Nu har vi fått veta hur det blir. Den för närvarande Norrbo-sonen, fick inte det han själv önskade och enligt mig var mycket motiverad för.

Han får i stället stanna kvar där han är tills 21:a april.

-  

Vi trodde att han skulle få avtjäna de nya två månaderna med så kallad kontraktsvård i stället. Det skulle i så fall inneburit uppåt ett år på behandlingshem.

Men av någon anledning anser man inte att detta är något för honom. Därutöver har han en väntande rättegång till. Jag hoppas innerligt att de inte väljer att ge honom mer tid innanför staket då.

Men som sagt jag är skeptisk, förstår inte varför man inte tar tillvara när någon själv önskar att få vård, när personen själv kommit en god bit på väg.

Under de här åren som gått har vi självklart diskuterat, eller snarare jag har argumenterat på alla tänkbara sätt varför man ska avstå från droger.

En sak jag hävdat hela tiden är att det inte är ett fullvärdigt liv att leva med avtrubbade känslor. Att livet blir så mycket rikare, om man känner ALLA känslor och att det faktiskt inte är så när man har droger i kroppen. Det har han självklart inte hållit med om, utan envetet påstått att han ”minsann känner”.

Därför blev jag väldigt glad häromdagen, när han själv tog upp det och talade om att han tycker det är härligt att känna igen, att han har massor av känslor och längtar efter den häftigaste av de alla:

Att vara kär!

Han pratar också mycket om framtiden, att han vill jobba med mat även när han kommer ut. Han har frågat de civila kockarna han jobbar med där om han kan använda dem som referens i framtiden.

Det är inte alls så, att jag inte tycker att man ska ta konsekvenserna av sina felaktiga och korkade handlingar. Däremot tycker jag verkligen att behandling (under valfritt tvång som ju kontraktsvård är) måste vara ett bättre alternativ för en så pass ung, och för tillfället mycket motiverad person.

Men det är bara för oss att acceptera, och det är också att framsteg hos honom, att han gör det. Ett besked av det här slaget hade tidigare utlöst haranger om samhället, ”soc”, jävla idioter och ”jag har faktiskt rättigheter”…

Jo, jag har hopp och fröet som legat och väntat på att våga gro, funderar igen på att sätta fart.

Vi mammor är väl sådana!

Här, här och här kan du läsa lite om hur det varit. I det första fick jag så mycket fina kommentarer att jag blir gråtfärdig när jag läser dem!

             Ni, mina rara läsare är verkligen värda Pussen då   !

 

Hörni

7 mars 2013 16:39

Åh vad synd! Hoppas han får den hjälp han behöver senare istället och att han fortsätter känna sig motiverad.

http://horni.blogg.se

Li-Lo

7 mars 2013 19:35

Trist, men det är bara att kämpa på och som sagt hoppas på att han håller sig på gott humör.

 

Ama de casa

7 mars 2013 16:42

Vad tråkigt att det inte blev som ni ville... Men det kanske finns fler chanser? Går det att överklaga deras beslut?
Stor KRAM till dig!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

7 mars 2013 19:34

Jag tror inte man kan överklaga, men vi hoppas att de väljer något sådant i den rättegång han har kvar.

Kram på dej också goaste Ama

 

Moma

10 mars 2013 18:03

Fasiken vad surt! Det är ju när motivationen väl finns där som man vill ställa sig upp och vråla i megafon så att hela världen ska höra och sätta in den hjälp som finns att få, men väntan på rätt hjälp är ofta väldigt lång... *suck*

http://www.momaskitchen.se

Li-Lo

11 mars 2013 09:19

Tur att han i alla fall inte rappat modet, det är det viktigaste.

Bara att hålla tummar, hålla,hålla och hålla...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...