Att barn säger konstiga saker ibland vet alla som någonsin träffat ett sådant. Det konstigaste ett av mina sagt var detta om just grävlingar.

Vi sitter stillsamt och äter middag, gossen var väl kanske sex år. Han har aldrig varit så värst pratsam, men kunde tänka till ibland och komma på idéer av synnerligen oväntad karaktär. Plötsligt kommer denna långa utläggning:

"Om man skulle gå i skogen och fastna med foten i ett hål där det ligger en grävling, så skulle man ju kunna ta klorofrom och söva ner den.

Sen kunde man sätta den  sätta den på huvudet när man går på Hammarbymatch.

Å så sätter man Hammarbyflaggor i "händerna" på den och när den vaknar så viftar den med dom. Då slipper man ju vifta själv!"

Den gången var det svårt att få upp gaffeln till  truten som gapade vidöppen, hela rörelsen stannade liksom av!

Svårt att få fram något vettigt, tror det blev något i stil med "joo, jaa, det är ju konstigt att ingen tänkt på det förut"

Så nog är det så, att barn är både konstiga och kloka?

Pussen då   ! (andra idag och två igår, nu blir ni allt bortskämda!)

Till och med jag som är en luttrad telefonist och har hört en hel del (se inlägg under kategori jobbb) blir chockad    emellanåt:

Nyss ringde en person inifrån (alltså en anställd) och undrade över vilken gatuadress hon finns på!

?

Hur fasen kom hon till jobbet undrar jag?

Pussen då   !