kommer jag förhoppningsvis aldrig att bli, lika lite som alla andra förhoppningsvis inte kommer bli som jag.

Som jag har sagt förr:

”Jag är inte som alla andra, det kan de vara själva!”

Men jag är verkligen inte dummare än att jag kan ta till mig bra, kloka, roliga, vettiga saker som andra gör och lära mig eller använda mig av dem.

Många andra bloggare har sammanfattat året 2012, det tänker jag också försöka med.

2012 i Kucke-li-lo bo!

Det tävlades hos LiLo: Mikaela vann! Vi gick på Stadsteatern och käkade god afrikansk mat efteråt.

Jag tävlade lite här och där, utan att vinna nånting.

Maken och sonen var samtidigt i köket och ”hjälpte till” en gång under 2012!

Lagade och åt god mat!

Vi firade Fadern som fyllde hela 90 år, med ett hejdundrande släktkalas.

Jag planterade många olika chilifröer och lite annat, samt bytte till mig färdiga plantor av andra odladre.

Mambo-sonen började producera den en coola musikvideon efter den andra.

Dåvarande öbo-sonen var med om en bilolycka, bröt benet illa, jag åkte till ön och pysslade om honom.

Lagade och åt god mat!

Jag passade Modern, när Fadern åkte på en weekendresa till Västkusten.

Jag kom över en underbart fin grön cykel till ett bra pris.

Lagade och åt god mat!

Ännu ett syskonbarnbarn såg dagens ljus, lille Jack.

Det växte rätt bra på balkongen.

Det blev semestertider och jag badade i lyckorus på vackra platser nästan varje dag.

Lagade och åt god mat!

Jag badade hemma, på Västkusten, på Lisö och på Fjärdlång.  

Plantorna som varit så knubbiga, gröna och fina bar väldigt snålt med frukt.

Lagade och åt god mat!

Jag badade en sista gång.

Mambo-sonen blev Bortbo-son! Jag fick ett extrarum.

Jag tog hyfsat många, lagom långa morgonpromenader på väg till jobbet.

Beslutade efter mycket vånda att jag skulle ge upp vårt äktenskap, fick massor av värme av ER!   

Lagade och åt god mat!

Öbo-sonen hamnade i häkte och sitter nu på anstalt i Umeå.

Slutet på året var alltså inget vidare.

Vilken tur att det blev ett nytt då…

Ett nytt år då jag kan laga och äta massor av god mat och förhoppningsvis bada jättemånga gånger.

Och förstås läsa många trevliga bloggar och kanske klämma ur mig ett och annat bra, trevligt eller roligt inlägg själv.

                   Pussen då   

Får ni det senaste Bortbo-sonen filmat och redigerat!

Som vanligt sitter den goda modern och pöser av stolthet   och rör sig lite lagom till musiken!

Lite extra kul att det är inspelat hemma i vårat gamla område i våran förort!

                                         Pussen då   

beslut, under årets första dagar.

Det första är att faktiskt inte låta de  tröttsamma omständigheterna förstöra mitt liv.

Jag har massor av andra bra saker att glädjas åt, jag är frisk, jag har ett bra jobb, med trevliga arbetskamrater.

Jag har en bra lägenhet med bra läge där jag trivs. Jag har vänner jag litar på och en stor varm familj som hjälper och gläder mig på olika sätt.

Faktum är att jag även, trots min rultiga lekamen, rynkiga nylle och allt annat en bildsköna yttre haft inte mindre än fyra förfrågningar från olika herrar som önskat mitt sällskap, bara sedan nyårsafton! Även om detta inte är något mått på nånting egentligen, så är det förbannat härligt att känna sig lite åtråvärd och intressant för det motsatta könet, så det så!

Att Make hänger kvar hemmavid får helt enkelt vara ett faktum, irriterande ibland, jävligt irriterande andra gånger och helt neutralt andra.

Visserligen försvårar det ju kontakten med andra herrar något, men det är inte heller något att hetsa upp sig för.

Det andra beslutet jag fattat är att ta av de futtiga slantar jag har på ett sparkonto, sätta mig på ett plan eller i ett tåg och besöka sonen i Umeå.

(för den nytillkomne läsaren avtjänar han ett fängelsestraff på tre månader där)

Jag har bokat själva besöket och ett hotellrum, om jag ska ta tåg till den här fina stationen

eller flyg till denna fula flygplats

har jag inte bestämt ännu.

Innan jag bestämde mig, tänkte jag att det skulle bli trist att åka så långt och lite deppigt att se ett fängelse från insidan.

Framför allt ett med min lilla kille i. Det sistnämnda kanske kommer att bli sant, men jag har valt att tänka på själva resan och kvällen jag får tillbringa i Umeå som en minisemester.

Jag kommer att få tid till vila, tänka och bara vara med mig själv. Äta ute och ta en bastu på hotellet, lägga mig i sängen och kolla på TV eller läsa, utan några som helst krav på någonting.

Jag ser nästan fram emot det till och med.

Det kommer att vara en is- och snöskulpturtävling dagarna innan jag kommer upp, jag hoppas att de inte hackar bort dem så fort tävlingen är över, det kan nog vara roligt att se.

För det tredje har jag bestämt mig för att inte tänka på det här med stambyte och kacka i kartong veckorna så himla mycket heller. Det är som det är, det ska göras och jag får helt enkelt leva med det.

Slipper i alla fall ha kalas när jag fyller år och om jag ynkar mig tillräckligt här och på Facebook kanske jag blir bortbjuden lite då och då under tiden eftersom det kommer vara lite jobbigt att laga mat därhemma?

Utöver det här, har jag inte fattat speciellt mycket.

                                    Pussen då   !

Men tror inte att jag lagt upp den här bilden?

Jag läste i alla fall nånstans att man kan googla på sig själv, även när det gäller bilder.

Google ska genom att på något sätt jämföra, hitta andra bilder om man klistrar in en på sig själv i sökmotorn.

Sagt och gjort.

Sen blev jag sittande ganska länge och funderade över, vilken träff som blev bäst?

Jag lutar åt den i övre högra hörnet, Arne Weise eller killen längst ner till vänster.

I alla fall känner jag mig rätt trygg i att det inte är så jättelätt att googla upp mig och missbruka en oherrans massa foton på mig i tid och otid.

(varför nu någon ens skulle komma på en sån tanke?)

Och jooo, då......  Det var trevligt att ses igår   ......

Så trevligt att jag bjuder på denna till er alla idag

               Inte nog med det, ni får även en önskan om Trevlig Helg, samt

                               Pussen då   !

Även om det inte alltid rullar åt det håll man vill.

Jag rullar väl kanske lite mer än önskvärt, då jag slarvat med träningen ända sen före jul.

Men jag har å andra sidan svettats en del med Carl och faktiskt inte ens öppnat Aladdinasken jag fick i julklapp!!!

På nyårsdagen tog jag också en ganska lång promenad. Eftersom jag verkligen inte gillar halka passade jag på, tog de vägar som såg halkfria ut, även om de inte alltid förde mig till de vackraste platserna precis.

Det är verkligen inte alltid så himla vackert med vinter!

Men det väcker förundran. Vem drack sitt nyårsbubbel på den astråkiga vägen från Blåsut till Globen?

och vem var tvungen att byta blöjor, mitt i korsningen vid Blåsut?

Färgklickar att pigga upp sig saknades dock inte!

Nu är jag åter i tjänst på mitt arbete, även om de fåtal samtal vi har, inte direkt är överansträngande att ta hand om.

Jag håller på att planera ett besök hos sonen, som ju numera inte är en Öbo utan en tillfällig Nordbo.

Vill helst inte flyga, men det är ju billigare och tar mindre tid. Jag kommer ju ändå få övernatta om jag vill utnyttja båda dagarna på en helg att träffa honom.

Så sakteliga börjar jag förlika mig med tanken på att han är där han är och eftersom både han och jag är utpräglade ”glaset är halvfullt-personer” så tänker vi oss att detta är början på något nytt och bättre, även om jag inte listat ut hur det ska gå till.

Hemmavid är det lätt träligt, det jag inte ville skulle hända, att jag blir mer och mer småelak för att poängtera att jag verkligen vill att han ska anstränga sig för att hitta annat boende, blir mer och mer en del av vardagen.

Men säg det inte till nån, jag ska förmodligen på en liten, liten dejt idag efter jobbet…   

Det är en man jag träffade en hel del innan jag gifte mig, vi har haft kontakt hela tiden som goda vänner, men häromdagen, när jag skrev en sorgsen status på Facebook ringde han genast upp och undrade hur det var med mig. Sen har vi pratat i timmar (han älskar att babbla!) var och varannan dag, så jag kände, varför inte, kanske det finns kvar, det där vi hade?

Förresten, här är mitt Nyårslöfte:

Tänker ta tag i det nya året, med förnyad tossighet, tokerier och trivialt trams på ett synnerligen seriöst sätt!

God fortsättning kära ni och

                   Pussen då   !

eller i alla fall om ett par ynka timmar.

Jag hör till kategorin:

Nyårsafton är en dag som suger och är astråkig!

Men ett annat år, när inte min son sitter i fängelse, jag är insyltad i en lång, seg tröttsam skilsmässa, redan har ångest inför kommande stambyte och inte känner tryck och krav att hinna med De älskade gamle var och var annan ledig stund.

(joo, jag älskar dem så klart, men det är ÄNDÅ pressande...)

Då jäklar, kan det  hända att jag tänker ha en sprakande, hejdundrande jätteyster afton.

Men icke detta år, Bortbo-sonen, den ängeln kommer och äter om en timme med sin kompis. sen tänker jag vara färdigfirad.

Men alla ni som gillar denna afton önskar jag så klart ett Hejdundrande Party, massor av roliga partyhattar, bubbel i glasen, skaldjur på tallrikarna och många varma våta nyårspussar!

Skål och

Gott Nytt År!

Pyssen då   !

och inte ens märker det, så kan man bli förvånad.

Jag tror i alla fall att det är så det gått till.

Alltså att det varit en tsetsefluga och hälsat på när jag inte märkt det, och att jag på så sätt drabbats av sömnsjuka.

Jag bara sover och sover och när jag inte gör det är jag trött.

Men kom i alla fall iväg på en liten, liten resa i förrgår.

Kära bror och svägerska tog mig med för att besöka våra vänner som har stuga i Vibäck utanför Nyköping.

Det fanns  väl en tanke att vi skulle ha en trevlig kväll, ja det hade vi ju, med god mat, dryck och samvaro. Nästa dag skulle vi gå en promenad till havet genom skogen innan vi åkte hem.

Isgatorna omöjliggjorde allt vad promenerande hette.

Men det var i alla fall skönt att komma iväg och så hann jag med att bjuda Moma på middag igår, resterna kom Bortbo-sonen och glufsade i sig idag, med sin bästa kompis.

Öbo-sonen har inte  fått tillstånd att ringa mig ännu, men jag har fått brev.

Ojoj, nu har jag ansträngt mig till det yttersta känner jag, men ville ge er ett livstecken i alla fall.

                    Pussen då   !

Packet uppackade.

Julmat uppäten.

Dags att träna?

  Puss på eder alla!