Ja, inte att vi nånsin skulle kunna ha en städdag här hemma utan att bli osams, det hoppet har lämnat mig för länge sen.

Men jag tänker på det här med att vintern ska ta slut.   

Det tränger in solstrålar genom lorten på fönstren och vad gör LiLo då?

Svar:

Pillar ner fröer i jorden, ställer de under det lilla plasttältet i fönstret och börjar drömma.

Om små vita, mulliga röda och vackert gula habanero.  

Om att få se de palestinska röda, thailändska gula och små ettriga röda bangladeshiska visa sig för första gången.

Hon undrar vad det ska bli av de två olika chilifröerna jag fick av Öbo-sonen som hon inte ens vet form eller färg på.

Tänker att vi kanske slipper spinn på bittertomaterna i år och i stället får fullt av fina röd-orange frukter.  

Funderar på att testa att gräva ner en ingefärsknöl, har läst att det funkar.

Kalebass och sommarsquash tänkte jag skulle klättra på ena sidan, blomsterbönor och vildvin på den andra.

Så ska jag förstås ha lite kryddörter samt en och annan pelargon.

Kassava har jag hört att man faktiskt kan få växa på en varm och solig plats och så kan man ju ha lite sötpotatis som hänger eller ringlar.

Sen kan jag förstås tänka vidare, hur det kommer bli när alla de här sakerna växer och ger frukt!

När jag gnuggar de olika kryddorna mellan fingrarna och luften fylls av ljuvliga dofter, eller när jag kokar en Domoda med egen odlad bittertomat, egen kassava, lite squash och härlig doft och hetta av olika pepparfrukter!

Att gå så långt som att tro att vi ska kunna servera den ur vår egenodlade, urgröpta kalebass

     är väl kanske lite väl optimistiskt, men en någon liten frukt vore det kul att få.

Fast först kanske måste jag tvätta de där rutorna så solstrålarna kan tränga in och ge de små fröerna den värme de behöver?

                                        Pussen då   !

Är i alla fall inte jag!

Jag sparar inga pengar. Efter att ha varit enastående morsa i tjugo år, är det så jävla skönt att inte längre behöva vända på varenda liten krona.

Nu unnar jag mig lite, lite mer än jag kunde göra förut. Fast jag misstänker att det jag själv tycker är lite ”slös” kanske inte ens når upp till normalstandard för andra.

Jag köper lite bättre kvalitet av allt, det är inte bara det allra billigaste som gäller. Och då menar jag lite, typ juice av annat än nittio procent skal och resten sura apelsiner

 godare kaffe och bättre hygienprodukter.

En enda sak har jag dock aldrig snålat på och det är att min gulliga lilla rumpa faktiskt förtjänar papper av hög kvalitet.

Dasspapper ska vara vitt och fluffigt, inget strävt sandpapper i min lilla gullrumpa inte!

En annan sak jag INTE spar är tid.

Jag har möjlighet att flexa på jobbet. Jag brukar ligga på 3-4 timmar plus, enbart för att jag ska kunna ta ut lediga eftermiddagar eller gå tidigt, helst på fredagar.

Vi fick nyss reda på att vi måste ta ut komptid från förra året i pengar eller tid före idag, eller i alla fall bestämma oss för när vi ska göra det.

Jag tog två timmar i går, bara för att jag kunde. Jag ska ta två timmar idag, bara för att jag kan och passar på att göra det nästa fredag också.

Att gå hem tidigt en fredag, det är LYX!

LYX för mig är att ha det bra.

Hinna njuta av livet, äta god mat och att ta det lugnt, samt att ha lent papper till gullrumpan!

Because I’m worth it, liksom   

                                     Pussen då   !

Har jag lite bilder från Festen!

  Små mackorna som bjöds på under Öppet Hus

Pappa och Lisen, födelsedagsbarn med 83 år emellan   !

Lite mingelbilder

Pappa med sitt nya "Husdjur" en Ånka som kan härbärgera en flaska med valfritt innehåll!

      FANTASTISKA TÅRTOR!

Gruppbilder...

Lite dystert i början

        Men som väntat tramsade det till sig i slutet   !

                                Pussen då   !                    

Att de kom och installerade nya termostatvred hos oss var ju klämmigt.

Då gav de oss en fin liten broschyr som talade om att nu skulle vi ha en jämn och behaglig inomhustemperatur på 20-21 grader.  När sen kylan (den jäveln) kom till sist började jag ana ugglor i mossen.

(Efter förra vintern kom de och tätade alla fönster, eftersom vi frusit rätt rejält redan då)

Förra veckan köpte jag en ny termometer, har lagt den på olika ställen och inte någonstans kommer vi upp i nitton grader!   

I måndags hade vi en kille från bostadsbolaget som kollade, han ringde sen och sa att han TROR att det hela inte alls beror på elementen. Han misstänker att de bitar som själva huskropparna består av glidit isär just vid vår vägg, den som går genom vardagsrum och vårt sovrum.

Igår la jag termometern på armstödet till soffan under dagen, i det lilla hörn där maken brukar husera under sin filt.

Jag ska inte gnälla mer över att han håller sig under sin lilla filt

Det var 15.2 grader där!

Nu undrar jag vad de tänker göra, stötta huset från båda hållen så att sprickan hålls ihop kanske, för att det skulle finnas en såå stor tving, det är jag skeptisk till.

Under tiden fryser vi och jag får väl fundera på hur jag ska formulera ett brev, så att vi får avdrag på hyran för vårt lidande!

Spricka upptäckte jag även i en tand i fredags, eller rättare sagt en brygga jag har i truten. Såg förtvivlat tusenlapparna jag inte har virvla runt och bort. Men se min underbara tandläkare han har fyllt igen den sprickan! Undrar om jag ska ge värden hans telefonnummer?

Vad det gäller fina foton från den stora familjefesten, kan jag tala om att det är på gång, gossen redigerar så ögona blöder all sin fritid. Det är bland annat just sånt som ska tas bort, röda ögon!

Jag kommer att i alla fall lägga upp gruppfotot här, det lovar jag. Resten kommer nog ligga på FB..

Men jag minns ju hur knepigt det var att bara få till ett med mig och mina syskon när jag fyllde

50  25 nyligen!     !

                       Pussen då    !

Jag har tänkt till, ovanligt djupa och analyserande tankar för att vara jag?

Nu får vi se, om jag kan formulera dem på ett sätt som blir begripligt och läsbart.

Nu i helgen har jag träffat väldigt många personer och när väl allt festande var klart och jag kom hem började en fundering ta plats i min skalle.

Hur kommer det sig att man trivs i vissa personers sällskap och inte i andras. Varför känns vissa grupper mer öppna och välkomnande än andra? Hur kommer det sig att olika gruppers och olika länders kulturer skiljer sig åt på det sättet?

Så här har jag tänkt:

Det har att göra med distansering.

Många vill på ett eller annat sätt markera att den grupp man själv tillhör är bättre, mer värd, intressantare eller helt enkelt överlägsen den grupp som inte är helt införstådd med vissa saker, som man själv är införstådd med.

Att ungdomar gör så, för att visa att de ännu inte tillhör vuxenvärlden, samt att vuxenvärlden är pinsamt efterbliven tycker jag är lite gulligt och helt okej!

Men i Sverige (och övriga Västvärlden) är det också mycket tydligt att det är en klassmarkör.

Genom att (låtsas?) att man förstår viss ”Kultur” markerar man tydligt att man tillägnat sig den, till skillnad från den som saknar denna bildning. På så sätt sätter man sig lätt till doms över den som är inte ”begriper bättre” än att bli glad av melodifestivalen, dragspelsmusik eller gillar att titta på tavlor som föreställer gråtande barn eller gulliga kissekattfigurer.

Det som det finns mycket av och är lätt att förstå är inte lika fint och inte lika mycket värt som det som är exklusivt och svårtolkat eller svårbegripligt. Tycker man om sådan musik, konst eller litteratur, så har man God Smak.

Det här är även en fråga om klädsel och hur man uttrycker sig när man talar med andra.

På jobbet tycker jag denna distansering blir väldigt tydlig. Jag och mina kollegor hör till det allra ”understa” skiktet på denna arbetsplats.

Att använda ett myndigt språk med en ton av lätt överlägsenhet och många tillkrånglade ord är ett ganska vanligt sätt att tro att man ska få bättre och snabbare hjälp än andra.

Den som försöker det med mig, får finna sig i att bli mer Duad än den troligen blivit i hela sitt liv, jag brukar även dra ner på takten i mitt tal och i mitt tangentklattrande.

Visst kan jag ha lite av det här i mig, då till exempel mina föräldrar har en smula av det här tankesättet. Men jag försöker att göra mig av med det.

Fick mig en rejäl tankeställare av Kära Make en gång. Grannen under oss har en liten uteplats som hon dekorerat med bland annat en blå nalle med otäckt stirrande ögon i porslin. När jag sa till Kära Make: Hon har verkligen dålig smak” så tittade han förundrat på mig och sa. ”Nu förstår jag inte vad du menar”

Sedan den dagen har jag funderat mycket på detta. Kanske jag började fundera redan efter min lilla vecka i Gambia. Där blev det tydligt för mig, att detta med God Smak faktiskt är ett konstruerat I-lands problem.

Missförstå mig nu inte, visst tycker jag om fina saker, musik eller böcker som berör.

Sen funderar jag över om den som skapar musik, litteratur, konst, inredning eller något annat, verkligen har haft för avsikt att åstadkomma något som ökar avstånden mellan människor?

Jag är som bekant inte sportintresserad, men tillsammans med viss musik måste jag tillstå att det faktiskt är något som lyckas bygga broar över de flesta skillnader mellan oss.

Jag kommer resten av mitt liv förhoppningsvis minnas att inte sätta mig på mina inbillat höga hästar för att någon har en ANNAN smak än min.

För till sist är det ju faktiskt det, helt enkelt OLIKA och ingenting annat.

Är det något talesätt som är sant så är det väl just:

Smaken är som baken, delad!

                      Pussen då   !

Faktiskt en fantastisk sak att få fira sin pappas 90-årsdag. Trots all oro och stress han och mamma jobbade upp innan, så blev det:

Så himla bra!

På dagen hade de öppet hus i sin lägenhet, jag och min systerdotter T var på plats före 11. Det mesta hade vi fixat hemma. Lite olika små sandwichar som plockades fram och plockades undan och till kaffet fantastiskt god Prinsesstårta.

Eftersom det inte är det lättaste att köpa en GÅVA till någon som har levt ett långt liv och redan äger det han behöver, så kom många med förbruknings varor. Samt förstås underbara buketter med blommor.

Det blev nog fler flaskor whisky, konjak och vin än vad som hinner förbrukas innan 100-årskalaset!

Av oss barn fick pappa en helg på Västkusten, där en del av familjen bor. Han får sällskap på tåget av en systerson, och vi som är kvar här hemma tar hand om mamma.

Det kändes som en mycket bättre present än att köpa en – - Jaa, vadå?

Vid femtiden bytte vi lokal, dags att åka hem till syster. När jag har räknat efter så blev vi 49 personer, varav hela TVÅ inte var familj eller ingift familj.

Den yngsta ett halvår och pappa som Nestorn.

Från Finland, Schweiz, Kungsbackatrakten och Oxelösund kom de lite mer långväga och resten runt om Stockholm.

Systrar, bror, svägerska och svåger hade gjort ett förrättsbord med något smått och något gott för alla, vegetarianer och muslimer inräknade.

Sen smaskade vi i oss hjort och rådjursstek med potatis, goda såser och andra tillbehör.

Även en av de små söta jäntorna vi har i familjen fyllde år, för hennes del blev det sju stycken den här gången!

Så när det var dags för tårta fick hon en egen, min brorsdotter hade gjort födelsedagsbarnen varsin, samt en extra utan laktos.

Kvällen gick, det hölls flera fina och roliga spontana tal, Jamåhan och Jamådom leva sjöngs på svenska, finska och engelska.

Mambo-sonen tog massor av foton, men han är inte färdig med redigering och kontroller av dem ännu, så de får ni se senare.

Vi lyckades i princip samla alla gästerna för ett gruppfoto, gossen sprang fram och tillbaka tre gånger och fotade med självutlösare. När han ÄNTELIGEN var klar med det kommer en av bröderna lufsandes uppför källartrappen! Det blev några till, men med fotografen kvar bakom kameran.

De Gamle som varit igång hela dagen stannade ända till 23-tiden och jag tycker han ser ut att ha haft en rätt bra afton

  eller hur?

 Själv kom jag hem vid halv två.

Ändå tycker jag inte att jag hann prata och skratta färdigt med alla jag skulle velat göra det med.

Jaja, det får jag väl göra på 100-års kalaset!

Pappa han hade köpt nya byxor,(själv såg jag inte prislappen som hängde kvar, men andra noterade den.)

I går morse var han nog både trött och omtumlad, för han ringde både syster och mig och frågade om vi visste vems byxor det var han hittat hemma hos dem, med både dörr- och bilnycklar i fickan!

När det händer så mycket på en enda dag, kan ingen begära att man ska känna igen ett par brallor man bara sett en enda gång förut, eller hur?

Till de av er som var med och gav min Pappa en härlig fest vill jag säga:

            Världens största Tack och tala om för er att ni är Underbara!

Till er och alla er andra....

                                             Pussen då!   

Jaha, så kom den.  
Och jaa, den suger och jaa, jag suckar. Kan inte alls fröjdas åt att det blev vinter trots allt.

Nysnö på lite gammal intrampad snö och is, är värst.

Du går ut när nysnö fallit
1.    Du har ingen aning om ifall det är redan är skottat en gång under snön eller inte.
2.    Inte heller vet du, om de har skottat och lämnat glashalt under snön eller i fall de har varit goda nog att sanda.
3.    Även om de har gjort båda delarna har du ingen aning om ifall de sandat överallt där du tänker gå, eller bara lite här och där.
4.    Om du lyckas ta dig ända fram till förslagsvis tunnelbanan, så ska du inte tro att faran är över. Eftersom det är VÄLDIGT viktigt att offentliga utrymmen i första hand är snygga, så belägger man golven med förslagsvis marmor.
5.    Marmor blir SNORHALT när det är vått.
6.    Vått blir det när hundratals personer stampar av sig den nysnö de samlat på sina fotbeklädnader.
7.    Alla stampar inte, så de tar med sig sin nysnö upp eller ner på perrongen, då blir också den snorhal.


Dock!

Snorhalt kan det vara just på marmorgolv även andra årstider, och nu blir det äckelvarning!

                                   
Det finns ett antal medmänniskor, både vuxna och barn (faktiskt nästan uteslutande av hankön) som tycker det är okej att göra sig av med just snor och slem, på perronger och i vänthallar genom att snyta eller spotta ut det.

I en sådan ”lämning” har jag halkat.
Som tur var gled jag framåt och satte varken händer eller knän i det och inte spydde jag av äckel heller, fast det var nära.

När jag ser någon göra det, önskar jag att jag hade mer civilkurage än jag har. Istället för att skälla ut dem, brukar jag mesigt försöka nöja mig med att stirra ihjäl dem.

Har inte lyckats… ännu

Nu ska jag strax göra klar min Banoffpaj

Ingredienser
Beräknat för 8 portioner
200 g digestivekex
100 g smör, smält eller rumstempererat
1 burk(ar) sötad kondenserad mjölk, ca 400 g
3 st skivade bananer, bär, ananas
2 1/2 dl Vispgrädde
25 g mörk choklad, flisad


Gör så här:
Den är lätt att göra men tar tid. Söt kondenserad mjölk köps i konservburk i större butiker eller butiker som specialiserat sig på invandrad mat. Den kokas direkt i burken och blir mjuk som kola, men det tar minst 3 timmar. Flera burkar kan kokas på samma gång.
1. Lägg den oöppnade burken med kondenserad mjölk (ta bort pappret annas förstör man kastrullen) i en kastrull och fyll på med vatten. Burken måste vara helt täckt med vatten, fyll på allt efterhand som det kokar bort. Låt koka i minst tre timmar, ju längre du kokar desto hårdare toffé blir det.
2. Smula kexen i matberedare och blanda det med det smälta smöret. Tryck ut degen i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Ställ kallt till dess toffén är färdig.
3. Kyl den oöppnade burken i kallt vatten. Bred ut smeten över pajskalet. Skiva bananerna och lägg dem ovanpå. Vispa grädden och bred den över. Garnera med flisad choklad och eventuellt några bananskivor. Ställ kallt till serveringen.

Som jag hittade länk till hos Horni Som inte bara gör gulliga små örhängen i form av gympadojer, hon tar också superfina foton!

Sen blir det nog tyst här ett tag. Att fira 90-åringar går före bloggande   !

                     Pussen då  !

Har min kära kollega på ett högtidligt sätt i en synnerligen officiell lokal dragit vinnaren i min TÄVLING!

Hade jag haft möjlighet hade jag tagit med mig er allihopa och myst tillsammans med er.

Fast det är ju faktiskt en idé?

Att ni andra som varitmed och tävlat kommer till det ställe dit vi går efteråt.

OM nu vinnaren vill gå med mej ut och äta, det har jag inte hunnit fråga henne ännu.

Läs nu Mikaelas kommentar, så ser ni att det tycker hon!!!! Både att vi ska äta  och att ALLA ska komma   

Så ja, nu har jag dragit ut på det tillräckligt länge   !

                        Vinnaren är:   Tadaaaa     

                            MIKAELA!!!!!!!   

             Stort varmt GRATTIS!

            Till er andra säger jag, oj, va synd.....

                               Pussen då    

                             och

                           GRATTIS til mig, som fyller år, Hurra för mig !