kucke-li-lo

Efter en halv arbetsdag när jag nästan somnade mellan samtalen insåg jag att jag skulle göra mig bättre i sängen.

Tog med mig min nya bok av Leif, åkte hem och har legat pall med palldunk hela eftermiddagen.

Trött och trött och lite trött är jag ändå och har fortfarande dunk i skallen.

Kära Make fick gå till korvkiosken och köpa middag och nu tror jag att jag kryper ner med Leif igen, för det ska sparkas boll på TV

  eller i snarare?

De första chilibebisarna    har tittat upp och bittertomaterungar därtill     !

                    Pussen då  !

Men kanske bara en "slängis" inte säker på om det bara är svår palldunk eller om det tänker bli nåt mer av det...

Min blogg- och I-Verkliga-Livet kompis Moma

    är det väldigt trevligt att bjuda på middag!

Så det passade jag på att göra i fredags för då kunde jag smita från jobbet lite tidigare och hinna med att göra ALLT vi skulle äta i lugn och ro.

Det är liksom så vi gör Moma och jag!

Vi sitter inte och nibblar på en liten assiett med små nyttiga saker, i små näpna tuggor av mat med lågt kaloriinnehåll och noggrant beräknade mängder ur kostcirkel och matpyramider.

NÄNÄNÄ!

Vi tar om av allt, tuggar och glupar i oss och NJUUTER av att det är gott med mat. Dessutom hinner vi babbla massor och jag tror minsann vi fick i oss en flaska vin också!

Den här gången blev det:

Räksallad med avokado, grape, chili och koriander.

LiLos Gambiskinspirerade Peppersoup (”recept”)

Grönsaker i rejäla bitar, kokta i buljong och kokosmjölk (kassava, morot, sötpotatis, vitkål i klyftor, och gröna bönor)

Ris

Till efterrätt (joo, då vi fick plats med det också)

Fruktsallad, med lättrostade hasselnötter, glaserade med honung och nymortlad kardemumma på toppen!

En rejäl klick smetana på toppen, även om vi då hade hunnit en bit ner i vinflaskan och döpte om klicken till Svetlana!

Förresten kan man kanske kalla Caribbean Coffee för efterrätt också? Det fick vi faktiskt också i oss, men bara varsin..

Det är härligt med någon som äter, när man ändå lagat mat, liksom!

Tänk vad trist det är om någon sitter och dissekerar det hela, petar bort det som eventuellt kan ge ett extra gram hull, kanske rynkar på näsan inför det som är lite okänt eller ovanligt.

Tacka vet jag Moma vid bordet!

Å fast hon äter lika mycket som jag gör, blir hon inte alls rultig och trind, det är väl det enda som stör (lite, lite, lite)   !

                                           Pussen då  !

 för övrigt kan ni läsa om hur Moma upplevde det i hennes blogg som jag länkade till där uppe...

Jag har ju glömt!

Det finns ju en till musikvideo som sonen filmat och den har jag missat att lägga upp   !

Men nu så :

anar att det kommer fler framöver... Jag är stolt som en mamma-tupp!

                                     Pussen då    !

Som ska försöka ge oss köplust och att göra oss allmänt osäkra på oss själva!

Jag kan verkligen bli irriterad av hur vissa personer kan liksom sätta sig över andra och anse att deras sätt att tänka, tycka, klä sig och så vidare är RÄTT.

Såg en reklam i går, där Martina Bonnier vill få oss att köpa handväskor. Troligen är hon känd för ”sin goda smak” och kanske till och med genuina ”kunskap” om vad som är det rätta för en kvinna.

Hur som helst, vilka kvalifikationer hon än har så sitter idioten där och säger:

”Ett FEL som många kvinnor gör..”    

Vem fan är hon att tal om vad som är rätt och fel när jag vill tjacka nåt att bära matlådan, mina läsglasögon och pluskan i?

Så här skriver man på Åhléns hemsida:

”Dessutom vill hon tipsa om att satsa på saker som verkligen förenklar vardagen. Att till exempel ha snygga strumpor gör det betydligt lättare när man ska klä sig klockan sju på morgonen, förtydligar Martina”

Tack så jävla mycket Martina!

Jättebra, då vet jag!  Min vardag är numera så enkel och lätt när jag har köpt ”Snygga strumpor” istället för tubisarna från ICA.

Att jag fortfarande har svårt att få ekonomin att gå ihop, att jag måste fundera ut middagsmat och laga den varje dag, att jag oroar mig för min son, mina föräldrar och faktiskt även för tillståndet i världen.

Det känns som bortblåst nu efter detta underbara tips!

I filmen kommer hon också med den revolutionerade nyheten att man KAN ha en liten väska i den stora! Hon delger oss också att man KAN ha kuvertväska även dagtid!!!!

Allt sånt här gör mig faktiskt redigt förbannad!   

Det är sådant som får kvinnor att tro att de måste anpassa hur de ser ut, vad de har på sig och hur de uppträder för att för att vara rätt.

Och framför allt att någon annan vet bättre än de själva, vad de ska ha på sig, bära sin matlåda i eller vilken färg de ska sminka sig i!

Tänk om det är så att jag vill:

Ha joggingbyxa   och knytblus    samtidigt?

Köpa en orange väska till mina gröna kläder?

Exponera mina ludna, krumma små ben i en kortkort prickig kjol   och ha en randig kaftan till det?

Eller rent av måla mina läppar i orange så att det flyter ut i rynkorna jag har runt truten?

Inte fan vore det snyggt, men att nån självutnämnd pappskalle ska säga att det är FEL, nä vet du vad, det köper jag inte!

Blir fan i mej tvungen att lyssna på Monica Törnell igen för att sluta vara arg!

                      Men er är jag inte alls på, pussen då   !

Det finns sinnliga upplevelser som framkallar starka minnen.

Men i alla fall för mig fungerar det även åt andra hållet. När jag tänker på vissa saker eller händelser kan jag känna en doft, få en smak i munnen eller förnimma en känsla i kroppen.

Det behöver inte alltid vara till exempel en ljuv doft, men ändå kan den locka fram fina minnen.

Jag tänker på en ung man jag var ganska förtjust i under många år. Vi ”strulade” när vi sågs, men var aldrig ett par på riktigt.

En gång stötte vi ihop på en musikfestival i Småland nånstans och det slutade med att vi ”delade tält”.  Denne unge man var rätt förtjust i alkohol och droger, för att spara packning (?) hade han köpt sött starkvin för att kunna upprätthålla en fylla under de dagar festen pågick. När vi väl hittade varandra hade han gjort sitt bästa för att reducera sin packning till ett minimum!

Det luktar inte gott ur munnen när någon hällt i sig sånt. Ändå… kan jag bli lite så där fånigt nostalgisk när jag känner denna kväljande odör.

Det finns tack och lov andra mer angenäma minnen i livet förknippade med sinnliga upplevelser för mig.

När jag ser en bild av vissa sorters stränder fylls näsan med doft av hav och tång. Andra vattenbilder kan få mig att känna hur min kropp omsluts av vatten och jag fylls av den lycka som ett BRA bad kan ge mig.

En viss färg kan dra i gång sinnesminnen.

Den speciella gröna färgen som de hade. De där tunga, gammaldags bomullssovsäckarna, så lena mot huden, alltid med endoft av vindskontor, sol och lite, lite fukt.

Att vakna omsluten av en sådan i ett tält av orange bomull med ett tjockt plastgolv och höra fåglar kvittra utanför. Tältblixtlåsljudet när man kikade ut på ännu en sommarlovsledig dag när vad som helst kunde hända!

När jag passerar korvgubben i Kärrtorp känner jag tydligt smaken av en tunnbrödsrulle med räksallad utblandad med lite unken ölfylla på väg att övergå till bakfylla.  Han hade nattöppet på 80-talet. Åtskilliga gånger avslutades nattens rumlande med en rulle som jag knaprade i mig innan jag somnade på morgonkvisten.

Tidiga sommarmorgnar med lågtryck kan jag i Stockholms innerstad plötsligt känna mig som i Amsterdam, fukt och värme tillsammans med avgaser som ett lock skapar precis samma doft och känsla i luften som där.

Sinnesminnen kan finnas i händerna, i känslan av att röra något eller någon. Vissa personers hud känns på ett speciellt sätt, en del behagliga och andra faktiskt lite obehagliga. Jag har sparat minnen av några speciella personer i mina händer och kan känna dem som om de vore nära mig just nu.

Sen har vi alla musikminnen! De om något kan vara hur många och starka som helst, eller hur?

Det är underbart att få ha dem, sinnena,  även om de ibland får vara med om mindre angenäma upplevelser, så är i alla fall jag glad att jag har dem, allihop!

Känner ni nu mot kinden hur ni får

                                        Pussen då   ?

Här få ni förresten en bild på LiLo, som jag för en gångs skull inte får ont i ögona själv av att se, lite gullig faktiskt?!

Ja, inte att vi nånsin skulle kunna ha en städdag här hemma utan att bli osams, det hoppet har lämnat mig för länge sen.

Men jag tänker på det här med att vintern ska ta slut.   

Det tränger in solstrålar genom lorten på fönstren och vad gör LiLo då?

Svar:

Pillar ner fröer i jorden, ställer de under det lilla plasttältet i fönstret och börjar drömma.

Om små vita, mulliga röda och vackert gula habanero.  

Om att få se de palestinska röda, thailändska gula och små ettriga röda bangladeshiska visa sig för första gången.

Hon undrar vad det ska bli av de två olika chilifröerna jag fick av Öbo-sonen som hon inte ens vet form eller färg på.

Tänker att vi kanske slipper spinn på bittertomaterna i år och i stället får fullt av fina röd-orange frukter.  

Funderar på att testa att gräva ner en ingefärsknöl, har läst att det funkar.

Kalebass och sommarsquash tänkte jag skulle klättra på ena sidan, blomsterbönor och vildvin på den andra.

Så ska jag förstås ha lite kryddörter samt en och annan pelargon.

Kassava har jag hört att man faktiskt kan få växa på en varm och solig plats och så kan man ju ha lite sötpotatis som hänger eller ringlar.

Sen kan jag förstås tänka vidare, hur det kommer bli när alla de här sakerna växer och ger frukt!

När jag gnuggar de olika kryddorna mellan fingrarna och luften fylls av ljuvliga dofter, eller när jag kokar en Domoda med egen odlad bittertomat, egen kassava, lite squash och härlig doft och hetta av olika pepparfrukter!

Att gå så långt som att tro att vi ska kunna servera den ur vår egenodlade, urgröpta kalebass

     är väl kanske lite väl optimistiskt, men en någon liten frukt vore det kul att få.

Fast först kanske måste jag tvätta de där rutorna så solstrålarna kan tränga in och ge de små fröerna den värme de behöver?

                                        Pussen då   !

Är i alla fall inte jag!

Jag sparar inga pengar. Efter att ha varit enastående morsa i tjugo år, är det så jävla skönt att inte längre behöva vända på varenda liten krona.

Nu unnar jag mig lite, lite mer än jag kunde göra förut. Fast jag misstänker att det jag själv tycker är lite ”slös” kanske inte ens når upp till normalstandard för andra.

Jag köper lite bättre kvalitet av allt, det är inte bara det allra billigaste som gäller. Och då menar jag lite, typ juice av annat än nittio procent skal och resten sura apelsiner

 godare kaffe och bättre hygienprodukter.

En enda sak har jag dock aldrig snålat på och det är att min gulliga lilla rumpa faktiskt förtjänar papper av hög kvalitet.

Dasspapper ska vara vitt och fluffigt, inget strävt sandpapper i min lilla gullrumpa inte!

En annan sak jag INTE spar är tid.

Jag har möjlighet att flexa på jobbet. Jag brukar ligga på 3-4 timmar plus, enbart för att jag ska kunna ta ut lediga eftermiddagar eller gå tidigt, helst på fredagar.

Vi fick nyss reda på att vi måste ta ut komptid från förra året i pengar eller tid före idag, eller i alla fall bestämma oss för när vi ska göra det.

Jag tog två timmar i går, bara för att jag kunde. Jag ska ta två timmar idag, bara för att jag kan och passar på att göra det nästa fredag också.

Att gå hem tidigt en fredag, det är LYX!

LYX för mig är att ha det bra.

Hinna njuta av livet, äta god mat och att ta det lugnt, samt att ha lent papper till gullrumpan!

Because I’m worth it, liksom   

                                     Pussen då   !

Har jag lite bilder från Festen!

  Små mackorna som bjöds på under Öppet Hus

Pappa och Lisen, födelsedagsbarn med 83 år emellan   !

Lite mingelbilder

Pappa med sitt nya "Husdjur" en Ånka som kan härbärgera en flaska med valfritt innehåll!

      FANTASTISKA TÅRTOR!

Gruppbilder...

Lite dystert i början

        Men som väntat tramsade det till sig i slutet   !

                                Pussen då   !