att man har koll på någonting, för man vet ändå aldrig riktigt vad som händer.

Nu till exempel händer det sig att jag hux flux ska ta semester. Det hade jag verkligen inte planerat.

Men mammor är mammor och när ens lilla, lilla

24-åriga Öbo-son sitter med foten i kläm så kommer förstås mamma farandes!

Jag har skrivit om vår relation några gånger, bland annat om det lilla, lilla fröet av hopp.

Det fröet som grodde så fint i somras har väl inte precis tokvuxit.

Det har tack och lov inte dött heller, men tillväxten har varit svag. Vi har fortfarande varm, bra och fin kontakt flera gånger i veckan.

Dock har hans tillfrisknande, tillnyktrande eller vad man vill kalla det gått väldigt trögt. Sista veckorna har det varit betydligt mer av olika droger än på länge. Då undviker han även mig, ringde bara en gång och sa ”jag lever”.

Så i torsdags kväll ringde det, hans gamla flickvän i luren som säger:

”Jag tänkte att du kanske ville veta att XXX varit med om en trafikolycka och är på akuten? Jag vet inte vad som hänt, men han är vid medvetande”

Just då, kändes Gotland minst lika avlägset som Gambia, Månen eller Vladivostok!

Jag kastade mig på telefon och ringde akuten, de hänvisade till INTENSIVEN! Fy faan vilket hemskt ord det är!

På intensiven hade de inte tid att prata med mig, men ”om en timme eller två”! Sen sa de att jag kunde prata med hans syster som ringt tidigare.. Han har ingen syster!

(Det var tydligen den kvinnan som meddelat före detta flickvännen som ringt och sagt att hon var det..)

Jag fick lite hjärnstillestånd och men rejält med hjärtaktivitet och satte mig en timme framför datorn med öronen ungefär en halvmeter ovanför axlarna innan jag testade att ringa igen. Då fick jag prata med en rar sköterska som fick mig lugn och jag förstod att det allvarligaste var foten, för övrigt lite skrapsår och rätt omtumlad.

Försökte sova, det gick inget vidare, tankarna snurrade rejält och jag gick upp på dass.

Då kom den, chocken, å vad jag grät, skakade och snorade!

Sen ringde han själv och var rejält borta, men vi fick i alla fall prata.

Foten sitter alltså inte i kläm, den är bruten på många ställen, han opererades igår och skickades hem idag.

På onsdag sätter jag mig på pendel, båt, buss för att ta hand om den lille gossen ett par dagar.

Hoppas på lite fint väder, för även om han behöver mig nu har jag svårt att tänka mig att vi ska njuta av varandra 24/7 i flera dagar! Jag tänkte få lite havsluft i lungorna och saltstänk i håret genom att vandra lite längs stränder!

Pingvinväskan ska packas, paltor ska tvättas och god färdkost ska funderas ut..

Får se om jag kommer att få lust och tid att blogga därifrån, annars kanske det blir lite när jag kommer hem.

Men nu vet ni i alla fall varför jag varit lite frånvarande och tyst ett tag. Tankarna har varit någon helt annanstans än koncentrerade på bloggeri.

(Fast jag har också hunnit med att fira Moma som fyllt lite år och haft inflyttningsfest. Mat och dryck så man baxande, herre min je så gott allt var!)

    So long och Pussen då  !

 

Tonårsmorsa / Fatou

12 mars 2012 20:20

Oj, så du har det! Ta hand om pojken nu och dig själv inte att förglömma! Många varma tankar på dig! ♥

http://fatou.se

Li-Lo

12 mars 2012 20:30

Ja, det blev lite körigt..Jag ska nog hinna njuta lite av havet och friskluften var så säker, ska försöka träffa Marie Bojang som bor i Slite också, hon är kompis med Mabou på FB, känner du henne?

Tack för varma tankar, det är härligt med alla som varit omtänksamma och hjälpsamma nu, kram

 

habanero

12 mars 2012 21:04

Usch,vilken ångest innan man får reda på vad som hänt och hur det gått...ovissheten är nästan värst. Ta hand om er båda.Goda tankar och varmaste kramar.

http://www.habanero.bloggplatsen.se

Li-Lo

13 mars 2012 08:43

Ovisshet är HEMSKT!
Nu är jag faktiskt mest förbannad, för att han inte har någon respekt för sig själv och sitt liv.
Funderar på att köpa en hjälm så han inte kan ge sig på mig med kryckorna eller andra kastbara föremål...
Springa ifrån honom klarar jag nog...

Tack och kramkram

 

Hanna

12 mars 2012 21:06

Ojojojoj! Det låter inte alls trevligt! Tur att det bara var foten och att det inte blir något värre! Men det är ju jobbigt när sådant händer för visst blir man orolig!
Måste dock tillägga att pingvinväskan var urgullig!!
Kramar

http://hannastankar.bloggplatsen.se

Li-Lo

13 mars 2012 08:39

Ja, visst var det en enorm lättnad att veta att det inte var mer än en trasig fot.

Pingvinväskan är så gullig, min syster har släpat hem den från Kina till mig, det är gulligt det också : )

Ha det gott, kramkram

 

Mikaela

12 mars 2012 21:16

Fick du inte vabba, dåligt tycker jag när denlilla sonen behöver dig. Håll dig nu på stranden, är alldeles för tidigt för ett dopp. Dessutom är vattnet jättekallt även i juni på Gotland för när jag var 7 år och inte en sån badkruka som nu så tjatade jag på att få simma som man säger i Finland. Till slut så gick vi till nåt som kunde kallas en strand, stening och långgrunt och kallt.Jag har ett foto där jag sitter uppkrupen på en sten långt ute i vattnen, mamma tyckte jag skulle bada, jag hade ju tjatat så mycket. Sen fick hon höra att det varit sju grader i vattnet den dagen och fick så dåligt samvete att hon tog mig till Snäckegärdsbadet och jag fick för första gången i mitt liv bada i en pool.
Hoppas sonen uppskattar mammas omsorger och inte är på alltför retligt humör fjättrad till sitt gips som han är. Och hoppas att vårsolen skiner på dig.
Jättekram

Li-Lo

13 mars 2012 08:36

Vabba vill de inte alls att jag ska, men som tur är har vi många semesterdagar och jag hade en del sparade.
Hav och sol hopppas jag att jag får, tror det kan behövas!

Kramkram

 

Gun

12 mars 2012 21:39

Men fy vad jobbigt, förstår att du blev riktigt orolig. Hoppas allt går bra med sonen nu då. Kram på dig!

http://horni.blogg.se

Li-Lo

13 mars 2012 08:34

Ja, en sån oro önskar man inte sin värsta ovän. Jo, kanske idioten som körde bilen alldeles för fort med droger i kroppen : ( !

 

Ama de casa

12 mars 2012 22:04

Men fy vad jobbigt. Hoppas att allt ordnar sig och att du får lite egentid vid havet också.
Kram!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

13 mars 2012 08:31

Ja, det var en pärs och tyvärr tror jag det kan bli rätt jobbigt där också, men som sagt att ställa sig och bli genomblåst av havsvindar kan hela och stärka rätt bra det också : )
Kram

 

Moma

13 mars 2012 10:35

Fy bubblan vad jobbigt!! Jag är så glad att du kom och firade lilla mig mitt i allt ståhej med Sonen!

http://www.momaskitchen.se

Li-Lo

13 mars 2012 11:14

Såklart!
Vem hade velat missa den maten och de dryckerna?
Nänä så synd om honom var det inte...
Hoppas att kryddväxterna står fortfarande, jag valde tåliga sorter : )

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...