Visst är det underbart med klara, krispiga höstdagar? Trots att man vet att de jäklarna sakta men säkert för en mot mörker, kyla, regn, halka och elände så blir man lite glad av dem.

I år har det inte blivit en endaste liten promenad i höstskogen. Jag har inte överlistat en endaste liten trattkantarells försök att gömma sig för mig. Det brukar jag annars klara rätt fint efter en stund, brukar bara ta lite tid innan svampögonen blir klara att användas.

Kanske det kan bli till helgen?

Klara är för övrigt namnet på de kvarter jag jobbar i. Här mitt i smeten, finns denna bortglömda gata, som är så här tom klockan åtta på morgonen.

Ful som få, men med ett namn som inte går av för hackor:

Karduansmakargatan.

Nu får vi se om ni kan klara att klura ut vad det är en karduansmakare egentligen gjorde utan att googla upp det?

1 Broderade, i huvudsak kyrkliga textilier

X Tillverkade finsnickerier, till exempel små vackra schatull

2 Bearbetade getskinn, som bland annat användes till fina sadlar och skor.

Vinnaren får……

Vinna!

(Jaja, en liten länk om det är en bloggare, okej då)

Borta-sonen verkar klara sig fint, fick ett SMS igår att allt är okej, men att det är jobbigt att diska! Hahaha, ja, det ska gudarna samt Kära Make veta.

Klara önskar jag att de vore med allt det där pysslandet i vårt hem, men ännu har de inte ens kommit till skott med fönsterbytet.

Ja, ja, man får klara av en dag i sänder och kanske ta hjälp av Martin om det känns trögt.

    förresten kanske en liten Puss   kan få er att i alla fall klara av den här dagen?