Det är ju bara 18 månader mellan mina (före detta) små gossar.

Vi levde helt ensamma  från att den lille var knappt året.

Jag var nog inte alltid den mest tålmodiga och snälla mamman. Mycket frustration över att inte räcka till, ha tid och ork var det emellanåt.

Det kan hända att någon liten tallrik for i golvet och att jag var säkert mer än nödvändigt hårdhänt när jag separerade dem från handgemäng som uppstod, titt som tätt.

Jag blev ofta förvånad över min röst, stark som på en magstödstränad operasångerska, dock helt utan vacker klang.

Tyvärr minns jag alltför väl att den store talade om för mig att jag såg ut som ett monster, när jag var som argast.

  ungefär så?

Men elakast var jag tydligen när de kastade med en basketboll inomhus.

– Ni får inte kasta med den inne, gå ut i stället.

– Men låt bli att kasta med den inomhus då!

– Om ni slänger den en enda gång till inne, kommer jag sticka hål på den, vill ni det?

Studs, duns, duns, duns…

Som en galen panter kastade sig    genom rummet och fångade bolljäveln.

Bar ut den i köket, lade den på diskbänken, tog tag i en    och punkterade bollen med ett kraftfullt hugg!

Jag vill inte påstå att det var välriktat, väl genomtänkt eller något att rekommendera.

Men Gode Gode vilken härlig känsla det var!

Gossarna har dock inte glömt det och det händer att kravet på ny boll poppar upp emellanåt än idag.

                                     Pussen då   !

Jag längtar.

Tänker på sommarminnen. Det finns många.

En sak som gör somrarna så mycket lättare att minnas är att det finns så mycket mer dofter att lagra i minnet.

Vintern luktar liksom ingenting.

Julen har sina dofter, men sen är det stopp.  Om man inte är en person som är ute mycket i det fria, tänder små värmande brasor efter härliga skid- eller skridskoturer och grillar sig en liten korv eller två.

Jag är inte sån.

Det kan eventuellt dofta lite mysigt från de hus som har eldstäder om man råkar passera ett sådant, men annars är det inte mycket som ger ifrån sig något att spara i doftminnet.

Våren, sommaren och hösten däremot de är ju sprängfyllda av sådant som fyller näsans alla sensorer.

Tänk när man närmar sig havet! Lite tång, varm fukt, kanske en insmugen aning av fisk.

Jordgubbar! Solvarma mogna, man vet exakt hur de kommer smaka bara genom att dra in doften i näsan.

  Mmmmmm!

Disig sommarmorgon på väg till jobbet, vattnet vid Skeppsbron blandas med lite avgaser, en speciell doft som jag verkligen tycker om.

Alla fina kvällar när tändvätska, grillkol spetsat med en anstrykning av korv och kött samt kanske lite vitlök och ketchup ligger som en mjuk doftfilt över stora delar av landet.

Kall öl! Uteservering med ett immigt ölglas eller varför inte brorsans veranda i slutet av en solig dag. Mjuk i kroppen av bad och solvärme, lite svid i ansiktet och på axlarna. Humle och malt når näsborrarna innan den första klunken svalkande beska rinner ner i strupen.

                  Aaaaaah!

Solvarma vinbär, förnimmelse av bladens lätta doftanstrykning av kattpiss.

Torr barrskog!  

Tältmorgonsvärme, soltorkad tvätt, gräslök, utomhusmorronkaffe, mogen tomat, utomhusbassäng, torrdass.

Stekhet bil, nykokt färskpotatis med dill, tågperrong och varm asfalt. Hästspillning och koskit, basilika och lavendel, vaniljglass och pizzor som bärs förbi.

                                             Sommaren!

                Kom tillbaka, med alla dina dofter, jag saknar dej!

                                                Pussen då   !

Typ.

Varje dag när jag trasslat mig förbi skynken av plast och högar av saker, går jag tillbaka ut i hallen och inspekterar vad jobbarkillegubbarna gjort i mitt badrum.

Nu finns det ett golv som bara saknar klinkers samt väggar utan kakel och så förstås ska det dit en toastol, ett handfat och ett badkar. Samt, sist men INTE minst – VATTEN i rören J !

Men sen så…

Å helgen har varit bra?

Joo, tack för min del i alla fall. Väldigt full med olika händelser, aktiviteter eller vad ni vill kalla det.

Fredagen: Tvättstugan!

Jag tycker inte om tvättstugan. Jag tycker inte om att bära tunga saker. Tre kassar tvätt är tungt.

Jag tycker inte om att vara ensam i ett jättestort rum där jag inte ser åt alla håll och vem som helst som har nyckelbricka kan komma in. Jag tycker inte alls om utrymmet mellan tvättstugan och trapporna (hissen var förstås trasig) med en dörren öppen till en vidrig toalett, där det finns sensorer som ska tända lampan – om man är tillräckligt lång! Grrrrr! Jag känner mig diskriminerad!

Det är lättare för en lång att böja sig- än för en kort att töja sig!

   Nåväl, att komma hem med ren tvätt som luktar gott, det tycker jag om.

Lördagen. Jag gick hemifrån vid 10, ville inte vara hemma när make blev hämtad med sina saker för flytten. Det är konstigt, han har hela tiden lyckats ge mig dåligt samvete för att det blivit så här och jag orkade verkligen se hans anklagande blickar. Så jag tog en liten bassängsimtur, bastade, duschade och njöt av att bli ren. Sen var det dags att bli färgad, inpackad, klippt och stylad hos min duktiga frisör!

Visst är hon duktig!

Ett varv hemma, bara för att känna efter hur det kändes, att vara ensam igen efter de här åren. Det kändes bara bra. Det är väl kanske så, att när en relation tar slut, så tar man fram sidor man kämpat med att inte visa? I alla fall upptäckte jag sådana, mindre fina de här sista veckorna, hos både honom och kanske hos mig själv också.

Kvällen tillbringade jag i trevligt, gammalt rostigt sällskap.   !

Söndag: Vaknade utan saknad.

Ganska snart var jag på språng igen. Syster och jag flyttade omkring möbler, då vi trodde att mamma kulle komma hem efter drygt tre veckor på sjukhus. En hel del damm och skräp hann vi också med att få bort.

Ni fick inte mamma komma hem idag, men det känns i alla fall bra att vi har hunnit göra detta.

Fikade (klämde i mig en halv, liten semla)hemma hos syster med hennes tre barn, respektive och sex barnbarn. Härligt!

Raskt förflyttade jag mig sedan till Moma’s Kitchen. Underbart het, stark, värmande kycklingsoppa full av doft och smak. Och till efterrätt en söt liten semla med karibisk fyllning, kolla länken om du vill göra egna!

Mätt och belåten, med matlåda i påsen trillade jag hemåt vid åttatiden.

Det blev en bra helg och jag är glad att separationen nu är avklarad, det har varit långa, sega och ganska jobbiga månader.

Nu är jag ensamboende, men ensam är jag inte, jag har ju familj, vänner och ER!

                                   Pussen då   !

jag känner mig fortfarande lätt irriterad och har kvar känslan av obehag efter besöket jag gjorde i helgen.

Då jag inte tror att Kriminalvården, dit jag egentligen skulle vilja skicka detta, skulle bry sig så struntar jag i att skicka detta dit, men vill i alla fall "bli av med det".

Att besöka en anhörig på en anstalt. (klass 2)

Det är en svår, kluven och psykiskt ansträngande upplevelse att första gången besöka en kriminalvårdsanstalt. I mitt fall för att besöka min son som ännu inte fyllt 25 år. Jag förstår att han ska straffas för de handlingar han har begått och har accepterat detta.

Jag har dock svårt att acceptera och förstå att jag som besökare ska känna mig ovälkommen, förvirrad och gå därifrån med en känsla av obehag.

Att sätta upp en enkel skylt vid ingången vad det är som förväntas av en besökare är en enkel åtgärd. Det är inte självklart för alla och envar att man ska ringa på en anonym knapp utan minsta information.

En anstalt som håller stenhårt på tiderna, borde kunna uppföra ett enkelt skydd mot vädrets makter, eller erbjuda en plats inomhus. Om man som jag kommer i taxi direkt från flygplatsen och har tjugo minuter till godo kan de bli väldigt lång väntan. Jag hade tur, det vara bara fyra minusgrader, det hade varit värre dagen efter när det var tjugo minus. Eller om det ösregnat.

När jag till sist blev insläppt genom grinden fick jag själv gissa åt vilket håll jag skulle gå. Det hade varit ganska enkelt för rösten som hälsade mig välkommen in att lägga till att jag skulle gå till höger eller vänster för att komma rätt.

Systemet med vad man får och inte får lämna till den intagne är också tungrott och svårt att förstå. Jag ringde fler samtal innan och fick olika svar. Min son hade fått muntligt löfte (och kanske skriftligt, det är jag inte säker på) att jag skulle kunna ta med lite pennor av olika slag, för att han skulle kunna teckna efter inlåsning. Detta hade ändrats när jag kom till centralvakten.  Böcker och tidskrifter som jag får skicka och han alltid får ta emot fick jag inte lämna denna väg. Det fanns heller ingen möjlighet att lämna dem till någon form av gemensamt bibliotek.

Jag accepterar utan invändning att genomföra besöket utan några som helst personliga tillhörigheter, att jag blev stressad och nervös av situationen så att jag glömde mina glasögon får jag stå för själv.

Det var trevligt att ha möjlighet att äta tillsammans. Det uppskattade jag verkligen.

Besöksrummet var erbarmligt tråkigt och fult. Om man som jag rest runt 100 mil, vill man gärna utnyttja den hela den tid som finns för besök, i vårt fall tre timmar ena dagen och nästan sex timmar nästa. Ett kalt rum, med möbler som inte passar tillsammans, vare sig i färg eller i form.  Två menlösa tavlor och ett för litet bord för att rymma matbrickorna.

Kan några enkla spel, en kortlek, papper och pennor på något sätt vara skadligt?

Nu är vi två uppfinningsrika och positiva personer, som lyckades få tiden att gå och till och med ha lite roligt tillsammans.

Jag är övertygad om att kontakten med anhöriga är en viktig del i processen för att förändra sitt liv. Annars hade jag inte spenderat tusentals kronor på resa, taxi och hotell för att genomföra detta besök.

Jag förstår också att det finns personer som har helt andra avsikter med sina besök än att påskynda den processen.

Ändå har jag svårt att smälta känslan av att det inte bara är den intagne som ska ”känna av” att den gjort fel. Det vore självklart en bättre utgångspunkt om den som besöker en vän eller anhörig fick känslan av att här arbetar vi, tillsammans med den intagne och de som bryr sig om den för att livet för honom eller henne efter vistelsen ska bli mycket bättre än innan.

Det heter ju trots allt kriminal-VÅRD, inte förvaring eller förvärring.

Med små medel och enkla insatser skulle besöket kunna vara en mycket bättre upplevelse.

Kanske är jag naiv och känslig?

               L

Med många intryck, tankar och upphov till funderingar, frustration och faktiskt en hel del skratt.

Men jag tar det från början:

Från Umeå Airport

taxi till själva anstalten.

Där fanns en grind.

Inget mer, ingen liten skylt eller någon som helst information om hur man skulle bete sig. Men det fanns en knapp. Den tryckte jag på.

Då fick jag veta att eftersom jag var lite tidig, 20 min, så fick jag vänta.

Det var tur att det just då bara var fyra minusgrader. (igår var det 20) Jag traskade lite i omgivningen, ett trist industriområde, men med en liten skogsväg som jag vandrade på. Det var trots allt lite vackert.

Tur också att jag klätt mig för Norrlandsväder med varmt på fötterna!

När jag sen gick och tryckte på knappen efter minuterna gått fick jag vänta, igen. Så surrade det i grinden och en röst sa ”välkommen in”.

Det fanns flera hus innanför staketen, jag tyckte det var uselt att inte kosta på sig att tala om huruvida jag skulle till höger eller vänster. Gick åt det håll jag tyckte verkade rätt och det var det. En ny knapp och surr, visa leg och lämna ifrån mig det jag hade med mig, trodde jag.

Så blev det inte!

De olika pennorna min syster sponsrat med, hade man ändrat sig om. Såna fick han INTE ha.

Böcker och tidningar som jag kan skicka och han får ta emot, fick jag inte ge honom på det här sättet.

CD-skivorna gick dock bra och kontanter likaså.

Det gick inte ens att lämna böckerna till någon form av bibliotek, suck!

Så fick jag lämna ifrån mig allt utom paltorna jag bar.

Inlåst blev jag i väntan på gossen.

I ett rum som innehöll en grön soffa, en stoppad stol i en annan grön färg, en karmstol med tyg i blått och rött, två menlösa blomtavlor, ett bord. Ett fönster med en gardinkappa i en tredje grön färg som var absolut så minimalt tilltagen det bara gick. Vita väggar.

Fem minuter senare kom han in, med buller och bång och fullastade matbrickor. Min lilla plutt! Eller lilla och lilla, han har tagit chansen att använda tiden att jobba i köket. Så han lagt på sig, en hel del..

Vi kramades, hårt, länge och varmt!

Sen åt vi hamburgare.

Sen satt vi där. Det är inte helt enkelt och avspänt att sitta tillsammans i mer än två timmar, utan något annat att göra än att prata. Framför allt kändes det onaturligt.

Men trots allt så gick tiden som var utsatt till 15.00 När den passerat det med tio minuter kände vi oss dock lätt stressade och ringde för att få mig utsläppt.

Det blev jag! Tack Gode Gode för det!

Taxi igen, för självklart lägger man inga busslinjer i anslutning till detta ställe!

Hotellet, checka in och kolla rummet. Ryggsäck av och ut på stan, det fanns ju badkar gudbevars, så jag började med att köpa något som skulle skumma när jag la mig i det. Lite lördagsmys köpte jag och gick ett varv i smeten. Tänkte jag skulle ta en annan väg till hotellet.

Det gjorde jag också, faktiskt HELT annan väg än den som gick till hotellet.  Jag, som aldrig går vilse och har bra lokalsinne!

Åh, så bra att det finns en krog i samma hus tänkte jag och gick dit. Icke sa Nicke, då jag inte bokat bord (på O ’Learys!?) blev det i så fall till att sitta på en barstol och äta. Detta är inte bra, alls, när man är 160 cm är inte barstolar roliga överhuvudtaget, än mindre att sitta och äta på.

Gick ut igen, noggrant memorerande åt vilket håll det blev och så blev det överraskande god ”kinamat” två glas vin och sen en liten, liten sväng på stan.

   Ville ju ta del av pulsen..

 Och så ville jag ju fota den fina borgen som man byggt mitt i stan, med plats för lek och vila!

Bubbelbad och sen skulle det mysas i sängen    med gotta och TV.

Tjena!

LiLo snarkade gott före 22.30 och sov som en stock till strax före 07.00 Dusch (man passar på liksom),

FRUKOSTBUFFÈ och sen iväg igen.

Jag hittade ut, tur att korridoren var så rak..

Gnistrande sol och kallt så in i bäng. Men nu behövde jag i alla fall inte vänta mer än ett par minuter.

Inlåst i samma rum, igen.

Gossen kom igen, med en jättefrukost denna gång. Jag var mätt men tog lite påtår. Sonen drack kaffe med apelsinmarmelad, då han glömt sockret...

I fickan hade han en kortlek. Hmmm… hur spelar man kort och räknar poäng utan papper eller penna? Vi körde med tussar! Små, små pappersbollar av handdukarna från toaletten fungerade bra.

Vi spelade kort, på längde och tvären. Tittade på sidensvansar. Satt. Spelade kort. Bytte stolar med varann. Satt.

Spelade kort. Sen fick vi lunch, sill och potatis. Vi sjöng Helan går högt och hjärtligt och skålade i citrondryck.

Satt. Vi spelade kort. Drack kallt kaffe. Jag masserade hans rygg, axlar och nacke.

Sen lekte vi ”sten, sax och påse” först vanligt och sen Tvåhands! Det var verkligen svårt och gjorde att vi skrattade mycket och högt.

Satt. Spelade kort. Vid 14.15 tittade vi på varandra och såg att båda tyckte att vi kunde vara utan de sista 45 minuterna av kortspel och sittande.

Men först skulle de komma (konstigt att det tar uppåt fem minuter när man ringer på ett LARM), för jag skulle ta hem hans laptop.

Så skulle den hämtas och jag släppas ut.

Taxi igen (jag har åkt för nästan 1000 kronor!!)

Mitt flyg gick klockan 16.00 och det är faktiskt helt sjukt att jag var hemma i min lilla förort två timmar och nio minuter efter det, fast jag åkte kommunalt och sprang upp och besökte toaletten på centralen.

Somnade som en stock, igen. En enorm psykisk utmattning var det, men trots allt, är jag glad att jag gjorde det, hälsade på.

Pussen då   !

Tala om hur mycket jag jättegärna skulle bjudit hem er just idag.

Ni skulle kunna fått smaka på en sån här:

I stället började jag dagen med att släpa ut dasstunnan i hallen, åka till jobbet (i och för sig med trevligt sällskap och många skratt på tunnelbanan) för att släpa mig igenom en arbetsdag.

Kollegorna ska i alla fall få äta finska pinnar och chokladflarn!

Ha den äran på mig   ! Ett litet paket med en fin pingvinpenna fanns på min plats i morse, goa kollegor...

                               Pussen då   !

Precis som allt annat förmodar jag. Och i mitt yrke är det förstås en extra acceleration på slitaget!

I alla fall får jag allt svårare att höra vad de säger, de som ringer till min arbetsplats för att bli kopplade hit och dit.

Det är sällan jag blir förvånad över vad som frågas över, då det mesta som överhuvudtaget går att ha bekymmer över, frågas om eller klagas på passar att vända sig hit med. Eller det är i alla fall uppfattningen hos de som ringer.

Men trots allt tyckte jag att herrn som ringde nyss var lite väl gnällig, då jag uppfattade det som att han ville prata med någon om:

”Hänga tvätt”

Bilder av en sur man som står nedanför en balkong där det droppar från våta badkläder eller på andra sidan ett staket där lakan fladdrar muntert i vinden, med sur min och beredd att kasta sig in i ett gräl for genom min lilla skalle.

  (bilderna har jag tagit från gruppen A world of washing på Facebook, där det finns hur många vackra bilder som helst)

Sen tänkte jag till och förstod att han ville diskutera

”Pengatvätt”

   Och det är ju faktiskt värre!

                                          Pussen då   !

och förresten heter det penningtvätt och inget annat....

Det finns ju så många festivaler runt om i landet och faktiskt i hela världen när man tänker efter. Många av dem vänder sig till personer med speciella intressen. Det kan vara musikstilar, djur, mat, blommor, medeltiden, ja i princip vad som helst.

Jag fick en vision om av en festival för den bredaste av all bred publik. Här kommer den i stora drag.

Statistiska Central Byråns fanclub anordnar för första gången:

Medeltalsveckan i Gråbo

För oss som inte sticker ut.

Här kommer vi under en lagom yster vecka i juni umgås i en förmodad temperatur av 14.5 grader under trivsamma former.

Vi kommer alla att vara en i mängden och känna oss trygga i vår vanlighet.

Självklart kommer det finnas musik.

David Guetta som var populärast på Spotify förra året har vi inte kunnat boka. I stället kommer spotifyvalet nummer två uppträda på Stora Scenen, nämligen:

  Loreen!!!!

Kent och Laleh är bokade.

I tälten kommer det att serveras mat, sådan vi känner igen och tycker om.

Falukorvstältet: Störst, flest bord och många härliga varianter beredda av denna svenska storfavorit.

   Allas vår älsklingsmat!

Självklart kommer det även finnas möjlighet att äta köttfärssås med pasta, pizza och fiskpinnar.

Vill du hellre värma dina pannfärdiga biffar, köttbullar eller mikra en härlig färdigrätt står våra kökstält redo.

Kan du inte vara utan dina 3.5 koppar kaffe eller vill ha dagens glas vin serveras dessa drycker på flera olika platser i festivalområdet.

Vatten –Världens populäraste dryck finns med eller utan bubblor i automater på flera platser inom området.

Området inbjuder till härliga promenader, vår favoritsyssla utomhus nummer två.

Att nummer ett av utomhussysslorna i landet är odling vi tagit fasta på och kommer ha en stor trädgård, full av tips och idéer för trädgård, täppa och balkong.  Kända experter på området kommer hålla workshops och inspirerande föreläsningar.

Det kommer även att finnas preparerade jogging spår, ett fräscht utegym och en uppsjö av träningsklasser.

Alla Marior och Lassar har möjlighet att under en hel vecka umgås, träffa andra och vem vet, kanske rentav ljuv musik uppstår mellan några av er.

 För att förhindra att nya par som bildas alltför snabbt sätter sina 1.85 barn Alice eller William till världen kommer det att finnas gratis    i anslutning till alla toaletter.

(passar perfekt till medelpenisens 9.5 cm)

Det finns ju trots allt redan 1.1 miljoner barnfamiljer i landet. Ni kanske inte heller är redo att göra en av era elva flyttar för att vara tillsammans?

Fullständigt program kommer i MITTEN av maj.

Men vänta inte till dess, köp biljett i LAGOM god tid.

Spendera en summa av din lön (30 400/38.300 kr) köp din biljett redan nu

Trots allt lever vi bara i snitt 83.7 alternativt 79.81 år, så ta chansen redan i år att uppleva en alldeles

Vanlig Vecka.

Vi hälsar alla festivalbesökare alldeles lagom

             Ljumt Välkomna!  

Va tror ni? Kommer det bli succé?

Pussen då     lagom grå  !