Tänk att jag har åkt motor cykel med min lilla väninna, hela vägen ner till norra Spanien (Baskien)

Hon hade kört hoj i många år, innan vi fick iden att jag skulle sitta därbak på en resa. Herreminje, jag som knappt fått åka moppe med grabbarna!

Nåväl, vi provåkte till att börja med, från henne i Abrahamsberg till mig i Kärrtorp. Sen blev det nog en lite längre resa innan vi gav oss i väg.

Jag slapp köpa egen sparkdräkt, hon hade en fräsig en med gula fartränder som jag trädde på mig. Hjälm fick jag låna av en killkompis.

    

Jag minns inte säkert men tror vi åkte färja från Götet för att komma till Tyskland, sen svischade vi igenom det landet på Autobahn i hiskelig fart.
Vi sov på en camping i Strasbourg full av eldflugor och yttepyttegrodor, ville inte ha in varken de ena eller de andra i tältet.
Sen fortsatte vi söderut, mestadels på mindre vägar.
Folk får säga vad de vill om hojsemester, men så här tycker jag.

 

Frihet! Bah! Inte mycket inte!

Joo, när man åker sakta, sakta och kan ha visiret uppfällt så man känner dofter och kan se sig omkring, då är det inte alls dumt. Fast då skulle man å andra sidan kanske lika
gärna kunna cykla eller åka moped i stället?

Här gjorde jag det en hel del    det franska Centralmassivet var massivt vackert!

Men för övrigt?
Att fara fram fort, fort när man sitter därbak?
Kul?     Frihet? Nope!

Man kan inte titta åt nåt annat håll än framåt och vad ser man när man tittar rakt fram?
Baksidan på förarens hjälm! Kul? Nja, det är klart att alla är olika, men jag tröttnade rätt fort.

Jag tyckte inte heller om när insekterna splaschade sönder mot visiret, urrrk!   !

Då försökte jag liksom titta över axeln på henne för att se vart vi var på väg:
Lillhuvvet i Storhjälmen fångades av vinden och vajade som ett rö i vinden, för att hålla det kvar på plats fick jag spänna axlarna till den milda grad att de faktiskt blev inflammerade när vi kom hem.

Så då somnade jag av uttråkning i stället!

Lillhuvvet i Storhjälmen föll framåt och knackade på kompisens hjälm. Hon stannade och skällde ut mig, frågade vad hon skulle säga till min mamma om jag trillade av nånstans i Tyskland.

Frihet?

Nu vet jag att det finns modernare sparkdräkter än den jag hade. Den var liksom i ett stycke. Ett sådant plagg ger INGEN känsla av frihet, alls!
Det var sommar och fint väder när vi åkte.

Vi kom då och då till trevliga städer som vi ville se mer av. Pau i Frankrike var en.

Då parkerade vi fordonet, hjälmarna låstes fast och vi vandrade på stadens gator, ungefär som två UFON!

Med fodrade läderstövlar och en sparkdräkt av läder som täcker hela (den då SLANKA)

(här vill jag verkligen visa HUR slank jag faktiskt var)

kroppen, känner man sig inte bekväm! Speciellt inte när man sätter sig i solen på en uteservering, där andra sitter i lätta sommarkläder.

Vi stannade flera gånger för att äta lunch på ställen längs vägen, förslagsvis såna där det stod många långtradare, då fick man massor av billig mat. I Frankrike var det en fyra-fem rätter och en liter vin där till!

Gott! men sen…

När naturen kallade och det visade sig vara en toalett där man står och gör sina behov.

Hmm… Det är möjligt att andra klarar av att stå bredbent, hålla en halv sparkdräkt så den inte nuddar golvet och sedan få tag i papper och använda det. Jag insåg min begränsning. Så här fick jag göra:

Ta av mig stövlarna. Ta av mig sparkdräkten och hänga upp den på dassdörren (som för övrigt var av saloonmodell, alltså öppet upp- och nertill, så där halvtrevligt när jag ovant hukade över hålet).

Sätta på mig stövlarna. Uträtta det jag skulle. Ta av mig stövlarna. Kränga på mig sparkdräkten utan att trampa i eller dra dräkten i något vått. Slutligen ta på mig stövlarna igen. Man får ju vara glad om man inte hann bli pinknödig igen innan proceduren var avklarad.

Nä, hojsemester var verkligen inte min tekopp!

Fast det är klart att vi hade massor av roligt, vi såg fantastiskt mycket och badade i Atlantens vågor. Bodde på gulliga små rum här och där och åt god mat.

Men jag föredrar att göra samma resa med bil om jag skulle blir erbjuden att göra om det!

                          Pussen då   !

Ber om ursäkt för kvalitén på fotona, hade inte tålamod eller tid att scanna in dem, men ni ser nog hur SLANK jag var?