Facebook är roligt, det tycker jag verkligen. Att hitta nya och gamla vänner är kul, samt att kunna följa personer man inte träffar ofta av olika skäl på ett enkelt sätt.

Tyvärr för det med sig att det skrivs väldigt lite privatpost, det är synd och svider i en gammal brevbärarsjäl. Fast å andra sidan, tidigare var det ju bara postpersonal som kunde läsa vykort (och tro mig, det gjorde vi!) Med Facebook kan alla läsa allt om alla, så det är ju bättre.

Två saker med FB fascinerar mig extra:
Annonserna i högerkanten.

Så som gift kvinna och ”överårig” därtill består min mest av olika erbjudanden om att reducera mig på utvalda ställen, rynkor och fett är vanligast, trevliga helger på olika små herrgårdar, slott och herresäten.  
Jag erbjuds även små smycken eller ”kläder i stora storlekar”? Vin är en annan sak jag tydligen behöver.
Här om dagen skrev en FB vän att hon inte mådde så bra, det kändes som om hjärtat galopperade. Då fick hon genast detta i marginalen.      

snacka om feltolkning !

Men samtidigt lite skrämmande att de har såna här snokmotorer, eller?

Den andra saken som fascinerar mig, är detta med ”hitta vänner”.

När jag går in där, kan jag för det första hitta personer som varken jag eller någon annan jag känner har någon som helst anknytning till.
Men mest spännande är det ändå när det dyker upp: xxx och yyy är gemensamma vänner och man inte för sitt liv kan fatta. Hur kommer det sig att de två har gemensamma vänner? Varför känner de de där människorna? Vet de om att de båda känner mig och Varför i helskotta visste jag inte om det?
Det är liksom trekanter av de mest osannolika slag som poppar upp i det fönstret och jag gillar att kolla där då och då, blir förvånad varje gång!  

För övrigt har helgen varit finfin. Nyss gick bror och svägerska hem efter att ha ätit lammstek, rostade rotsaker en varm, en kall sås samt lite sallad. Till dessert valde jag att än en gång titta in hos Moma för att få till något gott!

Av dem fick jag de mest underbara, krispiga rosa tulpaner som nu står stolt i min limegröna vas!

Tror att det är en liten stund kvar av läckerrumporna fotbollen, ska väl ta mig en titt. Jag är ju trots allt VANSINNIGT sportintresserad....

                            Pussen då   !

Visserligen blir det inte så jättehårt, emedan mitt lilla korta ben kanske inte ger den kraft jag skulle önska. Men det kan faktiskt ge resultat ändå.

Häromdagen gjorde jag det och jag kände mig så nöjd efteråt. Och det bästa av allt, är att de andra som var inblandade också är nöjda med att jag stampade till.

De Gamle var i 100 % stresstillstånd. Jag förstår att det är stort att fylla 90, självklart.

Problemet är att de blir vresiga och faktiskt elaka mot varandra när de jagar upp sig. Fadern har hela tiden förnärmat undrat:

”Ska jag inte få bestämma någonting, det är faktiskt jag som fyller år!”

Jag blir ledsen och trött av allt det här, så jag ringde till min syster och sa: ” Nu åker vi till De Gamle, sätter oss ner och pratar igenom allt i lugn och ro”.

Min tanke var att få pappa att förstå att vi inte vill ”ta över” för att ta ifrån honom någonting, utan att vi vill göra det här, för att han ska få en fin dag och bara kunna koppla av.

 I min familj är det så här (kanske i andra också) att eftersom jag är lill-flickan, är det jag som kan hantera vår pappa bäst.  Men trots det var jag inte alls säker på att han inte skulle bli stött över våra tankar, planer och idéer.

Vi satte oss i alla fall tillsammans med lite mat och gick igenom vad som ska ätas, vem som ska göra vad och vem som ska ha ansvar för vilka delar av detta firande. Jag fick till och med min vilja igenom att det inte ska serveras ”något starkt” (bara lite sherry) på dagen.

Herre min je, tänker ni, ska det vara så svårt att ha ett litet kalas.

Tjaa, om ni kallar ett öppet hus, med allt mellan 10 och 30 gäster SAMT en middag hemma hos syster med uppåt 50 vuxna och tiotalet barn ett LITET kalas, så.

Många av gästerna ska dessutom inhysas någonstans en, två eller tre nätter.

Jag kommer att basa för Öppet hus-biten.

För att det ska bli så enkelt som möjligt, kommer jag att göra sånt man kan nibbla i sig direkt med händerna. Små trekantiga dubbelmackor och tunnbrödsrullar med fyllning i bitar, tänkte jag. Tårta ska det så klart finnas, men den får vi tack och lov hjälp med av en av mina ”nyfunna” brorsdöttrar som är konditor och dessutom enormt duktig på att göra fina saker. Den ska jag verkligen se till att få ett foto på.

De Gamle är ännu så länge jättenöjda med att vi gjorde detta. Pappa har släppt taget i alla fall lite grand, han vågar (nästan) lita på att vi kommer se till att alla blir mätta och nöjda och att vi faktiskt klarar oss själva. Jag är som sagt minstingen och har faktiskt fyllt 50 med råge.

Det kan bli så rätt, när man lyssnar till sitt inre och gör det som känns viktigt, även om man inte är riktigt säker på hur det ska bli. 

Med dessa visdomsord önskar jag er en dräglig sabbat,

                                      pussen då    

Vad man än kallar den så är den kanske lite extra omtyckt just i dagarna och i alla fall fram till helgen?

Sen har man den som vanligt mest till kvitton och femtielva olika bankkort, klubbkort samt en och annan liten vilsen hundring?

Så här i slutet av månaden januari har det hos mig som hos så många andra varit lite extra dammigt och tomt i börsen.

Då påmindes jag om, att jag någonstans hört att man aldrig ska gå ut med en helt tom plånbok, portmonnä eller börs. För då – pissar hundarna på en! Så jag har alltid åtminstone en liten krona kvar i min. Det är ju inte trevligt att bli pinkad på!

Mamma bad mig köpa en ny plånbok från henne till Pappa, han fyller 90 nästa lördag. Hon påminde då om man ALDRIG ger bort en sådan utan lite pengar i.

Med just plånböcker, portmonnäer och börsar finns faktiskt en sak till. Av förståeliga skäl är kanske inte denna SANNING så jättespridd, som vissa av de andra mer skrockaktiga två jag nyss nämnt.

Såvitt jag vet, hör det kanske inte till det allra vanligaste att man har en rejäl bit garvat ormskinn i sin ägo. Men! Har man en pappa med förflutet i cirkusvärlden är det inte så konstigt. Och så här är det:

En bit av ett ormskinn i plånboken gör att man håller fattigdomen ifrån sig.

Det är verkligen inte alls någon garanti för att man ska bli RIK, men jag är nöjd med att slippa vara fattig.     Min lilla bit är fjällig på ena sidan, len på den andra och runt 100år gammal.

Den luktar inte ens pyton som man kanske skulle kunna vara böjd att tro   !

                 Måtte era börsar aldrig sina!

                                     Pussen då   ! 

troligen aldrig att hända mig

Plastikoperation.

Jag kan inte för mitt liv begripa hur man frivilligt kan utsätta sig för de risker som en operation ALLTID innebär. Sen säger jag som en klok man sa till mig en gång: ”Om man är tillsammans med en kvinna med ett ointressant eller opersonligt inre, för hennes utseendes skull, vad har man kvar när det försvinner?”

Och även opererad skönhet falnar med tiden…

Kanske skulle jag laserbehandla mina ögon om jag hade råd, är så trött på att ta av och på dessa läsglasögon.

Å så tycker jag inte det är så snyggt med Kajsa Ankanäbb i stället för mun heller..

Att jag kör bil igen.

Jag har minsann körkort, det tog jag i april 1988. September 1988 var sista gången jag körde. Bilkörning var inget jag tyckte om, herre min je så mycket spakar, knappar och andra bilar att hålla reda på. Dessutom: Eeeh, hur tänkte dom när dom gjorde TRE pedaler? Man har ju bara TVÅ fötter!

Så tycker jag mycket bättre om att se mig om i världen, än att hela tiden se upp!

Skridskoåkning.

Jag gillade verkligen att åka runt på isen hemmavid när jag var barn. Då kunde jag till och med sätta på mig en kjol! Jag sjöng för mig själv och gjorde de få små tricks jag kunde och kände mig som hundra procent skridskoprinsessa i min ensamhet! Det var dock innan bröderna kom hem från skolan. De brukade skotta en rejäl yta på sjön för att kunna spela ishockey. Där var jag bannlyst ”Du förstör isen med dina taggar!”  

Efter mycket tjat från mig och mamma, knuffade de motvilligt undan snö från en liten, liten yta som skulle vara min skridskoprinsess-arena. Som om jag brydde mig när de inte var hemma!

Idag får jag inse att mina värkande fötter näppeligen skulle trivas i ett par vita, fina konståkningsskridskor, jag får göra mina skär och ömkliga piruetter i tanken och drömmarna.

Lifta på semester

Jag har bara gjort den en gång. Tror jag var 20, började i Örebro, tillsammans med en tjej jag knappt kände, målet var att hälsa på min bror som då bodde i Amsterdam. Att berätta allt som hände kanske jag gör en annan gång, men lite snabbt:

Turkisk mycket gammal, mycket skumpig lastbil. Mycket bjudwhiskey, cigaretter, mat, solrosfrön och turkisk musik, stanna mitt i skogen och föreslå att vi skulle sova tillsammans.

Ramla ur, ny lift, båt till Helsingör, sova på en bänk.  Två män och en prostituerad kvinna i en illande orangeBMW, smita ifrån på färjan. Jättelångtradare, chaufför med en av de pipigaste röster jag hört på en man, samt en förarhytt så gulligt pyntad så vi tvärsomnade av bara åsynen.

Sovsäcksnatt nummer två vid tysk-holländska gränsen i en kohage, väcktes av gränspolis som ville veta vad vi gjorde där. Sen lätt som en dans fick vi sista liften ända in i stan.

Det kommer jag säkert inte att göra fler än denna enda gång.

Joggning

Jag har gjort det! Men inte på länge, länge. När jag tränade och spelade fotboll så ingick det ju i träningen, fast det hette ju inte jogga, men sprang gjorde vi ändå. När jag bodde hemma hände det att jag sprang med Pappa i skogen.

I tjugoårsåldern gjorde jag och en väninna (samma jag stavgår med) ett par tappra försök. Men njutare som vi båda är, stannade vi istället och plockade blommor!

Gå, skutta, trava, dansa, träna på Itrim, cykla och bada, jajamän! Men se jogga, det kommer icke på fråga.

Fast….

   ibland kan man kanske få lite brått! (nöff-nöff)

Få Nobelpriset i fysik eller kemi

Inte i medicin eller ekonomi heller, litteratur har jag dock inte gett upp om, ännu och då jag är en ganska fridsam natur så vore det väl dumt att inte låta dörren stå öppen för fredspriset?

Men annars är jag rätt öppen för förslag och nya grejer

                                  Pussen då   !

Att jag är knubbig råder det inget tvivel om. Rondören över mittpartiet på min lilla kropp går inte att förneka.

Men är jag en kvinnosugga?

Jag vet inte vad den kvinnliga motsvarigheten till mansgris kallas, så jag drog till med detta.

Så här är det:

Just nu pågår de Afrikanska Mästerskapen i fotboll.  

Jag är som jag tidigare nämnt inte speciellt intresserad av sport, överhuvudtaget.

Kära Make däremot, han gillar det. Framför allt fotboll, men han gillar även friidrott och har även suttit och hejat på Sverige som tydligen spelar handboll mot andra länder just nu.

Ibland sitter jag med i soffan för att bara sitta eller jag har någon virkning eller stickning på gång och de grejorna har jag där.

Jag följer inte med speciellt noga i vad som händer, även om jag faktiskt kan reglerna i fotboll.

Men!

Att titta på dessa vältränade, vackra män har jag verkligen inte alls något emot.

  Nöff, nöff, nöff…!

Jag har alltid tyckt och kommer troligen alltid att tycka att svarta män på många sätt har snyggare kroppar än vita. Jag gillar runda rumpor…

De här unga männen har det, runda, fasta, läckra rumpor som spänner ut deras shorts på ett hrmmmm…

intressant sätt.   

Nöff, nöff, nöff…   !

I somras så var det nån slags stora tävlingar i springa-hoppa-kasta.

Världens snabbaste man Usain Bolt var inte alls snabbast just när jag tittade (för han tjuvstartade?)

Det tyckte jag var toppen faktiskt! För han blev så arg att han slet av sig tröjan!

Nöff, nöff, nöff, nöffelinöffnöff...   !

                       Pussen då   !

och medan jag gör det vill jag ta och påminna om två saker.

Den första är att ni har ännu en vecka på er att TÄVLA!

Och den andra är att ni verkligen ska ta och titta på musikvideon som min son filmat, redigerat, klippt och fixat till.

Själv gillar jag även musiken och texten, gamla tanten är svag för svensk hiphop...

Återkommer när jag har funderat klart på vad jag ska sprida för visdomar omkring mig nästa gång   

                                     Pussen då   !

Fredag:

Jobba. 8-16.30

17-18.30: ett besök på Naturlig Hälsa, Havregatan Södermalm.

Det var helt enkelt ett ljuvligt sätt att avsluta en vecka på.   

Startade med att sitta i ett rum med dimmad belysning och fötterna i en balja med varmt vatten där det flöt runt någon sorts blommor/örter. Efter 20 minuter kom Paul och hämtade mig.

 I ett annat rum fanns en massagebänk. Där fick jag ligga under två tjocka handdukar på rygg.

Mina fötter blev zonterapeutade i tjugo minuter, det var behagligt, någon enda gång gjorde det lite, lite ont. (Jag är själv lite av en fot-fobiker, gillar inte alls att titta på eller röra andras fötter, så det krävdes lite av mig för att kunna njuta av detta. Pedikyrist är inte mitt favvoyrke precis, hua!)

Efter detta 50 minuters massage av rygg, axlar, ben, armar, nacke, till och med lite skalle och ansikte!

Efter detta var jag avslappnad, mjuk och varm.

Jag fick ett kort som ger mig bra priser, kan låna ut det till andra och när jag fått åtta stämplar till, får jag en gratis behandling. (Hojta till om du vill gå dit)

Jag kommer säkert att gå dit igen, nåt att önska till födelsedagen, kanske?

Tur att C bor så nära. Sushi och rödvin funkar fin-fint tillsammans, rödvin funkar också finfint att dricka som tillbehör till ett oupphörligt pladdrande och tyvärr alldeles för många cig.

Hon har precis varit på Kuba, så det fanns mycket att prata om.

Jag fick plötsligt för mig att kolla klockan, frågade lilla C om hon visste hur mycket den kunde vara.

”Halv tio kanske?” ”Nää, den är två minuter över två!”

 Då, åkte jag hem!

Lördag:

Vimsade mest runt, småstädade, lagade mat (Pepper soup, igen!), försökte sova.

Fick ett oväntat fikabesök mitt på dagen, trevligt!

18.53 anlände T från Halland, hon behövde sova över på väg till Östersund. Jag mötte på Centralen, hon fick lite mat. Vi satt kvar vid bordet, drack the och pladdrade till midnatt.

Söndag

07.28 gick hennes tåg till Östersund. Jag följde med och vinkade, sen höll jag mig med nöd och näppe vaken tills jag var hemma. Sov bort hela förmiddagen och vaknade i ett vinterland! Var helt förvirrad av att sova på konstiga tider, så jag kom mig inte för med något annat än att laga mat.

Testade för första gången att laga persiskt ris, följde receptet ganska noga faktiskt. (fast jag använde torkade tranbär och la till lite rostad mandel som ”pynt”)

Kycklinggryta med smak av olika citrus och nordafrikansk kryddning samt ljummen sallad av marinerad broccoli och haricots var gott till.

Tillsammans med lördagens rester finns det så mycket kvar att jag slipper laga middag i kväll, det gillar jag   

Efter dessa oregelbundna tider tyckte jag att det kändes rätt bra, när jag motvilligt vaknade i morse. Rutiner har sin charm de med.

                                            Pussen då    !

tar denna lilla dam och beger sig för att avnjuta (hoppas jag   ) detta:

 "Lindra dina smärtor och kom ner i varv hos Naturlig hälsa. 50 min klassisk kinesisk massage och 40 min örtfotbad och zonterapi, totalt 90 min. "

Sen har jag bokat in mig hos en väninna på sushi, lite vin och kanske en skvätt rom till kaffet?

Hon har nyss varit på Kuba, det ska bli spännande att höra vad hon varit med om där.

Resten av helgen är ganska oplanerad, verkar som jag får en nattgäst i morgon (det var verkligen oplanerat) av min systerdotter från västkusten (hon med får och andra djur).

Hon ska vidare till Östersund på söndag morron, för att utbilda sig till mejerska! Synd att jag inte gillar ost, annars kunde hon ju tagit med sig en bit eller två när hon stannar till på hemvägen efter två veckor.

Men vem vet, nu kanske hon har en liten bit lamm i bagaget?

Förhoppningsvis styckat, så slipper vi fler såna hår blodiga scener i hemmet   

                  Trevlig Helg och Pussen då   !