Min lilla mamma.

Är skälet till att jag inte bloggar just nu.

Den 29e maj firade vihenne med mat och samvaro, vi syskon som bor nära.

Vi var hemma hos syster, hon bor i det hus mina föräldrar köpte 1960. Även de närmaste grannarna sedan 43 år var där.

Bror och svägerska följde med dem hem och bäddade ner henne vid halv tio tiden. De kom tillbaka och berättade att hon sett så tillfreds och nöjd ut.

Det visade sig sedan att hon efter en stund ropat på pappa, sagt att hon ville ha en liten macka och ett glas vin. De hade suttit vid köksbordet och pratat en bra stund innan hon la sig igen.

På natten kom hemtjänst som vanligt och tittade till. Då ville hon gå på toaletten, men orkade inte ta sig därifrån. Ambulansen kom men alla försök till återupplivning var utan resultat.

Min mammas liv tog slut tidigt på morgonen efter hennes födelsedag.

Hon fick ligga i sin säng hela förmiddagen. Gamla nötta, mjuka, lakan som såg sköna ut, en ros på täcket och ett lugn i rummet.

Det var fint, vi fick tid att vara där med henne, ensamma och tillsammans. Deras kontaktperson från hemtjänst satt där en stund och grät hon också, det värmde.

Jag tror, att hon visste vad som skulle hända. Kanske ansträngde hon sig väldigt på kvällen, för att klara av att umgås med oss alla en sista gång.

Ledsen är jag, men faktiskt inte så jag gråter. Det känns fortfarande ganska märkligt, overkligt och svårt att förstå.  Ännu har inte saknaden riktigt infunnit sig, det är för mycket praktiska bestyr och förstås omsorg om och oro för fadern.

De skulle ha varit gifta 65 år till hösten, så att han är totalt förvirrad och vilsen i tillvaron är inte konstigt.

Men mest av allt känner jag mig så tillfreds med hur det blev, hennes sista dag och kväll och att det inte blev en lång utdragen sjukhusvistelse.

Min mamma är död, men hon fick ett bra och värdigt slut, det är jag tacksam över.

Kram

 

Lotta

5 juni 2014 08:12

Lilla fina Greta! Ett sånt slut borde alla få. Kram Lill dig bästa vännen

Li-Lo

5 juni 2014 08:52

Kramkram och jaa, det är verkligen vad vad man önskar.

 

Ama de casa

5 juni 2014 09:47

Men oj... Beklagar sorgen! Väntat eller oväntat - det blir ändå alltid en chock när dom är borta.

Skönt att hon fick ett sånt bra slut ändå. Hemma och samma dag omgiven av sina närmsta.

Hoppas det ordnar sig på allra bästa sätt för pappsen!

Stor KRAM!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

5 juni 2014 09:56

Tack Ama, visst är det en chock och rätt förvirrat än så länge..

Kramkram

 

Eeva

5 juni 2014 11:06

När en mor lämnar....inget blir sig mer likt. Hoppas din far reder sig, svårast är det för honom. Tänker på dig. Kramar i mångfald.

Li-Lo

5 juni 2014 11:23

Jättekonstigt är det och en vilsen pappa är det att ta hand om

Kramkram

 

Sari

5 juni 2014 11:13

Så fint skrivet, blir varm i hjärtat.
Stor kram till fina du <3

Li-Lo

5 juni 2014 11:22

Kram finaste Sari

 

Fatou

5 juni 2014 12:13

Jag är verkligen, verkligen ledsen för din skull, samtidigt som jag är glad och rörd att ni fick ett så fint avslut. Det är så väldigt viktigt det där med bra avslut. Jag tänker på dig. Kram <3

http://fatou.se

Li-Lo

5 juni 2014 12:27

Tack finaste Fatou. Vi kunde verkligen inte fått finare stund tillsammans som avslut.

Kramkram

 

Camilla

5 juni 2014 15:26

Ibland räcker orden inte till men du skriver så fint och stämningsfullt, det är också en tröst i sorgen, att kunna sätta ord på allt som händer. Kram

Li-Lo

6 juni 2014 11:13

Nej, orden räcker inte alltid till, men att skriva är en av mina bästa kanaler när jag behöver ta hand om mina känslor..

Tack och kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...