Blir jag irriterad på saker och ting, ibland även på folk och fä. Eller kanske inte irriterad är det rätta ordet?   

Jag känner mig snarare förvirrat förundrad över hur saker och ting ligger till, är, fungerar eller framför allt inte fungerar.

Över hur andra väljer att uttrycka sig och hur de kommunicerar med andra.

Idag ringde jag (!) till den myndighet som ska svara på om Make får stanna ett år till eller inte. Hans tillstånd gick ut i februari och vi sände in ansökan i slutet av december.

Då fick vi ett brev med två papper, på det första meddelades stolt att myndigheten numera minsann skriver på båda sidorna av pappret plus ett annat papper som bad oss betala avgiften.

Det gjorde vi och fick ytterligare ett brev, först ett papper som talar om detta med miljövänligheten i att skriva på båda sidorna av ett papper, samt ett till som talar om att vi betalt. (början av januari var det då)

Sen har vi väntat och väntat, jag har letat fram informationen att han inte behöver vara orolig eftersom det gamla tillståndet gäller tills beslut fattats. Jag har kontrollerat på myndighetens hemsida minst en gång i veckan, men inget har hänt. Nu har det gått två månader utan förnyat tillstånd, så jag tog och ringde dit.

Jag var inte otrevlig eller stressad, jag ville bara veta.

”Det tar ju tre månader efter att tillståndet gått ut, innan man får en handläggare”

”Jaha, ja då kanske det är lika bra att skicka in nästa ansökan direkt när vi får besked?”

”Nä, skickar ni in den för tidigt låter vi den ligga”      

”Men varför informerar ni inte i brevet om att det kommer att ta så lång tid?”

” Det får du prata med min chef om ”

(det är INTE ett dugg självklart att det ska ta ”tre månader över tiden” innan man får en handläggare tycker jag)

Ringer chefen:

”Vad har ni för ärendenummer” vill hon veta när jag frågar varför det inte står något i breven de skickar.

Jag talar om att jag inte har frågor om just vårt ärende, jag vill bara tala om att jag tycker det vore fiffigt om de gav lite mer information i breven de skickar ut, eftersom det är så svårt att ringa och till och med maila till myndigheten.

”Det går inte, sånt kan inte assistenterna göra, de bara skickar ut information om att brevet kommit”

Båda kvinnorna var i total försvarsställning hela tiden. De kunde väl ha försökt lyssna på mig? Jag var inte hetsig, irriterad eller sur. Jag KRÄVDE ingenting, jag ville bara veta och tala om att jag tror det skulle kunna bli bättre.

Det måste ju verkligen vara något fel på deras arbetsmiljö och rutiner när de direkt hamnar i det läget?

Jag tänker på de som ringer till mitt arbete.

Det kan nog hända att jag någon gång låter lite trött, blasé eller lite, lite irriterad, men jag brukar i alla fall LYSSNA! och jag kan faktiskt (till en viss gräns) förstå att vissa blir rättshaverister när byråkratin blir övermäktig.

Igår eftermiddag var jag nedlusad med ”tokar”, en gammal återkommande som ringde och hamnade hos mig minst fyra gånger, otrevlig från första stavelsen och totalt oemottaglig för förnuft och kunskap, det är bara:

 ”koppla mig till Någon, Vem som helst”

Sen en ung man som började med att säga

”Jag har ADHD, så jag gör inte saker på samma sätt som alla andra. De säger att jag måste lämna in en blankett där och där, men det SKITER jag i”

Jag lirkade och pratade och försökte få honom att förstå att han kanske måste göra som alla andra trots allt, då gapade han naturligtvis om att jag sitter på höga hästar och tror att jag är nåt.

Med oss proffstelefonister är det ju så att vi inte lägger på luren hur otrevliga de som ringer än är.

Inte förrän de går till rena personangrepp, blir helt oanständiga eller helt enkelt inte går att få ur vad de egentligen vill med att ringa till oss.

Däremot får ju de som vi kopplar samtalen vidare till göra det….och när dom gör det, gissa vad som händer då???

Pussen då   ! 

 

Ama de casa

5 april 2011 14:31

Otrevliga människor är det verkligen inte kul att ha att göra med. Jag har suttit mycket i telefonsupport så jag har fått min beskärda del av skäll. Fast tack ock lov är dom flesta snälla och goa.

Det verkar ju otroligt stelbent och byråkratiskt med tillståndshanteringen... Hoppas allt går bra!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

5 april 2011 15:00

Ibland är det ju faktiskt det..Kul med otrevliga människor, när man lyckas få dem att vända : )

 

susanne

5 april 2011 15:52

Moment 22.......

Li-Lo

5 april 2011 16:27

runtruntrunt

 

Levidag

6 april 2011 18:04

Man kan ju undra om det någonsin blir någon ordning på den där myndigheten.Kafkas värld, ett skämt är vad det är.

http://www.levidag.bloggplatsen.se

Li-Lo

6 april 2011 19:27

De har ju gjort så många omorganiseringar för att kunna ge bättre service och så är det ändå så himla ENKLA saker de skulle kunna förbättra, fattar det inte

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...