Visserligen blir det inte så jättehårt, emedan mitt lilla korta ben kanske inte ger den kraft jag skulle önska. Men det kan faktiskt ge resultat ändå.

Häromdagen gjorde jag det och jag kände mig så nöjd efteråt. Och det bästa av allt, är att de andra som var inblandade också är nöjda med att jag stampade till.

De Gamle var i 100 % stresstillstånd. Jag förstår att det är stort att fylla 90, självklart.

Problemet är att de blir vresiga och faktiskt elaka mot varandra när de jagar upp sig. Fadern har hela tiden förnärmat undrat:

”Ska jag inte få bestämma någonting, det är faktiskt jag som fyller år!”

Jag blir ledsen och trött av allt det här, så jag ringde till min syster och sa: ” Nu åker vi till De Gamle, sätter oss ner och pratar igenom allt i lugn och ro”.

Min tanke var att få pappa att förstå att vi inte vill ”ta över” för att ta ifrån honom någonting, utan att vi vill göra det här, för att han ska få en fin dag och bara kunna koppla av.

 I min familj är det så här (kanske i andra också) att eftersom jag är lill-flickan, är det jag som kan hantera vår pappa bäst.  Men trots det var jag inte alls säker på att han inte skulle bli stött över våra tankar, planer och idéer.

Vi satte oss i alla fall tillsammans med lite mat och gick igenom vad som ska ätas, vem som ska göra vad och vem som ska ha ansvar för vilka delar av detta firande. Jag fick till och med min vilja igenom att det inte ska serveras ”något starkt” (bara lite sherry) på dagen.

Herre min je, tänker ni, ska det vara så svårt att ha ett litet kalas.

Tjaa, om ni kallar ett öppet hus, med allt mellan 10 och 30 gäster SAMT en middag hemma hos syster med uppåt 50 vuxna och tiotalet barn ett LITET kalas, så.

Många av gästerna ska dessutom inhysas någonstans en, två eller tre nätter.

Jag kommer att basa för Öppet hus-biten.

För att det ska bli så enkelt som möjligt, kommer jag att göra sånt man kan nibbla i sig direkt med händerna. Små trekantiga dubbelmackor och tunnbrödsrullar med fyllning i bitar, tänkte jag. Tårta ska det så klart finnas, men den får vi tack och lov hjälp med av en av mina ”nyfunna” brorsdöttrar som är konditor och dessutom enormt duktig på att göra fina saker. Den ska jag verkligen se till att få ett foto på.

De Gamle är ännu så länge jättenöjda med att vi gjorde detta. Pappa har släppt taget i alla fall lite grand, han vågar (nästan) lita på att vi kommer se till att alla blir mätta och nöjda och att vi faktiskt klarar oss själva. Jag är som sagt minstingen och har faktiskt fyllt 50 med råge.

Det kan bli så rätt, när man lyssnar till sitt inre och gör det som känns viktigt, även om man inte är riktigt säker på hur det ska bli. 

Med dessa visdomsord önskar jag er en dräglig sabbat,

                                      pussen då    

 

susanne

27 januari 2012 19:21

Du må ha små fötter (med lite skavanker) men det gör inget!
Du "går" (fniss) på rätt intution och med Ditt STORA <3 kommer allt att lösa sig till det bästa är jag helt övertygad om. Ert teamwork kommer göra gott för Berno/Greta
Trevlig Helg!

Li-Lo

27 januari 2012 20:29

Såklart det kommer att bli en superdag för lilla pappsen, men som sagt....Envis är han, så det var faktiskt en bedrift att få honom med på tåget : )
Trevlig helg till dej också, kram

 

Ama de casa

28 januari 2012 10:25

Bra stampat där! Det kommer säkert att bli jättebra!
(Tips: Tårtan tycker jag inte att man ska äta med händerna. Skedar vore bra... ;-) )

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

28 januari 2012 10:42

Tack för tipset! Jag tar med mig det, som chefer och andra säger när man har något förslag eller nån bra idé : )
Sen lägger de fram det till någon högre upp som om det vore deras eget, får massor av beröm och själv sitter man där, med arslet bak, precis som innan : )

 

Gun

28 januari 2012 17:08

Vad skönt att ni fick med pappa på tåget. :) Jag kan förstå hur han kände. Jag gillar inte att fira mig själv alls och var riktigt orolig att någon skulle "ställa till" med något trots att jag sagt ifrån på skarpen. :)

http://horni.blogg.se

Li-Lo

28 januari 2012 17:12

Haha, problemet är INTE att han inte VILL bli firad, han ÄLSKAR att stå i centrum : )!
Det är just därför vi ville ta hand om det, så han ska orka vara med hela dagen och kvällen..

Men nu är vi eniga om det mesta och han har lagt ifrån sig ansvaret och vi har lyft upp det!
Inte så himla tungt, vi är bra på att dela upp och hjälpas åt, fina syskon har jag ♥!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...