Livet fortsätter.

Det händer både bra och mindre bra saker även nu.

Alla varma tankar, ord och handlingar har varit fantastiska och jag är så tacksam för allt stöd jag fått på olika sätt.

Att ha underbara vänner, släktingar och bekanta, det är verkligen guld värt.

Men som sagt, nu fortsätter det, saker händer och livet fortsätter för mig och alla andra.

I fredags struntade jag i att vifta med flaggor (i år igen) och valde i stället att gå på namngivningskalas för denna lilla söta jänta.

Hennes farmor och jag har varit kompisar sen tonåren och jag blev utnämnd till nästan/extra farmor!

Jag tycker det så skönt att veta att man kan betyda mycket även för såna man inte har blodsband till, familj kan vara så mycket mer än det.

Det kändes extra bra att kalaset var på en bakgård på Söder.

Faktiskt samma gård som min mamma en gång bott på, fast i helt andra ändan av den.

En fin avkoppling och härligt umgänge med bra personer.

Jag har även tillbringat tid med Pappa, såklart.

Igår, ja då skulle jag ge mig ut och cykla, stoppade badkläder i väskan för säkerhets skull. Men jag hann inte så långt innan Bortbo-sonen ringde och frågade om jag kunde tänka mig att laga lunch till idag, åt filteamet och artisten med sällskap. Mat som skulle kunna ätas kall, för ungefär 10 personer.

Självklart vred jag på styret och for hem. Fyra timmar senare, hade jag fått till en matig sallad med quinoa, matvete, mycket grönsaker.

Till det stekte jag kycklingfiléer och skar upp. Jag blandade tonfisk med hackad chili och rödlök för de som inte äter kött. Två olika såser en krämig med curry och en illgrön en med lite sting i.

Jag har fått veta nu, att alla uppskattade maten och att de gärna anlitar min "catering" igen!

Å vet ni vad jag fick göra sen då????

Jupp! Årets första dopp (i Sverige)! 18 grader var det, helt enkelt ljuvligt, underbart och ÄNTLIGEN!

Sen blev det måndag morgon och dags att jobba. Jobba är okej, att behöva gå på möööööten är det inte.

Jag fattar sällan meningen med alla dessa möten, samverkan, bubblor och nya olika ”modeller” vi ska jobba efter, i mina öron mest blaha och bladder.

Men jag gjorde anteckningar i alla fall…

                          Pussen då   !

Jag kan inte bara teckna vackert, jag kan ju skriva annat än bloggeri också.  Joorå, jag är som Lotta på Bråkmakargatan "jag kan nästan allting faktiskt! :)

Och som bevis på det, bjuder jag på en "dikt"

Om du vill ha mig får du ta mig:

Som jag är.

På en promenad.

Före frukost.

På allvar.

Mitt i natten.

Med en nypa salt.

Hel och hållen.

På soffan.

På orden.

Ner på jorden.

Kanske rent av på bordet

Men tar du mig för given.

Blir det sista gången du tar mig.

 

Moma

9 juni 2014 22:49

Härliga du! Är det du som diktat så fint?
Kram

http://www.momaskitchen.se

Li-Lo

10 juni 2014 09:02

Asch...så himla härlig är jag ju inte, bara lite :)

Jupp, poeten det är jag det..

Kramkram

 

Ama de casa

10 juni 2014 09:38

Jo, visst går livet vidare. Lite tommare, dock...

Jag skulle också kunna tänka mig att anlita din catering - sååå smarriga grejer du kan fixa! :-)

Älskar både dina anteckningar och din dikt - du kan ju allt! :-)

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

10 juni 2014 09:59

Tomt och konstigt är det...

Det är så himla roligt att få förtroende att laga till andra, jag tänker på personerna som ska äta och lägger ner mycket kärlek i min mat. Det är för mig ett sätt att visa just kärlek att ge dom något gott att äta!

Jaa, nästan allt faktiskt, utom att åka slalom och det vill jag inte ens försöka lära mig en gång till.
Men det kan ju Du Ama :)

Kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...