Är det egentligen någon som helst mening med det?

Jag är skeptisk till hela den grejen. Vad jag vet har inte ånger någonsin lyckats få något ogjort.

Jag har verkligen inte alltid gjort det rätta, även om jag är en relativt klok kvinna.

Exempel:

En enda gång har jag medvetet och elakt mobbat en annan person. Mitt i tonåren dök det plötsligt upp två nya ”häftiga” brudar i vårt umgänge. De kom ända från Farsta!

De hade en helt annan attityd till omgivningen än vi var vana vid, det var mer avundsjuka, svartsjuka och bortväljande i deras sätt att umgås.

Av någon anledning föll jag för deras sätt att vara, eller var det så att killarna i deras umgänge lockade? (som var farliga, men snygga motorcykelgäng wannabees)

Plötsligt en kväll gav vi oss på en tjej jag känt i flera år, vidriga verbala påhopp och anklagelser.

Hon gick därifrån gråtande och hopkrupen.

Vi tappade kontakten efter det, men jag vet att hon fick MS och för något år sedan gick hon bort.

Den upplevelsen, mitt deltagande i detta har gnagt mig i många år, jag har drömt om henne så många gånger.

Men! Är det någon mening med att ÅNGRA detta? Mitt svar blir nej! Meningsfullt är att lära sig av detta, på så sätt att jag inte gör om det. Jag har verkligen inte gjort något sådan fler gånger och jag har önskat att jag kunna tala om för henne att jag mådde dåligt av mitt uppförande.

Okej ett till:

När jag träffade fadern till mina gossar, var jag relativt medveten om att han hade problem med alkohol och droger.

Det var otroligt naivt, korkat och barnsligt att inbilla mig att jag skulle få honom att förstå att sådant inte behövs.

Framför allt att han skulle inse det bara jag älskade    honom tillräckligt. Eeeh…

Det funkade inte!

Ångrar jag det? Nej, faktiskt inte. Jag lärde mig att inte försöka mig nåt så korkat igen, jag fick mina gullpluttpojkar och jag blev lite klokare.

Men den där gången då?

När jag bodde en vecka i min brorsas lägenhet i Amsterdam? Och fyra killar, varav jag kände en, kom med båten från Göteborg. Efter som detta är så länge sen antar jag att deras brott är preskriberat och även min lilla inblandning i det hela.

Grabbarna hade sprängt en bankbox! De hade alltså massor av pengar som de strösslade runt sig.

Jag blev bjuden på mat och dryck i flera dagar samt en väldigt lång taxiresa med middag.

När killarna kom hade de pengarna fasttejpade på kroppen i buntar (fråga mig inte varför). De kom till lägenheten, lindade bort all tejp och satte igång att upprymt kasta buntar om 10 000 på varann! Nästa dag när jag skulle städa upp lite, hittade jag en sån bunt under en stol.

Behöll jag den?

Nää, då den la jag snällt på bordet tills de kom på nästa visit!

Då gick vi till en pytteliten resebyrå, de gick fram till världskartan på väggen, blundade och pekade (jag tror de fuskade, men det var rätt kul gjort)!

De köpte varsin biljett till en västindisk ö, men innan de betalade, frågade de om inte jag ville åka med.

”Eeh, näää, min semester tar slut på måndag”

 Men snälla!         VA?            På 80-talet? Man fick ju jobb bara man ringde upp vilken jäkla arbetsgivare som helst…

Men inte präktiga LiLo inte!   

Innan grabbarna for iväg och vi åkte hem, frågade jag den av dem som jag kände om jag fick LÅNA fyrahundra spänn.

Jupp, inte fyra tusen och inte ge hit ett par tusen, utan får jag LÅNA!

Ännu töntigare är faktiskt att jag gick omkring och tyckte att jag faktiskt BORDE försöka betala tillbaks dem.

Nåväl! Ångrar jag detta?

Tjaaa, kanske yttepyttelite lite.   

Men jag hade förmodligen blivit sönderbränd av solen, magsjuk av maten och förälskat mig i första bästa snygging, kommit hem med magen i vädret och dessutom blivit tagen av polisen när jag kom hem för att ha beblandat mig med kriminella och använt stulna pengar.

Jag ångrar inte heller att jag testat de droger jag testat, att jag ibland druckit för mycket, att jag hamnat i säng med med män jag borde gett faan i att gå i säng med. Inte heller att jag ljugit lite ibland, varit för ärlig andra gånger eller skarvat lite när jag bloggat!   

Så mitt budskap är, lev hela tiden, gör misstag, försök lär av dem, men gå fanimej inte runt och ångra att du gjort dem.

Det enda jag tycker är trist, är att jag glömt många av de drömmar jag hade som ung, men det är jag inte heller ensam om och det är så vitt jag förstår en del av livet det med?

Men jag hoppas och tror att jag inte ska känna BARA så här när jag ser tillbaka på det häringa livet jag lever!

snarare vill känna så här:

                    Pussen då   !

 

pethra

2 april 2012 16:02

Du underbara människa ,fler borde nog tänka lite som du tycker jag ,själv kör jag med acceptera saker som du ändå inte kan göra ogjort å lär av misstagen <3

Li-Lo

2 april 2012 18:28

Det är ju samma sak!
Underbar och underbar, det råder nog delade meningar om det....Kram

 

Gun

2 april 2012 22:00

Visst är det meningslöst att ångra om man ändå inte lärt sig något av sitt misstag.

http://horni.blogg.se

Li-Lo

3 april 2012 10:29

Det är bättre att lära sig, än att sitta i ett hörn och ångra sig, verkligen : )

 

Ama de casa

3 april 2012 10:14

Det sägs ju att man bara ångrar dom saker man INTE gjorde. Du skulle ha åkt med till Västindien :-D

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

3 april 2012 10:28

Ahaaa, är det så det är, jaa, det gör jag ju. Ångrar det, litelitelite i alla fall :)

 

Ama de casa

3 april 2012 17:36

sv: Vartannat år? Innan jag bemästrade dom där mojängerna i träningslokalen 2010 så hade jag inte varit på ett gym på det här millenniet.
(Sen var det bara snygga poser jag visade upp, så jag tror inte att det gills som "träning" ;-) )

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

3 april 2012 17:45

Du var där, det gills, såklart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...