Det var jag som liten.

Jag fattade aldrig att inte alla älskade mig. (kanske ett bevis på att jag var väldigt trygg och älskad hemma?)

Min mamma brukar berätta hur jag var så säker på att en tjej i klassen helt enkelt bara GLÖMT att bjuda mig på sitt födelsedagskalas, att jag såg till att köpa en present.

 När kalasdagen inföll traskade jag helt sonika dit med mitt lilla paket, men blev inte insläppt. Eftersom jag verkligen inte minns detta själv, kan det väl inte ha påverkat min bild av mig själv som den mest älskvärda nämnvärt?

 Jag traskade omkring i stugorna (bodde rätt ensamt, förutom syskonen) och umgicks med tanter (det fanns gott om tanter då, de var Hemmafruar), speciellt tanter med hund. 

En tant som gick förbi med sin lilla hund följde jag ofta helt sonika med på promenaderna. Ibland rantade jag med henne ända hem, då brukade jag få Toy. Så här långt efteråt kan jag fundera över hur kul hon egentligen tyckte att det var?

En annan tant hade en brun tax som hette Gay, ingen hade en aning om att detta skulle vara roligt på nåt som helst sätt. Vi uttalade det inte på utrikiska för den delen.

 Även denna dam fick besök av mig, jag strosade runt och var nyfiken och säkert ganska odräglig. En liten ”pojkflicka” med massor av tankar och funderingar och frågor. Det fanns fler tanter, en del med och en del utan hund. Andra var hemma med barn som var yngre än jag, där trängde jag mig också in och lekte.

Dessutom vägrade jag benhårt att inse och acceptera att flickor och  pojkar var OLIKA.

Jag ville klättra, det gjorde jag. Jag ville leka med dockor, det gjorde jag. Jag byggde kojor och lekte doktor, jag fiskade, lekte affär, sprang i skogen som ”kojboj” eller indian, hjälpte mamma i köket och pappa i tryckeriet.

Min första bästis var en kille, jag tyckte inte det var konstigt på nåt sätt, utom när en del vuxna tjatade om ”hur gulliga” vi var tillsammans. Det fattade jag inte alls. (Jag fattade inte heller det roliga i leken ”Jag är en hund och ligger på dej och slickar dej i ansiktet” Han hade ju för fasen Lego, vilket jag tyckte var mycket roligare!)

Vägrade kjol och klänning, tofsar och spännen. Det var säkert bra ur mina föräldrars synvinkel, då kunde jag ju ärva storebrödernas kläder. Jag hatade när någon sa att jag var ”söt”, det hade jag inga som helst ambitioner att vara och såg inget värde i alls. Jag ville visa vad jag kunde och visste.

På ”Lekis” (en annan uråldrig företeelse) blev jag utkörd i korridoren när jag protesterade högljutt mot att inte få vara en av de tre Pepparkaksgubbarna i luciatåget.

Det slutade med att jag fick rollen som ”Bagarns söta fru”. Surmulnare söt fru kunde han inte fått, stackars Mats!

När jag gick i trean startades äntligen ett fotbollslag för tjejer! Innan var det inte lätt att få komma med på plan, men nu fick vi sparka, springa och spela matcher. Jag älskade det.   

Ska jag vara riktigt, riktigt ärlig fattade jag inte förrän jag var över tjugo att många hade olika förväntningar, sätt att umgås på, fördomar vad det gällde detta med killar och tjejer. Jag var förstås förälskad i många olika killar hela min uppväxt, men insåg, fattade inte att eftersom jag inte ”var kvinnlig, gullig och lite tillgjord” uppfattade killarna aldrig mig som ett lämpligt objekt att göra av med sitt testosteron på. Jag trodde helt enkelt att jag var för FUL!

Som tur är blev jag äldre, träffade män som såg mig för den jag är. Lärde mig tycka att det är lite roligt med skillnader och att uppskatta att ibland spela på min ”kvinnlighet”   

Men nånstans är jag ändå förbaskat glad att jag var så tåg-dum förr i tiden!

Och kanske var det så att tågen var smartare då, de gick i alla fall även om det kom snö..

 Pussen då   !

 

tove

2 december 2010 14:57

jag var en hejare på att klättra i trän och sprang jäkligt fort!
och kan nästan lova att det var ingen som ville "mucka" mede den lilla arga tjejen *L*
tur att det vände vid tonåring klättrar inte särskilt högt eller springer så fort idag, och är inte arg heller. kram

Li-Lo

2 december 2010 15:14

Jag var rätt snäll, faktiskt och är nog det fortfarande..Men jag kunde bli arg och tvärförbannad när JAG ansåg att något var orättvist. Som till exempel att inte tjejer fick vara pepparkaksgubbar : )
Klättrade inte så himla högt eller sprang fort heller, men jag gjorde det.

 

Moma

3 december 2010 16:16

Härligt att bara få vara, oavsett kön:-)Jag undrar om det är lättare nu än förr, eller om det är tvärtom. Det verkar som att det finns mer medvetenhet från vuxna idag vad gäller föreställningarna om kön, däremot verkar det vara så jäkla mycket hårt och grabbigt och rosa och puttinuttigt nu... Rosa verkar liksom vara the shit om man är tjej nu, finns inte så mycket annat att välja på och killar ska vara så hårda och grabbiga, sorgligt tycker jag.

http://www.momaskitchen.wordpress.com

Li-Lo

4 december 2010 12:40

Jag tycker att det verkar vara ytterligheter som gäller? Antingen är föräldrarna supergenus medvetna eller så är det puttinuttrosa eller kamouflage kläder på bebisstadiet redan? Mina fick allt stå ut med både rosa och lila ibland :) Och som jag har sytt och stickat gosedjurskläder!

 

Moma

4 december 2010 15:07

*HOST* Min har dessvärre också klätts i kamouflageoch grabbiga kläder *suck*, medan jag själv brukade strutta omkring i högklackade stövlar och klänning i lekparken... Behöver jag tillägga att jag jag var inte var så värst medveten som ung förälder..? Fast han har även burit rosa på egen begäran, så helt förlorad var han kanske inte :-)
Ha en trevlig helg!

http://www.momaskitchen.wordpress.com

Li-Lo

4 december 2010 15:13

De överraskar genom att vara kloka, trots alla misstag man gjort som förälder! Tur det : )
Trevlig veckända önskas dig också!

 

Daniel

4 december 2010 18:27

Tack å lov blir man visare & bättre självförtroende/självkänsla mer åren!

http://danielfagerholm.webblogg.se

Li-Lo

4 december 2010 18:50

Jag veeet : ) Vänta bara tills du blir lika gammal som jag, man blir förvånad själv!

 

Gun

6 december 2010 22:28

Jag tycker det låter underbart att du fick vara som du var helt enkelt.

http://horni.blogg.se

Li-Lo

7 december 2010 09:49

Jaa, när man läser om allt genustänk som måste till idag är jag tacksam över att jag bara var sån helt av mig själv..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...