hos människor över tjugofem.

Fast det kan ju vara bra att veta för dem som tycker det är pinsamt,

att  tanter, farbröder, mammor, pappor ja till och med gummor och gubbar kan bli pilska så det bara tjongar om det ibland eller till och med allt som oftast!

           Så det så!

Men allt som används nöts och behöver underhållas.   

Det var därför jag tänkte detta med knipkulor skulle kunna vara en bra idé.

Jag tänker verkligen inte delge er om de har fungerat, det håller vi inom familjen.

Men jag tänkte nyss på när jag köpte dem. Jag hittade nån hemsida och surfade runt. De som hade handlat tidigare  kunde lämna omdömen och betyg.

Jag tänkte inte på det då, men idag slog det mig att en sak flera tyckte det var trist, var att de förlorade färg.....

Ursäkta mig!

Där de ska vara är det jävligt mörkt och är det inte det, alltså om det förekommer ljusinsläpp, så hjälper nog inga kulor?

Bara en tanke..

Pussen då   

 att det är exakt ett år sedan jag krystade ur mig det första inlägget på denna blogg.    

Det gick lite lättare än detta men mitt reslutat blev inte riktigt  lika gulligt heller?   

Antalet läsare är fortfarande skrämmande lågt, med tanke på alla de visdomar, klokheter och lustigheter jag levererar.    Inte vet jag hur jag ska få det att öka heller, om inte ni trogna och tappra hjälper mig genom att tvinga alla ni känner att läsa!

Jag är dock ganska självgott stolt över min ettåring.

Tycker själv att jag har en lagom trevlig blandning av ämnen här, men kanske skulle jag knipa fler läsare om jag specialiserade mig? 

Fast då skulle ju inte bloggen längre vara jag, eftersom jag nog kan kategoriseras bäst som en Trivial Persuit- personlighet. (ännu ett nyuppfunnet ord!)

Kan lite av varje om det mesta, men djupdyker så gott som aldrig i något ämne eller någon sysselsättning. Således ledde ingen av de fritidssysselsättningar jag ägnade mig åt som barn och ung åt proffsverksamhet.

Jag spelade hyfsat bra fotboll   , plinkade på gitarr i flera år med hyfsat resultat, jag spelade lite teater och knöt några halvbra knopar i scouterna. Jag lärde mig grunderna i matlagning och la till lite extra, men blev ingen kokerska.

 Jag var lite lagom politiskt engagerad (kanske lika mycket för känslan, festerna och killarna som av den äkta övertygelsen?)

Jag är likadan idag, det är nog därför mitt jobb passar mig så himla bra. En himla massa att ha en hum om, men inga djupkunskaper.

Men nu struntar vi i alla funderingar och smaskar i oss tårta!

Sen skuttar jag glatt vidare i mina ”masai-skor” de är än så länge både sköna och mycket lättare att gå i än jag trodde, återkommer om dessa.

Pussen då    en extra fin idag, dagen till ära!