En gång för sisådär fem år sen skulle jag cykla till tunnelbanan på morgonen. Där jag bodde då fanns en liten, liten backe från gården ner till själva parkvägen.

Vid detta tillfälle hade det varit lite snö som försvunnit. Det hade dock inte sanden man strösslat ut i backen. Något som jag inte tänkte på när jag bromsade, med bara fotbromsen.

Herreminje! så förvånad jag blev när jag såg hur bakhjulet plötsligt for förbi mig i maklig takt. Och satan vad ont det gjorde när jag fann mig själv liggandes, helt intrasslad i cykeln och med ett knä som skrek av smärta när jag försökte ta mig loss.

Ganska länge låg jag bara där.

Det var mörkt ute och jag låg mol allena och tyckte förbannat synd om mig själv, kanske grät jag lite till och med.

Men efter en stund kom en vänlig kvinna och hjälpte mig ur trasslet och att resa mig. Hon såg lite förvånad ut, när jag efter att ha tackat henne vräker ur mig ”Jaha, det blir i alla fall ingen afrikansk dans för mig i kväll!”

Jag stapplade hem, bytte byxor och grina lite till, upptäckte ett litet, litet hål i huvet där det fastnat ett gruskorn (jag har ändå inte börjat använda hjälm!).

  (inte ens en sån här klämmig)

Men sen valde jag att halta iväg till jobbet och hade väl mest ont i knät ett par dagar.

Men sen.. så började det värka i axeln, det bara fortsatte och fortsatte. Uppsökte läkare och fick reda på att jag hade inflammerat bicepsmuskelfäste.

Jag blev lite glad för jag visste ju inte ens att jag hade några biceps, men tänkte att om de är fästa nånstans så måste de ju finnas?

Men sen googlade jag lite.

Det ska man inte.

Där stod att det mest var ÄLDRE personer som drabbas av denna åkomma, just efter fall!

Nåväl, jag bet i suräpplet    gjorde de övningar och åt de piller som ordinerades och det försvann. Har haft små, små känningar av det sen dess.

Men nu!

Apont! Kan knappt lyfta armen och än mindre bära något med den. Ska till sjukgymnast i eftermiddag och är tveksam till att gå tillbaka till jobbet sen och i morron.

Va faan, jag ska ju ha semester, inte ont!

Det var liksom det jag ville få sagt.

                                      TYCK SYND OM MIG!

                         Pussen då    !

 

Anna

4 juli 2012 16:43

Tycker absolut jättesynd om dig. Å mvad då äldre drabbas??? Du e väl inte en dag över 28+ något???? :)
Kramen.

http://annalandin.bloggplatsen.se

Li-Lo

4 juli 2012 18:32

Tacktack!

En och annan liten dag över, men inte många, alls : )

Kramkram

 

Ama de casa

4 juli 2012 17:48

Men din stackare... Det ÄR synd om dig. Jättesynd om dig, faktiskt.
(Räcker det? Annars kan jag bre på mer ;-) )

Stackars du!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

4 juli 2012 18:31

Det räcker och det var inte det där som ÄLDRE får ont i, utan ett senfäste strax brevid!

Nu ska här göras övningar 3 gånger per dag 15 gånger 3 varje gång....

Troligen kommer jag inte kunna hålla räkningen !

 

Ama de casa

4 juli 2012 17:49

Förresten - näääär börjar schlagern om?

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

4 juli 2012 18:30

Schlager och LiLo? Vi vet ingenting om varandra faktiskt : )

 

habanero

4 juli 2012 23:22

Jahaa,men då fattar jag. Men fy sjutton, och äsch, en inflammation kan väl vem som helst drabbas av.Inflammationen fattar väl inte hur gammal man är...eller? Hoppas verkligen du var hos doktorn idag...
kramelikram

http://www.habanero.bloggplatsen.se

Li-Lo

5 juli 2012 09:19

tydligen kan dom det!
Men den här gången var det en annan del, inte den som ÄLDRE får ont i : )

Kramkram

 

Gun

5 juli 2012 11:45

Jag tycker synd om dig, det är jätteobbigt att ha apont. Hoppas det går över illa kvickt!

http://horni.blogg.se

Li-Lo

5 juli 2012 12:14

Tack för sympati : ) Tänk vad bra det är med bloggning, man kan få massor av "synd om" när man behöver det : )

Det ska nog ge sig...

 

Mikaela

5 juli 2012 12:10

Stackars dej, inte ska du ha ont på semestern. Sköt om dig och omge dig positiva empatiska personer. Hoppas övningarna ger bra resultat.
Själv har jag också tagit time out från jobbet ett par dagar, knät hade plötsligt en annan form och konsistenss, ungefär som omman hade opererat in en bröstprotes i storlek A.
Jag googlade också och fick då veta att denna skada drabbar män i 50-årsåldern. Jag har tydligen maskulina knän???
Krya på dig. Kram

Li-Lo

5 juli 2012 12:13

Var glad att det bara är knäna som är manliga, tänk om det varit nyllet! Då är jag övertygad om att du inte varit så söt ; )

Kramkram

 

Mikaela

8 juli 2012 18:16

Så du tycker inte att jag skulle klä i skägg? Jag är faktiskt glad för att du tycker det är bättre som det är :)

Li-Lo

9 juli 2012 14:38

Nä jag är nöjd ; O

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...