När jag tänker på det så känner jag mer och mer hur jävla lite som förändrats eller hänt.

Själv har jag upplevt perifera delar av allt det här när jag var mycket yngre och ännu naivare än vad jag är idag.

Jag hade dock hela tiden någon sorts distans och var alltför rädd, försiktig och hade för mycket respekt för mig själv, mina nära och kära för att kliva över och bli medlem fullt ut.

Det kändes dock som om jag var tillbakaflyttad i tiden när jag nu umgicks nära med min son och vid två tillfällen en av hans polare.

 De sitter i samma sorts inrökta, sunkiga lägenheter, med neddragna persienner. Deras samtal kretsar kring samma saker, som de gjorde bland missbrukare jag kände på 70-talet.

(Jag till och med drömde att jag återigen hade långt, stripigt och råttfärgat hår)

Det slår mig att missbruk är så mycket mer än det fysiska begäret och suget.

Missbruksvärlden är och har alltid varit som en fruktansvärt sjuk och envis sekt.

Det är en identitet, ett sätt att leva, att tänka och agera.

De som är insyltade i denna värld är precis lika trångsynta och enkelspåriga som vilka sektmedlemmar som helst.

Självklart har det precis som med sekter att göra med att samhället tar avstånd från verksamheten. Det innebär att man i stället glorifierar den lilla värld man lever i och uppfattar det utanför som en fiende. Fiende på så sätt att de utanför misstycker och vill förändra de som lever i sekten.

Man bygger upp murar till sitt försvar, hittar på totalt orealistiska skäl för att behålla och rättfärdiga sin livsstil och sina val. Man skapar ett eget språk, med egna begrepp och uttryck för att utesluta andra och skapa samhörighet inom gruppen.

Det som fienden utanför ifrågasätter och kanske föraktar höjer man till skyarna som det enda rätta.

Precis som med andra märkliga företeelser i samhället (rasism, extremism, sexuellt extremt avvikande m.fl.) har den här sekten med hjälp av tekniken = internet, enorma möjligheter idag. Jag har besökt Flashback förut och blivit ganska äcklad. Igår gick jag in, för att lära mig lite mer om de droger jag förstår att sonen använder.

Yttrandefrihet i all ära, men att det är okej att lägga upp handböcker i droganvändning på det här sättet, tillgängliga för var och en som har en dator? Mig äcklar det och gör mig jävlig förbannad!

Jag vill inte ens kopiera mer än en länk, men den som orkar kan ju läsa eller skumma igenom lite.

Det finns och har funnits ställen där man ”hjärntvättar” missbrukare, det har riktats kritik mot dessa.

Själv förstår jag inte alls skillnaden mellan att avprogrammera missbrukare och sektmedlemmar, faktiskt!

                       Pussen då   ! 

                                       och ett varmt tack för alla värmande fina kommentarer, ni är bäst!