ser det ut på vägen till min badplats.

Så fort jag svänger av från parkvägen och in i skogen hamnar jag på denna vackra väg.

Efter ett tag börjar det gå nedför och man anar en glimt av vatten.

När jag kommit ner för hela backen, ställer jag cykeln nära vattnet

Sen simmar jag rakt ut, fast inte så långt! Tyvärr är där ett ganska äckligt bälte med olika växter som gör sitt bästa för att avskräcka mig, men jag biter ihop och simmar rakt igenom och sen är det bara mjukt och lent vatten runt hela min trinda lekamen!

  Jag simmar och flyter omkring en stund, går upp och klär på mig.

Tittar en gång till på det vackra, helt gratis fantastiska jag har i min närmiljö

Idag cyklade jag en annan väg hem. Den är mer uppförsbackig och lite längre, men väl värd det!

Eller hur?

Det är lika obegripligt varje gång att detta bara finns här, där jag bor. Så nära stan och så lättillgängligt och så underbart ljuveligt!

Jag är verkligen 100% lokalpatriot    Heja Bagis och Nackareservatet!

            Pussen då    !

Finfint faktiskt!

Planen är alltså att BADA varje semesterdag.

Igår och idag har jag klivit ur sängen, i baddräkten och kastat på mig en klänning.

I en påse har jag haft handduk och underkläder.

Sen har jag cyklat ner till sjön här hemma. Simmat runt bland änder, sothöns och småfisk.

I morse kunde jag simmat med denna.

som låg och guppade invid stranden, oöppnad! Men jag tog med den hem i stället, kanske någon vill ha den, jag dricker inte stark starköl. Smutta på en Hof gör jag dock gärna, sommartid.

Efter min morronsimning har frukosten smakat ljuvligt gott och att samtidigt njuta av denna fina bukett

gör verkligen inte starten på dagen sämre.

Efter frukost är det dags att kolla att sömntutorna vaknat och att se om det hänt något nytt.

Idag har Purpurbönorna börjat blomma, vilken färg, va?!

Tydligen kommer själva bönan bli lika vacker, men tyvärr inte om man kokar den   

Jaa, sen far jag lite hit och dit på Gröna Faran, den går som ett spjut med mig på sadeln. Är jätteglad för den och för att skärpt till mig lite med att inte åka kommunalt, utan faktiskt sätta mig på den när jag ska nånstans!

Nu ska jag gå och kolla så att sömntutorna lagt sig som de ska, ha det gott!

                                   Pussen då   !

har jag förstått är viktigt på semestern.

Okej här kommer lite av det jag upplevt hittills.

Jag har åkt pendeltåg till Nynäshamn. Där hämtade mina bröder mig. Vi handlade i flera olika butiker, shopping ska man ju ägna sig åt.

Gillar man inte att trängas som i Ullared kan jag så rekommendera Sjötelegrafens shoppingcenter i just Nynäshamn.

Där riskerar man hjärtattack av skrämsel om man möter någon annan i gångarna på Coop!

Vi var också här

Eller jag stannade utanför, men är ändå glad att ha upplevt den parkeringen. Bröderna höll aldrig på att komma ut, han som jobbade blev så glad att det kom någon!

Sen har jag badat!

Precis som jag tänkt mig, har jag badat varje dag på semestern, so far!

I havet på Lisö och i morse cyklade jag ner till sjön. Herre min je, så ljuvligt det var att ensam simma runt och flyta lite på rygg, titta på moln och trädtoppar.

Att äta frukost efter detta,var precis lika gott som jag föreställt mig!

Men nu får ni lugna er lite med att ta del av fler upplvevelser. Jag måste ju vila lite också, eller hur?

                                     Pussen då    !

För jag har semester!

Har i princip inte gjort nåt, men det är väl det som är meningen?

Saker jag pysslat med:

Blandat chilimojito och druckit på min balkong!

Glatt mig åt att en av de chiliplantor jag bytte mig till i våras har blommor. Detta är en Minibonnet.

Hittat världens gulligaste lilla söta bittertomatbebis   

Tittat på Sömntutan när den är vaken

och när den lagt sig för kvällen..

En annan dag kanske jag gör nåt annat?

                        Pussen då    !

En gång för sisådär fem år sen skulle jag cykla till tunnelbanan på morgonen. Där jag bodde då fanns en liten, liten backe från gården ner till själva parkvägen.

Vid detta tillfälle hade det varit lite snö som försvunnit. Det hade dock inte sanden man strösslat ut i backen. Något som jag inte tänkte på när jag bromsade, med bara fotbromsen.

Herreminje! så förvånad jag blev när jag såg hur bakhjulet plötsligt for förbi mig i maklig takt. Och satan vad ont det gjorde när jag fann mig själv liggandes, helt intrasslad i cykeln och med ett knä som skrek av smärta när jag försökte ta mig loss.

Ganska länge låg jag bara där.

Det var mörkt ute och jag låg mol allena och tyckte förbannat synd om mig själv, kanske grät jag lite till och med.

Men efter en stund kom en vänlig kvinna och hjälpte mig ur trasslet och att resa mig. Hon såg lite förvånad ut, när jag efter att ha tackat henne vräker ur mig ”Jaha, det blir i alla fall ingen afrikansk dans för mig i kväll!”

Jag stapplade hem, bytte byxor och grina lite till, upptäckte ett litet, litet hål i huvet där det fastnat ett gruskorn (jag har ändå inte börjat använda hjälm!).

  (inte ens en sån här klämmig)

Men sen valde jag att halta iväg till jobbet och hade väl mest ont i knät ett par dagar.

Men sen.. så började det värka i axeln, det bara fortsatte och fortsatte. Uppsökte läkare och fick reda på att jag hade inflammerat bicepsmuskelfäste.

Jag blev lite glad för jag visste ju inte ens att jag hade några biceps, men tänkte att om de är fästa nånstans så måste de ju finnas?

Men sen googlade jag lite.

Det ska man inte.

Där stod att det mest var ÄLDRE personer som drabbas av denna åkomma, just efter fall!

Nåväl, jag bet i suräpplet    gjorde de övningar och åt de piller som ordinerades och det försvann. Har haft små, små känningar av det sen dess.

Men nu!

Apont! Kan knappt lyfta armen och än mindre bära något med den. Ska till sjukgymnast i eftermiddag och är tveksam till att gå tillbaka till jobbet sen och i morron.

Va faan, jag ska ju ha semester, inte ont!

Det var liksom det jag ville få sagt.

                                      TYCK SYND OM MIG!

                         Pussen då    !

Först och främst vill jag tala om att jag mer eller mindre tänker lägga av med det här ett tag.

Att vrida och vända på ideér och tankar för att max tjugofem personer ska läsa, och kanske två av dem kommentera känns lite....

Boring!

Faktiskt!

Så jag tar och låter det bli nåt inlägg om jag verkligen, verkligen känner för det. Bloggen får ta sommarvila, redan innan jag själv får semester.

Idag fick vi veta.

Jag kommer att bli morsa till en som´sitter i FÄNGELSE!

Han dömdes till sju månader.

Det känns konstigt just nu och jag vet inte hur jag ska hantera det riktigt. Eller joo, jag har ju bara att acceptera, det är inget jag kan påverka.

När och var vet ingen av oss, jag kan bara hoppas att det är så att det verkligen finns drogfria anstalter och att han får komma till en sådan.

Att slänga in honom med tungt belastade är dömt att skita sig, han är naiv, godtrogen och mån om att vara alla till lags.

Att han ska bli utnyttjad är min största farhåga och på så sätt sylta in sig än mer i SKIT.

Ni som är mina trogna läsare och alla andra önskar jag en:

Härlig sommar, full av bad, sol, sena ljumma kvällar med solsveda och grilldoft i håret.

Jag önskar er umgänge med goda vänner, kanske ni hittar nya nånstans som ni kommer tycka mycket om?

Jag tycker mycket om ER i alla fall   !

                       Pussen då    äh, ni får en till   !

Jag är ju inte chef och inte heller ansvarig för personalen på min arbetsplats, eller för att höja dess kompetens.

Det är med andra ord inte jag som bestämmer vilka metoder bakomliggande tankar och klämmiga idéer som används för att höja kompetensnivån hos mig och mina kollegor.

Häromveckan var det ytterligare en dag när vi skulle ses ”över sektionsgränserna” och två lagom klämkäcka konsulter skulle leda oss i konsten att ”samverka och kommunicera” i en seminariedag.

 Genom diverse övningar skulle vi bli bättre på detta. Mopsig som jag är började jag med att fråga vad det är för skillnad på ”samverkan” och ”samarbete”.

Det är ingen alls, visade det sig. Fast den frågan kom alldeles för tidigt, men var mycket bra, sa den ens som höll i kursen.

Jag tycker om att träffa kollegor och att man får god mat, det gör jag.

Resten – tjaa, jag är skeptisk!

Den här gången fick vi reda på att våra chefer under liknande sessioner värkt fram följande

                                                  
            LEDORD

                                    som vi ska tänka på och arbeta utifrån.

Håll i er, för här kommer de:

             MOD      RESPEKT      INTEGRITET 

    FANTASI       NYFIKENHET 

Okej vi tar några exempel:

Idag hade jag ett samtal när en man ville prata med en högt uppsatt kvinna, han talade stolt om att de minsann känt varandra sen barnsben.

Jag svarar med NYFIKENHET.  

”Nämen ojdå! Så spännande! Ända sen barnsben säger du? Bodde ni grannar eller gick ni i samma klass? Vad lekte ni för lekar? Och nu vill du prata med henne säger du? Jaha, vaddå om?”

Eller med MOD?

Nyss hade jag en person som helt klart inte hade alla hästar hemma. Han yrade om datorprogram som återställer filer, rikets säkerhet, mänskliga rättigheter och sin musik.

”Nu är du så snäll och inser att du inte är riktigt klok nånstans, ring inte hit mer, ring ingenstans överhuvudtaget och prata en massa osammanhängande smörja. Ta i stället tag i saken, uppsök närmaste psykvård och se till att få hjälp”

INTEGRITET

” Varför ber du mig om hjälp med att bli kopplad, vi känner inte ens varandra och du tycker att jag ska hjälpa dig. Jag tycker det känns som en väldigt personlig sak att be en vilt främmande människa hjälpa till så där bara. Det kan ju faktiskt vara så att jag inte alls vill göra något alls just nu, och då känner jag mig kränkt när du bara ringer här och säger till mig att göra en massa saker. Du får faktiskt visa mig lite mer respekt och ringa en annan gång när jag mår lite bättre”

Sen kan man ju tolka ordet RESPEKT på olika sätt, beroende på vem man är?

”Åh, min herre vill tala med NÅGON? Ursäkta, ursäkta jag ska genast leta reda på en person som exakt passar era behov? Vad skulle vara lämpligt? Jaha, en som kan precis ALLTING,  det ska vi självklart se till att Ni får tala med. Självklart ska Ni inte behöva tala om för en liten enkel telefonissa vad det är ni vill tala om, det är ändå ingenting jag förstår. Ett ögonblick så kopplar jag!”

Fast självklart ser jag mest fram emot att få använda min FANTASI.

”Du vill prata med XX säger du? Jaha, jaa, det kan man göra, men man kan ju tänka sig att kommunicera på andra sätt också eller hur? Har du prövat att tänka väldigt intensivt på något? Om du liksom föreställer dig att dina tankar svävar i väg som ett litet moln som stannar precis ovanför personen du vill tala med och så faller dina tankar ner på den personen? 

Man kan liksom se det framför sig, är det snälla saker du vill säga så blir det små fluffiga rosa, ljusblå eller vita moln, men om du är arg så kommer de bli mörkgråa med blixtar och dunder? Eller hur?

Hallå? Hallåååå??? " 

Jaa, så där kan man tänka sig att det kan bli OM jag tar till mig det som cheferna vill...

Eller så kanske jag bara fortsätter att göra mitt jobb lika bra som innan?

(Fast bara sisådär fem dagar till, sen lägger jag allt av i en liten månad)

                                            Pussen då   !

Just nu är jag inte alls säker på vad som händer med tillväxten.

Eller det känns lite som om det blivit två stycken fröer just nu.

Det ena är starkt och jag känner ingen större oro för att det inte ska klara sig och fortsätta växa.

Mamma-Son fröet känns hållbart, grobart och ibland riktigt underbart.

Vi firade midsommaraftonsdagen (kan man säga så?) tillsammans, han är social, glad, hjälpsam och med på allt tok utan att tveka.

Radarparet i köket, det är vi det!

Han inte bara gör som jag säger åt honom, han är dessutom kreativ och bangar inte för de ”tråkiga” uppgifterna heller.

Så var det andra fröet.

Missbruket med all den trista kriminalitet som likt kardborrar hänger med i dess närhet. Just nu väntar han/vi på en dom. Då vet vi om han kommer bli tvungen att krypa in i FÄNGELSE!

eller om han kommer att bli dömd till missbruksvård.

FÄNGELSE!

Jag vet att det heter Kriminalvård, egentligen. Men det är ändå en tanke, jag tror ingen mamma ens vill snudda vid.

Så dålig som jag är på att baka, hur ska jag få till de där bröden med filar, sågar och repstegar i?

Nä, skämta kan man ju, men innerst inne är jag skrämd av tanken det tänker jag inte förneka. Så jag går här och håller mina tummar och väntar på morgondagen då han tydligen ska få veta.

Var han än hamnar hoppas jag att båda fröerna får chans att överleva, både vårt gemenskapsfrö och fröet som ska växa så starkt att han känner att han kan klara av resten av livet utan både droger och kriminalitet.

Att han ska få verktyg att hantera sin ADHD, rastlöshet och att använda sig av sin kreativitet, ledarskapstalang och sociala kompetens i rätt sammanhang.

Jag kan bara hoppas och tänka på att vad som än händer, så är han ju den  lilla plutt som jag en gång burit i min mage och bara väntat på att få lära känna.

Söt var han som liten i alla fall

Och ganska så gullig även som tonåring?

Hoppas…..

           Pussen då