Just nu är jag inte alls säker på vad som händer med tillväxten.

Eller det känns lite som om det blivit två stycken fröer just nu.

Det ena är starkt och jag känner ingen större oro för att det inte ska klara sig och fortsätta växa.

Mamma-Son fröet känns hållbart, grobart och ibland riktigt underbart.

Vi firade midsommaraftonsdagen (kan man säga så?) tillsammans, han är social, glad, hjälpsam och med på allt tok utan att tveka.

Radarparet i köket, det är vi det!

Han inte bara gör som jag säger åt honom, han är dessutom kreativ och bangar inte för de ”tråkiga” uppgifterna heller.

Så var det andra fröet.

Missbruket med all den trista kriminalitet som likt kardborrar hänger med i dess närhet. Just nu väntar han/vi på en dom. Då vet vi om han kommer bli tvungen att krypa in i FÄNGELSE!

eller om han kommer att bli dömd till missbruksvård.

FÄNGELSE!

Jag vet att det heter Kriminalvård, egentligen. Men det är ändå en tanke, jag tror ingen mamma ens vill snudda vid.

Så dålig som jag är på att baka, hur ska jag få till de där bröden med filar, sågar och repstegar i?

Nä, skämta kan man ju, men innerst inne är jag skrämd av tanken det tänker jag inte förneka. Så jag går här och håller mina tummar och väntar på morgondagen då han tydligen ska få veta.

Var han än hamnar hoppas jag att båda fröerna får chans att överleva, både vårt gemenskapsfrö och fröet som ska växa så starkt att han känner att han kan klara av resten av livet utan både droger och kriminalitet.

Att han ska få verktyg att hantera sin ADHD, rastlöshet och att använda sig av sin kreativitet, ledarskapstalang och sociala kompetens i rätt sammanhang.

Jag kan bara hoppas och tänka på att vad som än händer, så är han ju den  lilla plutt som jag en gång burit i min mage och bara väntat på att få lära känna.

Söt var han som liten i alla fall

Och ganska så gullig även som tonåring?

Hoppas…..

           Pussen då   

 

Ama de casa

27 juni 2012 16:45

Men så jobbigt... Hoppas han får vård och han tar till sig den.
Låt det första fröet gro!

Kram på dig

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

27 juni 2012 18:20

Det är inte såå jobbigt faktiskt, känns bättre att något händer än att han fortsätter lunka på den korkade väg han valt.
Självklart gör jag allt för att hålla liv i det som växer och gror : )
Kram

 

Ama de casa

27 juni 2012 16:47

sv: Men inte kan jag sälja mina fin-wettexar heller! En Ama är liksom ingen Ama utan sina finingar. Jag får försöka hitta andra reklamuppdrag istället... Kanske kan jag ge wettexen ett ansikte? ;-)

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

27 juni 2012 18:18

haha, en Ama trasa, neej det vore väl inte rätt?
Har en med mr Reinfeldt på, men den har jag inte använt
Jag ska fundera lite..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...