Den senaste tiden har jag haft olika anledningar till att tänka lite på det här med att avsluta en relation.

Bryta upp finns det många olika orsaker till att göra, troligen lika många som det finns relationer.

Först och främst är det ju alltid en procedur att komma fram till själva avslutet. Den kan ju vara både plågsam, lång och full av vankelmod och tveksamheter.

Även om din partner har gjort dig ledsen, sårad, fått dig att känna dig instängd och kvävd eller i värsta fall misshandlat dig fysiskt eller psykiskt så det i alla fall inte alltid enkelt eller lätt att fatta ett sådant beslut.

Så kommer den dagen, när man tar steget. Man separerar om man levt tillsammans, slutar vara ett par eller helt enkelt att ses.

Jag har själv upplevt att omgivningen nästan pressar på för att man då ska känna sig glad, nöjd och tillfreds.

Så jävla enkelt är det ju inte alls!

Även om partnern/skitstöveln/idioten/tråkmånsen/elakingen fått dig att må sämre i förhållandet än om du varit utan det, är det ju ändå något annat som dör. Kärleken du känt, den kan ha dött för länge sedan.

Men när man fattar det definitiva beslutet att bryta upp, dör även något annat.

När man bryter en relation, hur dålig den än varit, tar man även död på en dröm. Den dröm man hade när man först träffades, när allt var rosenrött och förälskelsen dimmade alla fel och brister.

Förälskelsen som varken skyr snor eller dregel. Som fick dig att drömma och fantisera, längta och tråna.

Det kan göra precis lika ont att inse att drömmen är död som att inse att kärleken är det!

All tilltänkt gemensam framtid, alla planer finns inte längre.

Sorgen över de förlusterna  måste också få tid att bearbetas och omgivningen borde försöka inse att det är en rätt smärtsam tid.

I värsta fall är det även en massa praktiska göromål som tar både tid och energi.

Med andra ord

               Även om föremålet man bryter med lämnar mycket övrigt att önska.

                                   Pussen då    !

Jag följer en blogg som Hanna skriver.

Den handlar om ditt och datt, smått och stort i en trevlig blandning.

Hanna var för övrigt den enda som gjorde slag i saken och faktiskt, otroligt gulligt nog skickade mig en julklapp förra året när jag lagt ut min önskelista här, tusen tack för det!

Hon jobbar just nu Norge och skrev häromdagen om

”At komma seg vekk”

Vilket oerhört bra uttryck!

Att lämna det vardagliga och resa bort lite grann, inte på semester eller till något speciellt.

Utan just det som jag tycker så mycket om, att bara vara någon annanstans helt enkelt.

Jag har just fått reda på att jag får ledigt de här två små arbetsdagarna mellan jul och nyår. Vilket betyder att jag kommer att vara ledig i hela elva dagar.

Åh, vad det skulle passa bra ”At komma seg vekk” lite då.

Nu när jag vet att jag kommer att få vara ledig så länge, ska jag allt ta och klura lite på var själva ”vekket” skulle kunna bli.

För övrigt är jag mer än imponerad av ett namn jag såg i någon tidning häromdagen.

En äkta Dubbel-von(e), det har jag inte sett i hela mitt superlånga liv förr.

                                      Pussen då    !

En sådan har det varit. Igen!

Innan jag tänkte till hade jag faktiskt funderat på att unna mig en F-F helg.

Jag kan ibland känna mig väldigt trött på att åka till De Gamle varenda helg och tar mig faktiskt en Föräldra Fri helg då och då.

Så visade det sig ju att det var Fars dag igår, så jag  får väl ta min F-F helg framgent i stället.

Men innan söndag var det både fredag och lördag, i fredags var jag med Maken för att ”fira” att svågern varit på pilgrimsresa till Mecka.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte direkt känner något inför detta faktum, men det är förstås trevligt att ses. Framför allt är det såklart kul att se släktens minsta och gulligaste. Nu hade han fått nya kläder av sin pappa, hur rart som helst!

Jag stannade inte så länge, mat åt jag, men avstod vattnet han släpat hem, till de som har tron.

Lördagen var skördedag. Det tog inte så värst mycket av min tid.

Klippte sen ner nästa alla plantor och städade balkongen.

Tog en gråväderspromenad innan jag gick hem och lagade mat.

Små lammbitar som långsamt mörade sig i ugnen med en jerkkryddning. (här kan du läsa hur Moma gör sin)

Det kan vara så, att denna kryddblandning skulle kunna få mig att bli religiös om det var så att man på något sätt kunde tillbe den. Starkt, lite sött och helt enkelt överfullt av dofter och smaker.

Hela min trinda lilla kropp fylls av lycklig bubblig förväntan när jag håller på med sån mat.

Det låter kanske inte klokt, men det skiter jag i! Till lammbitarna åt vi ugnstekta rotsaker, ljummen sallad med bondbönor, gröna bönor och majs samt yoghurt med fetaost och basilika.

Sen var det matkoma!

Bort-bo sonen var med och firade på fars dag, sen när vi kom hem visade han den senaste filmen.

Som vanligt självklart extremt snyggt filmad och klippt, dessutom gillar jag själva låten och driften med hela hip-hop kulturen.

                                     Pussen då    !

Varit lite duktig igen och kommit iväg tidigt på morgnarna.

Jag vet att många klagar på omställningen från vinter till sommartid, att de blir trötta.

Det blir jag med, men i år blev jag trött av tillbakaflyttandet också. Förra veckan, kände jag mig som ett utskitet plommon mest hela tiden.

Nu är jag i alla fall lite piggare och klarar av att sätta lite fart på morgonen.

Därmed tar jag också ett och annat Godmorgon- Stockholmfoto.

Dagens måsar är jag nöjd med, även om det är lite oskarpt.

Igår var det min bästa bro, jag tar som sagt lite olika rutter.

Den här bilden skulle egentligen varit i inlägget om middagen hos Moma, men…

Ingen aning om vinet, men ville ha något att hänga chilipresenterna på.

Tro det eller ej, men jag har redan införskaffat snaps till årets julsill.

Mina barns farbror och faster har ett litet brännvinsbränneri i Gnesta. Så jag tyckte det kändes rätt att passa på att prova en flaska av den här trevliga sorten.

Fantastisk service på våra systembolag, att man kan beställa hem en enda liten flaska och få den levererad till valfri butik utan ett öres kostnad.

Jag har öppnat, luktat och smuttat, väldigt trevlig liten hutt!

Extra plus för korken, jag gillar det där ljudet när man drar upp en kork!

Men det är ett tag kvar till jul och nu ägnar jag mig först och främst att se fram mot den stundande veckändan.

                             Pussen då   !

Att hela tiden titta bakåt och minnas det som varit och framför allt inte det som varit fel.

Men ibland kan jag inte låta bli att fundera lite på vissa saker som hänt i livet och fundera över andra ingångar, utgångar och slut.

Vad hade hänt med mig, om jag gått i skolan idag?

Då hade nog inte Fröken nöjt sig med att skicka hem mig när jag var ”besvärlig”.

Jag hade troligen inte behövt stå i lärarrummet och ringa hem och tala om att fröken inte ville ha kvar mig längre i klassrummet. Inte ens när jag i första klass påpekade att hon hade stavat fel på svarta tavlan?

Jag hade troligen inte fått sitta med en tandpetare mellan tänderna för att lära mig hålla ner tänderna när vi skulle lära oss att ljuda bokstaven S heller.

Förmodligen hade jag skickats på ”utredning”.

Jag kanske hade fått en diagnos?

Undrar hur det hade påverkat mig? Hade jag fortsatt vara en glad frimodig tjej med god självkänsla?

Hade det gjort att jag fått hjälp att ta mig igenom alla de ämnen som jag nu fann totalt meningslösa att ägna mig åt? Matte, fysik och kemi?

Eller hade jag känt att jag hade en stämpel som talade om att jag inte var som de andra? Att vad jag än gjorde skulle jag alltid haft denna diagnos. Att jag var sämre än andra.

Tyvärr tror jag det hade blivit det sistnämnda.

Jag har också väldigt svårt att tro att inte mina idag älskade bröder skulle använt denna vetskap som ett medel i ”syskongnabbet”.  Vi kunde vara väldigt, väldigt elaka mot varandra.

Så vad än många säger idag, är jag skeptisk till diagnoser. Visst kan det vara till stor hjälp att veta varför någon reagerar som den gör. Dock är det min starka övertygelse att det finns en övertro på dem.

Jag tror även att det finns en övertro på att barn verkligen accepterar och tar in att ”så är det” och ”det är inget att retas för.”

Tyvärr tror jag inte att mobbing och elakheter har upphört, varken på skolgårdar eller mellan syskon.

Jag är inte heller övertygad om att fördomar runt dessa diagnoser har upphört, varken bland föräldrar, barn eller ens lärare.

Inte heller tror jag helhjärtat på att diagnoserna alltid är de rätta, eller att alla som har med diagnosbarn att gör har de rätta kunskaperna eller intresset för att hjälpa dessa barn.

Därför är jag, trots att det inneburit en hel del negativt för mig, rätt så glad att jag än idag inte riktigt vet om jag har en och annan bokstav i skallen eller inte.

Eller förresten, att jag har många bokstäver i huvet som jag försöker göra mig av med, DET råder det väl inte precis något tvivel om?

Här kan den som vill läsa en gammal självbiografisk text om mina första skolår, som jag kallar

Fläng i roten.

(Jo, jag vet att diagnoser hjälper många, många barn, men jag är ändå skeptisk!)

                                     Pussen då   !

Fredag:

Jobbarkillegubbar VÄLLDE in i horder före halv åtta

LiLo vällde ut.

Tränade, stånkade och svettades på Itrim.

Tog tvagningen på badhuset, ångbastu, vanlig bastu och avsvalning i relaxrum.

Vägde mig!

Målet att tappa fem kilo genom ett års tränande, NÄSTAN uppnått   !

Lång dusch, ren och len som en griskulting samt rosa som en dito.

Rosa och ren åkte jag buss till De Gamle.

Fräste älgkalvfärsbiffar och svängde ihop sås.

Med fadern som chaufför (och hjärtat i halsgropen) en shoppingtur.

Hem. Maken ställt tillbaka allt, sparade städningen. Bortbo-Sonen kom bärandes en kasse smutstvätt.

Vi frös.

Jättemycket tills vi hittade en ny ventil att stänga, sen ganska mycket.

Lördag:

Misslyckad sovmorgon och god frukost.

Städning, ilska, vresiga ord. Tussfritt, blanka golv och vänligt igen.

Låg i lilla, lilla soffan i lilla, lilla rummet och läste medan kött till Peppersoup puttrade.

Bortbjuden på middag, till Moma’s kitchen!  

  Här sitter hon i mitt, en annan gång!

Mycket maat,god mat och smaskig mat samt läcker efterrätt. Vin, vin och lite rom. Pladder, skratt, prat, snack, skratt, flams och pladder.

Midnattsresa hem med alla Halogenmonster.

Söndag:

Lyckad sovmorgon. (jag sov till 09.52!)

En dag som försvann i ingenting alls och avslutades med en het Peppersoup.

Rättelse: Maken har inte fått lägre lön, de har ändrat sina specifikationer, numera anges lönen utan semesterersättningen. Dock har de inte ändrat sig vad det gäller den hela lördagen han arbetade.

Så ja.

Nu är det bara att jobba en liten vecka, så får vi se vad nästa veckända har att bjuda på!

                     Pussen då   !

Jag är faktiskt barnsligt förtjust i att vara lite ledig.

Vesslesnabbt ansöker jag om ledigt varenda klämdag, kort dag och en och annan liten dag då och då för att förlänga helgerna ibland.

I morron har vi halv arbetsdag. Så jag tänker inte jobba på mitt arbete.

Men det visar sig att jag i stället kommer få en hel del att göra framöver. För i morron kommer jobbarkillegubbarna hem till oss i ottan.

Redan ikväll kommer jag att få slita, eftersom meningen med deras besök är att byta ut samtliga fönster i vårt lilla hem.

En och en halv meter framför vartenda fönster ska vara tomt!

Hur det ska gå till har jag inte hunnit fundera ut, men att det blir rörigt, det har jag redan listat ut.

Vis av tidigare erfarenheter av jobbarkillegubbar tror jag inte att det bara är att hänga upp de nytvättade och välstrukna gardinerna när de är klara heller.

Jag misstänker starkt att det kommer vara dammigt, fnuligt och fullt av fotspår på mina golv.

Det kommer säkert poppa fram dammtussar, råttor och andra varelser när allt flyttats runt som jag/vi måste hantera.

Därutöver känns det inte som att det kommer att vara så värst myyysigt där hemma i morgon, så planen blir:

Åka och träna och sen hem till De Gamle och svänga ihop något ätbart till dem och troligen bli beordrad att göra annat smått därutöver.

Vid närmare eftertanke kanske det inte var så smart, det här med att vara lite ledig?

                             Pussen då   !