kucke-li-lo

Direktlänk till inlägg 28 mars 2019

Många känslor igen

Av Li-Lo - Torsdag 28 mars 16:17


 

Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen.

Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så många sätt.

Oron innan, för något helt okänt, hur det skulle kännas att sitta mitt emot honom, att ens se honom igen. Funderingar på vilka frågor som skulle komma, om jag skulle kunna prata utan att bli alltför ledsen, arg eller frustrerad.

Men på något sätt blev jag ganska lugn när vi väl satt därinne. Bestämde mig för att se honom rakt i ögonen och känslan när han var den som vek undan gav mig en inre styrka, så pass att jag gjorde det ett par gånger till.

Det var jobbigt, det var jättejobbigt att dra upp allt, att förklara så detaljerat hur obehagligt och skrämmande det var. Att förmedla såna känslor utan att bryta ihop. Men jag ville inte, jag ville inte ge honom det känslomässiga övertaget och klarade det.

Visst fick jag klumpar i halsen och var tvungen att andas djupt innan jag svarade, men jag klarade det!

Jag tyckte hans advokats frågor i princip bara var fåniga och en av dem var så dum att det gjorde mig arg och då blev jag än lugnare.

När det sedan blev dags för den åtalade, alltså mitt ex att berätta med egna ord och han säger att han inte minns just någonting, men att det kan ha gått till så att han lutade sig över mig när jag satt i soffan och att jag då kan ha fått handen under mig och på så sätt skadat den.

Då, då tyckte jag faktiskt jag hörde hälften i salen dra efter andan och andra hälften kväva skratt!

Men även om det nu efterskott kan kännas lite komiskt, så var det just då så in i helvete jobbigt, känslosamt, utlämnande och utmattande. Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara för dem som blivit utsatta för sexuellt våld eller annan grövre förnedring och blir tvungen att gå igenom det i minsta detalj.

Den här veckan kom domen.

Han blev fälld på alla tre åtalspunkterna. Ofredande, ringa misshandel och misshandel.

Det känns skönt att veta, att han har fått stå till svars för sina handlingar. Han kommer inte avtjäna något fängelsestraff, utan fick en villkorlig dom och samhällstjänst och blev skyldig mig ett skadestånd.

Det är inget som gör mig glad eller känner nån slags segerrus, som sagt, jag ville bara att han skulle få stå till svars och förhoppningsvis skämmas.

Det som har hänt finns kvar, det är fortfarande en obeskrivlig sorg inom mig. I princip varje dag sen det hände kommer stunder när det känns så svart, tungt och deppigt att jag känner tårar tränga fram, en kort eller längre stund.

Varje gång jag på håll ser någon som liknar honom hoppar slår hjärtat några extra slag och instinkten tar över.

Jag är lindrigt skadad fysiskt även om det kanske aldrig blir helt bra igen och fortfarande gör ont varje dag.

Men det som gör mest ont. Är att det på något sätt ska JÄMFÖRAS, jämföras med de som fått mer stryk, som blivit ihjälslagna, som våldtagits.

Självklart är det svårare för dem.

Eller att det finns de, som inte riktigt vill eller kan förstå, att när någon blir så arg som han blev, när en person har en sådan enorm okontrollerbar ilska inom sig, så blir man så jävla rädd!!

Att den som de upplevt som en fin, varm, rolig och generös person samtidigt har all denna ilska inom sig.

Att det EGENTLIGEN inte är nödvändigt att FÖRSTÖRA hans liv för den här sakens skull!

Jag har inte gjort en polisanmälan, genomlidit förhör och rättegång för att förstöra hans liv.

Jag har gjort det, för att ingen ska ta sig rätten att göra någon så här illa.

Ingen, inte han eller någon annan ska göra så att en annan person får instinkten att gömma sig när de ser någon som påminner om hen.

Ingen ska få ta sig rätten att skrämma, psyka, hota, knäcka en annan människa tills de förlorat delar av sig själva.

Jag tror inte att andra ser det, att jag fortfarande letar efter delar, delar han mosat, skavt, förändrat, tagit ifrån mig. Jag vill egentligen inte visa det heller, jag vill inte att det ska ta över eller vara en del av mig. Så jag gör allt som vanligt i förhoppningen att vanligheten ska bli det normala igen.

Jag skrattar, skämtar, larvar mig, jag dansar, lagar mat och äter, träffar folk och gör det jag ska.

Men, jag har fått ett ärr….

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Lotta

Torsdag 28 mars 17:47

Fina Lissan! Du kommer ju inte glömma men förhoppningsvis kommer det göra mindre ont med tiden❤️❤️❤️

Li-Lo

Torsdag 28 mars 18:10

Nä,jag kommer inte att glömma.
Min önskan är att andra ska förstå att det tar olika lång tid för olika människor att göra det och att det går i vågor..
❤❤❤❤

 
Ingen bild

Eeva

Torsdag 28 mars 20:27

Fruktansvärd erfarenhet, texten berör ända in i hjärteroten. Förhoppningsvis får han hjälp så ingen mer kommer till skada.❤️

Li-Lo

Torsdag 28 mars 20:38

Nån hjälp tror jag inte han varken vill ha eller blir erbjuden. Tyvärr är det inte så samhället fungerar
Det är konstigt att det egentligen har tagit ända fram tills nu för mig att släppa fram rädslan fullt ut

 
Fatou Lusi

Fatou Lusi

Fredag 29 mars 07:54

Fina du! Vad bra att du anmälde, vad bra att du orkade gå till rättegång, vad bra att du visade att ingen har rätt att göra dig illa!! Tycker det är synd att det inte blev kvinnofridskränkning också, då jag uppfattat det som att det psykiska våldet/manipulationen funnits med i större utsträckning.

Men så skönt att han blev dömd, det är en slags upprättelse, även om den är liten. Vikten av att ha stått där i rätten med honom framför dig tror jag kommer väga tyngre för dig på sikt. Jättebra gjort!!

Och nej, man ska inte jämföra!! Det finns de som blivit värre utsatta. Fruktansvärt!! Men de flesta dar så blir de flesta av oss inte utsayta alls. Vad skönt! Men du blev utsatt och du får leva med det så bara du vet hur det påverkar dig! Stor kram och jag tycker du gjort en riktigt stor och viktig insats. Särskilt har du stått upp för dig själv och dina rättigheter! Bra gjort!! ❤

http://fatou.se

Li-Lo

Fredag 29 mars 08:31

Ja, det känns bra att jag har gjort det, jag tyckte det var svårt att få fram det i rätten, men det står lite om det i domen. Du har helt rätt, att ha mött honom och sett honom "krympa" är mycket värdefullt.
Kram o kram

 
Ingen bild

Christina Gustafsson

Fredag 29 mars 09:26

Otroligt bra förklarat. Tänker att om fler orkat, vågat anmäla så kanske fler våldsverkare stoppats tidigare. Många psykopater är så trevliga och fina tills man får erfarenheten av djävulen i deras blick. Jag är väldigt stolt över dig. Du är en förebild. ❤

Li-Lo

Fredag 29 mars 10:10

Det som är trist är att trots att jag berättat verkar det lite som att en del tror/uppfattar det som att han EGENTLIGEN är en fin kille....att det liksom bara "gick snett"
Han har fina sidor, absolut, men han är ingen fin kille, han kan helt enkelt inte hantera motstånd och framför allt inte sanningar...
Kram

 
Göran

Göran

Fredag 29 mars 11:00

Bravo! Starkt av dig och helt rätt att anmäla. Våld är ALDRIG ok! Önskar att alla tjejer/kvinnor kunde inse den sorgliga sanningen att... Har han slagit/sparkat/skadat dig EN gång... så kommer han att göra det igen. En gång är en gång för mycket. Då är det bara att gå! För finns inte spärren där från början (som gör att man inte använde våld) så kommer den inte av sig själv sen heller. De här männen slutar inte om ingen sätter stopp för dem. Du har gjort din del nu i alla fall! Bravo!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Li-Lo

Fredag 29 mars 11:14

Tack!
Jag har tyvärr insett det nu, försent...

 
Ama de casa

Ama de casa

Fredag 4 okt 05:23

Men... Finaste du!!! Vilken stark och MODIG person du är som har tagit dig igenom detta. Fruktansvärd handling, fruktansvärt att bli utsatt på detta vis, men framförallt så FRUKTANSVÄRT modigt att ta det hela vägen till rättegång för att på nåt vis ändå få rättvisa.

Största KRAMEN till dig!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

Fredag 4 okt 07:42

Modigt, nödvändigt och plågsamt
Tyvärr finns obehaget kvar emellanåt, dock mer och mer sällan.
Fortsätt njut av resa och födelsedagsmånad ❤ kram och kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Li-Lo - Fredag 18 okt 10:47


    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

Av Li-Lo - Måndag 18 feb 10:37

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

Av Li-Lo - Måndag 7 jan 14:01

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Av Li-Lo - 12 maj 2017 08:22

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...

Av Li-Lo - 25 april 2017 10:23

Jo, jag har bloggen kvar. Det finns i alla fall en person som undrar och vill veta hur jag har det. Hej Ama!   Det har varit tungt, jättetungt. I början av mars blev min systerdotter, tillika bästa vän, reskompis, dansvän och så mycket annat my...

Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se