Skratta åt elände.

Men när det blir bara för mycket så är det svårt att låta bli.

De här människorna som ringer hit, till mitt jobb…

Framför allt tänker jag på en man. I ungefär ett år har han hållit på att ringa till oss. Vissa dagar kan vi ha honom tio-femton gånger var, vi cirka tio telefonister.

Han är väldigt, väldigt lite psykiskt okej.

I hans värld skulle jag inte vilja vara. Men ändå blir det roligt till slut, när han aldrig ger sig, utan ringer och skriker om samma saker. Joo, han SKRIKER, framför allt när han har eldat upp sig efter ett par samtal.

I början var vi snälla och tålmodiga och försökte göra honom till lags, genom att försöka förstå och faktiskt leta efter någon att koppla honom till.

Men nu använder vi oss av olika metoder, kopplar bort direkt, lyssnar en stund och kopplar bort eller som idag: Jag hörde hur hes han började bli och lät honom vråla på tills han tröttnade och hoppades att han skulle tappa rösten så småningom.

Nu blir ni kanske upprörda och undrar hur vi kan behandla en person på detta vis?

Jag har ”roat mig” med att skriva ned då och då vad det är han säger/skriker, så kanske ni förstår.

Han är alltså övertygad om att ett bostadsföretag och ordningsmakten är i maskopi och så här uppfattar han dem:

”De stjäl och manipulerar, sedan 1978. De plågar, pinar, skadar, misshandlar och förstör. 20 000 namn, runt, runt i terrorförföljelse.

 Det är anmält!

Polischefer stjäl LP-skivor i lägenheter, för planering. Vad är LP? De plockar ner gatuskyltar när de planerar ett mord. Det vibrerar i golven och det är strålning.

 Det är dubbeltortyr och djävulsförföljelse. Orgier i stölder, de stal själen igår.

Det är laser, gift, knark och sprutor i hans kropp, poliser och psykfolk. Man skjuter barn med maskingevär i huvudet och utplånar hela familjer.

Säger du något ska vi döda dig!

Jag ska göra en totalanmälan. Fi-sidan har 500 egna poliser och grupper i förföljelse.

 Nu dog du, nu stal vi det.

Alla har fått betalt. De asflabbar….”

Det är självklart så himla tragiskt, att någon ska behöva leva med detta i sin skalle, men samtidigt är det intressant, hur mycket nya ord han kan hitta på, hur många gånger han kan ringa på en dag, hur många fler han kan känna sig förföljd av.

Det kan inte heller vara roligt att vara hans granne, för jag överdriver inte när jag säger att han SKRIKER!

Ibland undrar jag om han är den som har orsakat min begynnande tinnitus?

De dagar han har ringt tio gånger och jag sedan får prata med kvinnan som påstår sig vara OPEC-ägare till Afrika, alternativt prinsessa av Hollande eller kanske statsöverhuvud i USA eller den kvinnan som vill söka asyl i Sverige på grund av att hon är en ängel, ja då känns de i princip lika normala som du eller jag!

                         Pussen då   !