Så sa brudens bror när vi efter den "jättelånga" resan

 

 

kom fram till bröllopsfesten i lördags. Ett sådant uttalande kan få mig lite lätt nervös.   
Men som tur var verkade som om supergoa S bara sagt snälla saker.

Det var ett härligt bröllop, livligt är ett ord som jag tycker känns rätt så beskrivande av hela denna kväll.

 

Bruden och brudgummen

  

 

 

anlände ungefär efter två timmar, då hade vi ätit massor av den goda mezen som stod framdukad, pratat och haft det trevligt.

 

 

Alla gick ut för att möta dem, man spelade trummor, klappade händer och kvinnorna "ropade/joddlade" (jag vet faktiskt inte vad det kallas) 
alla hade fått konfetti, så det var tur för S att hon bar slöja! Hennes mamma kastade salt och gjorde rörelser med rökelse framför dem när de stod där så söta och glada.  

 

Sen fick de lyckliga tu sitta "på piedestal", men som tur var inte hela kvällen.  

 

För OJ vad det dansades!

 

Så gott som alla dansade, gammal som ung, man som kvinna, för sig själva eller i grupp, ring eller på rad. En stund dansade brudgummen på sina vänners axlar!

Många av de som inte dansade stod runt omkring och klappade händer i stället.

     

Magdansösen kunde skaka på rumpan hon! WOW!

 

 

Full fart på denna fest, så när vi lyckats trycka ner bröllopstårta

 

 

vid halvtolv snåret, kändes det rätt okej att börja den timslånga hemresan.

 

Och för övrigt vad det gäller helgen

 

Gissa vad jag gjorde på den soliga lördagen, innan bröllopet?

Här var jag i alla fall....

 

 

Och så hann jag med en trevlig stadspromenad, med fika tillsammans med Moma också  

                                               Pussen då   !