kucke-li-lo

Alla inlägg under augusti 2010

Av Li-Lo - 31 augusti 2010 10:51

hur fort kom inte den känslan tillbaka?   Alltså, jag gillar  mitt jobb, mycket till och med, det gör jag! Arbetsuppgiften att besvara och förmedla samtal, samt att vara lite detektiv och informatör passar mig förbaskat bra.


 Vad jag inte gillar är:

Att vara TVUNGEN, jag vill vara ledig oftare.

Att jag gör det jag är TVUNGEN till år ut och år in, men ändå inte riktigt har råd med saker jag vill göra, att vara vuxen ha ett jobb och ändå alltid känna mig fattig!

Att andra vuxna jag jobbar med beter sig som barn.

Att ledningen behandlar oss som idioter eller barn.

Att de som ska se till att det verktyg jag behöver för att göra det jag ska, i mångt och mycket SKITER i att se till att det fungerar.

Att det kryyyyps och kräälas för vissa.


Jag har jobbat med service nästan hela mitt liv, på olika ställen, i olika former, med olika mottagare av min service. Hittills har ingen (förutom en och annan, som faktiskt inte haft alla hästar hemma) klagat på min förmåga att leverera just detta.


Nu ska jag gå på kurs, två heldagar, för att lära mig detta! Men snälla..  


Jag tror att det är så här: Det finns personer som passar i serviceyrken, de behöver bara få uppmuntran och kanske påminnelser ibland om att det de gör är viktigt.


Sen finns det personer som helt enkelt inte passar i serviceyrken, som inte klarar av att KUNDER är idioter ibland (för det är dom!) Men i ett yrke är det ju så att man SKA klara av att ta hand om även dom.


Jag behandlar även de som har klart rasistiska, eller andra vidriga åsikter korrekt när de ringer, även om jag kanske inte är direkt lika hjärtlig som jag kan vara mot andra.


Jag vänder in och ut och ut och in på mig för att försöka förstå, hitta rätt och hjälpa till.


Inget av detta är något jag LÄRT mig på kurs eller pluggat mig till, jag är sån och jag INSER att detta är mitt jobb, det är detta arbetsgivaren betalar mig för att göra.


Jaja, så länge de förbaskade Trisslotterna inte ger mer än pengarna tillbaka är det väl bara att bita ihop och hoppas på att detta tillstånd   uteblir eller i alla fall dröjer 


Pussen då!

ANNONS
Av Li-Lo - 27 augusti 2010 08:07

med denna länk till en annan bloggare:


http://thewitch.se/2010/08/26/alliansen-ar-ett-starkt-argument-for-att-rosta-rodgront/comment-page-1/#comment-9883



Viktig och bra sammanställning, lägg till en skvätt herr "Förbjud- och Tvång" till detta....jag får rysningar..  och mår illa.

ANNONS
Av Li-Lo - 26 augusti 2010 14:22

blir det idag. Den här dikten har alltid varit min mammas favorit. Nu är hon gammal och tyvärr alltför krasslig för att orka  spotta, glufsa i sig, eller dricka konjak.

Men jag kommer alltid att tänka på henne när jag hör eller läser den här. Och kanske ska jag fundera på att axla ansvaret att bli sådan?

Nä, förresten jag har nog faktiskt inte mycket till ungdomlig måttfullhet att gottgöra...skrockar rätt förnöjt..

(hur jag än gör blir jag inte av med fetstilen, sorry   )

När jag blir gammal...

När jag blir gammal ska jag

bära lila.

Med en röd hatt som inte passar

och inte klär mig.

Och min pension ska jag spendera på

på konjak och sommarhandskar

och sidensandaler,

och jag ska säga att "vi

inte har pengar till smör" .

 

Jag ska sätta mig på trottoaren

när jag blir trött ,

Och jag ska glufsa i mig smakprov i affärer

Och jag ska trycka på alarmknappar

Och jag ska dra med min käpp längs

järnstaketen

 

Och jag ska gottgöra min ungdoms

måttfullhet.

 

Jag ska gå ut i tofflor

i regnet

Och jag ska  plocka blommor i andra människors

trädgårdar

Och jag ska lära mig spotta…

 

 

Men jag borde kanske öva lite

nu....?

 

Så att folk som känner mig inte blir alltför

bestörta och förvånade

när jag plötsligt är gammal och börjar

gå klädd i lila.

 

 

Jennifer Joseph

Utdrag ur ”Warning” 1963 ”Rose in the afternoon.” 

Av Li-Lo - 24 augusti 2010 12:46



Jag har länge funderat över formuleringen Snyggt klädd.


Att till exempel en man anses vara Snyggt klädd för att han har kostym på sig. Jag tycker inte att det är det snyggaste en man kan bära, inte alls!

Kvinnor i kostymliknande dräkter med kjol eller byxa till tycker jag är än mindre snyggt och klädsamt på väldigt få.


Varför ändrar man inte formuleringen till ”strikt klädd”?


Vad som är Snyggt eller inte, måste ju till syvende och sist vara en personlig åsikt.

Jag minns när mina gullpluttar var 4-5 år och skulle fotograferas på dagis. Tidigare år hade jag enväldigt bestämt vad de skulle ha på sig. Det här året sa jag att de fick välja det dom tyckte var allra finast av sina kläder.

Eftersom gossarna är nära varandra i ålder och gick på samma dagis blev det som vanligt en syskonbild. Den äldre valde vit skjorta och lila fluga den andre tog sin av grannen + storebror ärvda, svarta, urtvätttade lätt håliga Turtleströja!

Det kortet är det absolut finaste från deras dagisår!


Sen tänker jag på en fest jag var på, när en man i min ålder kommer dit i kavaj eller kanske det kallas blazer, troligen för att han ville vara lite Snyggt klädd. Kavajen var ganska mycket för trång, lite blanksliten och i ärmsluten dinglade en och annan tråd. Det var inte Snyggt.


Jag tycker inte heller att det är minsta Snyggt med höga klackar. Förklaringen att man ”får snygga ben” köper jag inte, man har de ben man har och ska vara förbaskat glad om dom fungerar att gå på.


Vad höga klackar gör med en persons fötter kan man lätt illamående konstatera när man ser den här bilden, usch!


  



Dessutom tycker jag faktiskt att en fot i ett par pumps med spetsig tå påminner fånigt mycket om en grisklöv!  (Miss Piggy t.ex.) och förundras över hur man kan tycka att det är Snyggt med spetsiga skor, som är mycket längre än själva foten?


Jag har för nåt år sedan gjort en snabb enkät bland kvinnor i olika åldrar jag känner om de tycker att en man är attraktiv i en tjock stickad tröja (helst grå!) och hör och häpna! I princip alla tillfrågade tycker att det är SEXIGT! (undertecknad instämmer helhjärtat)


Rent allmänt tycker jag att det är Snyggare med en person som ser ut att trivas i sina kläder.


Själv föredrar jag kläder med starka, klara färger, helst limegrönt (eller svart för den slimmande illusionen : ).)

 Jag har väldigt svårt för kläder som sitter åt. Töjbart och löst ska det vara, jag vill kunna röra mig utan att det stramar.


Självklart tycker jag att var och en ska få ha på sig precis vad dom vill inklusive burka, orange foppatofflor, för trånga kostymer, hijab, brallorna nästan nere vid knäna med synliga kallingar eller kaftan.


Men att någon annan ska tala om för mig vad som är att vara Snyggt klädd, det tar jag inte.


Sen har jag massor av åsikter om skönhetsideal och allt det där med hår och plastikkirurgi och.....Men det tar vi kanske en annan gång




Av Li-Lo - 23 augusti 2010 16:05

Igår borde jag verkligen haft kameran med mig (eller det borde funnits batterier i den...)


Jag föreslog en promenad med en väninna, det slutade med att vi traskade omkring i över tre timmar. Jag fick mig ett dopp i en ljuvligt, sval, len sjö med brunt vatten. Doppet fick huden att kännas levande och varm och gjorde mig riktigt nöjd, så här års är jag ju aldrig säker på om det blir det sista för året, så jag tar alla chanser att sänka ner min lekamen i vatten.


Vi passerade ett litet skjul precis vid vägkanten, ur detta materialiserade sig en liten gråhårig man med mustasch och skägg, faktiskt innan jag ens sett skjulet. Han bad om en slant till mat och fick en tia av min kompis. Den lille mannen bodde i skjulet sommartid visade det sig, han bjöd oss att titta in. Han hade en säng, ett bord, ett par cyklar, han hade fått en ny matta av grannarna. Han planerade att bo där till september, sen skulle han in till stan och trängas på härbärgen igen. Men just nu var han nöjd och stolt över hur han ordnat det, med koskälla utanför dörren och en brevlåda krönt av en krona på ett träd.


Sen gick vi och gick, stigar ingen av oss trampat förr. Vackra vyer och fina ställen. Roligt! och så mycket man hinner prata om!


Men huu, så trött jag var sen, som tur var var sonen ute på vift och fick lov att köpa pizza till middag. Så var den stärkande promenaden meningslös ur viktsynpunkt, men synnerligen värdefull ur lyckosynpunkt!


Det konstiga är att jag och denna väninna i snart två (eller kan det ha blivit tre?) ständigt planerar att stavgå tillsammans. Ja, alltså vi har ju gjort det - TVÅ gånger!

Igår pratade vi om den ena gången då vi klämmigt tog trekilometersspåret i skogen.

-Kommer du ihåg när vi stavgick?

-När vi gick bland kolonistugorna?

-Nä den andra gången, när vi gick i skogen.

-Jaaa

-Kommer du ihåg att det var världens översvämning på ett ställe och vi var tvungna att klättra omkring i skogen för att komma fram?

-Jaaa

-Tänk om det blir så igen....


Så traskade vi vidare, skildes åt med det sedvanliga löftet:

Den här veckan ska det bli av.

Nu måste vi verkligen sätta fart.

 Det går ju inte längre det här.

Ja, men då hörs vi i veckan då, tisdag, okej?


Vi får väl se......


PS Jag har i alla fall inte köpt stavar för typ 1000 spänn som hon har gjort, jag fick mina i vinst på en tipspromenad!

Av Li-Lo - 19 augusti 2010 10:41

för snart ska jag på klassträff, den 11 september närmare bestämt.


Då ska vi fira, lite sent att det i år är 35! år sen vi slutade nian.

Vi var en relativt homogen klass, en del har jag haft som kamrater ända sen lekskolan. Att det är så länge sen vi gick ur nian är förstås en olösligt mysterium, då i alla fall jag inte är äldre än 25 eller så?

Vi har setts ganska många gånger och jag tror jag varit med på alla träffarna.

Ibland tänker jag på att det är väldigt få människor man tillbringat så mycket vaken tid med, förutom familjen, som sina klasskamrater om man följts åt genom hela grundskolan.

Det gör att det kan vara svårt att se, att de under alla de här åren har förändrats och kanske inte alls beter sig eller fungerar likadant som då.

 

Fast det kan också bli väldigt positivt. När vi träffades sist (30-års firande, ännu ett mysterium) hade vi väldigt trevligt och dansade massor.

 

Jag trådde en smäktande tryckare med en av grabbarna, när han säger: -Tänk att det gått trettio år, vi är fan trettio år äldre och du, du är tamejfan trettio procent snyggare!

 

Tjaa, vad ska man tänka om en sån kommentar? Jag tänkte att trettio procent är ju nästan hälften, och att ha blivit nästan dubbelt så snygg på trettio år, det är väl inte illa pinkat??? Detta betyder att om jag har tur, kommer jag nu att ha närmat mig hälften med ännu dryga fem procent, tjohoooo   !

 

   Tjaa, vad säger ni själva?

 Det här är ungefär trettio år sen...

   även detta är från min ungdom

 

Och nu kan jag se ut så här..

 

  

 

eller så här..

 

  

 

Hur som helst, så ska det bli skoj att se de som dyker upp och jag hoppas att det blir många!

 

Av Li-Lo - 18 augusti 2010 15:51

Jag har äntligen fått till en liten ny text. Den uppmärksamme läsaren kanske drar sig till minnes att kvinnan har varit med förr..


Bara en sak till, om du vill lämna en kommentar vill jag gärna få den här i bloggen och att texten kan vara olämplig för känslig personer   !


Blickar

 

Jag ser henne, jag ser henne ofta. Kvinnan med lockar som sprakar i gyllene rött. Jag känner mig gammal när jag ser henne. Hon däremot ser obestämbart gammelung ut. När jag kommit tillräckligt nära för att se in i hennes grå ögon förundras jag över att där verkar rymmas erfarenhet, visdom, barnsligt okynne och sensualism utan att det verkar det minsta  trångt. Min egen blick känns liksom mitt liv alltför trångt och avsmalnat.


Om jag ser hennes gröna cykel i stället när jag kliver ur T-banan håller jag mig ofta kvar runt stationen, onödigt länge. Ibland får jag se hennes gnistrande grå blick när den sveper över förortstorget under den korta tid det tar för henne att nå sin gröna cykel. Den blicken letar näppeligen efter någon som jag. En sådan blick letar efter spänning, äventyr, vilda diskussioner. Den söker någon som erbjuder motstånd och så mycket mer än jag har att dela med mig av.


För det mesta traskar jag hem efter min onödiga väntan, de dagarna är den enda blick jag möter min egen. Kvinnan har fått mig att göra saker ( i min ensamhet) jag aldrig trott vara möjligt.

 I timmar kan jag bli stående framför hallspegeln i fåfänga försök att få min egen blick att gnistra, bara en liten strimma skulle göra mig lyckligare. Jag provar även vad jag hoppas är avslappnade, intressanta uttryck i ansiktet. Ja, det är sant! Jag, en balanserad, intelligent, vuxen man med fast kommunal anställning står framför spegeln och gör miner. Jag ler charmerande, jag ler i mjugg, jag småler förföriskt, jag brister ut i ett tomt och innehållslöst skratt. Sedan undviker jag min egen blick resten av den kvällen, vänder skamset bort badrumsspegeln när jag borstar tänderna.


Andra kvällar tar jag sena promenader. Jag vet var hon bor. Om det är mörkt gör jag något som får mig att sedan avsky min egen blick och mig själv. Jag gömmer min ena hand i byxfickan och håller stilla om mitt kön, med den andra smeker jag sadeln där hon suttit. Tänker hur sadeln omslutits av hennes runda bakdel, att hon ibland har klänning eller kjol då är trosorna det enda som finns mellan kvinnans värme och sadeln jag ömt vidrör. Jag onanerar aldrig där, smyger hem och tillfredställer mig själv i mörkret med den hand som nyss varit närmare henne än jag någonsin tror jag kommer att komma en kvinna med en blick som hennes.



Av Li-Lo - 13 augusti 2010 09:50

nu har jag varit så himla slö med att skriva här, så jag funderar på om jag ska lägga ner eller inte?


Men samtidigt är det skönt att kunna slänga ner några rader och få en liten chans att få läsare när jag lyckas få till några fler fåfänga "författardrömmar".


Under sommaren har pennan vilat, men jag funderar på att återuppta vanan att ha ett block i väskan för tunnelbaneresorna, för det är då det fungerar bäst att skriva.


Livet rullar på, arbetet känns som vanligt, jag tycker att det är roligt fortfarande efter snart 10 år! Ämnena och "tokskallarna" tar aldrig slut. Den här veckan har jag haft förmånen att vara lärare till en ny tjej. Det öppnar ögonen för att vårt jobb faktiskt är både roligare och svårare än vi alla tänker på. "Det är ju mer att hålla reda på än i FN" sa hon. Då ska ni veta att tjejen i fråga har pluggat statsvetenskap, praktiserat på UD och är både smart och har lätt att fatta   ! (jättegullig också)


Bjuder återigen på några exempel på vad de tror att vi kan hjälpa till med eller är interesserade av på mitt jobb:


  • Vilken mat har serverats på era personalrestauranger de senaste åren?
  • "Du låter gullig skulle man kunna få bjuda ut dej på en fika? Sitter här ensam och dricker lunch och börjar bli packad som en resväska"
  • Finns där någon som vet hur många parlamentsledamöter det finns på Komorerna?
  • "Om man ror i en roddbåt, vart tar vattnet vägen som årorna skjuter undan? och vart tar vinden vägen i ett vindkratfverk?"
  • "Om man är orolig för något man inte tror ska bli så bra, kan man prata med någon då? Förstår du vad jag menar?"
  • Jag vill veta vilka personer som bor i Burma
  • -Hej mormor, vi har fått varsin barnan. Oj, du har inte kommit till din mormor, vad heter din mormor? -Det heter barnan! Pappan kom till luren men lade genast på..

Jaa lite så där har vi det här... sen är det ju förstås lite Minkar, Moskva och Maskrosvin däremellan.


Trevlig helg, jag ska glufsa i mig kräftor med min svägerska på landet deras, ska bli gott hoppas själklart på att det blir tillfälle till






Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23 24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se