kucke-li-lo

Alla inlägg den 10 december 2010

Av Li-Lo - 10 december 2010 13:34

Just nu tänker jag extra mycket på min resa till Gambia.


Det är  precis ett år sedan jag var där. Häromkvällen läste jag min resedagbok från den lilla veckan. (Resedagbok är verkligen något jag rekommenderar alla att försöka skriva) . Jag låg i sängen, utanför mitt fönster tyngdes lönnens grenar ned av all snö och jag visste att det var tio minusgrader. Det kände jag inget av när minnena väcktes till liv igen.


Jag drömde mig bort och kände dofterna: rök, djur, avgaser, mat och doften av varm luft. En nypa havsluft och nybakt bröd till frukost, en lukt av brända sopor och fuktig jord.


Ljuden spelades upp i mina frostnupna öron: knirpande cikador, kvittrande och skränande fåglar, lekande, gråtande, skrattande barn och mammor som bannade, ropade på och förmanade dessa barn. Härlig musik, böneutrop,  bräkande kreatur, dunket av mortlar, rinnande vatten och kacklande höns.


Smakerna av frukt som mognat på plats, frukosten på den lilla bakgården, den steka fisken på stranden, de färska jordnötterna och Makes pussar efter så lång tid!


Allt jag såg, alla intryck, alla människor.

Det finns några saker jag tänkt extra mycket på sedan jag var där.


Eftersom jag icke tillhör de globetrottande folket, var detta som sagt min första resa utanför Europa. Jag har funderat mycket på hur jag hade klarat att tackla ett riktigt stort land, lika fattigt som Gambia. På något konstigt sätt kändes fattigdomen inte så svår att klara av, när det inte finns ren slum eller stora områden där de sämst lottade bor. Vissa bodde riktigt uselt, andra hyfsat och somliga överdådigt.

Men jag upplevde inte att det var stor skillnad mellan människorna, i alla fall inte de vi träffade. Alla var lika vänliga, vi blev bemötta på samma nyfiket avvaktande men hjärtliga sätt i alla hem och av alla vi mötte ute.


Jag har också funderat och funderat över hur man prioriterar när man har det knapert. Jag förstår att mycket är kulturellt och seder. Det kan dock inte hindra mig från att undra varför man väljer att lägga mycket pengar på kläder, hår och annat utseenderelaterat. Eller att man köper en ny flott bil, skaffar parabol eller andra statussymboler.

Kanske döljer sig annat som jag inte såg eller förstod bakom detta, men jag har pratat mycket med Make också om det här och även han kan känna denna undran.


Det som jag tror slår alla som reser utanför Europa första gången, är alla människor som oupphörligen rör sig, hela tiden, överallt. Samt alla de människor som sitter eller ligger still, även de precis överallt. Att det kunde verka så bekvämt att breda ut sig för en vilostund i en skottkärra var en överraskning!

I Gambia (jag har ju inget att jämföra med) har nästan alla dessa människor dessutom kläder som sprudlar av färg. Färgkombinationerna var helt underbara, mönstren på tygerna fantastiska. (joo, jag köpte med mig buntar hem). Många bar på saker, knyten med skålar fyllda med mat eller stora lass med ved.


Jag hade oroat mig lite för trafiken, men de flesta körde sakta och tog hänsyn till människor, djur och andra trafikanter. Vi åkte både med ”egna taxibilar” alltså sådana som väntade medan vi uträttade ärenden eller körde oss en hel dag dit vi ville. Men vi åkte även vanlig taxi, alltså man frågar vart den är på väg, passar det klämmer man in sig bredvid de andra som redan sitter i. Det gick också att åka minibuss, de har mer rutter de följer, en ung man hänger i bakdörren och hojtar ut just det fordonets destination.

Även korta resor tar tid, det är många som ska av och på, bagage som ska lastas i och ur. Bebisar ska varsamt lyftas in och gamla behöver tid att kliva in och ur.

Nästa gång jag åker dit, för fler gånger ska det bli. Då hoppas jag att hinna med lite strandliv. Jag vill utforska Banjul lite. Jag vill gärna se ön som de stackarna som forslades över havet som slavar samlades på.

Krokodilklappning känns som jag kan vara utan, men jag har sett att det finns en fin botanisk trädgård och ett ställe där man tar hand om schimpansbebisar.

 Jag hoppas också att vi kan få mer tid med dottern, en dag eller två och riktigt skämma bort henne den här gången.


En sak till…Oj! vad mycket släkt Make har och alla vet precis förhållandet de står i varandra till och vem som är barn till vem och alla andra invecklade varianter, inklusive de som ”är som” bröder, systrar, kusiner och så vidare..


Jag tyckte mycket, mycket om min lilla vecka där och ser fram emot nästa besök, som ska bli minst fjorton dagar.


 Pussen då   !

ANNONS

Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se