beslut, under årets första dagar.

Det första är att faktiskt inte låta de  tröttsamma omständigheterna förstöra mitt liv.

Jag har massor av andra bra saker att glädjas åt, jag är frisk, jag har ett bra jobb, med trevliga arbetskamrater.

Jag har en bra lägenhet med bra läge där jag trivs. Jag har vänner jag litar på och en stor varm familj som hjälper och gläder mig på olika sätt.

Faktum är att jag även, trots min rultiga lekamen, rynkiga nylle och allt annat en bildsköna yttre haft inte mindre än fyra förfrågningar från olika herrar som önskat mitt sällskap, bara sedan nyårsafton! Även om detta inte är något mått på nånting egentligen, så är det förbannat härligt att känna sig lite åtråvärd och intressant för det motsatta könet, så det så!

Att Make hänger kvar hemmavid får helt enkelt vara ett faktum, irriterande ibland, jävligt irriterande andra gånger och helt neutralt andra.

Visserligen försvårar det ju kontakten med andra herrar något, men det är inte heller något att hetsa upp sig för.

Det andra beslutet jag fattat är att ta av de futtiga slantar jag har på ett sparkonto, sätta mig på ett plan eller i ett tåg och besöka sonen i Umeå.

(för den nytillkomne läsaren avtjänar han ett fängelsestraff på tre månader där)

Jag har bokat själva besöket och ett hotellrum, om jag ska ta tåg till den här fina stationen

eller flyg till denna fula flygplats

har jag inte bestämt ännu.

Innan jag bestämde mig, tänkte jag att det skulle bli trist att åka så långt och lite deppigt att se ett fängelse från insidan.

Framför allt ett med min lilla kille i. Det sistnämnda kanske kommer att bli sant, men jag har valt att tänka på själva resan och kvällen jag får tillbringa i Umeå som en minisemester.

Jag kommer att få tid till vila, tänka och bara vara med mig själv. Äta ute och ta en bastu på hotellet, lägga mig i sängen och kolla på TV eller läsa, utan några som helst krav på någonting.

Jag ser nästan fram emot det till och med.

Det kommer att vara en is- och snöskulpturtävling dagarna innan jag kommer upp, jag hoppas att de inte hackar bort dem så fort tävlingen är över, det kan nog vara roligt att se.

För det tredje har jag bestämt mig för att inte tänka på det här med stambyte och kacka i kartong veckorna så himla mycket heller. Det är som det är, det ska göras och jag får helt enkelt leva med det.

Slipper i alla fall ha kalas när jag fyller år och om jag ynkar mig tillräckligt här och på Facebook kanske jag blir bortbjuden lite då och då under tiden eftersom det kommer vara lite jobbigt att laga mat därhemma?

Utöver det här, har jag inte fattat speciellt mycket.

                                    Pussen då   !

 

Lotta

7 januari 2013 17:38

Bjud in de andra herrarna så kanske makeproblemet löser sig lite snabbare.

Li-Lo

7 januari 2013 17:41

Va tror du blir bäst? Enåen eller alla på en gång?

Kramkram

 

Lotta

7 januari 2013 18:24

Alla såklart! Men faran är ju att även de försvinner då ;)

Li-Lo

7 januari 2013 21:16

Joo, jag tänkte på det faktiskt ;)

 

Mikaela

7 januari 2013 19:00

Trodde Playmobilet var en present till sonen :)
Du är så välkommen hit och laga mat men om det går att få festfint vet jag inte.
Just nu känner jag bara för att smita i från allt och bli totalt ansvarslös men kommer väl över det innan jag hinner ställa till någon större skada.
Hejar på din positiva attityd och tänker att någonstans inom mig har jag också en fighter även om den är rätt nedtryckt just nu.
Den där flygplatsen har jag stått och frusit på en tidig vintermorgon, sen bar det av över grantopparna mot Vasa i ett pyttelitet plan och jag kom över min flygrädsla. Inte kan man vara rädd i nåt så litet som är så nära marken.

Fö. tror jag att det är mer effektivt med en och en. Funkar inte det får du bjuda in oss kärringar, då kommer han säkert att fly för sitt liv.
Kramendå

Li-Lo

7 januari 2013 21:17

Att bjuda in kärringar har jag testat, det funkar inte :(
Men det ska väl lösa sig i sinom tid...

Du hittar den nog, din inre fighter, den finns alltid där, nånstans : )

kramkram

 

Hörni

9 januari 2013 12:08

Jag tycker du har rätt inställning och tror det är bra att du besöker sonen både för din och hans skull.
Kram

http://horni.blogg.se

Li-Lo

9 januari 2013 12:55

Jaa, jag tror faktiskt det jag också.
Det är också ett bra tillfälle att prata om framtiden, gränser och funderingar.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...