Om vi inte är vänner på facebook, så kan du väl vara snäll och gå in och rösta?

Snälla?     

Tack!

Idag är det dessutom fredag den trettonde.

Jag kan nog vara lite skrockfull, men just den dagen skrämmer mig icke.

En av sönerna är född den trettonde, visserligen en torsdag, men jag anser det ändå vara ett lyckotal tack vare denna lyckliga händelse.

Sen finns det annat som vissa kanske skulle kalla skrock, som jag bara gör eller INTE gör av bara farten.

Nycklar på bordet förekom ICKE i mitt barndomshem! Därmed lägger jag aldrig några sådana på bord i mitt hem heller. Min kära fader påstår bestämt att det inte har något som helst med skrock att göra. Ren vetenskap enligt honom.        

Spottar när den svarta katten springer över vägen gör jag kanske också ?

Sönerna hävdar att den som nyst och säger tack när någon säger prosit, den tar livet av en tomte!

Det vill jag verkligen inte ska hända, så det låter jag också bli. (nu antar jag att det inte gäller självaste Jultomten, snarare de små hustomtarna man håller vid liv på detta sätt.)

Annat skrock som jag sällan har haft anledning att praktisera är också från Pappa:

Att man bör om möjligt klappa en "puckelrygg" för att cirkusföreställningen ska gå bra, eller att man inte bör lägga affischer på sängen för att den inte ska gå dåligt till exempel.

Maken har lärt oss att upp- och nervända skor bringar otur, det har vi tagit till oss av bara farten.

Att jag undviker att gå under stegar, det är nog mera för att jag inte vill ha den över mig eller få nåt i skallen.

Och att någon pratar skit om en när det kliar i öronen, det kan förstås icke ifrågasättas.

Jag hade en kompis, vars mamma sa att det var otur att sjunga före frukost. Det misstänker jag hade med att göra att de var sju personer i en tvåa, nån gång måste väl den stackars mamman få ha lite lugnt och skönt hemma?  

Det vore kul att veta vad ni ”tror” på.

För övrigt är det alltså Tjugondag Knut.

Julgransplundring!!!!!

Fast jag kommer nog inte bli bjuden på någon, suck!

Jag får väl luta mig tillbaka i gungstolen och skrocka förnöjt, medans jag tänker på de roliga tillställningar jag ändå fått vara med om.

Herre min je, så jag for runt de där granarna en gång i tiden!

Det var minsann ”Räven raskar” ”Granen står så grön och grann” ”Fy skam” och så vidare tills finskorna glödde, kalasbyxorna hängde som julgranskulor i grenen och blandsaften tokskvalpade i lilla magen.

Fiskdamm eller godispåse av tomten på det,

(lite olika skolor där, de bästa hade ju BÅDE OCH!)

så hade man haft sig en heldag!

Tur egentligen att Tomten på så sätt fick ett litet arbetstillfälle till varje säsong, helt i linje med ”arbetslinjen”.

Idag ska jag gå och träna i stället! (vuxenpoäng?)

                                        Trevlig Helg och

                                Pussen då   !

 uppgooglade bilder...

Igår handlade jag mat i en stor affär i Stockholms city.

När jag betalade och mina varor låg i uppsamlingsfållan för att bli packade, kom en kvinna ångande bakom mig. Hon kastade tre plastkassar över huvudet på mig och talade om att hon skulle betala sex kronor för dem.

Denna kvinna som inte verkade må speciellt bra, hade alltså flera kassar proppfulla med grejer och började nu packa om sina tillhörigheter i de nya.  

Det tyckte hon var lämpligt att pyssla med ovanpå mina matvaror!

Jag var av en annan åsikt och bad henne göra det någon annan stans. Hon lyfte ner sina kassar på golvet. Kvar bland mina matvaror, låg dock en och annan sak kvar. Bland annat en öppnat påse bomull och ett par pappersservetter.

Hon tittade på mig och sa: - De här är nog mina?

Där kunde jag ju ha sagt:

– Ånej, det är mina.

Jag köper alltid mina solkiga, småäckliga begagnade servetter i den här butiken, de är bäst i heeeela stan!

Det gjorde jag inte!

Däremot tvättade jag händerna direkt när jag kom hem.

När jag packat upp mina varor och sen en extra gång till innan jag lagade mat.

Jag tycker verkligen inte att personer som mår lite dåligt ska vara inlåsta.

Dock tänker jag inte förneka, att det blir krockar ibland i vardagen när alla ska vara tillsammans på (o)lika villkor.

Jobbigast (förutom de jag tampas med på jobbet) tycker jag nog att det är med dem, som inte klarar av sin personliga hygien.

Om jag hade bra lösningar på det här, skulle jag presentera dem för er först all käraste läsare.

Men det har jag inte   

Men en puss det får ni i alla fall….

                                           Pussen då   !

 Bilderna har jag googlat upp, den ena är som synes från tjuvtittat.se

hos missvivi

Min kära blogg- och I Det Verkliga Livet-vän Moma, hade häromdagen ett inlägg om köttfärssås.

Detta inlägg startade en del såsande i LiLo-skallen.

Får man inte kalla hopkok med köttfärs och andra saker i en gryta för köttfärssås, om den inte påminner mycket om Pasta Bolognese ??

Om man kokar en sås/gryta med ganska finfördelad köttfärs och blandar i helt andra saker, måste man kalla det Köttfärsröra då?

Man kan tillexempel göra som jag gjorde igår, det var jättegott och nog tyckte jag att det såg ut som Köttfärssås i alla fall.

Och här kommer receptet

Det är visst Köttfärssås - så(s) det så(s)!

500 g färs

1 gul lök hackad

3-4 vitlöksklyftor rivna, pressade eller finhackade

2-3 cm ingefära riven eller finhackad

2-3 msk tomatpuré

1-2 buljongtärningar

½ spansk peppar, tunt skivad (eller habanero eller nåt annat starkt, sambal eller så)

2 stjälkar blekselleri tunt skivade

2 broccoli, i små bitar (använd för guds skull även skaftet, skär i småbitar)

1-2 tsk sesamolja

Salt, svartpeppar och fisksås efter behag.

Samt

Tada….  !

1 – 1 ½ dl jordnötssmör (creamy)

Samt ett par skvättar kokande vatten från vattenkokaren att spä med.

Fräs färs och lök

Rör ner allt utom de små broccolibuketterna och jordnötssmöret.

Koka upp och sen ner med jordnötssmöret, rör när det kokar upp, var beredd att spä med vatten om det blir för tjockt. Det ska dock vara lite krämigt.

När det nästan är klart låter du de små broccolibuketterna koka med en stund, men låt de gärna vara lite knapriga.

Vi brukar avnjuta det med äggnudlar

(förut fanns det snabbnudlar med jordnötssmak, då använde vi kryddpåsarna i såsen och kokade nudlarna till)

Funkar finfint med ris och säkert med pasta också (oprövat dock).

Så(s) nu hoppas jag att ni vågar testa detta, själv ska jag snart glufsa i mig resterna som lunch!

Om jag inte innan dess blir alltför illamående av mina nya progressiva terminalglasögon..

                                  Pussen då    !

Det finns naturligtvis många andra också det är jag övertygad om att en och annan vill hävda.

Men idag avhandlas detta.
Jag saknar något som många andra har.
Av någon anledning har jag aldrig haft det heller, inte ens när jag var ung.
Kanske när jag var liten och riktigt ung, men sen, nää.

Jag har inga IDOLER.

Det finns ingen speciell musiker, författare, välkänd personlighet av något slag som har eller har haft jättestor betydelse för mig.

Det finns massor av författare som skriver böcker jag gärna läser.
Världen är full av musik jag gärna lyssnar till.
Duktiga skådisar och kända personer av olika slag som säger och gör både bra och kloka saker.

Som liten jänta var jag såklart ”förälskad” i än den ena och än den andra personen jag sett på TV eller läst om i någon tidning.

Stellan Skarsgård som Bombi Bitt  

Donovan, han var så himla gullig i sin keps på syrrans skivomslag.

I High Chaparal var det inte Manolito, utan han suputen till Uncle Buck jag föll för!  
Och så förstås Staffan Hallerstam med de glittrande ögonen, som var med i Kullamannen ♥ !

                                       

Men som sagt, det var mer trånande det. Sen kunde jag förälska mig handlöst i pojkar jag såg en enda gång, sen drömma om dem och vår framtid tillsammans. Trånade det gjorde jag, men inte var de mina idoler inte.

Jag har inte svimmat framför någon scen.

(Att som vuxen sitta så nära scenen som möjligt när Carl-Einar uppträdde på Grönan sommar efter sommar räknas väl inte? Inte att ha hans autograf inramad med en liten bild av honom heller? Dessutom var det ju mamma som bad att få den till sin ”flicka” när jag var runt 40, så det är väl inte mitt fel heller?)   

Jag har inte stått i kö i timtal för att få se en skymt av någon ”stjärna”.

Ingen författare har skrivit något som fått mig att förändra min syn på mig själv, livet eller andra människor i en massiv aha-upplevelse.

Ingen politiker, statsman eller stor tänkare har lyckats med det heller.

Däremot har jag tagit intryck av väldigt många människor i livet.
Somliga kända för den stora allmänheten av olika orsaker, andra helt vanliga och kanske framför allt ovanliga personer jag träffat på under tiden jag passat på att leva.

Jag vet ärligt talat inte om det är en förlust.
Det är inget jag någonsin känt att jag saknar och tycker jag klarat mig rätt okej fram till nu, så det där med IDOLER
 - Det tror jag, jag tar och skiter i!

Men det gör inget alls, om ni vill ha MIG som idol, det är helt okej!


                                
                                          Pussen då   !

Bilderna har jag googlat upp...

Inte fan stannade Olle-helvetet i grind!

Så här sitter jag med förkylningsskalle, den känns ungefär som en telefonistpluska.

Tom med lite ointressant ludd långt in i vrår och skrymslen, så inlägget blir därefter.

Det som eventuellt funnits där, har jag gjort mitt bästa för att nysa ut.

En liten smula värk och lite, lite nasalt mucus har jag dock kvar.

Men då jag är en duktig arbetstagare, passade jag på att vara riktigt uschlig och mer eller mindre sängliggande de dagar som ändå var arbetsfria.

Om inte detta tillsammans med mitt ystra tilltag på julfesten ger mig ett rejält lönepåslag, då vet jag verkligen inte vad som kan göra det?

Jag har som sagt gjort mitt bästa för att kurera mig, förutom Peppersoup har jag vräkt i mig citrus, riven ingefära, chili, vitlök och även gjort en liten aftondryck av varm svartvinbärssaft med mycket kryddor och en skvätt whiskey. (jag vill inte påstå att jag tokdricker alkohol, den halvflaskan köpte jag när jag var på väg hem från Gambia)      

Idag hade jag en lunchsoppa med hemkokt kycklingbuljong, lite kycklingkött, lite pasta, ingefära, vitlök, chili, hemodlad thaiselleri och koriander.

Varmt, starkt, gott och stärkande!

(Förkylningen i samband med fullmåne och kanske lite feber har gett mig drömmar utöver det vanliga, både rejält otäcka maror och mer märkliga saker.

Inatt har jag med oanad målmedvetenhet och beslutsamhet bankat livet ur massor av gnagare i olika storlekar, samt även en och annan orm, med en hammare rakt över deras skallar, och jag var väldigt noga med att med att det skulle krasa på ”rätt sätt” annars bankade jag en gång till!)

Men jag lovar er mina käraste läsare att trots att jag har en enveten klåda och en smula ont i örat, så kommer vitlöken vid detta sjukdomstillfälle inte komma i närheten av öronen mina! (inte ens fast jag har frikort numera)   

Jag vill påminna de som inte har insett att de har en möjlighet att vinna ett fantastiskt pris, att leta reda på min tävling här på bloggen. Ännu finns gott om tid att delta och därmed få möjlighet att erhålla ett pris utöver det vanliga.

Ta chansen, vettja!

                               Tror inte jag smittar längre, så Pussen då   !

Och när jag ändå höll på med det tänkte jag försöka med en eventuell förkylning också.

Idag nös jag ungefär 500 gånger innan jag fått på mig paltorna. Tur att jag redan hade planerat att koka:

Gambiansk Peppersoup LiLo style

Jag har bara läst om denna rätt som tycks vara populär bland förkylda landsmän till min make. (jag har alltså inte testat hur den ska smaka)

Jag testade för någon vecka sedan och fick mer än godkänt så varför inte ge mig på det igen, med ännu mera av min egen touch?

Så här gjorde jag:

Högrev ca 1 kilo

Kokade jag i vatten så det precis täckte, i min järngryta.  Skummade lite innan jag la i två buljongtärningar, fyra hela vitlöksklyftor, en hel habanero och en hel annan liten thaichili från frysen.

Jag mortlade 2-3 tsk svartpeppar och ett par kryddpepparkorn.

Samt la i en halv tesked grovmalen svartpeppar.

En liten lök och en 2 cm bit ingefära rev jag ner.

Allt detta fick sjuda minst 2 timmar.

Upp med köttet (och de nu helt mjuka pepparfrukterna) och häll upp buljongen nånstans men spara en bottenskyla i grytan.

Ner med två hackade lökar, lite olivolja och en 3-4 msk

, koka ihop.

Sen grönsaker efter behag, morot, cassava, i ganska stora bitar och brysselkål hade jag hemma. Det blev visst lite fler hackade vitlöksklyftor också!

Medans de grönsakerna kokar mjuka i buljongen, tar man och kokar ett gott ris.

Vi äter nästan bara basmati.

Skär köttet i småbitar, om det behövs, det faller nästan isär av sig självt och kasta ner det i grytan igen.

Smaka av, det kan behövas salt och faktiskt mer svartpeppar..

Jag gjorde en sallad av lättkokta sojabönor och majs, med en green seasoning liknande dressing till.

Pepparfrukterna lägger man i en liten skål, den som vill ha mer hetta, klämmer ur lite

doftande ljuvlighet ur dem och får en mage som håller sig varm och glad i flera timmar efter maten.

Funkar bra att servera i djup tallrik, med riset i botten och att äta med sked.

Gudomligt gott, hett och varmt, man blir lycklig i lilla kroppen!

Om det botar snuva?

Tron kan försätta berg eller hur?   

 Och tro mig, det är godare än det ser ut!

Och...Det är INTE jobbigt alls med att köttet ska koka länge, det bara står där och kokar, ungefär lika jobbigt som att ha på radion, TVn eller datorn i två timmar.

Jag satte på mitt mesamma efter frukosten, när jag morronpysslat klart stängde jag av och lät alltihop stå tills det var dags att laga middag på kvällskvisten.

                 Kramen då, man ska inte pussa när man är snorig, ju!