kucke-li-lo

Alla inlägg under januari 2012

Av Li-Lo - 31 januari 2012 19:04

i morgon!

Ska göra det på jobbet, med hjälp av någon kollega, så blir det i alla fall gjort i en offentlig lokal!


Må den som har mest tur vinna   

Av Li-Lo - 31 januari 2012 14:09


Jag kan ju inte hjälpa att det ibland blir så roligt att låta tankarna fara iväg..

Det var ju det här klippet som fanns på Facebook häromdagen.


 


Jag menar, om det nu är sant? Då kanske jag måste omvärdera min syn på plastikoperationer?

Eller så borde vi som av naturen utrustats med större byst (jag ser inte i artikeln exakt vilken storlek som krävs) få ledigt lite då och då för att göra vår insats för den manliga folkhälsan?

Kanske ska man helt enkelt säga upp sig och bli entreprenör? Starta eget?


Li-Los Tutt-Titteri?


Nu förutsätter jag att det inte krävs att nassarna behöver vara avklädda för att de ska göra nytta, det framgår faktiskt inte av artikeln. I så fall får jag fundera lite mitt företagande samt åtagande…


Jag kom att tänka på något annat korkat jag läste för länge, länge sen. Det fanns en ”kändisadvokat” som hette Pelle Svensson, en gammal brottare. Han försvarade en polis, som haft sex i baksätet på en polisbil, med argumentet att sex är ett naturligt behov, som att gå på toaletten, som man ska kunna tillfredsställa.    


Redan då kunde jag krokna till, rafsade ihop denna och faxade till Expressens insändarsida:


”Så har då Advokat Pelle Svensson fastställt att det är allas rätt att ha sex på arbetet. Likväl som att äta är det ett naturligt behov som måste kunna tillfredsställas. Här uppstår ju en hel del problem, som jag förmodar att arbetsgivare och fackföreningar kommer att hitta tillfredsställande lösningar på.


 Frågan med lunchrum och toaletter är nog löst hos de flesta arbetsgivare, ska vi nu få de speciella ”sexrum” vi behöver för att tillfredsställa även dessa behov? Hur länge ska i så fall dessa kunna disponeras? Här kan det ju röra sig om allt mellan Magnus Ugglas fyra sekunder och många timmar.


Och hur ska vi kunna tillfredsställa detta naturliga behov på en arbetsplats där flertalet anställda är av samma kön? Kommer arbetsgivaren att tillhandahålla ett begränsat antal partners typ ”Dagens rätt”/”Veckans special” i ett lunchrum? Kan man ta med sig sin partner som ”matlåda” och ta fram när lusten faller på, och var förvaras i så fall dessa?

Får man möjlighet att kila ut på ”sexpausem” för att skaffa sig det man behöver. Detta ställer verkligen till förvirring och helt nya krav på arbetsplatsernas utformning – alla har ju inte ett baksäte att smyga undan till när lusten faller på.”


Jag minns att redaktören för insändarsidan ringde och talade om att de skulle ta in den, jag var jättestolt över att se mitt namn i en dagstidning.


Jaa, kära barn, så kunde det gå till innan internet fanns, man skrev på ett papper och skickade eller faxade det.  Sen fick man förstås inte alltid med sin kloka åsikt i tidningen. Himla tur att det finns bloggar idag, så att ens klokhet kan spridas på ett kick, utan någon som helst inblandning eller censur!


                      Pussen då       !




Av Li-Lo - 30 januari 2012 20:15



Det är vad min Öbo-son kallade BH, när han var liten.


Jag är en lastgammal tant, som var ung på den tiden när många av oss inte använde detta plagg.
Det fick hänga, slänga och guppa precis hur det ville. Ingen jag vet funderade över det och jag hade aldrig några problem trots att jag redan då hade rätt så stor byst.


Jo, ett eller två år från sexan och uppåt hade jag BH.
Då började en ny tjej i klassen, med ljust änglalockigt hår, jättestora blå ögon, mascara samt BH!

De två första sakerna gick inget vidare att efterlikna, men spott-mascara och BH gick ju förstås att fixa till.

                                                  
                       

För min del kan jag lugnt säga att jag aldrig nådde upp ens till tröskeln av hennes popularitet, så det var helt enkelt bortkastad tid att leta efter ny. Och efter ett tag glömdes plagget helt enkelt bort igen.


Faktiskt började jag inte bära detta plagg igen förrän i slutet av min första graviditet.


Numera hänger jag in nassarna i en hängare varenda morgon och har vant mig vid det.

                   

Hatar dock att köpa detta plagg, det är svårt att hitta rätt storlek. Av någon anledning hänger de dessutom antingen halvvägs upp i taket, eller nere vid golvet. När jag köpte den sista satt jag på huk i vad som kändes som timtal och letade efter min storlek. Det KAN ha varit det som utlöste artrosen? Ont gjorde det i alla fall när jag reste mig.


Dessutom tycker jag det är märkligt att den som har lite, lite större byst ska behöv betala massor med mer pengar än den som har ”standard nassar”! Så jäkla mycket mer tyg går det ju inte åt!
Alltså äger jag två bra och en halvdålig tutthängare.


När jag började träna upptäckte jag att det vore skönt att ha en hängare speciellt för detta ändamål.
Jag provade en i en sportbutik, att få på den gick ganska bra.

                                                  
       

När jag tittade i spegeln var det nästan platt framtill, men märkligt nog var där nån slags limpliknande utbuktningar vid armhålorna. Då skulle jag ta av den, men se det var verkligen lättare sagt än gjort. På gränsen till att ropa på hjälp eller leta efter fickkniv för att skära loss den, fick jag djupandas lugna mig och till slut gick den modellen och jag skilda vägar för evigt.
Till slut fann jag en som gick att knäppa upp i ryggen, den fungerar, men herre min je, vilken klyfta det blir. Hade ett lite längre halsband med en skarabé en dag, den visade sig inte på hela träningen, låg tryggt och säkert i förvar mellan nassarna och värmde sig, trots att jag rörde rätt rejält på kroppen.


Bikini använder jag inte, av humanitära skäl, ingen ska behöva lida av min vita degmassa när de tänkt sej en mysig dag vid vattnet. I somras köpte jag i stället en tankini, det funkar finfint. Annars är det baddräkt som gäller, eller allra helst Au naturelle förstås.


  Snart på en brygga nära dig!


                                                    Pussen då   !                   

Av Li-Lo - 29 januari 2012 20:47



Facebook är roligt, det tycker jag verkligen. Att hitta nya och gamla vänner är kul, samt att kunna följa personer man inte träffar ofta av olika skäl på ett enkelt sätt.


Tyvärr för det med sig att det skrivs väldigt lite privatpost, det är synd och svider i en gammal brevbärarsjäl. Fast å andra sidan, tidigare var det ju bara postpersonal som kunde läsa vykort (och tro mig, det gjorde vi!) Med Facebook kan alla läsa allt om alla, så det är ju bättre.


Två saker med FB fascinerar mig extra:
Annonserna i högerkanten.


Så som gift kvinna och ”överårig” därtill består min mest av olika erbjudanden om att reducera mig på utvalda ställen, rynkor och fett är vanligast, trevliga helger på olika små herrgårdar, slott och herresäten.  
Jag erbjuds även små smycken eller ”kläder i stora storlekar”? Vin är en annan sak jag tydligen behöver.
Här om dagen skrev en FB vän att hon inte mådde så bra, det kändes som om hjärtat galopperade. Då fick hon genast detta i marginalen.      

snacka om feltolkning !



Men samtidigt lite skrämmande att de har såna här snokmotorer, eller?


Den andra saken som fascinerar mig, är detta med ”hitta vänner”.


När jag går in där, kan jag för det första hitta personer som varken jag eller någon annan jag känner har någon som helst anknytning till.
Men mest spännande är det ändå när det dyker upp: xxx och yyy är gemensamma vänner och man inte för sitt liv kan fatta. Hur kommer det sig att de två har gemensamma vänner? Varför känner de de där människorna? Vet de om att de båda känner mig och Varför i helskotta visste jag inte om det?
Det är liksom trekanter av de mest osannolika slag som poppar upp i det fönstret och jag gillar att kolla där då och då, blir förvånad varje gång!  


För övrigt har helgen varit finfin. Nyss gick bror och svägerska hem efter att ha ätit lammstek, rostade rotsaker en varm, en kall sås samt lite sallad. Till dessert valde jag att än en gång titta in hos Moma för att få till något gott!

Av dem fick jag de mest underbara, krispiga rosa tulpaner som nu står stolt i min limegröna vas!


Tror att det är en liten stund kvar av läckerrumporna fotbollen, ska väl ta mig en titt. Jag är ju trots allt VANSINNIGT sportintresserad....


                            Pussen då   !

Av Li-Lo - 27 januari 2012 16:00

Visserligen blir det inte så jättehårt, emedan mitt lilla korta ben kanske inte ger den kraft jag skulle önska. Men det kan faktiskt ge resultat ändå.

 


Häromdagen gjorde jag det och jag kände mig så nöjd efteråt. Och det bästa av allt, är att de andra som var inblandade också är nöjda med att jag stampade till.


De Gamle var i 100 % stresstillstånd. Jag förstår att det är stort att fylla 90, självklart.

Problemet är att de blir vresiga och faktiskt elaka mot varandra när de jagar upp sig. Fadern har hela tiden förnärmat undrat:

”Ska jag inte få bestämma någonting, det är faktiskt jag som fyller år!”

 

Jag blir ledsen och trött av allt det här, så jag ringde till min syster och sa: ” Nu åker vi till De Gamle, sätter oss ner och pratar igenom allt i lugn och ro”.


Min tanke var att få pappa att förstå att vi inte vill ”ta över” för att ta ifrån honom någonting, utan att vi vill göra det här, för att han ska få en fin dag och bara kunna koppla av.


 I min familj är det så här (kanske i andra också) att eftersom jag är lill-flickan, är det jag som kan hantera vår pappa bäst.  Men trots det var jag inte alls säker på att han inte skulle bli stött över våra tankar, planer och idéer.

Vi satte oss i alla fall tillsammans med lite mat och gick igenom vad som ska ätas, vem som ska göra vad och vem som ska ha ansvar för vilka delar av detta firande. Jag fick till och med min vilja igenom att det inte ska serveras ”något starkt” (bara lite sherry) på dagen.


Herre min je, tänker ni, ska det vara så svårt att ha ett litet kalas.


Tjaa, om ni kallar ett öppet hus, med allt mellan 10 och 30 gäster SAMT en middag hemma hos syster med uppåt 50 vuxna och tiotalet barn ett LITET kalas, så.

Många av gästerna ska dessutom inhysas någonstans en, två eller tre nätter.


Jag kommer att basa för Öppet hus-biten.

För att det ska bli så enkelt som möjligt, kommer jag att göra sånt man kan nibbla i sig direkt med händerna. Små trekantiga dubbelmackor och tunnbrödsrullar med fyllning i bitar, tänkte jag. Tårta ska det så klart finnas, men den får vi tack och lov hjälp med av en av mina ”nyfunna” brorsdöttrar som är konditor och dessutom enormt duktig på att göra fina saker. Den ska jag verkligen se till att få ett foto på.


De Gamle är ännu så länge jättenöjda med att vi gjorde detta. Pappa har släppt taget i alla fall lite grand, han vågar (nästan) lita på att vi kommer se till att alla blir mätta och nöjda och att vi faktiskt klarar oss själva. Jag är som sagt minstingen och har faktiskt fyllt 50 med råge.


Det kan bli så rätt, när man lyssnar till sitt inre och gör det som känns viktigt, även om man inte är riktigt säker på hur det ska bli. 

Med dessa visdomsord önskar jag er en dräglig sabbat,





                                      pussen då    



Av Li-Lo - 26 januari 2012 14:56



Vad man än kallar den så är den kanske lite extra omtyckt just i dagarna och i alla fall fram till helgen?

Sen har man den som vanligt mest till kvitton och femtielva olika bankkort, klubbkort samt en och annan liten vilsen hundring?


 


Så här i slutet av månaden januari har det hos mig som hos så många andra varit lite extra dammigt och tomt i börsen.

Då påmindes jag om, att jag någonstans hört att man aldrig ska gå ut med en helt tom plånbok, portmonnä eller börs. För då – pissar hundarna på en! Så jag har alltid åtminstone en liten krona kvar i min. Det är ju inte trevligt att bli pinkad på!


Mamma bad mig köpa en ny plånbok från henne till Pappa, han fyller 90 nästa lördag. Hon påminde då om man ALDRIG ger bort en sådan utan lite pengar i.


Med just plånböcker, portmonnäer och börsar finns faktiskt en sak till. Av förståeliga skäl är kanske inte denna SANNING så jättespridd, som vissa av de andra mer skrockaktiga två jag nyss nämnt.


Såvitt jag vet, hör det kanske inte till det allra vanligaste att man har en rejäl bit garvat ormskinn i sin ägo. Men! Har man en pappa med förflutet i cirkusvärlden är det inte så konstigt. Och så här är det:

En bit av ett ormskinn i plånboken gör att man håller fattigdomen ifrån sig.

Det är verkligen inte alls någon garanti för att man ska bli RIK, men jag är nöjd med att slippa vara fattig.     Min lilla bit är fjällig på ena sidan, len på den andra och runt 100år gammal.


Den luktar inte ens pyton som man kanske skulle kunna vara böjd att tro   !





                 Måtte era börsar aldrig sina!


                                     Pussen då   ! 





Av Li-Lo - 25 januari 2012 15:08

troligen aldrig att hända mig


Plastikoperation.

 

Jag kan inte för mitt liv begripa hur man frivilligt kan utsätta sig för de risker som en operation ALLTID innebär. Sen säger jag som en klok man sa till mig en gång: ”Om man är tillsammans med en kvinna med ett ointressant eller opersonligt inre, för hennes utseendes skull, vad har man kvar när det försvinner?”

Och även opererad skönhet falnar med tiden…

Kanske skulle jag laserbehandla mina ögon om jag hade råd, är så trött på att ta av och på dessa läsglasögon.

Å så tycker jag inte det är så snyggt med Kajsa Ankanäbb i stället för mun heller..

   



Att jag kör bil igen.

 

Jag har minsann körkort, det tog jag i april 1988. September 1988 var sista gången jag körde. Bilkörning var inget jag tyckte om, herre min je så mycket spakar, knappar och andra bilar att hålla reda på. Dessutom: Eeeh, hur tänkte dom när dom gjorde TRE pedaler? Man har ju bara TVÅ fötter!

Så tycker jag mycket bättre om att se mig om i världen, än att hela tiden se upp!


Skridskoåkning.

 

Jag gillade verkligen att åka runt på isen hemmavid när jag var barn. Då kunde jag till och med sätta på mig en kjol! Jag sjöng för mig själv och gjorde de få små tricks jag kunde och kände mig som hundra procent skridskoprinsessa i min ensamhet! Det var dock innan bröderna kom hem från skolan. De brukade skotta en rejäl yta på sjön för att kunna spela ishockey. Där var jag bannlyst ”Du förstör isen med dina taggar!”  


Efter mycket tjat från mig och mamma, knuffade de motvilligt undan snö från en liten, liten yta som skulle vara min skridskoprinsess-arena. Som om jag brydde mig när de inte var hemma!


Idag får jag inse att mina värkande fötter näppeligen skulle trivas i ett par vita, fina konståkningsskridskor, jag får göra mina skär och ömkliga piruetter i tanken och drömmarna.


Lifta på semester

 

Jag har bara gjort den en gång. Tror jag var 20, började i Örebro, tillsammans med en tjej jag knappt kände, målet var att hälsa på min bror som då bodde i Amsterdam. Att berätta allt som hände kanske jag gör en annan gång, men lite snabbt:

Turkisk mycket gammal, mycket skumpig lastbil. Mycket bjudwhiskey, cigaretter, mat, solrosfrön och turkisk musik, stanna mitt i skogen och föreslå att vi skulle sova tillsammans.

Ramla ur, ny lift, båt till Helsingör, sova på en bänk.  Två män och en prostituerad kvinna i en illande orangeBMW, smita ifrån på färjan. Jättelångtradare, chaufför med en av de pipigaste röster jag hört på en man, samt en förarhytt så gulligt pyntad så vi tvärsomnade av bara åsynen.

 

Sovsäcksnatt nummer två vid tysk-holländska gränsen i en kohage, väcktes av gränspolis som ville veta vad vi gjorde där. Sen lätt som en dans fick vi sista liften ända in i stan.

Det kommer jag säkert inte att göra fler än denna enda gång.


Joggning


Jag har gjort det! Men inte på länge, länge. När jag tränade och spelade fotboll så ingick det ju i träningen, fast det hette ju inte jogga, men sprang gjorde vi ändå. När jag bodde hemma hände det att jag sprang med Pappa i skogen.

I tjugoårsåldern gjorde jag och en väninna (samma jag stavgår med) ett par tappra försök. Men njutare som vi båda är, stannade vi istället och plockade blommor!

Gå, skutta, trava, dansa, träna på Itrim, cykla och bada, jajamän! Men se jogga, det kommer icke på fråga.

Fast….

   ibland kan man kanske få lite brått! (nöff-nöff)


Få Nobelpriset i fysik eller kemi

Inte i medicin eller ekonomi heller, litteratur har jag dock inte gett upp om, ännu och då jag är en ganska fridsam natur så vore det väl dumt att inte låta dörren stå öppen för fredspriset?


Men annars är jag rätt öppen för förslag och nya grejer



                                  Pussen då   !










Av Li-Lo - 24 januari 2012 13:49


Att jag är knubbig råder det inget tvivel om. Rondören över mittpartiet på min lilla kropp går inte att förneka.

Men är jag en kvinnosugga?

Jag vet inte vad den kvinnliga motsvarigheten till mansgris kallas, så jag drog till med detta.


Så här är det:

 

Just nu pågår de Afrikanska Mästerskapen i fotboll.  

Jag är som jag tidigare nämnt inte speciellt intresserad av sport, överhuvudtaget.


Kära Make däremot, han gillar det. Framför allt fotboll, men han gillar även friidrott och har även suttit och hejat på Sverige som tydligen spelar handboll mot andra länder just nu.


Ibland sitter jag med i soffan för att bara sitta eller jag har någon virkning eller stickning på gång och de grejorna har jag där.

Jag följer inte med speciellt noga i vad som händer, även om jag faktiskt kan reglerna i fotboll.


Men!

 

Att titta på dessa vältränade, vackra män har jag verkligen inte alls något emot.

  Nöff, nöff, nöff…!


Jag har alltid tyckt och kommer troligen alltid att tycka att svarta män på många sätt har snyggare kroppar än vita. Jag gillar runda rumpor…


De här unga männen har det, runda, fasta, läckra rumpor som spänner ut deras shorts på ett hrmmmm…

intressant sätt.   


Nöff, nöff, nöff…   !


I somras så var det nån slags stora tävlingar i springa-hoppa-kasta.

Världens snabbaste man Usain Bolt var inte alls snabbast just när jag tittade (för han tjuvstartade?)

Det tyckte jag var toppen faktiskt! För han blev så arg att han slet av sig tröjan!

 



           

Nöff, nöff, nöff, nöffelinöffnöff...   !




                       Pussen då   !



Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4
5
6
7
8
9 10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20
21
22
23 24 25 26 27
28
29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards