Jag tänker inte skriva om sådana som ligger nergrävda.

Inte heller om sådana man knaprar på för att få i sig näring. Fast nu känner jag att jag skulle kunna skriva en hel del om det!

Vilken njutning det är att slafsa på revbensspjäll, kycklingben, lammknotor och andra skelettdelar..

 MUMS! Helst ska det vara vad Pappa kallar ”krångliga ben”!

Nej nu ska det handla om  sådana man går, traskar, promenerar med.

Sådana är olika långa. Mina är inte det.

Långa alltså!

De är korta och numera ganska knubbiga, lite lätt lurviga med ganska gulliga gropar i knäna.

Dessa, framför allt det ena har passerat bäst före datum känns det som ibland.

Det beror troligen på bland annat detta:

Fotbollstjej, på den tiden när ingen hade hört talas om benskydd eller speciella grusskor.

Brevbärare, innan skor med dämpande sulor var uppfunna, det var i princip vilka pjuck som helst, bara de inte var för hala så man slapp glida nerför trapporna på Söder.

Ett fånigt försök att lära mig åka nedför backar med konstiga pjäxor när jag var runt fyrtio, dumt!

En miniskoperation, två Hallux valgus operationer med en himla massa haltande som följd.

(samt mer eller mindre ständigt ont i fossingarna trots detta)

Ja, ni fattar själva!

Men hur som helst så går jag en hel del på mina korta små ben, numera försöker jag gå minst en kvart innan jobbet. Ett dödfött försök att inte öka i vikt : (

Vissa dagar går jag en bit på hemvägen och somliga kvällar tar jag en promenad (eller en cykeltur på sommaren)

Det var en somlig kväll igår, då jag gick med Moma.

Moma är väl sisådär 15-20 centimeter längre än jag, samt cirkus 15-20 år yngre. Dessutom babblar vi oavbrutet när vi går, mest om mat!

Jag känner mig som en liten ivrig Chihuahuhavalp när jag pinnar på bredvid henne!

Fast jäklar vilken god min jag håller, hon anar ingenting (tror jag)  

Jo just det, det finns en annan skillnad på 15-20, men den är det jag som toppar.....Ja, jag menar kilon  , suck! 

Pussen då   !