Promenader och annan fysisk aktivitet just nu.

Jag behöver röra på mig, tänker en del under tiden.

Samtidigt rensar jag hjärnan helt på tankar, konstigt men så är det.

I går gick jag av tunnelbanan två stationer i förväg, var ganska ledsen till och från.

Men tog mig samman för att ringa och gratulera en god vän och granne, tillika en av de mest generösa personer jag känner.

Om det är några personer i detta land, som förtjänar epitetet ”Hyvens människor” så är det just han och hans gulliga fru.

Han svarade inte, men ringde upp efter en stund, då hann inte jag svara.

När jag var nästan hemma och skulle pipa in på ICA, pep det i min telefon.

Han skrev att han förstod varför jag försökt nå honom, sen la han till detta apropå att bli äldre…

"......Och tänk, att snart har vi känt varandra i 40 år! Tack för att du stått ut i alla dessa år. Fanns det ett Nobelpris i vänskap hade du redan fått det! Puss!"

Huuu, jag blev så himla glad. Tårarna rann och jag var tvungen att stå kvar utanför ICA och ta en extra cig för att samla ihop mig igen.

Tyvärr är det så, att även ciggen blir fler just nu…

Ofattbart hur mycket tröst det går utmärkt att inbilla sig att en sån liten giftpinne innehåller.

Men som jag hörde i en film ” Det går inte att röka och gråta samtidigt”…

                                  Pussen då   !

Å förresten:

 Ni är så himla bäst   ! Världens gulligaste läsare    ! 

                  Alla kategorier   !

Så de så!