kucke-li-lo

Alla inlägg under januari 2014

Av Li-Lo - 24 januari 2014 19:21

En liten dag i sänder, vänjer jag mig.


Jag kan inte sluta förvånas, över vilka fantastiska människor jag har omkring mig. (självklart är ni, fina bloggvänner med i den gruppen, ni trodde väl inte annat?)


Varma, goda. förstående och empatiska mästerverk, helt enkelt!


Till och med min husläkare, som förstår att jag just nu, minst av allt är lämpad att sitta och lyssna på diverse utskällningar. En och en halv vecka, har han gett mig tid att slicka mina sår och låta sorgen sjunka.


Jag har tagit mig en vilovecka, träffat få människor, men de jag har träffat, har varit bra för mig, på alla sätt.

Långa telefonsamtal, med bästa manvännen och med andra kloka, fina personer.


Slöande i TV-soffan och i sängen med en bok, långsam matlagning och några promenader.

Idag unnade jag mig en halvtimmes massage, stenhårda nypor hade den lilla damen, herreminje så skönt det var att lösa upp allt det som, som vanligt satt sig i högra axeln.


Sen kom sonen och visade mig video nummer två som släppts idag, skulle jag stelna till kan jag ju kräma på med den och låtsas att jag är med dessa gulliga barn och dansar:


http://www.youtube.com/watch?v=_FqDx4ypGyE


Fatta att han har fått filma en musikvideo till några som har över TRE MILJONER följare på Youtube!!!! 


Adam, som han gjort denna åt, kanske inte rikigt har så många, ännu...


http://www.youtube.com/watch?v=Oxxw8_xAj3M


Men det bästa av allt idag, det är att Bortbo-sonens kompis hade träffat (hmm, vad ska jag kalla honom nu?...) Stor-sonen idag, han hade sagt som det var. "Morsan kastade ut mig, det var mitt eget fel och jag är inte förbannad på henne"


Phuuu......


Det var härligt att höra och säkert avsett att föras vidare också?



Trevlig Helg och          


                                   Pussen då   !

Av Li-Lo - 21 januari 2014 11:30

Bloggen är inte nedlagd, bloggerskan är inte allvarligt sjuk och hon har inte glömt er.


Men, ni som hängt med ett tag, vet att jag har det där fröet.

Det som ibland känns som att det ska bli en stark och livskraftig planta.


Just nu, känns det inte alls så och framför allt:

Jag har insett att det inte hjälper ett dugg, hur mycket jag vattnar med omsorg, gödslar med kärlek och stöttar med goda råd och hemtrevligt pyssel.


Om det ska bli en planta som håller hela vägen till full blomning, så måste det komma inifrån, ändå inifrån fröets innersta med en total önskan om det.


Jag har sakta insett att det inte är så. Många små saker har lett till att jag fattat beslutet att låta detta frö gro, växa och nå sin fulla kraft någon annanstans än i min kuvös, mitt växthus av omsorger.


Det tar alltför mycket av min kraft, mitt liv, min energi, min glädje och kärlek.




Dock är jag tacksam över de som en gång lärde mig denna enkla mening:


"Ibland måste man tänka med hjärnan, inte med hjärtat"


Det är svårt, jobbigt och gör ont så inihelvete i hjärtat att använda den meningen i praktiken...



                                Pussen då   !



Av Li-Lo - 10 januari 2014 10:15


Jag gillar det.

När något blir till något annat än det var från början.


Dock är jag inte alls mycket för att hålla på och ändra.

I hemmet där är det som det är, jag byter inte ut kuddar, tyger, möbler och annat förrän det gamla är alltför nött och slitet.


Men när det liksom förändras av sig själv eller för att det behövs, det tycker jag om.


Fast jag känner nu genast att jag måste undanta en sak. Det kroppsliga förfallet, det gillar jag inte, alls!


Att kroppen förändras med åldern, det bryr jag mig inte så mycket om. Det hänger lite och putar lite mer än förr, inte är det jättekul, men en del av livet.


Men det andra…

Att det gör ont i fler och fler kroppsdelar, att minnet inte alltid är fungerande och att synen försämras…

Gillar jag inte!


Men annars.


Att intressen, åsikter och insikter förändras, fördjupas, tillkommer eller försvinner, det är roligt och spännande.


Vänskap avtar med vissa, förändras med andra och jag har fått helt nya underbara vänner under åren.


En av mina bästa vänner är en man. Vi började som något helt annat efter en internetdejtingkontakt. Jag vill inte påstå att vi haft ett förhållande, men vi umgicks och tyckte mycket om varandra.

Av olika orsaker, kanske att jag gifte mig till exempel, slutade vi ses.

Hela tiden höll vi sporadisk telefonkontakt.


Förra året träffades vi några gånger.

Sedan dess pratar vi i telefon, minst en gång i veckan. Vi pratar i timmar ibland. Han är klokare än många andra jag mött. Full av klokheter och egna kluriga, framfunderade filosofier.


Han är så full av livsglädje och gör verkligen saker för sina medmänniskor. Han har tillexempel lärt en hel hög av sina söners vänner att köra bil, så att de fått körkort till en så låg kostnad som möjligt.

Han far runt bland sina vänner och reder ut konflikter i förhållanden och får många att stanna upp och tänka till.


Men jag vet att om man sviker honom, då är han inte nådig. Han förväntar sig samma respekt och tacksamhet av andra som han själv visar, stenhårt!


Annars är han generös, alltid snabb att ge positiv feedback, otroligt pratsam, glad och en riktig vän.


Det är en mycket bra förändring, att gå från ”förhållande” till djup och varm vänskap.

Jag är mycket glad att vi inte tappat kontakten och hoppas att vi alltid kommer behålla den.


Och just idag kan jag erkänna att jag faktiskt inte är glad över förändringen från torrt och fint fotunderlag till denna äckliga, slasksörja jag fick vada i på väg till tunnelbanan i morse. Förändringen ska enligt de som vet fortsätta, så att jag i stället för att vada, kommer att få halka på hemvägen.

Inte nöjd alls!


                        Pussen då   !







Av Li-Lo - 8 januari 2014 13:06



Att ha en blogg och inte uppdatera, vad är det för fasoner?


Om jag åtminstone hade någon vettig ursäkt eller bra (bort)förklaring till min lathet.

Det har jag inte, utom just detta att jag varit lat och helt enkelt bara varit.

Jobbfri från 21 december till 2 januari. Det har varit prima finfint att slappa i nästan två veckor.


Hunnit med att delta i den stora demonstrationen i Kärrtorp, det var en mäktig upplevelse. Stark och varm!

Här kan du läsa ett av talen som hölls!


Firat jul, med en del av familjen, vi blev nitton stycken den här julen.

Sen var det lite vila, innan det var dags för nyår.


Jag är notoriskt ointresserad av att fira denna afton, men gjorde ett undantag för en nyårslunch hos De Gamle.

 


Med serpentiner, hattar och allt, fast mitt på dagen.


  Partyhatt!!!



Sen åkte jag hem och tjurade för mig själv. En 33cl flaska av denna ädla dryck   


kolkade jag dock i mig, medan jag surt blängde på alla pengar som sköts upp i luften och förde oväsen.


Jag har haft Moma på middag en afton och fina P en annan.


Båda gångerna bjöds det på dessert , här en fet och syndigt god saffranskaka  

 


Rommarinerad grillad ananas blev det nästa gång.. 


Kärnor av granatäpple passar till nästan allt, precis som ljuvlig julklappsrom och underbart god choklad från Jeanettes choklad.


Sen har jag mest legat, setat och gjort ingenting vettigt alls.


Bortbo-sonen har däremot färdigställt två videor och hans uppdragsgivare har gjort en snygg promotiongrej för deras produktioner.

I den ser man Fatous dotter dansa både här och där!

Jag kastar in allihop i en rad så kan ni njuta när ni har tid och lust..

http://www.youtube.com/watch?v=U9OTfWMSWH4

Här har sonen gjort efterarbetet, för att det ska se ut som en gammal VHS..

http://www.youtube.com/watch?v=20AC1ohN4lM

Här är han ansvarig för film och jaa, det där man gör efteråt..


https://www.youtube.com/watch?v=yBXcVmlJ1GA&feature=youtu.be&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3DyBXcVmlJ1GA%26feature%3Dyoutu.be&app=desktop


Och här finns det glimtar av både det ena och det andra..



Nu har jag uppdaterat er lite i alla fall, ni har fått se mig i partyhatt och jag avslutar med att berätta att när P jag och var ute och dansade lite kom en man/varelse/idiot fram och frågade mig !!! ifall jag var P's mamma!!!!!

Jag skrev en upprörd (mordisk) Facebookstatus om detta och fick detta fina, kloka svar av en manlig vän:

"Var inte så brutal. Det finns personer med en genetisk defekt som gör att de inte kan bedöma åldrar. Träffade en dito som frågade om mina döttrar när jag var ute med hustru och dotter. Dom rår inte för sitt handikapp, vilket även omfattar att dom inte kan hålla käften heller. Någon sorts ticks á la tourettes syndrom."


                       Pussen då   !






Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards