Önskar jag eder alla!

Jag har haft underbara sköna lediga dagar. Ätit god indisk mat med bästa C, druckit vin och babblat.

Allt julestök är avklarat och grisarslet är griljerat och står på svalning i köksfönstret.

Jag har bakat mina sedvanliga "Julegrisar für alle"

 (I alla fall om man inte är glutenallergiker)

Jag har klätt granen, eller nää, jag har tagit upp den ur påsen och vikt ut grenarna !

Varsin klapp till Maken, Bortbo-sonen och mig. (jäklar va fort man måste slå in dem om man ska hinna glömma vad det är, jag sprang till paketinslagningshörnet på Indiska)

Jag har dukat för frukost när han kommer i morron, gossen min!

Jag har också fått en fint brev av Öbo-sonen, som nu befinner sig i Umeå, han verkar ha det helt okej och var själv förvånad över "att jag trivs så bra med mig själv när jag är helt ren"

Det är nog den bästa klappen av alla   !

Sen finns det annat som får mig att le också, men det talar jag inte om vad det är....

 Nu ska jag testa grisarslet, ta mig en julöl och bara vara tills jag somnar

                      Många varma    julkramkramkramar    på Eder alla!

Må era skinmackor smaka underbart, snön vara vacker (sanden i Amas fall), gröten vara söt och knäcken ge fan i att dra ut era plomber!

                                           Pussen då   

Fast å andra sidan är det kanske i första hand barn som förväntas göra det?

Några barn ska jag inte träffa till jul, om man inte räknar Bortbo-sonen, men han fyllde faktiskt 23 häromdagen så han räknas kanske inte riktigt längre?

Att den andra ungen sitter där han sitter är inte heller direkt julstämningsskapande, det vore en lätt överdrift. Jag har i alla fall fått förfrågan om jag vill att han ska kunna ringa till mig, så kanske kan vi få prata med varandra innan året är slut?

Det är mycket nytt att lära sig känner jag. Jag skickar brev, som jag vet blir lästa och igår skickade jag även tidningar och godis. Jag vet inte om han får ta emot sådant, men jag hoppas att han kan få det lilla till julklapp.

Att gå hemma och nöta på varandra är inte kul och bidrar inte direkt till glad och god julstämning det heller.

Ändå är det faktiskt en annan sak som gnager mig än mer:

Att det är så många av mina Facebookbekanta som faktiskt väljer att ”gilla” och kommentera, gå med i grupper för rätten att få säga negerboll, som tycker att Tintin i Kongo är bra barnlitteratur, att det är diskriminering mot svenskar att inte fira avslutning i kyrkan eller skolan med religiösa sånger eller som inte kan tänka sig att fira SVENSK jul utan ett sekundlångt inslag i en AMERIKANSK Disneyfilm.

Jag har följt denna debatt på Facebook och olika bloggar.

Så många har skrivit så mycket bra, bland det bästa och mest personliga var nog det jag läste här igår och här idag.

Jag har inget klokt att tillägga.

Dock förundras jag mäkta över att det faktiskt finns personer i detta land ännu idag, som inte har tagit in att alla som är svenskar inte har ljust hår och blåa ögon.

Hur kan de ha missat det?

                                            Pussen då    !

Förresten har Fatou samlat massor av bra inlägg i denna debatt och passa även på att läsa om hur hennes son blivit behandlad och alla kommentarer till det inlägget också.

eftersom jag gillar röda smycken kunde jag inte motstå denna tävling...

http://rebbanpersson.bloggplatsen.se/2012/12/13/9144015-tavling-vinn-en-goodiebag-fran-dam-knekt/

Men lite, lite julförberedelser har jag lyckats få till.

Färsk chili (pepparfrukter av olika styrka, form och färg), färsk ingefära och lime.

Det plus vitlök och koriander, svartpeppar samt vanligt salt är nog de tre saker som mer eller mindre alltid försvinner ner i det som tillagas i Kucke-li-lo-bo.

Så jag tog helt enkelt och funderade en stund på vilka av dessa saker som skulle kunna vara klämmigt att krydda lite sprit med.

Det blev alltså chili, ingefära och lite limecest som fick gosa i vodka en vecka. Jag silade av det igår och ska provsmaka senare, om det kanske ska hällas på mer vodka eller om det är bra så.

Så kom jag på ett trevligt namn också!

Jag blev bjuden på den här goda romdrycken hos Moma en gång. Det gav mersmak och igår vispade jag ihop min egen.

Någon Angostura Bitter har jag inte införskaffat, tog två-tre droppar av bittermandelessens istället, tvärtemot Momas rekommendationer. Det är ju sån jag är…

Nåväl trenne små flaskor blev det, varav en står här på jobbet och väntar på att vi ska stämpla ut.

Tänkte bjuda några av kollegorna innan vi går på julmiddag. Så då får jag väl veta, om mitt smaksättningsalternativ funkar eller inte.

Som tur är blev det ingen stor flaska, så att jag skulle bli lika yster som på förra årets julmiddag är nog inte så troligt.

Jag har faktiskt planerat att gå hem tidigt, för att orka med nästa tillställning:

”Adventstapas” hos finaste vännen L i morgon.

(Säg inget, men en av de små flaskorna tänkte jag förära henne och hennes familj.)

Det är bara en liten, liten sak som grämer mig just nu. Jag har varken fet yoghurt eller granatäpple hemma.

Jag kan alltså inte få detta goda till frukost i morgon…

             Trevlig helg, tredje advent och rent allmänt jättemysigt önskar jag er alla.

                                            Pussen då   !

Förlåt mig om jag tjatar och maler på om en del saker, men skrivandet är rensande och ni mina få men väldigt underbara läsare är mina bollplank och responsen på tankarna är viktig för mig.

Personlig frihet

och rättvisa är centrala begrepp.

För andra kan … te sig oberäknelig och rebellisk

Negativa karaktärsdrag: excentrisk och trotsig.

Nyckelord: Uranus, klarsynthet, humanism, intuition, vågor, ockult, protest, revolutionär, reform, distans och bärnsten

Du är okonventionell och självständig - en individualist av första klassen.

Du får för det mesta det som du vill eftersom du är modig i att vara oortodox i ditt handlingssätt

Enligt astrologi så är typiska drag hos en … att han är självgod och har starka åsikter. Han bryr sig inte om han anses vara konstig eller om alla andra tycker annorlunda. Frihet och rättvisa är väldigt viktigt för...

Alltså inte för att jag tror på astrologi. Men om det är något som alltid återkommer i just mitt stjärntecken så är det just den här typen av orden.

Och det gör mig medveten om att jag har de här dragen, vare sig de beror på när jag är född eller att jag blev sån ändå.

Ju mer jag funderar på det, desto mer har jag insett att de är bidragande till att det här med gifteriet sket sig.

Maken (jo, han är ju det fortfarande) är som jag sagt förr muslim.

Jag har inga som helst problem med att någon TROR på precis vad de vill

Jag förstår att det kan vara en tröst, förklaring och massor av andra saker.

Däremot har jag fått mer och mer svårt för detta med RELIGION.

Där andra känner och ser hängivenhet, djup tro och dedikation med mera ser jag i stället ett slags ”svaghet” som jag har mycket svårt att förstå, acceptera och gilla.

Att det ska finnas regler för hur man ska leva sitt eget liv helt enkelt!

Jag klarar inte av det!

I stället för att öka förståelsen för det, har jag mer och mer retat mig på det. När jag varit arg och lessen har jag nästan haft lust att smuggla ner små fläskbitar eller skvätta ner lite vin i grytorna.

Jag vet mycket väl att det är oresonligt, inskränkt och korkat av mig.

Dock har jag faktiskt inte lyckats lista ut hur jag ska bli kvitt känslan, utan den har som sagt bara vuxit och vuxit.

Jag borde kanske satt mig in mer i det hela?

Men det var kärlek, fluffiga rosa moln och inbillning om min egen förmåga att vara förstående, tolerant och klok som regerade just då.

Jag som har som princip att försöka ha så få principer som möjligt, finner det alltså rent principiellt jättekonstigt att bli styrd av principer och regler.

Fattar ni, vad jag menar? Själva principen alltså?

                            Pussen då   !

Klumpsumman av eländeskardemumman ska ju vara konstant är det tydligen tänkt?

Eländigt är det kanske inte att vara ofrivillig sambo, men ganska tröttsamt och okul.

Att berätta om det beslutet för alla och envar har inte heller varit så kul, speciellt inte för De Gamle.

Som tur var fick de fjorton dagar för att hämta sig, innan jag kom med nästa oväntade och jobbiga besked till dem.

Det här var tyngre för dem, och även för mig. Dock är det så, att jag inte tycker om, klarar av eller trivs med att låtsas som att allt är bra när det faktiskt inte är det. Att gå runt och hålla masken helt enkelt.

Jag vill inte heller hålla någon bakom ryggen som faktiskt är vuxen och får stå för sina egna beslut och ta konsekvenserna.

Öbo-sonen har inte klarat att leva upp till sina och andras förväntningar, vad det gäller att ta tag i sitt liv och sitt missbruk.

Förra lördagen fick jag ett samtal från hans advokat, att han återigen hamnat i klistret. Eller för att vara helt ärlig snarare i häktet.

Där kommer han att få sitta tills de hittar en plats på en anstalt till honom och kommer inte ut i frihet förrän i mars eller så.

Alltså är det nu hög tid för mig att börja vänja mig på allvar vid tanken att min lilla son ska sitta i fängelse!

Men under tiden är det en annan tanke som farit genom skallen flera gånger.

Nämligen den att om man ser till brottet han begått nu sist, så är det ju så att han i laglig mening betraktas som en Knarklangare!

Nu har jag ingen aning om mängden, avsikterna med att bära omkring på det eller vad det var.

Dock kan jag förstå, men självfallet inte försvara, att det har skett.

Om man inte har pengar, men ett aktiv missbruk så är det inte så att arbetsmarknaden skriker efter ens insatser. Jag vet inte precis vad socialbidragsnormen är, men har svårt att tro att det är så man rullar sig i stålar. Så, man behöver göra någonting, för att ha råd med sina droger och annat.

Så, mamman till en knarklangarefängelskund ger er härmed

                              Pussen då     !

Jo, just det, har apont i ena knät, eller snarare knävecket/ledbandet också…

Först och främst.

Respekt!

Till det par som förra fredagen var hemma hos mig och bytte till sig denna möbel från mitt barndomshem, jag inte längre behöver.

Det är ingen IKEA möbel utan ett gediget arbete 113x40x40 cm.

Jag är med i en bytesgrupp på FB, sånt man inte behöver längre, byter man bort, för att slippa slänga.

Så jag fick mitt paket kaffe och de funderade en stund över hu de skulle bära den. Ner för trapporna trodde jag.

Men nää då, de skulle åka kommunalt till Lidingö.

Respekt!

Igår åt jag mat.

Den var god.

I morse gick jag en liten, liten bit på väg till jobbet.

Det var fint! och skönt för mig att röra på sittfläsket.

                      Pussen då   !

Ström

Det var vi utan igår, precis som 80-90 000 andra som bor söder om stan. Jag jobbade sent och kom hem en ungefär halvtimme innan den kom tillbaka. Jag fick i alla fall uppleva ett helt mörkt centrum (alltså när jag stånkat och stönat mig upp för den stillastående lååånga rulltrappan!), några marschaller var det enda som lös upp. Det gick prima ändå och var faktiskt lite mysigt!

Hemma brann några ljus, jag tände fler, framför allt i sovrummet, för kallt hade det hunnit bli.

Så även fast elen kom tillbaks tog det lång tid innan elementen blev varma, jag hatar att frysa inomhus, så sängen och täcket fick ta hand om mig resten av kvällen.

I morse var det varmt och fint igen, ja inte i sovrummet då make lärt sig uppskatta frisk luft på natten, 12 grader hade vi! FAST jag sa åt honom att vi inte behövde vädra när vi varit utan värme i över fyra timmar…    

Vi fortsätter alltså att leva tillsammans i väntan på att han ska hitta något annat. Det känns som väldigt mycket mittemellan.

Rent mentalt och känslomässigt känner jag mig redan väldigt skild och ensamstående. Att då vara tvungen att dela allt, till och med säng, känns väldigt frustrerande. Vi ligger på varsin ytterkant och är noga med att inte passera mittlinjen vi har mittemellan oss.

Vi är avmätt artiga och trevliga mot varandra, så det går ju, även om det är ganska rejält okul.

Hur i helskotta detta ska förändras har jag ingen aning om i nuläget, jag verkar få leva med detta mycket längre än jag önskar.

Jaja, livet går faktiskt vidare, med stormsteg och jag mår bra.

Väldigt bra faktiskt.

Så länge gossen som numera är Bortbo-son fanns i hemmet med mig, var jag väldigt noga med att inte julpynta förrän efter hans födelsedag en vecka före julafton. 

Jag ville inte att hans födelsedag skulle försvinna bland alla tomtar och trams. Men nu jäklar, jag ska ta fram varenda liten grej och köpa en batteridriven slinga till badrummet och låta alla julpingviner väsnas dagarna i ända.

Jag ska ha en julorgie helt enkelt, det ska glittra, lysa, glimma och låta J hos Li lo i år!

Ska till och med ta fram mina bockar redan nu, för i år lär de ju inte komma med några klappar till någon i mitt hushåll i alla fall...

   Jag har tre eller fyra stycken!

                              Pussen då   !