Känns det så härligt att få berätta det för andra.

Just nu är jag sådär sprudlande glad, inte för min egen skull, utan för mina söners.

Jag har varit ensam med dem, sedan den yngsta var 11 månader, i princip helt själv, då deras pappa har haft fullt upp med sina egna problem.

Den yngre har inte sett honom sedan han var fem år och nu har han inget intresse av det heller.

Det har varit många tuffa perioder i deras liv, på helt olika sätt. Det har så klart påverkat mig mycket, att jag inte kunnat hjälpa dem alla gånger det behövts. Helt enkelt för att jag inte kunnat, haft kunskap nog, orkat, räckt till och faktiskt ibland helt enkelt inte velat.

Jag orkar inte ens tänka tillbaka på möten i skolan, på Soc, hos polisen och med kuratorer och andra.

Med tårar i ögonen och tillbakahållen frustration och/eller ilska har jag lyssnat på allt dessa personer berättat om allt de gjort som de INTE BORDE ha gjort och allt de INTE gjort som de BORDE har ha gjort.

Just därför är det så underbart, härligt, fantastiskt och ofattbart kul, att det just nu går så himla bra för dem.

Stora killen fick sin praktikplats, det har gått en dryg månad av två. De verkar redan ha bestämt att han ska få stanna kvar!

De har bett honom att hjälpa till att hitta på nya grejer att servera.  Idag serveras juice, sallad och wraps där han jobbar.

Nu funderar de på att utöka med ”Veckans soppa” och har bett honom att komma med förslag på det, koka något hemma och ta dit så de kan avgöra om det är vad de vill servera.

Så himla roligt att detta fungerar, att han får uppskattning och inte minst att han skött det perfekt. Gått dit varje dag, även om han varit ute sent och träffat polare.

Det bara bubblar i mig av glädje och inte minst stolthet över att han verkligen tagit vara på den chans han fått.

Den yngre har ju uppnått ett stort mål tidigare, när han klarade av att plugga till barnskötare samtidigt som han jobbade, trots att han i princip saknade all studievana och gick ur nian utan ett enda betyg.

Men nu har han genom sitt stora intresse foto och film fått en chans att kunna jobba lite med detta vid sidan av.

En av hans vänner som gör musik, spelade in en video för några veckor sedan. Sonen har gjort några av hans tidigare, men nu hade han valt en ung kvinna som producent. (som jobbar professionellt med sånt här,)

https://www.youtube.com/watch?v=e4tS31qGyeM

Sonen och flera andra vänner var på plats för att stötta, min son gjorde en film om själva inspelningen.

http://www.youtube.com/watch?v=Qr5OPlEl1P4

Så nu till det bästa!

Kvinnan har sett den och har bjudit in honom att vara med vid inspelningar och han ska även få testa att göra lite jobb på egen hand åt henne.

Jag vet inte om jag någonsin sett honom så glad!

Han kom förbi mig på jobbet igår, hade köpt två påsar gott godis från en lakritsaffär till mig och visade biljetterna han fått för att åka till Partille i morgon.

(Jo förresten, nu kom jag på att jag sett honom så glad en gång, när han var fyra-fem och fick sin allra första hundralapp av min ena bror!!)

Som mamma har jag så många gånger fått frågan:

”Och hur är det med grabbarna?”

Många gånger har jag mumlat lite otydligt till, att joo, jaa de är friska. 

Men idag, idag känner jag att jag stolt, kaxigt och ärligt skulle svara:

”Det är hur bra som helst, de gör bra saker de trivs med och jag är så stolt över dem båda två!”

            En miljard pussar        !!!!