Tänk att jag har åkt motor cykel med min lilla väninna, hela vägen ner till norra Spanien (Baskien)

Hon hade kört hoj i många år, innan vi fick iden att jag skulle sitta därbak på en resa. Herreminje, jag som knappt fått åka moppe med grabbarna!

Nåväl, vi provåkte till att börja med, från henne i Abrahamsberg till mig i Kärrtorp. Sen blev det nog en lite längre resa innan vi gav oss i väg.

Jag slapp köpa egen sparkdräkt, hon hade en fräsig en med gula fartränder som jag trädde på mig. Hjälm fick jag låna av en killkompis.

    

Jag minns inte säkert men tror vi åkte färja från Götet för att komma till Tyskland, sen svischade vi igenom det landet på Autobahn i hiskelig fart.
Vi sov på en camping i Strasbourg full av eldflugor och yttepyttegrodor, ville inte ha in varken de ena eller de andra i tältet.
Sen fortsatte vi söderut, mestadels på mindre vägar.
Folk får säga vad de vill om hojsemester, men så här tycker jag.

 

Frihet! Bah! Inte mycket inte!

Joo, när man åker sakta, sakta och kan ha visiret uppfällt så man känner dofter och kan se sig omkring, då är det inte alls dumt. Fast då skulle man å andra sidan kanske lika
gärna kunna cykla eller åka moped i stället?

Här gjorde jag det en hel del    det franska Centralmassivet var massivt vackert!

Men för övrigt?
Att fara fram fort, fort när man sitter därbak?
Kul?     Frihet? Nope!

Man kan inte titta åt nåt annat håll än framåt och vad ser man när man tittar rakt fram?
Baksidan på förarens hjälm! Kul? Nja, det är klart att alla är olika, men jag tröttnade rätt fort.

Jag tyckte inte heller om när insekterna splaschade sönder mot visiret, urrrk!   !

Då försökte jag liksom titta över axeln på henne för att se vart vi var på väg:
Lillhuvvet i Storhjälmen fångades av vinden och vajade som ett rö i vinden, för att hålla det kvar på plats fick jag spänna axlarna till den milda grad att de faktiskt blev inflammerade när vi kom hem.

Så då somnade jag av uttråkning i stället!

Lillhuvvet i Storhjälmen föll framåt och knackade på kompisens hjälm. Hon stannade och skällde ut mig, frågade vad hon skulle säga till min mamma om jag trillade av nånstans i Tyskland.

Frihet?

Nu vet jag att det finns modernare sparkdräkter än den jag hade. Den var liksom i ett stycke. Ett sådant plagg ger INGEN känsla av frihet, alls!
Det var sommar och fint väder när vi åkte.

Vi kom då och då till trevliga städer som vi ville se mer av. Pau i Frankrike var en.

Då parkerade vi fordonet, hjälmarna låstes fast och vi vandrade på stadens gator, ungefär som två UFON!

Med fodrade läderstövlar och en sparkdräkt av läder som täcker hela (den då SLANKA)

(här vill jag verkligen visa HUR slank jag faktiskt var)

kroppen, känner man sig inte bekväm! Speciellt inte när man sätter sig i solen på en uteservering, där andra sitter i lätta sommarkläder.

Vi stannade flera gånger för att äta lunch på ställen längs vägen, förslagsvis såna där det stod många långtradare, då fick man massor av billig mat. I Frankrike var det en fyra-fem rätter och en liter vin där till!

Gott! men sen…

När naturen kallade och det visade sig vara en toalett där man står och gör sina behov.

Hmm… Det är möjligt att andra klarar av att stå bredbent, hålla en halv sparkdräkt så den inte nuddar golvet och sedan få tag i papper och använda det. Jag insåg min begränsning. Så här fick jag göra:

Ta av mig stövlarna. Ta av mig sparkdräkten och hänga upp den på dassdörren (som för övrigt var av saloonmodell, alltså öppet upp- och nertill, så där halvtrevligt när jag ovant hukade över hålet).

Sätta på mig stövlarna. Uträtta det jag skulle. Ta av mig stövlarna. Kränga på mig sparkdräkten utan att trampa i eller dra dräkten i något vått. Slutligen ta på mig stövlarna igen. Man får ju vara glad om man inte hann bli pinknödig igen innan proceduren var avklarad.

Nä, hojsemester var verkligen inte min tekopp!

Fast det är klart att vi hade massor av roligt, vi såg fantastiskt mycket och badade i Atlantens vågor. Bodde på gulliga små rum här och där och åt god mat.

Men jag föredrar att göra samma resa med bil om jag skulle blir erbjuden att göra om det!

                          Pussen då   !

Ber om ursäkt för kvalitén på fotona, hade inte tålamod eller tid att scanna in dem, men ni ser nog hur SLANK jag var?

 

Hanna

8 mars 2012 19:46

Haha, oja! Hur slank och fin du var syns finfint på bilderna! Låter inte som bästaa sättet att resa kanske. Känns som att man verkligen måste tycka om att åka motorcykel för att få ut maximalt av den typen av resa. Sedan är det nog roligare för den som kör motorcykeln också, så det kanske hade varit lite roligare om ni haft två motorcyklar. Fast då blir ju också bensinpriset det dubbla... Hm.
Fina bilder blev det i varje fall!
Kramar

http://hannastankar.bloggplatsen.se

Li-Lo

8 mars 2012 21:28

Fast jag kunde inte och kan inte köra!
Visst var jag? Slank alltså : )

Men som sagt, det var en erfarenhet och jag är glad att jag gjort det

Kramkram och ha det gott

 

Mikaela

8 mars 2012 20:15

Tänk, det hade jag ingen aaaaning om. Väcker en massa minnen som toaletten vid autobahn där golvet spolades automatiskt. Då var det bara att snabbt samla ihop alla ärmar och annat löst som hängde ned från den till knäna nedhasade munderingen. Eller när jag så fruktansvärt kissnödig körde som en tok till hamnen i Skellefteå för att upptäcka att terminalen var stängd och det inte fanns en enda liten buske i närheten. Tillbaka till "stan", hittade järnvägsstationen, där måste ju finnas det jag sökte. Visst fanns det, men en 25-öring skillde mig från räddningen på andra sidan dörren. Ut och gräva efter plånbok, in och i rasande tempo av med regnställ,av med skinnställ, av med värmeställ och sen gick det inte att hålla sig längre. Därefter av med allt för att kliva ur de blöta trosorna och sen samma procedur fast utan trosor :) Visst får man minnen för livet och att sitta bakpå och sova kunde vara jätteskönt om man kände sig trygg men jag föredrog att köra själv och få bestämma själv hur jag ville åka. Saknar det men är nog för rädd och bekväm för att göra det nu men visst längtar jag när vårsolen värmer.
Är så glad att jag får läsa din blogg, väcker alltid tankar och leeneden.
Kram och skön fredag, sen är det efterlängtad helg.

Li-Lo

8 mars 2012 21:27

Det dumma var att jag sov när vi for fram i högsta fart på autobahn...
Bökigt med skinnställ, tror jag vi kan komma överrens om?

Kul att du läser Mikaela och att du är generös med kommentarer, det värmer

Kramkram

 

Gun

8 mars 2012 20:38

Rolig erfarenhet ändå, nu slipper du fundera på hur det är att åka på motorcykelsemester. :D Vi har bilat i Europa två gånger, och DET tycker jag var frihet. Hur kul som helst. :)

http://horni.blogg.se

Li-Lo

8 mars 2012 20:47

Bilat har jag gjort många gånger, det är faktiskt bekvämare : )
Vi for med hela familjen när jag var barn, kors och tvärs, varenda sommar

 

Ama de casa

11 mars 2012 15:24

Inte min grej heller. Bilsemester - ja tack! Verkar ännu jobbigare att gå på toa i den dräkten än att gå på hål-i-golvet toa i skidutrustning. Hur tufft är det på en skala att bryta benet i en toa? Halkigt och eländigt med pjäxorna på...

Men visst var du SLANK! :-)

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

11 mars 2012 15:43

Bila är helt okej, fast vi har ju ingen bil och mitt giltiga körkort har jag INGEN glädje av, det är inte använt sen 1989, skulle inte ens kunna start ett fordon..

Nä, man vill inte ligga platt på ett dassgolv!
Och SLANK det VAR jag ; (

 

Eeva

12 mars 2012 10:21

LiLo, är avskräckt, not! Kärlekens pris kanske jag ska kalla min senaste outfit, kramis på dig.

Li-Lo

12 mars 2012 14:16

Åk du! : )
Kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...