så brukar en mig närstående, före detta liten gosse, kalla mig, med viss kärleksfull värme i rösten.

Och ja, det känner jag mig som, allt som oftast numera.

Till exempel ibland när jag läser tidningar.

Idag har SvD en artikel om att föräldrar köper och säljer barnprylar och kläder på nätet.  

När jag läser vad den operativt ansvarige på Loppi säger känner jag mig ute, gammeldags och superkonservativ och jävligt undrande!

”Våra säljare vill ”kitta upp” sina barn varje terminsstart. De köper och säljer och köper igen, en storlek upp, och omsätter riktigt stora volymer. På detta sätt kan de behålla en hög modegrad, känna sig lite unika eftersom det är begagnat, och slippa gå på Lindex som alla andra.”

Kitta upp?

Modegrad?

Vad ända in i helskotta pratar människan om?     

Det är såna här människor som får mig vilja gå med i Amish, flytta till en hydda i skogen eller bli nunna eller åtminstone utbrista ett hederligt gammeldags:

                   ”Giv mig styrka!”

Apropå just det uttrycket fanns något TV program när mina barn var små där dom ofta använde det, men gossarna hörde fel

” I min kyrka” blev deras tolkning.  

 Nu far jag hem ett par timmar, för att bege mig till arbetskonferens med avresa från centralen 08.00 i morron bitti...

                     Pussen då   !