Jag har faktiskt inga som helst problem med det.

Jag har förstått att det finns de som tycker det skulle vara tråkigt att inte ha ett arbete att gå till. Jag är nästan säker på att jag skulle klara mej väldigt bra utan   !

Jag skulle alltid ha tid att äta långa frukostar.

Jag skulle laga mycket mer härliga långkok och baka matbröd oftare.

Promenera skulle jag göra mera och längre.

Städa skulle jag göra lite oftare och vara mer noga med att lägga saker på sin plats? (inbillar hon sig i alla fall, tokan)

På sommaren skulle jag hinna bada många fler gånger.   

Vänner kunde komma hit och äta mycket oftare, för jag skulle ha tid att laga massa god mat att bjuda dem på.

De människor jag idag känner att jag försummar skulle jag kunna ta hand om bättre.

Skulle jag känna att jag saknar sällskap skulle jag ju få det av dem och är inte heller alls främmande för tanken att jobba ideellt med människor.

Jag skulle kunna skriva mer på mina fåfänga författardrömmar..

Hmmm....Varför är det inte NÅGON enda liten miljonär som känner att, tjaa det skulle jag väl kunna hjälpa henne med "because she's worth it???"

Någon enda liten en? Det är väl inte för mycket begärt? VA?   

Pussen då   !