju på morgonen, förtydligar Martina”


Tack så jävla mycket Martina!

Jättebra, då vet jag!  Min vardag är numera så enkel och lätt när jag har köpt ”Snygga strumpor” istället för tubisarna från ICA.


Att jag fortfarande har svårt att få ekonomin att gå ihop, att jag måste fundera ut middagsmat och laga den varje dag, att jag oroar mig för min son, mina föräldrar och faktiskt även för tillståndet i världen.


Det känns som bortblåst nu efter detta underbara tips!


I filmen kommer hon också med den revolutionerade nyheten att man KAN ha en liten väska i den stora! Hon delger oss också att man KAN ha kuvertväska även dagtid!!!!


Allt sånt här gör mig faktiskt redigt förbannad!   

Det är sådant som får kvinnor att tro att de måste anpassa hur de ser ut, vad de har på sig och hur de uppträder för att för att vara rätt.

Och framför allt att någon annan vet bättre än de själva, vad de ska ha på sig, bära sin matlåda i eller vilken färg de ska sminka sig i!


Tänk om det är så att jag vill:

Ha joggingbyxa   och knytblus    samtidigt?


Köpa en orange väska till mina gröna kläder?


Exponera mina ludna, krumma små ben i en kortkort prickig kjol   och ha en randig kaftan till det?

Eller rent av måla mina läppar i orange så att det flyter ut i rynkorna jag har runt truten?


Inte fan vore det snyggt, men att nån självutnämnd pappskalle ska säga att det är FEL, nä vet du vad, det köper jag inte!


Blir fan i mej tvungen att lyssna på Monica Törnell igen för att sluta vara arg!




                      Men er är jag inte alls på, pussen då   !


Av Li-Lo - 14 februari 2012 15:28


Det finns sinnliga upplevelser som framkallar starka minnen.

Men i alla fall för mig fungerar det även åt andra hållet. När jag tänker på vissa saker eller händelser kan jag känna en doft, få en smak i munnen eller förnimma en känsla i kroppen.


Det behöver inte alltid vara till exempel en ljuv doft, men ändå kan den locka fram fina minnen.


Jag tänker på en ung man jag var ganska förtjust i under många år. Vi ”strulade” när vi sågs, men var aldrig ett par på riktigt.

En gång stötte vi ihop på en musikfestival i Småland nånstans och det slutade med att vi ”delade tält”.  Denne unge man var rätt förtjust i alkohol och droger, för att spara packning (?) hade han köpt sött starkvin för att kunna upprätthålla en fylla under de dagar festen pågick. När vi väl hittade varandra hade han gjort sitt bästa för att reducera sin packning till ett minimum!

Det luktar inte gott ur munnen när någon hällt i sig sånt. Ändå… kan jag bli lite så där fånigt nostalgisk när jag känner denna kväljande odör.


Det finns tack och lov andra mer angenäma minnen i livet förknippade med sinnliga upplevelser för mig.


När jag ser en bild av vissa sorters stränder fylls näsan med doft av hav och tång. Andra vattenbilder kan få mig att känna hur min kropp omsluts av vatten och jag fylls av den lycka som ett BRA bad kan ge mig.


En viss färg kan dra i gång sinnesminnen.


Den speciella gröna färgen som de hade. De där tunga, gammaldags bomullssovsäckarna, så lena mot huden, alltid med endoft av vindskontor, sol och lite, lite fukt.

Att vakna omsluten av en sådan i ett tält av orange bomull med ett tjockt plastgolv och höra fåglar kvittra utanför. Tältblixtlåsljudet när man kikade ut på ännu en sommarlovsledig dag när vad som helst kunde hända!

 


När jag passerar korvgubben i Kärrtorp känner jag tydligt smaken av en tunnbrödsrulle med räksallad utblandad med lite unken ölfylla på väg att övergå till bakfylla.  Han hade nattöppet på 80-talet. Åtskilliga gånger avslutades nattens rumlande med en rulle som jag knaprade i mig innan jag somnade på morgonkvisten.

                                     

Tidiga sommarmorgnar med lågtryck kan jag i Stockholms innerstad plötsligt känna mig som i Amsterdam, fukt och värme tillsammans med avgaser som ett lock skapar precis samma doft och känsla i luften som där.


                                      


Sinnesminnen kan finnas i händerna, i känslan av att röra något eller någon. Vissa personers hud känns på ett speciellt sätt, en del behagliga och andra faktiskt lite obehagliga. Jag har sparat minnen av några speciella personer i mina händer och kan känna dem som om de vore nära mig just nu.


Sen har vi alla musikminnen! De om något kan vara hur många och starka som helst, eller hur?


Det är underbart att få ha dem, sinnena,  även om de ibland får vara med om mindre angenäma upplevelser, så är i alla fall jag glad att jag har dem, allihop!


Känner ni nu mot kinden hur ni får


                                        Pussen då   ?


Här få ni förresten en bild på LiLo, som jag för en gångs skull inte får ont i ögona själv av att se, lite gullig faktiskt?!


                          











Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se