kucke-li-lo

Alla inlägg under november 2012

Av Li-Lo - 30 november 2012 13:14


Nej, det var precis vad jag trodde också!


Ibland är det fiffigt att jobba där jag jobbar. Här finns ju liksom kunskap om i princip allt. Det händer väldigt sällan, men ibland lyfter jag luren och rådfrågar i rent privata ärenden.

Idag var ett sådant tillfälle.


Bortbo-sonen var hemma igår en stund.

Som jag har sagt jobbar han med barn. Numera i en kommunal grundskola, han arbetar med 6-åringarna. Hans skolledning har bestämt nya riktlinjer.


De i personalen som har snopp, får inte längre krama barnen eller ha dem i knät!


  Stopp!


När jag rådfrågade en av de herrar, som är expert på förskolefrågor sa han som det var.

Det finns inget som helst stöd i lagen för sådana riktlinjer. För att vara ärlig, blev han både rejält förvånad, upprörd och nästan gråtfärdig.


”Detta är tvärtemot all strävan mot jämställdhet vi jobbar för”

”Vad ska barnen tro? Att män inte kan trösta eller ge närkontakt?”


Han sa, att man kan tänka sig en sådan riktlinje under en kort övergångsperiod, om det, hemska tanke, skulle finnas misstanke att någon i personalen betett sig felaktig mot ett barn. Men då ska såklart alla veta om att det är så det är.


Så, nu gäller det för mig att peppa sonen så att han törs och vill ta tag i detta.


Det är ju inte hållbart, mänskligt eller humant någonstans. Så jävla förödmjukande och galet så jag kokar av indignation och frustration…


                                   Grrrrrr!


Eller vad tycker ni? Ska män i barnomsorgen bara vara ”killiga” och inte få ta fram sina mjuka sidor tillsammans med barnen? Känns inte detta som ett gigantiskt och helgalet kliv bakåt?



                                              Pussen då       !


                                      Å Trevlig Helg      


Av Li-Lo - 28 november 2012 13:04


Jag är inte någon storkonsument av kaffe, en kopp ångande svart och starkt på morgonen blir jag dock väldigt glad om jag får.


Pulverkaffe kan vara en nödlösning, elbryggskaffe likaså.

Jag använder det som jag kallar en Pressator.


 

Toppen när man också har en bra vattenkokare!


För att hålla det varmt om jag brygger mycket funkar en vanlig vadderad tehuva alldeles prima.


Det finns förstås massor av fina kapselbryggare på marknaden som säkert kan göra gott eller kanske godare kaffe. Men nää, tanken på allt det skräp en sådan för med sig, gör att jag inte vill äga en sådan.


På jobbet har vi en automat för varma drycker.

Den nyttjar jag ytterst sällan. När man trycker på knappen där det står kaffe, får man vad som med mycket god vilja skulle kunna beskrivas som en varm dryck med kaffekaraktär. Det smakar helt enkelt apa!

Där finns även något slags söt goja med benämningen cappucino, samt varm choklad, den går att dricka men är toksöt.

Man kan också ta varmt vatten, för att doppa en tepåse i. Då får man drygt en halv mugg med vatten. De flesta jag vet, vill gärna ha lite mer, men trycker man en gång till svämmar det över. Därför tar man en pappmugg och trycker en gång till, häller över i sin porslinskopp eller sin pappmugg, tömmer ut resten och kastar muggen.


Jag tycker det är dumt!

Så Kreativa LiLo skrev ett förslag till vederbörande förslagsverksamhet där jag verkar. Att man skulle kunna välja själv genom att hålla in knappen tills man var nöjd, släppa och få exakt så mycket varmt vatten man ville.


Jag vet att det går, för det har varit så på andra arbetsplatser jag varit.

Denna idé/tanke/förslag skickade jag in 2007.


Hör och häpna!

Redan i februari 2012! fick jag svar   


”Beslut angående inlämnat förslag om kontrollerbar varmvattenknapp på kaffeautomaterna”


Det blev Kalla Handen, inte genomförbart, ingen besparing och ingen belöning!  

Haha, men för mig känns det faktiskt som en stor belöning att ännu en gång påminnas om hur underbart, fantastiskt långsamt byråkratins kvarnar kan mala emellanåt.

Och förresten tolkar jag den långa handläggningstiden som att det måste varit ett extremt klurigt förslag, som krävde enormt mycket tänkande och överläggande...

Tar fram pappret då och då och blir på lika gott humör varje gång.


                   Pussen då   !






Av Li-Lo - 26 november 2012 11:08

Promenader och annan fysisk aktivitet just nu.

Jag behöver röra på mig, tänker en del under tiden.

Samtidigt rensar jag hjärnan helt på tankar, konstigt men så är det.



              

I går gick jag av tunnelbanan två stationer i förväg, var ganska ledsen till och från.


Men tog mig samman för att ringa och gratulera en god vän och granne, tillika en av de mest generösa personer jag känner.

Om det är några personer i detta land, som förtjänar epitetet ”Hyvens människor” så är det just han och hans gulliga fru.

Han svarade inte, men ringde upp efter en stund, då hann inte jag svara.

När jag var nästan hemma och skulle pipa in på ICA, pep det i min telefon.


Han skrev att han förstod varför jag försökt nå honom, sen la han till detta apropå att bli äldre…


"......Och tänk, att snart har vi känt varandra i 40 år! Tack för att du stått ut i alla dessa år. Fanns det ett Nobelpris i vänskap hade du redan fått det! Puss!"


Huuu, jag blev så himla glad. Tårarna rann och jag var tvungen att stå kvar utanför ICA och ta en extra cig för att samla ihop mig igen.


Tyvärr är det så, att även ciggen blir fler just nu…


 


Ofattbart hur mycket tröst det går utmärkt att inbilla sig att en sån liten giftpinne innehåller.

Men som jag hörde i en film ” Det går inte att röka och gråta samtidigt”…


                                  Pussen då   !


Å förresten:


 Ni är så himla bäst   ! Världens gulligaste läsare    ! 


                  Alla kategorier   !


Så de så!

Av Li-Lo - 25 november 2012 16:01

Jag är en idiot.

Nä, det är jag inte, men jag beter mig som en ibland.

Framför allt är jag trots min ganska höga ålder alldeles för impulsstyrd och full av tro på ”att det löser sig”.

Tålamod är en dygd som jag inte innehar så värst ofta.

Eller kanske är det tvärtom?

Jag har tålamod, till en viss gräns. Sen när det tålamodet tar slut, DÅ ska förändringen ske snabbt.

 

Jag vet inte alls just nu.

Vad jag däremot vet är att jag  har fattat.

Och när jag nu har gjort det, vill jag inte vänta längre.

Det kanske jag kommer att få göra ändå, men jag kommer förändra redan nu.

Ni hade alltså delvis rätt.

Ni som trodde att det handlade om mig, oss, vår relation. Det gjorde det, delvis.


När jag skrev det inlägget, var jag ännu inte helt säker.

Mycket funderande, en del händelser och rannsakande av mig själv, min vilja och mina känslor.

 

Jag vill inte längre vara min makes hustru.

Han är en snäll, tålmodig, klok, hjälpsam och vänlig man.

Jag är rastlös, ivrig och inte alls alltid klok eller vänlig.

Fast det är inte bara våra enormt skilda personligheter.



Jag behöver, ville ha och drömde om något annat än vad det blev.


Kanske är jag orealistisk när jag vill känna mig åtrådd, bekräftad och som en kvinna tillsammans med min man.

(kanske lite smått romantiskt bortskämd och överraskad någon gång också)


Det har jag inte gjort.


Jag har redan tre bröder och två söner.

Så har det känts, i över ett och ett halvt år.

Som om jag är en syster eller mamma.


Att be om ömhet och kontakt känns inte rätt, ändå har jag nedlåtit mig att försöka.

Det känns förödmjukande, pinsamt och till slut väldigt nedbrytande.

Kärleken dör helt enkelt.


Jag har bitit ihop, kämpat, varit förstående, snäll och använt allt mitt tålamod.

(Jag har också skällt, gapat, skrikit och gråtit)


Inget har hjälpt och jag känner olust, knip i magen och sorg i hjärtat när jag är på väg hem flera gånger i veckan.


Det är faktiskt inte så jag vill att mitt liv ska vara.


Ensam i en relation är mycket, mycket ensammare en ensam ensamhet.


Vi ska skiljas.

Jag vet inte hur det ska gå till, till att börja med blir det liksom bara att fortsätta bo tillsammans.

Att hitta någon annan stans att bo för honom blir så klart inte lätt och jag kan inte tänka mig att kasta ut honom till ingenting.


Det enda jag säkert vet, är att det var inte för att känna mig ensam och oälskad jag gifte mig.


Så.


Ett nytt kapitel börjar skrivas i mitt lilla liv.


När jag har samlat ihop mig och börjat leva det nya livet återkommer jag, lovar!


                       Pussen då   !

 

 

 

 

Av Li-Lo - 23 november 2012 15:20

Hur jag än gör så kan jag inte förstå.


Vrider och vänder och tänker och funderar.

Men det blir totalt obegripligt trots det.


Att någon kan (be)döma en annan människa utifrån dess ursprung eller tro. Eller ännu märkligare, utifrån vilken färg den har på huden eller vem de blir förälskade i eller vill ha sex med.

Ja, faktiskt i vissa fall, till och med snabbt och utan tvekan, genom en blick avgöra om det är aktuellt att göra en sådan bedömning.


Jag som inte ens fattar var ett ursprung börjar och/eller slutar.


Vad jag däremot begriper är att ALLA är olika.


Jag fattar också att man påverkas av hur, var och med vilka man växer upp.

Att man kan förändras under resans gång, är jag också helt säker på.


Min övertygelse är också att ekonomi, det vill säga KLASS är en faktor.

Att din egen och dina föräldrars utbildning är en annan faktor, som jag är övertygad om är viktig, samt inställningen till hur viktigt det är.


Känslan av att tillhöra och att vara älskad för den du är.

Att ha framtidstro.


Det är saker, som jag stenhårt tror påverkar vem du är.


Jag är också säker på, att vart jag mig i världen vänder, kommer jag kunna stöta på personer som jag tycker om, älskar, som behandlar mig väl likväl som jag kommer träffa de som jag irriterar mig på, som kan tänka sig att utnyttja mig, eller göra mig illa.


De som beter sig på ett bra sätt mot mig, kommer jag förmodligen att tycka om.


Behandlar de mig illa kommer jag tycka mindre om dem, fortsätter de att göra det kommer jag nog ogilla dem.

Varför jag skulle koppla det till deras ursprung, hudfärg eller till vem de föredrar att älska.


Det fattar jag inte.



Förresten har jag ALDRIG riktigt fattat det där med att ”vara svensk” heller. Jag är född här, bor här och gillar det. SVENSK är ingenting jag någonsin sett som en del av min identitet, det är ju bara en slump, liksom.


                                                 




                      Pussen då   !





Av Li-Lo - 23 november 2012 09:27

kan jag väl bjuda på?


Jag har nog sagt det förr, men står för det än.


Jag gillar gråväder, mjukt och luddigt lindar det sig runt det mesta och gör det vackert på ett speciellt sätt.


 


Riddarfjärden är vackrare utan allt byggeri, men är rätt okej ändå..


 


Husen på Riddarholmen har mysiga färger.


 


Å så min bästaste bro!


            Trevlig Helg och Pussen då    !

Av Li-Lo - 20 november 2012 08:32





                           



  Jag kommer läsa alla mina vanliga bloggar, men kanske inte kommentera.....


                  Ni är fortfarande underbara, alla ni som tittar in och än mer, ni som kommenterar!



                Tillsvidarepussen då     !

Av Li-Lo - 15 november 2012 13:49

Inte högsta vinsten, den har jag verkligen inte vunnit.


(Konstigt egentligen, vi har ju lämnat in ett tio veckors Lotto, väninnan C och jag, så det borde ju ha hänt?)


Men det finns ju annat som förvånar här i tillvaron.

När man beställt något från en vanlig postorderfirma och det motsvarar alla förväntningar!

Då blir i alla fall jag förvånad.


Kan jag vid något tillfälle andats om att jag gillar grönt?

Det gör jag i alla fall. På en del firmors hemsidor har de en fiffig funktion. Man kan välja vilken färg man vill hitta plagg i.

På detta sätt hittade jag denna.


 


Den är precis som jag trodde, inte supertajt, lite, lite tjockare trikå och precis lagom lång för att kunna används till både tajts och brallor.



Nu till lite allvarligare ämnen.


Ni som twittrar:

#dethärärmittland


Jag vill också uppmana mina läsare att läsa en mycket bra, skrämmande och tänkvärd debattartikel i dagens DN.


Vi måste faktiskt börja fatta att det är allvar och allvarligt att vi har dessa personer i vår riksdag.


Mig skrämmer det, mycket!



                                        Pussen då    !



Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards