Idag ska kärringen vara sur   !

Jag tycker inte illa om hundar, jag vill ha det noterat, okej?

Dock:

Jag vill kunna gå precis vilken promenadväg, stig eller gångväg jag vill. Det kan jag inte (vågar inte) för att så många hundägare inte kan ta in i sina hundälskande skallar, att alla inte vill vara nära deras älskade hund.

Det händer ofta att jag tänker:

 -Neeej, jag tar inte den vägen, där är det så många som går med sina hundar!

Jag tycker det är trist och jobbigt, men faktum är att jag blir orolig och nervös när en lös eller slappt hållen (alltså kopplet) hund kommer mot mig.

Hundägaren tycker säkert att ingen kan vara rädd för det lilla eller stora gulliga djuret    som är en kär del av hans eller hennes famlj, vardag och liv. Men faktum är att jag kan det och det är inte kul alls!

Att som hundägare känna sig säker på att hunden    inte kommer att gå fram till mötande eller passerande är troligen en underbar känsla och rentav en källa till stolthet över hur bra man lyckats med sitt jobb som hundägare.

Men att inte fatta att den mötande eller passerande inte alls känner den säkerheten är KORKAT!   

Jag vet att jag skrivit om detta förut, men nu när jag försöker promenera en bit varje morgon gör det mig så himla less. Jag skulle ju vilja gå på de fina skogsvägarna och gångstigarna men känner mig för otrygg. Dammiga trottoarer blir jag förvisad till, är det juste eller?

Cyklisterna i åtsmitande kläder är en annan sak jag är rädd för, så snart har jag som tycker om att gå och strosa i livet ingenstans kvar att hålla till. Runt runt på Plattan känns inte så kul, faktiskt.

Bror min som är rätt barnslig har planer på att lasta sin cykel med något brett, men mjukt och långsamt leda den över Skanstullsbron, jag tycker det är en rätt kul idé, men oroas att någon "sån där" ska kasta honom över räcket.  ?

Han brukar även roa sig med att tokcykla ikapp de där typerna på sin synnerligen gamla orange Cresent och lyckas andas normalt när de står vid ett rödljus och väntar, pustar gör han sen..

Och kom ihåg, flera av mina bästa vänner är hundägare och har cyklar, så det så, men de har även empati OCH hjärnor   !

Pussen då   !

 

Janni

28 april 2011 12:41

Ja jag är också rädd för åtsmitande kläder!

Ja och jag har faktiskt brottat ner och tagit bensax på en pitbull i slottskogen! Den anföll en annan hund och var lös bland barn och då tog reptilhjärnan över!
Det bästa var att det satt typ bodybuilder killar där, flera st men gjorde inget... Jo när det var över kom en fram tygnd av ett gigantiskt guldbling halsband o sa:" öäööhh ba! Den har typ rabies eller nåt, kolla dreglet öööh!" Taaack!?..

Li-Lo

28 april 2011 14:21

Jag är mest rädd för människorna i kläderna, vare sig de cyklar, springer eller far fram i skidspåret : )
Sen är det så fult på somliga att man blir både rädd och kräkfärdig ibland!
Min rädsla för hundar skulle nog fått mig att vända mig bort om jag såg ett hundslagsmål : (

 

Gun

28 april 2011 19:21

Jag håller med dig, jag kan också känna mig osäker när det kommer en lös hund, trots att jag älskar hundar. Jag blir även rädd för karlar när jag promenerar ensam, kan man koppla dem också tro? ;)

http://horni.blogg.se

Li-Lo

28 april 2011 21:13

Här har vi inga lösa karlar, alla går i band och är jättelydiga!

 

habanero

28 april 2011 19:57

Jag bara nickar här. Är sååå less precis på detta. För ett par år sedan när jag fortfarande orkade jogga lite, var det ännu värre, för att jogga när det kommer en hund som man inte vet hur den ska reagera när man kommer springande känns ännu värre för mig än när jag promenerar.Känns inte kul att behöva stanna varje gång för att det kommer en hund, förstör ju hel joggingturen.En dag höll jag bokstavligen på att bli uppäten av en Rottis.När jag sa till ägaren att hålla ordning på sin hund, så tyckte han jag skulle dra åt helvete.Det är ju inte hundens fel, men ibland känner jag mig så mordiskt förbannad ,så jag funderar på att ta med mig en pepparspray,kniv, sax, yxa, pistol(önskar jag hade en),motorsåg....
Suck. Och jag gillar hundar.
Kram

http://www.habanero.bloggplatsen.se

Li-Lo

28 april 2011 21:13

Jag som trodde jag bara skulle få arga kommentarer nu : )
Som sagt, det är ju inte att det är fel på hundarna. Men jag vill själv välja om,när, ifall jag vill umgås med dem. Och tyvärr har jag också fått skäll, även om jag bara ber snällt "kan du koppla hunden jag är rädd"

Kram
Kram

 

Ama de casa

30 april 2011 11:14

Det är verkligen respektlöst att ha sina hundar lösa. Det finns så många hundrädda människor.
Cyklister är livsfarliga. Jo. Så är det. Dom flesta struntar blankt i allt vad trafikregler heter. En arbetskompis blev allvarligt skadad när en cyklist mejade ner honom på ett övergångsställe.

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

30 april 2011 14:48

Precis, det är respekt det är fråga om. Alla har rätt till det vi delar på, naturen, parkerna och allt det andra.
Jag är mer rädd för cyklister än bilister, faktiskt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...