Jag har faktiskt inga problem med att vara både och här. Dels för att jag aldrig talat om exakt vem jag är här, även om jag lägger upp bilder. Men att någon av en slump skulle hitta hit och förstå att det är just jag som bloggar, håller jag för relativt osannolikt.

Jag länkar på FB, men där har jag bara vänner som vänner.

Idag blir jag väldigt personlig och privat. Jag lägger helt enkelt upp brevet jag skickade till min son idag. Någon liten ändring, men i stort.

Varför jag gör det? Faktiskt för att jag själv blev väldigt berörd av att skriva det, jag vill verkligen att han ska veta.

Så här kommer det:

"Hej Pojken min!

Va roligt att du fick chansen att prata lite med Lilla fina C!

Åh, om jag kunde få dig att se, hur hon strålar av värme, kärlek och omtanke när hon pratar om dej.

Om du kunde tatuera in den bilden i din hjärna och ta fram den varje gång du kanske känner minsta tvivel i framtiden på att börja leva ett liv utan droger och innanför lagens ramar.

Då skulle tvivlet försvinna på en enda gång, för den glöden får du helt enkelt inte släcka.

Det får du inte!

Det är en gåva, att ha en äkta vän, som känner dig utan och innan och fortfarande tycker så mycket om dej som hon gör.

Att jag älskar dig lika mycket är självklart och det är inget konstigt med det, så ska det vara. Jag vill inte att den kärleken ska få fler smällar heller, det är så jävla jobbigt att komma igen och kämpa för dig och att våga ha framtidstro och tillit.

Tilliten är det som är svårast, eller egentligen inte, för det är faktiskt ditt jobb.

Du är den som måste se till att jag och alla andra som fortfarande bryr sig inte tappar den. Det är något som kan ta tid att bygga upp, det behöver du tänka på, det finns mycket som har gjort ont och sårat genom åren. Tyvärr är det så, att den sortens ”sår” tar tid att läka och rivs upp förbannat lätt.

Det är tur att du är en positiv person med mycket kärlek och värme och att du har lätt för att glömma och förlåta, det är fina egenskaper, men du får inte använda dem på fel sätt.

Så idag blev det ett allvarsbrev till dig, jag känner så mycket att det är viktigt att vi vågar vara ärliga, se det som är bra mellan oss och i dina andra relationer, men inte vara några jävla fegisar och blunda för det som har varit tungt och svårt. Du är vuxen nu och måste ta tag i alla bitar av livet, även de som är jobbiga och kräver mycket ansvar från din sida.

Att inte släcka Cs eld – Det är DITT ansvar!

Att se till att vår tillit växer och mår bra – Det är också ditt ansvar.

Att kämpa och hjälpas åt för att du ska få ett bra liv – Det hjälps vi åt med.

Tusen varma kramar och tankar.

Din mamma"